Niklas Karlsson (S) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Fru talman! Sverige står inför stora utmaningar, men vi har också haft viktiga framgångar som ett resultat av målmedvetet politiskt arbete.

Det går inte att förneka att hushållens ekonomi fortfarande är pressad. Det märks i vardagen, i samtal runt middagsbordet och på kontoutdraget i slutet av månaden.

Svensk ekonomi har tagit stryk av en långvarig period av hög inflation, men vi börjar nu se första tecknet på återhämtning. Inflationen har tryckts tillbaka, och det är ingen slump. Det är resultatet av en politik som syftar till att värna svenska hushåll och som prioriterar stabilitet, återhämtning och framtidstro.

Det går kanske inte lika snabbt som vi skulle önska, och ännu har inte alla hushåll fått ta del av förbättringen. Men vi befinner oss i rörelse i rätt riktning. Det är något vi ska ta fasta på. Vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur. Men vi är inte rotlösa, för vi har en tydlig riktlinje. Regeringen och Sverigedemokraterna har hela tiden haft ett tydligt fokus: att stärka hushållen, stötta återhämtningen och återupprätta arbetslinjen. Det är ingen liten ambition, och det är en nödvändig omställning.

Fru talman! Vi påminns ständigt om de många osäkerhetsfaktorer vi har omkring oss. Vi ser det fruktansvärda fullskaliga kriget i Ukraina. Vi ser konflikterna som blossar upp i Mellanöstern. Vi ser en osäker världshandel där ingen riktigt vet hur relationen mellan USA och övriga världen kommer att utvecklas, inte minst när det gäller tullar och handelshinder. Detta påverkar oss, direkt och indirekt.

Tyvärr har tillväxten i Sverige och i hela EU varit svag samtidigt som USA går starkt framåt. Man kan undra varför. En av orsakerna är EU:s alltmer snåriga och byråkratiska regelverk. Det vet alla företagare som har försökt navigera i dessa regelmassor. Mario Draghi-rapporten blev säkert en intressant ögonöppnare för många inom EU som inte sett konsekvenserna av den ökande byråkratiseringen. Äntligen verkar EU ha insett detta och agerat.

Näringslivet behöver andrum. En av regelförenklingarna skatteutskottet har behandlat i vår är en förenkling av gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, CBAM. Resultatet är att 90 procent av de företag som annars skulle ha drabbats av denna administrativa börda slipper det samtidigt som 99 procent av utsläppen träffas av avgifterna. För Sveriges del betyder det att 4 300 av de cirka 4 700 som skulle omfattas av CBAM nu slipper CBAM och i stället kan koncentrera sig på sin kärnverksamhet.

Vi har också behandlat förenklingar kopplade till pelare 2 och den globala minimibeskattningen. Det är förenklingar som lättar något på administrationen och kostnaderna för stora svenska företag.

Detta är avgörande steg för att inte kväva tillväxten i EU i en tid när vi behöver den som bäst.

Men mer måste göras. Det räcker inte med att rätta till gamla fel. Vi måste också se till att nya regler inte skapar nya hinder. Vi förväntar oss att regeringen fortsätter att stå på sig i Bryssel och stå upp för svenska företag, svenska hushåll och svensk konkurrenskraft.

Samtidigt har regeringens ekonomiska politik redan gett tydliga resultat. När andra har pratat om rättvisa har vi levererat lättnader. Jag ska nämna några av dem. Vi har sänkt inkomstskatterna för alla som arbetar, med fokus på låg- och medelinkomsttagare. En genomsnittlig arbetstagare har fått ytterligare cirka 2 600 kronor i skattesänkning i år. Det är pengar som direkt kommer hushållen till del och som spelar roll i vardagen.

Vi har även sänkt den högsta marginalskatten från 55 till 52 procent. Vi är alltså en bra bit på vägen mot det mål som är både rimligt och rättvist: att man ska få behålla minst hälften av varje intjänad extra krona.

Vi har också sett till att kostnaderna för att leva och bo utanför storstäderna inte skenar. En vanlig familj som tankar sin dieselbil betalar i dag drygt 450 kronor mindre per tankning än före valet 2022. Med lägre dieselpriser underlättar vi också för den svenska livsmedelsförsörjningen och för lägre livsmedelspriser. Det ger också lägre transportkostnader och stärkt konkurrenskraft. Sverige är ett stort och glesbefolkat land, vilket innebär att transporter alltid kommer att vara en nödvändighet för svensk tillväxt och konkurrenskraft. Detta gör verklig skillnad, och det är verklig politik.

Samtidigt har vi även höjt nivån för avdrag för resor till och från jobbet för dem som inte har någon kollektivtrafik att förlita sig på när de ska åka till jobbet. Det tidigare avdraget på 18,50 kronor per mil hade inte förändrats sedan 2007. Nu har vi höjt avdraget till 25 kronor per mil. Det finansierar kanske inte hela bilkostnaden men ger ändå fler möjlighet att ha rimliga kostnader för sina resor till och från arbetet.

Vi har också sänkt skatten på sparande på investeringssparkonto. Nu är det möjligt att spara upp till 150 000 kronor skattefritt. Det här är en reform som inte bara gynnar de redan rika utan även stärker vanliga människors ekonomiska trygghet och motståndskraft. I en tid då många har lärt sig hur snabbt läget kan förändras är möjligheten att lägga undan en slant viktigare än någonsin.

Byggbranschen har också drabbats hårt av en svag efterfrågan, och för att stötta byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget har den senaste åtgärden från regeringen varit att tillfälligt höja möjligheten för rotavdrag från 30 till 50 procent.

Fru talman! Vi har gjort mycket, men vi är inte nöjda. Det handlar om att se verkligheten som den är och att fortsätta arbeta oförtröttligt för en politik som sätter svenska folkets ekonomi först – för hushållens skull, för näringslivets skull och för hela Sveriges skull.

Slutligen vill jag tacka fru talmannen och talmanskansliet för ert eminenta sätt att leda debatterna i kammaren. Jag vill också tacka skatteutskottets kansli med personal för ert oförtröttliga arbete med oss ledamöter. Jag vill särskilt tacka skatteutskottets kanslichef, som inom kort kommer att leva livets glada dagar som pensionär. Jag vill även tacka ledamöterna i skatteutskottet för det gångna året och för den goda stämningen även om vi inte alltid tycker lika. Jag önskar härmed alla en riktigt glad sommar.

(Applåder)

Fru talman! Ja, att man får behålla åtminstone hälften av varje krona man tjänar är en rimlig nivå. Man kan tycka vad som helst om att betala högre skatter. Socialdemokraterna driver hela tiden på för högre skatter. Jag undrar: Kommer Socialdemokraterna att nöja sig med 100 procents skatt och att alla tjänar lika mycket netto?

Jag har svårt att tänka mig att det blir god tillväxt i Sverige om man inte ser till att hårt arbete, risktagande och utbildning lönar sig, så att människor går lång tid i skolan och får arbeten med hög lön. Det handlar om rättvisa. Det måste löna sig att arbeta, höja sin lön, utbilda sig och ta risker.

Socialdemokraterna vill ha en betydligt högre skattenivå än den nuvarande regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna. Det är väl där den stora skiljelinjen går mellan oss i skatteutskottet.

Fru talman! Jag hör att ledamoten Niklas Karlsson ägnar sig en del åt siffertrixande. Jag tycker jag var tydlig i mitt anförande om att det handlar om den sist intjänade kronan. Det är av den jag tycker det är rimligt att man får behålla hälften.

Det handlar om den extra ansträngningen när du går till jobbet och jobbar lite extra, jobbar över eller kanske tar ytterligare ett jobb. Då ska du få behålla hälften av de extra pengar du tjänar. Det är för att motivera människor att anstränga sig lite extra.

Jag inser naturligtvis att för att man ska betala 50 procent på hela sin inkomst krävs en väldigt hög inkomstnivå, precis som Niklas Karlsson säger. Men det är just den lilla sista kronan som man i stället för att vara hemma anstränger sig för att tjäna in, och därmed bidrar till samhället och tillväxten, som jag tycker att man ska få behålla hälften av.

Jag förstår att Socialdemokraterna inte kommer att nöja sig med att man betalar 100 procent i skatt för att Socialdemokraterna sedan ska göra fördelningen enligt sina egna ideologiska syften, men jag tackar så mycket för replikskiftet. Vi ses nästa riksdagsår.

(Applåder)