Märta Stenevi (MP) om Familjerätt

Herr talman! I dag debatterar vi i civilutskottet familjerätt här i riksdagens kammare.

Jag kommer framför allt att uppehålla mig vid den lagstiftning och det regelverk som avgör vem som blir förälder och vem som blir vårdnadshavare när ett barn föds.

Det är för mig uppenbart att vår lagstiftning på det här området är föråldrad. Det är nog uppenbart för de flesta att samhället har utvecklats mycket sedan 1949, när föräldrabalken skrevs, men även om uppdateringar skett genom åren finns vissa grundläggande saker kvar.

Föräldrabalken utgår från att föräldrarna är gifta, och då fungerar den bra. Den gör båda de gifta föräldrarna till både föräldrar och gemensamma vårdnadshavare när ett barn föds.

Dessa regler skrevs i en tid när en överväldigande majoritet av födslarna skedde inom äktenskapet. Även om statistiken är lite osäker pekar den på att färre än vart tionde barn föddes utanför äktenskapet i slutet av 40-talet. Att knappt vart tionde barn som föddes behövde utredas lite extra innan faderskapet fastställdes och eventuell gemensam vårdnad kunde ges var inget stort problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Föräldrabalken är dock inte anpassad efter vårt samhälle, där mer än vartannat barn eller runt 60 procent föds in i oklara, ogifta förhållanden. I dagens Sverige rör det sig alltså om över 60 000 barn varje år som föds utanför äktenskapet.

Lagstiftningen behöver anpassas efter hur vi faktiskt lever i dag, då majoriteten väljer att inte gifta sig samtidigt som barn är mer av ett gemensamt åtagande i dag än när lagstiftningen först skrevs.

Sverigedemokraterna anser att det är hög tid att modernisera vår familjerätt så att den verkligen tar hänsyn till barnets bästa, både i ord och i handling.

Något som borde vara självklart och som också barnkonventionen lyfter fram är att barn har rätt till sina föräldrar. Vår lagstiftning behöver förändras så att det faktiskt blir så.

I dag är barn till ogifta beroende av att ha föräldrar som kommer överens eller att ha en pappa som verkligen är beredd att kämpa för sitt barn för att barnets rätt till båda föräldrarna ska bli verklighet.

Barn har rätt till båda sina föräldrar. Det kan inte vara villkorat med att en förälder måste kämpa för barnens rätt.

Det är en grundläggande sanning att barn mår bäst av att ha en nära och meningsfull relation till båda sina föräldrar. Ändå ser vi i dag att många pappor, även kända pappor, systematiskt exkluderas från sina barns liv redan från födseln enbart på grund av mammans ovilja. Detta är inte bara orättvist mot föräldrarna; det är direkt skadligt för barnet.

I en modern lagstiftning ser vi att utredningen om vem som är fadern görs klar redan innan barnet föds och gärna tidigt, i samband med att graviditeten konstateras.

I de allra flesta fall behövs ingen djupare undersökning, utan precis som man i dag kan bekräfta faderskapet digitalt efter att barnet fötts bör man kunna göra en bekräftelse före födseln som också börjar gälla direkt.

Också om det råder osäkerhet kan faderskapet i de allra flesta fall avgöras tidigt genom ett enkelt blodprov från den blivande mamman. Med tanke på alla andra prover som tas i samband med graviditeten bör det inte vara några problem att också göra undersökningen om faderskapet.

Det man främst vinner med att utreda faderskapet tidigt är att gemensam vårdnad då kan bli norm från första dagen. Detta skulle ge en lång rad fördelar. Barnet skulle få sin självklara rätt till båda sina föräldrar. Om det värsta tänkbara sker och mamman avlider i samband med förlossningen blir det inga frågetecken om vem som egentligen har vårdnaden, och om pappan avlider innan barnet föds är det ändå klart med både faderskap och arvsordning.

Att gemensam vårdnad blir standard redan vid barnets födelse kan jag bara se fördelar med. Om båda föräldrarna är kända och inga tungt vägande skäl som till exempel våld eller övergrepp finns kan gemensam vårdnad gälla automatiskt. Ingen förälder behöver då kämpa i domstol för att få vara en del av sitt barns liv.

Vi ser alarmerande fall där barn förlorar kontakten med en förälder, ofta pappan, inte för att denne skulle vara olämplig utan enbart på grund av den andra förälderns ogrundade motstånd. Detta är ett samhällsproblem som drabbar barnens psykiska hälsa och skadar familjebanden. Forskning visar entydigt att barn med två engagerade föräldrar mår bättre, presterar bättre i skolan och har färre psykiska problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

I förra veckan träffade jag ännu en pappa som stängts ute från de första åren av sitt barns uppväxt. Mamman hade tagit sig rätten att hindra pappan från att träffa deras gemensamma barn och drog ut på processen så att föräldradagarna var helt förbrukade när det så småningom beslutades om gemensam vårdnad för deras barn.

Detta kan inte vara i enlighet med barnets bästa. Det är dags att sätta barnet främst – på riktigt.

Herr talman! Det är inte rimligt att i ett modernt samhälle som Sverige fortfarande ha en lagstiftning som gör det möjligt för en förälder att utan saklig grund exkludera den andra. Låt oss skapa en familjerätt som verkligen sätter barnets bästa i centrum – en rätt där båda föräldrarna, om de är lämpliga, ges en likvärdig roll i barnets liv från början!

Sverigedemokraternas förslag om en barndomsgaranti har som grund att sätta barnets behov först och att förhindra barnmisär. Nolltolerans mot att barn far illa och en utgångspunkt i vad som är bäst för barnet är grunden för vår barndomsgaranti, och detta är en del av vår barndomsgaranti.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några mer generella ord om arbetet med lagstiftningen kring familjepolitiken.

Vi har i dag en mycket aktiv regering som agerar och har agerat i en lång rad av de frågor vi brukar diskutera här. Under föregående mandatperioder var det oppositionen som föste regeringen framför sig med otaliga tillkännagivanden och krav på agerande. Nu efter åtta förlorade år ser vi att det verkligen händer saker som förändrar på riktigt.

Propositionen Tryggare hem för barn, som beslutades i slutet av november förra året och började gälla den 1 januari, var ett stort steg framåt. Den löste det mesta i fråga om våld och även frågan om en vårdnadshavare som mördar den andra föräldern ska bli av med vårdnaden.

Detta är helt i linje med vår barndomsgaranti.

Regeringen och Sverigedemokraterna har utrett ett förbud mot kusinäktenskap, och min förhoppning är att det inom kort ska finnas en tydlig lag på plats som förbjuder kusinäktenskap och förhindrar hedersförtryck.

Andra delar där vi i stort är överens med regeringen om åtgärder är förändringar av bodelningsförfarandet och av reglerna gällande gode män, förvaltarskap och arv. Allt detta är på gång. Under våren kommer också en bredare utredning som berör juridiskt ombud för barn i vårdnadstvister att tillsättas. Vårt ingångsvärde är att barnet ska stärkas genom hela processen och inte bara i rättssalen.

Jag vill hävda att vi har den klart mest aktiva regeringen på familjeområdet sedan jag kom in i riksdagen 2014. Mycket har nu förbättrats i vanliga människors vardag.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 16. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid i kammaren yrkar jag alltså bifall bara till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Tack, Märta Stenevi, för frågan!

Jag har ju uttryckt att mäns våld mot kvinnor tyvärr ofta är en inövad oneliner. Det gäller särskilt när vi till exempel debatterar Tryggare hem för barn. Då debatterar vi framför allt våld som väldigt små barn utsätts för.

Om man går in och tittar på hur det ser ut i statistiken ser man att det är ganska lika mellan män och kvinnor när det gäller vilka som utsätter små barn för våld. Antalet små barn som dödas är väldigt lågt, men förövarna är ungefär hälften kvinnor och hälften män. Det är till och med så att kvinnor är lite överrepresenterade när det gäller att döda de här små barnen och att dömas för mord på små barn. Till exempel var det i fallet Lilla hjärtat – som var väldigt gripande – så att mamman så småningom faktiskt dömdes för att ha dödat sitt eget barn.

Man förenklar verkligheten genom att bara säga att det är mäns våld mot kvinnor som ska upphöra. Det tycker jag är direkt felaktigt. Då har man inte förstått frågan i grunden. Man har inte förstått vad problematiken är, framför allt inte när vi pratar om våldet man utsätter de här riktigt små barnen för. Det var precis det vi diskuterade i Tryggare hem för barn, alltså de små barnen i vårt samhälle som utsätts för våld.

Man måste kunna höja blicken och förstå att det finns andra faktorer som kan vara mycket viktigare att titta på än huruvida det är mamman eller pappan som utsätter barnet för våldet – speciellt eftersom det är ungefär lika många mammor som pappor som utsätter de här små barnen för våld.

Herr talman! Jag tackar Märta Stenevi för följdfrågan. Svaret på den blir givetvis nej. Som vanligt när Miljöpartiet ska debattera här i kammaren förenklar och förvränger man till sin egen fördel. Man vill utmåla andra som okunniga eller som att de inte ser de problem som finns i samhället på rätt sätt.

Problemet med våld i samhället är ju att allt våld bör upphöra – inte bara det våld som män utsätter kvinnor för. Man bör motverka alla former av våld i relationer. Det är ju så att det även i homosexuella förhållanden mellan kvinnor förekommer våld. Det våldet kan man ju inte förringa och se som att det går att strunta i för att det inte är män som står för våldet. Det är det Miljöpartiet i praktiken gör. Man struntar i allt våld som kvinnor utsätter kvinnor för eller som kvinnor utsätter barn för. Man kan inte bara stirra sig blind på mäns våld mot kvinnor. Givetvis ska mäns våld mot kvinnor också upphöra, men det är en del i ett större arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Tillsammans med regeringen tar vi nu verkligen detta på allvar och skärper en lång rad lagar för att komma till rätta med våldet i samhället. Då är det egentligen ointressant om den som utfört våldet är kvinna eller man. Det som är intressant är ju att våldet ska upphöra, och det är min utgångspunkt att allt våld ska upphöra.