Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Malin Danielsson (L) om Stöd till personer med funktionsnedsättning

Malin Danielsson (L) höll ett anförande om Stöd till personer med funktionsnedsättning i debatten ”Protokoll 2024/25:83 Torsdagen den 13 mars” den 13 mars 2025.

Herr talman! En nyhet som knappast uppmärksammades alls förra året var 2022 års granskning av hur Sverige lever upp till funktionsrättskonventionen. I rapporten riktas en hel del kritik mot Sveriges arbete med att uppfylla funktionsrättskonventionen de senaste tio åren, sedan den förra granskningen gjordes.

Rapporten är tyvärr ingen munter läsning för den som bryr sig om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Några områden som uppmärksammades i rapporten var till exempel den gradvisa återgången inom många områden till den medicinska modellen av funktionshinder, särskilt inom socialförsäkringen och stödsystemen för personer med funktionsnedsättning.

Vidare uppmärksammades att det råder en ojämlikhet i fråga om vilket stöd man får beroende på var man bor samt att tvångs- och begränsningsåtgärder används i olika former av boendemiljöer.

Man kan fortsatt säga att Sverige är bra jämfört med många andra länder. Exempelvis var vi först med att införa en rättighetsbaserad lag för stöd och service, LSS. Men vi lever också på gamla meriter. Trots att vi 2008 ratificerade funktionsrättskonventionen och antar funktionshinderspolitiska mål i den här riksdagen varje år är vi nog lite bättre på ord än på handling. Och det har vi varit under lång tid.

Herr talman! Det är därför mycket välkommet att Myndigheten för delaktighet i år har fått i uppdrag att ta fram en nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken. Där ska de observationer och rekommendationer som FN lämnat till Sverige beaktas. Jag ser med stor förväntan fram emot den 1 december, då uppdraget ska vara klart.

Vi behöver verkligen öka takten i att ge människor med funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett liv som andra. Det finns mycket som fungerar bra i Sverige. Exempelvis kunde man häromdagen höra om Daniel Belge, en 43-åring i Huskvarna som är helt blind. Han berättade att han ska springa ett lopp på Svalbard. Han har till och med fått loppet uppkallat efter sig. Tidigare har han även bestigit Kebnekaise, cyklat Vätternrundan och sprungit maraton. Daniel verkar kunna få leva sin dröm, vilket är helt fantastiskt och precis som det ska vara.

Dock står det i bjärt kontrast till en annan mans öde som skildrades bara någon dag tidigare i samma P4-kanal. Det reportaget handlade om Johan Nyström, en tidigare aktiv tennisspelare, som på grund av cancer blivit blind i vuxen ålder. Han har inte erbjudits stöd och hjälp för att kunna fortsätta sitt aktiva liv. I stället har han erbjudits en plats på ett äldreboende. Denna 55-åring spenderar nu nästan all sin tid på sitt rum och kommer bara ut varannan dag på en halvtimmes promenad. Det är rent ut sagt skamligt och ett bevis på just den ojämlikhet som FN noterade och som vi verkligen behöver se till inte förekommer i Sverige.

Herr talman! En annan fråga som uppmärksammades i FN:s rapport var användandet av tvångsåtgärder på exempelvis LSS-boenden. Även Ivo kom fram till samma slutsats när de granskade 90 gruppbostäder enligt LSS och fann att 64 procent av verksamheterna hade otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder, exempelvis påtvingade kroppsliga ingrepp, begränsningar i rörelsefrihet och övervakning av de boende. Detta är ett av skälen till att Liberalerna driver på för en LSS-inspektion som kan stärka individens rättigheter, säkerställa hög kvalitet och förebygga denna typ av missförhållanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Men det behövs mer än en inspektion. Vi behöver även arbeta förebyggande, och därför är vi riktigt glada över att det nu kommer att inrättas ett nationellt kompetenscentrum för intellektuell funktionsnedsättning och autism. Detta kommer att höja kompetensen hos personal som arbetar på LSS-boenden och öka förståelsen för och kunskapen om funktionsnedsättningar. Därmed kan de boende bemötas på ett bra sätt, och användning av otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder kan förebyggas. Kompetenscentrumet kan även ge kommuner och regioner värdefull kunskap som kan användas i det fortlöpande fortbildningsarbetet på arbetsplatserna.

Herr talman! En annan viktig fråga för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får rätt till ett liv som andras är den personliga assistansen. Med personlig assistans kan man själv bestämma över var, när och på vilket sätt man ska få assistans.

LSS och personlig assistans har alltid varit och kommer alltid att vara en prioriterad fråga för oss liberaler. Vi har under åren drivit på för att lappa och laga den reform som vi tog initiativ till en gång i tiden. När andning och sondmatning inte längre räknades som ett grundläggande behov drev vi fram förändring. När omprövningarna gjorde att flera tusen förlorade sin assistans drev vi på för ett omprövningsstopp. Och när personer nu inte längre vågar flytta från kommunen där de har fått ett beslut eftersom de riskerar att bli av med beslutet i en annan kommun har vi drivit fram en utredning om ett statligt huvudmannaskap. En sådan utredning finns nu klar och bereds i Regeringskansliet – detta underbara uttryck!

Vi hör dock en stor oro hos assistansberättigade när det gäller att i dagsläget flytta över huvudmannaskapet från kommunerna till Försäkringskassan. Oron beror inte på att det skulle bli ett statligt huvudmannaskap utan på tillämpningen av lagen, som har blivit allt snävare när det gäller grundläggande behov, som är kvalificeringsgrunden för att få personlig assistans. Detta är en del av den gradvisa återgången till den medicinska modellen, som FN:s rapport vittnade om. Därför är det viktigt för oss att när denna utredning nu bereds även titta på hur grundläggande behov ska bedömas framöver.

Slutligen, herr talman, ett par ord om ledsagning. Här utanför mötte jag i dag, som flera andra här, Unga med synnedsättning. De hade en helt fantastisk skylt med sig, där det stod: Vi skulle varit fler, men ingen annan fick ledsagning. De hade häromveckan en liknande skylt där det stod: Vi skulle varit fler, men ingen annan fick färdtjänst. De ville såklart uppmärksamma oss på de dramatiska förändringar som sker i kommunerna när det gäller tillämpningen av ledsagning enligt LSS.

Liberalerna drev redan från början att fler personer med synnedsättningar borde omfattas av LSS, men nu ser vi i stället motsatsen: De som tidigare omfattades blir av med sin ledsagning. Därför utesluter jag inte att vi kanske nu behöver en särlagstiftning – trots att vi skulle vilja ha en sammanhållen LSS-lagstiftning och en sammanhållen utredning som ser över LSS i stort – för att få bukt med de ganska akuta problem med ledsagning som vi ser i dag. Vi kommer definitivt att titta närmare på det förslag som Socialstyrelsen har lagt fram när detta nu bereds i Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Herr talman! I detta replikskifte tänkte jag inte debattera så som jag gjort tidigare, utan jag ska vara lite mer frågande och lite mer nyfiken på vad ledamoten Malin Danielsson har för uppfattning om regeringens arbete när det gäller att leva upp till LSS och funktionsrättskonventionen. Jag tycker att det i anförandet redogjordes väldigt bra för hur ledamoten ser på Sveriges efterlevnad av funktionsrättskonventionen och hur olika regeringar levt upp till sina skyldigheter enligt den konventionen. Det är inte bara den här regeringen som har fått kritik för detta utan även tidigare regeringar – så har det faktiskt sett ut.

Jag vet att ledamoten både i riksdagsdebatterna och i medier har nämnt vikten av att förändra behovsbedömningarna och att man behöver se de bedömningarna i sin helhet. Min fråga är om Malin Danielsson från Liberalerna är nöjd med hur regeringen i det här läget prioriterar när det gäller denna fråga eller om man skulle vilja prioritera om och prioritera upp frågan.

Det andra jag skulle vilja fråga om är LSS-inspektionen, ett förslag som ledamoten har nämnt flera gånger. Från Vänsterpartiets håll kan vi definitivt se att detta skulle kunna bli verklighet eller att Ivo skulle kunna få mer av spetskompetens i olika frågor när det gäller LSS. Jag undrar om ledamoten kan nämna något om hur arbetet på Regeringskansliet ser ut när det gäller detta.

Herr talman! Tack, ledamoten Awad, för frågorna!

Prioriteringar är alltid spännande. Jag skulle allra helst vilja se att de myndigheter som fattar beslut om personlig assistans och LSS-insatser i dag faktiskt följde intentionerna i lagen; det hade varit det allra bästa. Då hade vi inte behövt driva på för en ny utredning om grundläggande behov eller det som Liberalerna tycker, att vi behöver en helhetsöversyn av LSS. Hade man gått tillbaka till intentionerna i stället för att driva rättsprocesser hade vi inte varit i den sits vi i dag är i.

I de rättsprocesser som drivs av kommuner, Försäkringskassan med flera handlar det nämligen inte om att se till individens bästa, utan det handlar om att få ett kvitto på vad det är man måste göra – inte vad man kan eller får göra utan vad som är det minsta man måste göra för att ändå hålla sig inom lagens ram. Ingenting i LSS-lagstiftningen i dag säger att man inte får ge mer. Detta är min önskedröm och min prioritering.

Men eftersom vi inte ser att utvecklingen går åt rätt håll driver vi såklart på för att vi när vi ska införa ett nytt huvudmannaskap också ska titta på det här med grundläggande behov. Därför är det kanske lite frustrerande att detta fortfarande bereds i Regeringskansliet och att det ännu inte kommit fram något vad gäller huvudmannaskapsutredningen. Det är för att vi behöver göra rätt från början. Vi vill inte göra fel för att sedan behöva göra om, vilket vi tyvärr har gjort gång på gång när det gäller LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag skulle vilja börja med att återkomma till den första frågan – den gällde behovsbedömningarna och att detta fortfarande bereds för att det ska göras rätt så att man slipper gå vidare med ett förslag som man senare tycker är felaktigt eller blir konstigt på något sätt. Kan man se att detta skulle kunna bli verklighet, att man förändrar behovsbedömningarna, före valet 2026? Kan ledamoten säga något om det?

Sedan undrar jag fortfarande om det här med LSS-inspektionen, men jag förstår att Malin Danielsson inte hade tillräckligt med tid för att svara på den frågan.

Herr talman! Tack, Nadja Awad, för frågan och för påminnelsen om LSS-inspektionen – jag missade den frågan där på slutet.

Vad gäller tidsplaner och så vidare är det alltid svårt att ge besked. Det kommer så småningom i propositionslistan, precis som vanligt.

Jag tänker så här: Huvudmannaskapsutredningen pekade tydligt på att man behövde göra en vidare utredning av grundläggande behov. Det innebär i så fall att man behöver tillsätta en sådan och titta på de delarna innan man kan lägga fram någonting. Hur den tidsplanen blir och om det blir före 2026 vågar jag inte utlova, men för mig är det viktigt att titta på frågorna parallellt, precis som också funktionsrättsorganisationerna har sagt.

Det viktigaste är det som sker här och nu. I Västerås, där jag var på besök för ett tag sedan, har väldigt många personer blivit av med sin kontaktperson med hänvisning till att de har ett boende eller en daglig verksamhet. Nadja Awad kan väl göra en hemläxa själv och tala med den vänsterpartist som är ordförande i nämnden där och säga att detta faktiskt inte är okej. Man får enligt lag ge en kontaktperson. Det är en väldigt liten besparing man gör genom att dra in detta.

Detta med LSS-inspektion är också en fråga som vi fortsatt kommer att driva. Jag nämnde rapporten från Ivo där man har granskat gruppboendena. Ivo gör mycket bra på området, men jag tror att man behöver ytterligare muskler, och vi behöver sätta fokus på de här frågorna. Det är alltför många som lever under missförhållanden i dag med en del LSS-insatser. Detta måste vi fånga upp på ett mycket bättre sätt än i dag.

Herr talman! Tack, Malin Danielsson, för anförandet! Som alltid är det ett bra anförande när det gäller funktionshinderspolitiken, men jag får också alltid känslan av att ledamoten snarare befinner sig i opposition än i majoritet. Det är väldigt mycket vilja och väldigt mycket som borde bli bättre, men i ärlighetens namn är det ju väldigt lite som sker från regeringens sida inom funktionshinderspolitiken.

Ledamoten sa själv att vi nog är lite bättre på ord än på handling. Jag vet inte om hon menade alla i riksdagen, men själv ser jag det främst som en beskrivning av regeringen: Det är väldigt mycket ord men inte lika mycket handling.

Då kommer vi till den fråga jag tänkte diskutera, nämligen statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Huvudmannaskapsutredningen kom ju i mars 2023. Därefter var den på remiss i ett halvår, och den har nu legat rätt länge på regeringens bord för genomförande. Propositionen har dröjt. Det har varit svårt att få reda på hur arbetet går. När vi hade ett möte med socialtjänstministern den 11 december, där både riksdagspartierna och funktionsrättsrörelsen var representerade, konstaterades att vi behöver se på behovsbedömningarna, alltså bedömningarna av grundläggande behov, för att vi ska våga gå vidare med ett förstatligande av den personliga assistansen. Detta var framför allt ett önskemål från funktionsrättsrörelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Min fråga nu efter att ha lyssnat på ledamoten är: Kommer det att bli en utredning om de grundläggande behoven innan vi går vidare med ett förstatligande?

Herr talman! Jag tror inte att vare sig jag själv eller ledamoten Bergenblock någonsin kommer att vara nöjda. Vi är engagerade i de här frågorna och vill väldigt mycket, så vi kommer nog aldrig att framstå som nöjda, oavsett regering.

Det jag refererade till var de senaste tio åren. Där är vi nog alla lika goda kålsupare när det gäller att vi inte gör tillräckligt mycket. Vi har varit nöjda i och med att vi har varit världsledande i de här frågorna, men nu börjar vi tappa mark, och då är det dags att höja ambitionsnivån igen.

Jag vill invända en del mot Christofer Bergenblocks beskrivning att ingenting sker. Några saker som har skett i närtid är till exempel ett nationellt kompetenscentrum när det gäller autism och IF, och vi kommer nu äntligen att få en nationell handlingsplan när det gäller funktionshinderspolitiken och inte bara mål. Vi tar fram bättre underlag när det gäller elever med funktionsnedsättning i skolan. Vi har utökat stödet till elever med funktionsnedsättning i skolan.

Vi har en tydligare prioritering inom arbetsmarknadspolitiken när det gäller personer med funktionsnedsättning, med ett flertal uppdrag till Arbetsförmedlingen om till exempel en kampanj för att anställa personer med funktionsnedsättning och också att man snabbare ska kunna få en kodning för att kunna få stöd. Vi utreder Samhall. Häromdagen fick Myndigheten för delaktighet ett nytt uppdrag om att titta på våld mot barn och unga med funktionsnedsättning.

Det händer alltså en hel del på området med den här regeringen.

När det gäller huvudmannaskapet lyssnar jag, precis som ledamoten, in funktionsrättsrörelsens oro. Detta är något som vi nu diskuterar vidare i hanteringen av huvudmannaskapsutredningen.

Herr talman! I utredningen om det statliga huvudmannaskapet angavs målsättningen att kunna införa detta med start den 1 januari 2026 för att sedan under ett års tid implementera det. När jag lyssnade på socialtjänstministern i höstas konstaterade hon helt krasst att det inte fanns någon möjlighet att genomföra det till den 1 januari 2026 och att det tåget hade gått men att den 1 januari 2027 skulle kunna vara en möjlig tidpunkt.

Därefter kom inspelet om att vi behöver se över behovsbedömningarna också. Det borde för all del inte ha varit en nyhet för socialtjänstministern, men på något vis framstod det så. Svaret blev att det kanske dröjer ytterligare något.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Det man förväntade sig efter mötet den 11 december var att socialtjänstministern skulle sätta igång en departementsutredning eller tillsätta en enskild utredare för att titta på grundläggande behov i behovsbedömningarna när det gäller personlig assistans. Nu är det den 13 mars, och ingenting har hänt.

Det kan säkert hända att man bereder detta i Regeringskansliet, alltså att man sitter och pratar med varandra där, men jag är rätt övertygad om att det behöver göras en formell utredning om grundläggande behov för att få ett underlag – antingen en departementsutredning, som kan gå relativt snabbt, eller en utredning av en enskild utredare, vilket tar betydligt längre tid.

Min fråga till Liberalerna är: Kommer Liberalerna att stödja ett förstatligande av den personliga assistansen även om frågan om behovsbedömningar inte är löst? Som det ser ut nu verkar det ju inte vara någon lösning på gång.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för den frågan! Jag tror att jag har sagt det flera gånger under den här debatten och under liknande debatter: Det får hellre ta lite längre tid och bli rätt än att vi gör det fort och fel. Då behöver vi ibland bereda saker, prata med varandra och hitta rätt väg fram i frågan.

Det allra bästa som kan göras i det här läget är att alla vi här hemma – alla våra kommunpolitiker och alla myndigheter som jobbar med LSS-beslut dagligen – går tillbaka och läser lagstiftningen och tittar på intentionerna i den, i stället för att hela tiden pröva gränsen för hur lite man kan ge. Lagen ger i dag utrymme för grundläggande behov. Den ger utrymme för att ge mer. Det är ingen som kommer att överklaga någon annans timmar, utan bara de myndigheter som själva ger dem. Där behöver vi gå tillbaka. Detta är den lösning som vi kan åstadkomma här och nu och väldigt fort.

Det hade kunnat hjälpa Mattias i Vårgårda. Det hade kunnat hjälpa Evelina i Piteå, som nu har fått ett bra beslut igen, vilket är riktigt trevligt. Det hade kunnat hjälpa exempelvis Wandi i Tynnered, som efter 30 år har blivit av med den ledsagning enligt LSS som han har haft under 30 år.

Jag tror att det bästa vi alla kan göra är att gå tillbaka och påminna våra egna kollegor om att göra rätt här och nu och läsa intentionen i lagstiftningen igen.

Sedan kommer vi fortsatt att driva på, precis som jag har sagt flera gånger tidigare. Om den här rättsutvecklingen fortsätter, och det ser vi att den gör, behöver vi nog en ny lagstiftning i grunden för att nollställa praxis. Det är ett besked från Liberalerna: Vi kommer att driva detta hela vägen in i kaklet.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.