Jan Ericson (M) om Sveriges genomförande av Agenda 2030

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse om Sveriges genomförande av Agenda 2030. Jag vill redan nu förvarna om att jag kommer att använda lite mer än min anmälda talartid eftersom jag tror att det behövs lite inledande folkbildning om vad Agenda 2030 egentligen är. Det verkar finnas många missuppfattningar om detta.

Agenda 2030 är ett dokument som antogs av FN:s generalförsamling 2015. I december 2020 antog riksdagen mål för genomförandet, och det är nu andra gången som regeringen redovisar för riksdagen hur arbetet fortskrider.

Agenda 2030 innehåller 17 olika mål. Det handlar exempelvis om kamp mot fattigdom och svält, främjande av god hälsa, utbildning och jämställdhet, tillgång till rent vatten och sanitet, hållbar energi, anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, hållbar industri, hållbara städer, hållbar konsumtion och produktion, bekämpande av klimatförändringar, värnande om hav, ekosystem och biologisk mångfald samt värnande om fredliga och inkluderande samhällen där demokrati, rättsstatens principer och mänskliga fri- och rättigheter är viktiga delar.

Agenda 2030 har ibland fått kritik för att vara extremt, och det är ingen hejd på angreppen i sociala medier mot just Agenda 2030. Jag tror tyvärr att detta bygger på mycket okunskap. De flesta borde kunna instämma i huvuddelen av de 17 målen, alldeles oavsett var de står politiskt. Målen i sig är allmänt hållna, och det är upp till varje land att utforma en politik för att nå målen.

Agenda 2030 säger uttryckligen att alla mål har samma värde och att de 17 målen är odelbara. Samtidigt finns en uppenbar risk att vissa mål kan stå i strid med andra mål. Hela Agenda 2030 förutsätter att politiken har en helhetssyn och gör kloka avvägningar.

Fru talman! Denna inledning får utgöra bakgrunden till resten av mitt anförande.

Tidöavtalet mellan de fyra partierna i regeringsunderlaget reglerar hur politiken ska utformas för att ge Sverige en bättre utveckling och ta tag i samhällsproblemen. Samtidigt utgör Tidöavtalet i relevanta delar också ramen för regeringens ambition att uppfylla Agenda 2030.

I skrivelsen redovisar regeringen hur arbetet fortskrider för att nå de 17 målen vad gäller både åtgärder i Sverige och Sveriges roll när det gäller att uppfylla målen globalt. Regeringen konstaterar i skrivelsen att Sverige har goda förutsättningar att nå målen i Agenda 2030.

Fru talman! Jag tänkte nu lägga lite extra fokus på klimatpolitiken, eftersom just den kan riskera att krocka med andra mål i Agenda 2030.

Bärande delar i Tidöavtalet är att återupprätta ett fungerande elsystem med ökad elproduktion med så låga elpriser som möjligt samt att möjliggöra en effektiv klimatomställning. När det gäller detta arbete finns det vissa bärande delar i avtalet som skiljer sig tydligt från tidigare regerings oansvariga plakatpolitik.

För det första finns inte längre någon gräddfil för klimatpolitiken. Alla förslag inom klimatpolitiken som påverkar statens budget ska behandlas i ordinarie budgetprocess och vägas mot andra viktiga intressen och behov.

För det andra föreskriver Tidöavtalet att alla förslag i klimatpolitiken ska genomgå ordentliga konsekvensanalyser och bedömas allsidigt.

För det tredje har regeringen ändrat det energipolitiska målet från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt, vilket möjliggör satsning på kärnkraft.

För det fjärde föreskriver avtalet att klimat- och miljöpolitiken ska kombineras med ett värnande av svensk konkurrenskraft.

För det femte sägs uttryckligen att politiken ska vara faktabaserad.

För det sjätte fastställs att man återkommande ska utvärdera och redovisa nyttan och effekten hos den förda klimatpolitiken.

Dessa punkter i Tidöavtalet betyder förhoppningsvis att det efter hand blir slut på populism och meningslös eller i värsta fall rent skadlig symbolpolitik. Och det är på tiden. Vi ser nu hur misslyckade så kallade gröna industrisatsningar orsakar stora kostnader för samhället. Northvolts konkurs medför bland annat stora förluster för våra pensionsfonder, och här finns all anledning att fundera över hur dessa fonders styrelser agerat under tidigare regering – och på vems uppdrag.

Risken att fler gröna bubblor brister under kommande år ska inte underskattas. Det är bubblor som byggdes upp av Socialdemokraterna och Miljöpartiet under tidigare regeringar.

Tidöavtalets skärpning av politiken betyder, som sagt, att risken minskar för att vi ska skapa nya gröna bubblor, och risken minskar även för att klimatpolitiken ska tränga undan andra angelägna mål i Agenda 2030. Dagens regering ser helheten i politiken. Det är bra för Sverige, och det ligger också i linje med vad Agenda 2030 föreskriver.

Ett av målen i Agenda 2030 är minskad ojämlikhet mellan individer och grupper i samhället. Även här finns konflikter med en alltför enögd klimatpolitik utan konsekvensanalyser. Exempelvis minskades knappast ojämlikheten mellan stad och land när lågavlönade landsbygdsbor som var helt beroende av bilen tvingades betala orimliga drivmedelskostnader bara för att storstadsborna i den tidigare regeringen ville ha en orimligt hög reduktionsplikt. Förslaget om försämrade reseavdrag var också ett direkt slag mot landsbygden och därmed också mot såväl de gröna näringarna som mot livsmedelsproduktionen – som ju också är en del av Agenda 2030.

Nu är allt detta historia tack vare vår nya regering. Drivmedelskostnaderna har minskat dramatiskt, dieseln är mer än 10 kronor billigare per liter och reseavdragen är kraftigt förbättrade. Ojämlikheten mellan land och stad har minskat – helt i linje med Agenda 2030.

Fru talman! Ett av målen i Agenda 2030 är ekonomisk tillväxt, och tillväxt förutsätter konkurrenskraft. Under det svenska ordförandeskapet i EU lyckades Sveriges regering lyfta fram konkurrenskraften som en viktig fråga, och vi kunde för en tid sedan ta del av Mario Draghis rapport om EU:s försvagade konkurrenskraft gentemot andra delar av världen.

Orsakerna till den svaga konkurrenskraften är många, men det är uppenbart när man läser rapporten att vissa länders beslut att förtidsavveckla kärnkraften och därmed driva upp elpriserna i kombination med mycket långtgående klimatpolitik och tillhörande byråkratiska regelverk är några viktiga orsaker. Det finns också anledning att påminna om att Agenda 2030 inte bara har ekonomisk tillväxt som ett av målen utan även tillgång till hållbar energi för alla. Båda dessa mål hotas av den politik som förts i EU på senare år.

Man ska komma ihåg att stora delar av omvärlden, inklusive de fyra folkrikaste länderna – Kina, Indien, Indonesien och numera även USA – faktiskt inte lägger någon särskilt stor vikt vid klimatpolitiken längre. Man kan tycka vad man vill om detta, men det byggs betydligt mer kolkraft än förnybar energiproduktion.

Om EU väljer att fortsätta som förut eller rent av att skärpa sin klimatpolitik lever Europa faktiskt farligt. Vi kommer att förlora ännu mer av vår konkurrenskraft, och det kommer definitivt att bli mycket svårt att nå övriga mål i Agenda 2030. Det är ganska enkel matematik att konstatera att EU inte självt kan bära hela bördan när det gäller minskningen av globala utsläpp.

Det tidigare argumentet att EU i längden tjänar på att gå före i klimatpolitiken är inte längre självklart, särskilt inte när USA lämnar Parisavtalet. Det förutsätter nämligen att resten av världen följer efter. Om andra stora länder i världen inte har något intresse av att följa efter finns det ingen vinst för EU med att gå före. Det enda vi gör då är att driva upp våra egna kostnader utan att det globala klimatet påverkas ens mätbart.

Denna fråga diskuteras just nu i många länder i Europa och har varit en viktig valfråga på flera håll. Människor är oroliga, och politiken måste möta denna oro. EU och dess medlemsländer måste på samma sätt som Sverige se mer till helheten av politiken och se till att andra mål i Agenda 2030 får samma tyngd som klimatpolitiken, precis som länderna enades om när Agenda 2030 fick stöd i FN:s generalförsamling 2015.

Det är hög tid att vi öppnar upp för en diskussion inom både Sverige och EU om vilka nivåer på klimatmålen som är rimliga på kort och lång sikt, så att klimatmålen kan förenas med en positiv utveckling för EU:s konkurrenskraft och möjligheten att nå samtliga mål i Agenda 2030. Endast ett ekonomiskt starkt EU med god tillväxt kommer att ha råd med en långsiktigt ambitiös miljö, energi- och klimatpolitik.

Fru talman! Ett stort antal motionsförslag är kopplade till denna skrivelse. Tyvärr syftar många av dem till att återgå till den tidigare ganska samhällsskadliga symbolpolitiken och oförmågan till konsekvenstänk i klimatpolitiken.

Åtta olika riksdagsutskott har yttrat sig över regeringens skrivelse, och samtliga åtta utskott har tillstyrkt avslag på samtliga motionsförslag som rör deras område. Jag gör självklart detsamma och yrkar avslag på samtliga motionsförslag och bifall till förslaget i finansutskottets betänkande.