Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Robert Stenkvist (SD) om Utbildning och universitetsforskning

Robert Stenkvist (SD) höll ett anförande om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet UbU1.

Budgeten gällande högre utbildning har vad jag kan se inga dramatiska avvikelser jämfört med de tidigare budgetarna. Några viktiga anslagshöjningar är dock noterbara. En sådan är anslag 2:64 där forskningspropositionen nästkommande år får ett anslag på 377 miljoner kronor. Men det anslaget kommer att öka kraftigt kommande år och senare ända upp till 1 ½ miljard.

Regeringen har dragit in anslaget till så kallad utvecklingsforskning på 180 miljoner kronor. Det är för att stödja Ukraina, som vi vet befinner sig i krig. Vi stöder självfallet denna omprioritering med tanke på rådande säkerhetspolitiska läge.

Universitet och högskolor fick drygt 66 miljarder kronor 2024. Av det gick cirka 11 miljarder kronor till forskning. Noteras kan att Vetenskapsrådet får en höjning av anslaget kommande budgetår med mer än ½ miljard kronor. Det är väldigt mycket pengar.

Det ska sägas att högskolorna också har intäkter för forskning. Externa finansiärer lämnade nästan 30 miljarder kronor till lärosätena. Det är samarbetsprojekt det är fråga om.

Som vi har pratat om tidigare finns det en problematik när det gäller de gemensamma projekten. Men för till exempel försvarsforskningen är sådana samarbetsprojekt helt nödvändiga, och där bör samarbetet snarast ökas. För försvarsforskningen är det dessutom helt nödvändigt att FMV och FOI får instruktioner om att samarbeta betydligt smidigare. I dag är administrationen och regelverket alltför tungt och hämmande. Här bör regeringen agera kraftfullt framöver.

Myndighetskapitalet, som jag har pratat om tidigare, har faktiskt minskat. Jag tror att det är första gången på länge. Det är nu nere på 17,2 procent av högskolornas totala omsättning. Ett för stort myndighetskapital har beskrivits som problematiskt, bland annat av Riksrevisionen och flera andra. Jag gissar att myndighetskapitalet fortfarande är alltför stort och bör komma ned ytterligare.

Något färre studenter har börjat på högskolan. Det är bra. Vi behöver fler som går yrkeshögskolan. Tyvärr kan vi också läsa att antalet personer som tog ut yrkesexamen 2023 minskade med cirka 1 000 personer. Det är inte alls bra. Jag antar att det är en postpandemieffekt.

Fru talman! Den 27 april 2016 tog jag i ett anförande i just denna kammare upp att staten borde satsa på kärnkraftsforskning. Alla andra partier, alla på vänsterkanten och alla på högerkanten, sa då att det var omöjligt och att staten inte kan finansiera forskning på det sättet. Det skulle helt enkelt inte gå.

I sin regeringsförklaring detta år meddelade Ulf Kristersson att han tänker satsa på just forskning om kärnenergi. Grattis, Kristersson, du tänker göra det omöjliga! Det är en omöjlighet som jag dessutom föreslog redan 2016.

Fru talman! Sammantaget är det en bra, framåtlutande och framstegsinriktad budget gällande högskolorna och forskningen. Det är en budget som vi med glädje ställer oss bakom.

Fru talman! Som avslutning vill jag, utan glädje, tala lite om själva forskningsbegreppet. Min uppfattning är att vi alla håller på att erodera detta begrepp eftersom vi använder det i snöda partipolitiska intressen. Hur många i denna sal - ja, i dag också - har vi inte hört säga att forskningen visar något, och så lägger man fram den politik man alltid fört fram? Det är märkligt att forskningen alltid visar att det man av rent politiska skäl står för alltid backas upp av forskningen - oavsett parti och förslag, men oftast från vänster. Det är en minst sagt flexibel forskning, fru talman.

I själva verket är forskningen på många områden inte enig. Det gäller inte minst utbildningsforskning. Och även om forskningen är både verifierad och enig på ett område gäller denna forskning just de förutsättningar som forskningen gjorts på, inte alla andra förutsättningar som debattörerna vill ha det till. Tolkningen av forskningen är ett kapitel för sig. Hur lätt och frestande är det inte att ta ett forskningsresultat ur sitt sammanhang och använda det i eget syfte?

Forskningen säger dessutom helt olika saker över tid, fru talman. Låt mig ta ett litet exempel. Så sent som på 90-talet varnade forskarna för att en ny istid var i antågande och sa att vi alla måste anstränga oss för att släppa ut koldioxid, i ett tröstlöst försök att hindra den annalkande katastrofen. I dag har forskarna som bekant en lite annan ingång till den problematiken. Det kan vara nyttigt ibland att blicka tillbaka på vad forskare sagt tidigare, för att få lite perspektiv på dagsaktuella frågor.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 7 repliker

Fru talman! Robert Stenkvist noterar inga dramatiska avvikelser i denna del av budgeten. Jag tänkte för den skull uppehålla mig vid några små detaljer och alltså inte de stora huggen. Som vi alla vet säger talesättet att djävulen sitter i detaljerna.

Robert Stenkvist! I budgetpropositionen genomförs inte en neddragning av bidraget till studentorganisering, utan den aviseras. Det handlar om ungefär en tredjedel av den totala summan. Bidraget infördes när alliansregeringen avskaffade kårobligatoriet för ett par decennier sedan.

Åtgärden att minska stödet till studentorganisering faller ganska väl in i en sverigedemokratisk politik av att minska elevinflytandet, försämra möjligheter för civilsamhällesorganisering och attackera fackförbund och folkbildning. Att kringskära möjligheterna till studentorganisering passar väl in i en politik där man ger sig på varje centrum där motstånd mot den egna politiken kan frodas.

Robert Stenkvist! Har jag rätt när jag antar att det är skälet till neddragningen? Eller varför aviserar regeringen att man ska dra ned finansieringen till studentorganisering med en tredjedel?

(Applåder)

Fru talman! Linus Sköld har helt fel. Denna neddragning är inget krav från Sverigedemokraterna. Därmed faller resten av resonemanget som ett korthus, det vill säga att Sverigedemokraterna skulle vara emot organisering av studenter och civilsamhälle. Men neddragningen i budgeten är inget krav från oss. Höjda ögonbryn? Så är det i alla fall.

Sverigedemokraterna har absolut ingenting emot att studenter organiserar sig. Jag har själv varit med i en kår. Inte heller är vi emot att civilsamhället har olika organisationer. Det man kan undra över är varför det alltid ska vara en massa pengar med i bilden. Det går ju att organisera sig utan statsbidrag. Man kan ha inflytande ändå. Det är ju inte proportionerligt till det statsbidrag man får. Det ska visst alltid vara pengar med i spelet! Men det behövs sannolikt pengar.

Jag känner inte till detta. Neddragningen är ingenting som vi i Sverigedemokraterna har diskuterat, och det är inget krav från oss - inte vad jag vet i alla fall.

Fru talman! Jag noterar att Robert Stenkvist alltså inte till fullo står bakom regeringens budgetförslag. Det var intressanta nyheter.

Jag vill ta upp en annan detalj som finns i budgeten. Det gäller att priset, det vill säga det ersättningsbelopp som lärosätena får per student, höjs på stora områden som humaniora och samhällsvetenskap respektive natur och teknik. Natur- och teknikhöjningen aviserades redan i förra årets budget. I denna lanseras höjningen av humaniora och samhällsvetenskap. Det blir ungefär 1 000 kronor mer per student.

Det här är inget vi har några invändningar mot. Det är i sin ordning att höja beloppen, eftersom undervisningstiden har drabbats av alldeles för långa tider av effektiviseringskrav. Jag har alltså inga invändningar mot detta i sak. Men djävulen sitter som sagt i detaljerna, och regeringen gör skillnad på hur man höjer priset.

Det finns nämligen en peng som lärosätena får för att de antar studenter och en annan peng som lärosätena får för att studenter passerar igenom utbildningen med godkända poäng. När det gäller natur- och teknikutbildningarna höjer man beloppet för att anta, det vill säga ta in, studenter. Men när det gäller humaniora och samhällsvetenskap höjer man beloppet för att examinera studenter, det vill säga att studenter passerar igenom utbildningarna.

Robert Stenkvist! Varför gör ni denna skillnad?

Fru talman! Jag vet inte varför man gör denna skillnad. Jag vet bara att beloppet för natur och teknik är något som vi från sverigedemokratiskt håll har drivit. Vi har också drivit frågan att man kanske borde se över hela finansieringssystemet på universitets- och högskoleområdet så att det blir mer kvalitetsdrivande.

Jag känner inte till exakt denna skillnad. Den är intressant. Kan det ha med genomströmningen att göra, det vill säga att det är olika genomströmning inom natur och teknik respektive humaniora och samhällsvetenskap, och att man därför har satt olika belopp? Genomströmningen är ju sådant som påverkar hur universitet och högskolor agerar för att få igenom studenter. Man har kanske inte samma problem inom natur och teknik. Det är en tanke. Om det är på detta vis är det en relevant skillnad.

Linus Sköld sa något om att vi inte står bakom budgeten. Nja, jag sa att neddragningen inte var ett krav från oss. Det är inte samma sak som att vi inte skulle stå bakom budgeten. Det är två olika saker. Vi har aldrig drivit denna fråga. Det är det jag menar med att det inte är ett krav från oss.

Det innebär att vi självklart står bakom budgeten. Jag yrkade ju precis bifall till den från talarstolen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Robert Stenkvist för anförandet.

Jag vill föra ett kort resonemang om forskningspropositionen, om hur man väljer att göra prioriteringar och lite grann om hur Sverigedemokraterna resonerar runt prioriteringarna.

Vi har sett och läst att väldigt mycket av forskningsfinansieringen framöver - de 6,5 miljarderna när det är fullt utbyggt 2028 - kommer att gå till forskningsråden och inte direkt till högskolorna. Det man då högst troligt kan anta är att de som lyckas söka dessa pengar kommer att finnas vid de etablerade större universiteten, som Uppsala och Lund, de tekniska högskolorna och så vidare. Det behöver inte vara fel, men det är inte alldeles säkert att det blir rätt.

Förutom de stora universiteten har vi ganska många högskolor runt om i Sverige. Det är troligt att de kommer illa ut av denna prioritering. Min fråga till ledamoten Stenkvist är därför: Hur ser Sverigedemokraterna på högskolornas roll i Sverige framöver?

Fru talman! Jag tror att de kommer att ha samma roll som i dag - som utbildningscentrum - och att de även bedriver en del forskning, gärna nischad sådan.

Jag har många gånger sagt i kammaren att de mindre högskolorna bör nischa sig. Då kan de verkligen göra skillnad. Det kan de inte göra om de härmar Uppsala universitet eller Lunds universitet. Då blir det ingenting av någonting.

Jag tror att de mindre och mellanstora högskolorna har en viktig funktion framdeles, även när det gäller regional utbildningspolitik och nischad forskning.

När det gäller regeringens fördelning mellan högskolor och råden är det något jag har pratat jättemycket om med olika människor från akademin, till exempel de som bedriver forskning, studenter och forskningsstuderande.

Jag hade en uppfattning tidigare om att mer pengar absolut skulle gå till högskolorna. Sedan har jag hört att många tycker annorlunda och att man får högre kvalitet i forskningen när pengarna går till råden. Jag tycker att vi bör fortsätta denna diskussion. Vi bör utvärdera var pengarna gör mest nytta - 50 procent tycker högskolorna, och 50 procent tycker råden.

Jag är inte expert. Jag vet inte var vi får mest för pengarna. Jag vet att det finns dålig forskning. Ja, jag tycker att det är dålig forskning, kan jag säga. Det finns på högskolorna, och det finns faktiskt också när det gäller råden, speciellt inom humaniora.

Detta är en diskussion som vi nog kommer att få föra framöver.

Fru talman! Jag tackar för ett intressant och ärligt svar. Jag uppskattar verkligen det.

Mot slutet av Stenkvists anförande kom Stenkvist in på forskningsbegreppet. Det är klart att detta blir lite extra intressant för mig, som har befunnit mig i den världen, att diskutera. Jag har själv varit forskare, och jag har väldigt hög tilltro till vetenskapssamhället och forskarsamhället. Man använder vetenskapliga metoder. Man söker noggrant efter sanningen. Det är faktiskt också så att forskning går ut på att ifrågasätta dagens sanningar. Något som var sant på 50-talet behöver inte vara sant 2024. Det är forskningsdynamik, så detta tror jag att vi får vänja oss vid.

Sedan kan jag inte låta bli att häpna lite grann över exemplet kring klimatforskning 1990. Sveriges förste Nobelpristagare, Svante Arrhenius, fick Nobelpris 1903. År 1896 skrev han en artikel - ursäkta, fru talman, nu blir det tyska - med titeln: Ueber den Einfluss des atmosphärischen Kohlensäuregehalts auf die Temperatur der Erdoberfläche. Han var den förste forskaren som visade på att det fanns ett samband mellan koldioxidutsläpp och jordens uppvärmning. Det är klart att jag då undrar, ledamoten Stenkvist: Var detta en åsikt, eller var det vetenskapliga fakta 1896?

Det oroar mig lite när statsminister Kristersson och även näringsminister Busch blandar ihop begreppen och säger att forskarsamhället och experter ägnar sig åt åsikter när det i själva verket är vetenskapliga slutsatser de förmedlar. Vad säger Stenkvist själv om forskningsbegreppet och skillnaden mellan forskningsresultat och åsikt?

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.