Mats Berglund (MP) svarade Jonas Andersson i en replik om Public service, film och dataspel i debatten ”Protokoll 2024/25:74 Torsdagen den 20 februari” den 20 feb 2025.
Jonas AnderssonSD· i en replikJag tycker att det är bra att Mats Berglund och jag är överens om att man betedde sig ohyfsat i det där sammanhanget. Som jag ser det finns det inte så många förmildrande omständigheter, utan det var ett extremt ovärdigt…Fru talman! I dag debatterar vi kulturskottets betänkande om public service, film och dataspel. Därför står jag här i talarstolen för att framföra Sverigedemokraternas hållning när det gäller hur kulturutskottet har behandlat de motionsförslag som tas upp i betänkandet.
Jag vill så här i början av anförandet yrka bifall till reservation 19, från Sverigedemokraterna, i betänkandet.
Jag är av åsikten att det egentligen är svårt att summera och göra stora frågor på kulturområdet, som public service, film och dataspel, rättvisa i ett och samma anförande i en sådan här debatt. Områdena är skilda från varandra i en rad avseenden. Public service, film och dataspel förtjänar egentligen att debatteras var för sig, kan jag tycka. Men nu är det upplagt som det är, och jag tar mig såklart an betänkandet i enlighet med det, fru talman.
Public service och film har länge varit självklara och stora beståndsdelar av den statliga kulturpolitiken. De frågorna är såklart väldebatterade både här i kammaren av oss riksdagsledamöter och utanför på olika sätt. Debatten kring de båda frågorna har förstås en ideologisk laddning. Men det är också så att det går in stora summor av skattebetalarnas pengar i dessa områden. Det är två exempel på, tycker jag, varför det inte är konstigt att de får ett sådant fokus.
Dataspel är en kulturform som väldigt många svenskar har en relation till och håller på med på olika sätt. Politiskt, inklusive här i riksdagen, har området dock till stor del hamnat i skuggan. Men på senare tid har välbehövliga kliv tagits för att få ut frågan om dataspel på banan.
Fru talman! Den filmpolitiska utredning som Sverigedemokraterna och regeringspartierna tillsatte för drygt ett år sedan närmar sig sin deadline. Jag vet förstår inte exakt vad utredningen kommer att föreslå. Men jag vet, med tanke på de direktiv som Tidöpartierna tillsammans givit utredningen, att avgörande frågor för Filmsveriges framtid adresseras. Utredningen kommer att ge oss substans och underlag som tar oss framåt så att förslag kan hamna på riksdagens bord. Att vi inväntar utredningen är ett viktigt skäl till att vi ska avslå de olika motionsyrkanden som har inkommit från oppositionen, anser jag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel
Utredningen adresserar, genom direktiven, frågor om de nationella målen i filmpolitiken, formerna för parts- och branschsamverkan, produktionsincitamentens utformning och ett levande filmarv – för att nämna några saker.
Just en översyn av de nationella målen i filmpolitiken är något som Sverigedemokraterna länge har ansett behöver göras och tryckt på om. Vi är förstås glada över att ha bidragit till att det kom med som en del av utredningsdirektiven.
För att rycka bort den våta filt av vänsterinriktad identitetspolitik som har kvävt den konstnärliga friheten i svensk filmpolitik är detta avgörande. Det nuvarande jämställdhets- och mångfaldsmålet i svensk filmpolitik har varit en typ av politiskt korrekt fiasko, som inte har bidragit till svensk films framgång utan skadat möjligheterna till ett fritt filmskapande utan politiska pekpinnar. Att ett sådant mål finns i dag är ett viktigt skäl till att denna översyn behöver göras.
Fru talman! I slutet av januari, samma dag som invigningen av Göteborgs filmfestival, ägde Filmpolitiskt toppmöte rum. Toppmötet är ett årligen återkommande filmevenemang som samlar politiska företrädare från både nationell och lokal nivå men såklart även en lång rad företrädare från branschen. För egen del deltog jag i evenemanget för tredje året i rad för att debattera filmpolitik.
Medialt fick invigningen av filmfestivalen samma dag mycket fokus efter att kulturminister Parisa Liljestrand höll ett uppmärksammat invigningstal. Det buades och hånskrattades från branschföreträdare i publiken när ministern meddelade att det faktiskt finns begränsningar för hur mycket av skattebetalarnas pengar som kan pumpas ut till kulturaktörer.
Under filmtoppmötet tidigare under dagen betedde man sig flera gånger på samma sätt. Man gapade från golvet när man inte gillade vad politiker och andra debattörer sa från scenen. Jag var själv där och debatterade under dagen och kunde se personer som betedde sig på ett sätt som mer påminde om något slags ungdomsförbundsdebatt på en stökig gymnasieskola.
Den statliga filmpolitiken ska naturligtvis stödja och skapa så goda förutsättningar som möjligt för svensk film. Men det är dags att polletten trillar ned hos fler branschföreträdare i Sverige. Pengar växer faktiskt inte på träd. Det är inte en mänsklig rättighet att få skapa film på skattebetalarnas bekostnad, utan det är en förmån förunnad vissa om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Som folkvalda har vi riksdagsledamöter ett stort ansvar för att stötta en lång rad olika verksamheter i vårt samhälle, och film finns där som en av många saker. När det gäller kulturpolitiken i stort, där filmpolitiken ingår, är det viktigt att man förstår att man också måste kunna bredda sina finansieringskällor och inte bara skrika efter mer bidrag. Publikens burop och hånskratt i samband med filmfestivalen är för mig en stark påminnelse om detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel
Fru talman! Public service-frågorna, som rör de tre public service-bolagen SVT, SR och UR, har under mandatperioden i hög grad varit politiskt uppbundna till arbetet i den parlamentariska kommitté som har arbetat med frågorna. Kommitténs slutbetänkande finns sedan häromåret på regeringens bord.
Den nya tillståndsperioden ska börja 2026 vad gäller public service, så likt filmpolitiken är status nu att politikområdet är i ett slags mellanläge mellan utredning och färdigt förslag som ska läggas fram för riksdagen. Saker kommer dock att hända snart, och just det mellanläge vi befinner oss i är, likt på filmområdet, ett viktigt skäl till att motionsyrkandena från oppositionen bör avslås av riksdagen.
Vad gäller public service-frågorna har vi sverigedemokrater gjort skillnad den här mandatperioden. Genom den parlamentariska kommitté som vi har varit en del av har vi tillsammans med övriga Tidöpartier varit med och lämnat förslag som går i linje med vad vi under många år har drivit och motionerat om i riksdagen.
Att avskaffa det nuvarande speglingsuppdraget är, som Sverigedemokraterna ser det, en avgörande vinst i vad som har kommit ut ur kommitténs arbete. För oss sverigedemokrater har det varit viktigt för att få bort klåfingrig, vänsterinriktad identitetspolitik som inte har där att göra. Att i sändningstillståndet ha med kravlistor om att attribut som etnicitet, könsidentitet och liknande ska speglas i public service-bolagens verksamhet leder ofrånkomligen till kvotering och så kallad positiv särbehandling. Att public service-kommittén för framtiden föreslår ett helt nytt speglingsuppdrag som synliggör hela Sverige från norr till söder, utan politiskt korrekta kravlistor från den politiska vänsterkanten, är därför mycket glädjande.
Det finns även andra intressanta förslag som har kommit ur public service-kommitténs arbete som berör hur det kommande sändningstillståndet kan komma att se ut, men den kanske enskilt viktigaste vinsten, om jag ska nämna en, är just förändringen av speglingsuppdraget.
Fru talman! Dataspel som kulturform och näring har alltför länge fått alldeles för lite uppmärksamhet i riksdagen och i den bredare svenska politiska debatten. Det är orimligt. Det handlar ju om en näring i tillväxt med svenska dataspelsföretag som omsätter många tiotals miljarder kronor, och därför blir det bristande politiska fokuset när det kommer till området både märkligt och problematiskt.
Det är därför befriande att vi på senare tid har kunnat se att den politiska debatten mer och mer verkar omfamna dataspelsfrågor. Här i riksdagen fick frågorna mycket uppmärksamhet i höstas i samband med att kulturutskottet anordnade ett seminarium om just dataspel och gaming. Känslan jag fick var att initiativet var mycket uppskattat såväl av oss politiska företrädare som av de företrädare från branschen som fanns på plats.
Ett seminarium i sig är dock inte värt så mycket om det inte leder oss vidare på något sätt, men det tror jag att detta seminarium kan bidra till. Vi sverigedemokrater ska se till att vässa våra förslag på området ytterligare framöver, och säkert finns det andra partier som tänker samma sak utifrån sin politiska kant. Till skillnad från andra partier har Sverigedemokraterna dock sedan flera år tillbaka en omfattande motion med förslag som berör dataspel och gaming. Flera av dessa förslag återfinns också i det betänkande som vi debatterar här i dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel
Fru talman! I inledningen av mitt anförande påpekade jag att det inte är lätt att under ett och samma anförande på ett meningsfullt sätt fånga upp så pass skilda och tunga områden som public service, film och dataspel. Jag har i varje fall gjort ett försök, som förhoppningsvis ger en bild av hur Sverigedemokraterna ser på förslagen som återfinns i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Runar Filper och Daniel Lönn (båda SD).
Fru talman! Tack, Jonas Andersson, för ditt anförande! Jag tryckte in mig för replik när ledamoten började prata om det som hände i Göteborg och kulturministerns anförande där.
Vi behöver kanske inte fastna så mycket vid just kulturministern utan snarare det som kulturministern sa och innebörden i det. Jag håller helt med ledamoten om att hela situationen var ovärdig på många sätt, men jag måste också säga att jag i den delen tycker att kulturministern delvis betedde sig ganska oförskämt mot den betalande publiken. Man hade kommit dit för att se en film och fick det där.
Bortsett från det tror jag, till skillnad från ledamoten, att många som buade och reagerade inte gjorde det för att man själv som filmskapare ser det som ett privilegium att få pengar. Det var faktiskt för filmens och konstens skull som det buades och inte av egenintresse.
Att filmen framställdes som en kommersiell konstart tror jag också att det var väldigt många som reagerade mot. Det är en konstart som kan vara kommersiell, men det är väldigt få svenska och även internationella filmer som klarar sig utan statligt och offentligt stöd.
Ska jag förstå ledamotens anförande här som att vi inte kan förvänta oss mer statligt stöd till produktionsincitamentet? Jag tog upp många fördelar med produktionsincitamentet i mitt tidigare inlägg, till exempel att vi annars förlorar skatteintäkter och arbetstillfällen.
Jag vill också ställa frågan kring hur filmen ska klara sig kommersiellt. Vad gör regeringen och Sverigedemokraterna för att stärka möjligheterna för kulturen i allmänhet att klara sig kommersiellt?
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Mats Berglund och jag är överens om att man betedde sig ohyfsat i det där sammanhanget. Som jag ser det finns det inte så många förmildrande omständigheter, utan det var ett extremt ovärdigt beteende. Jag kan även säga att liknande har förekommit tidigare under det här evenemanget, men det slog alla rekord i år när det gäller just de delarna.
Som Mats Berglund egentligen mycket väl vet ses många av de filmpolitiska frågorna liksom frågan om produktionsincitament över i den utredning som snart kommer att läggas fram för regeringen. Det vore därför märkligt om jag skulle föregripa den utredningen och uttala mig om hur det borde vara på olika sätt.
Dock ser även jag produktionsincitament som en viktig del av den statliga filmpolitiken, och från Sverigedemokraternas sida lyfte vi upp det som en viktig del även förra mandatperioden. Sedan kan man alltid diskutera exakt vilken nivå produktionsincitamentet ska ligga på. Den utredning som kom från Tillväxtverket och Svenska Filminstitutet ville egentligen att man skulle tillföra 300 miljoner kronor om året, men när den rödgröna regeringen såg till att produktionsincitament kom in som en del av den statliga politiken tillförde den själv inte de resurser som önskades i utredningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel
Om man vill rikta in sig mot oss och diskutera produktionsincitament tror jag alltså att jag kan ställa en motfråga till Mats Berglund. Varför tillförde inte den tidigare regeringen, som Miljöpartiet ingick i, de pengar som utredningen önskade? I stället kommer ni nu när ni sitter i opposition och går på oss om det här, Mats Berglund.
När det sedan gäller breddade finansieringsformer för kulturen finns det naturligtvis mycket att säga, men jag ser att min talartid rinner ut. Jag kanske kan återkomma till det i min nästa replik.
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Jag tycker att det här är en intressant diskussion, för den blottlägger mycket av den väldigt stora ideologiska skillnad som just nu föreligger inom kulturpolitiken. Det är alltså en viktig diskussion även ur ett större perspektiv, tycker jag.
Jag ska först svara på frågan jag fick om varför den tidigare regeringen inte budgeterade mer pengar. Det här förslaget kom i återstartsutredningen, även om det naturligtvis har funnits tidigare eftersom motsvarande stöd finns i nästan alla europeiska länder medan Sverige har legat efter. Jag har inte den totala summan i huvudet, men återstartsstöden innebar väldigt stora summor som gick till kulturen. Man kunde kanske ha ökat det mer, men det var ett försök.
Miljöpartiet har sett att det behövs mer pengar, och därför har vi också avsatt betydligt mer pengar i vår skuggbudget. När jag frågar runt är 300 miljoner det som de flesta i branschen tror är den nivå man behöver landa på, och därför anser Miljöpartiet att vi behöver landa där.
Ledamoten säger att man inte ska föregripa utredningen, men jag tycker att det är det som både kulturministern och ledamoten Jonas Andersson, i sitt anförande, gör. Det går inte att tolka på annat sätt än att kulturen inte ska få mer pengar och resurser. Kulturen ska i stället vara glad och nöjd med de smulor, om jag får uttrycka mig på det sättet, som den får. Man riktar sig också på något sätt mot något slags försörjning av kulturarbetare, vilket jag tycker landar väldigt fel. Det handlar om kulturen, som de här kulturarbetarna verkligen står bakom.
Återigen: Hur ska filmen klara sig utan mer statligt stöd? Hur ska kulturen få mer pengar?
Fru talman! Tack, Mats Berglund, för din replik!
Jag ska återkomma lite till det här med breddade finansieringskällor, det vill säga hur man ska få in pengar på andra sätt – exempelvis till civilsamhället, om vi tar det som en del av den bredare kulturpolitiken. Ett exempel som vi från Sverigedemokraternas sida har drivit länge är möjligheten att på olika sätt bredda och utveckla gåvoskatteavdraget. Det är ett exempel på hur man skulle kunna få in mer pengar här.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel
Det är såklart inte så att en sådan sak, exempelvis gåvoskatteavdraget, skulle vara en universallösning på något sätt. Vi ser i stället de olika delarna som komplement. Vi har aldrig sagt att vi ska avveckla filmstödet helt eller något liknande. Ser man tillbaka på hur finansieringen av filmstödet och den statliga kulturpolitiken i stort såg ut under de rödgröna regeringarna inser man att det faktiskt inte är så stor skillnad rent ekonomiskt. Jag tycker att det målas upp en bild här av att det är enorma skillnader mellan Miljöpartiets politik och vår i de här delarna, och det stämmer inte över huvud taget.
Sedan tyckte jag att jag hörde Mats Berglund säga att man har mer pengar i sin skuggbudget. Det förvånar mig inte, för jag känner igen det när det kommer till de rödgrönas sätt att tala om det här. Man säger: Vi har mer pengar i vår budget. Ja, men ni genomför också diverse olika skattehöjningar och annat, Mats Berglund. Med er politik gör ni ju människor i Sverige fattigare. De kommer alltså inte att ha råd att konsumera kultur på samma sätt med tanke på alla de sätt som ni vill göra det dyrare att vara svensk. Det tycker jag är en väldigt dålig kulturpolitik.