Ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)

I betänkandet behandlar utskottet 2025 års ekonomiska vårproposition (prop. 2024/25:100) och fyra följdmotioner som väckts med anledning av propositionen. Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2026.

Riktlinjerna baseras på en beskrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en redovisning av utmaningarna för sysselsättningspolitiken samt betydelsen av produktivitet och offentliga investeringar, en uppföljning av och bedömning av de budgetpolitiska målen, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. I propositionen lämnar regeringen på uppdrag av riksdagen också en fördelningspolitisk redogörelse.

I betänkandet behandlar utskottet vidare några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2024/25.

Avslutningsvis behandlas i betänkandet också en skrivelse från regeringen (skr. 2024/25:120) med anledning av en granskningsrapport från Riksrevi­sionen (RiR 2024:25). Skrivelsen handlar om Riksrevisionens granskning av regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket 2024. Den 30 januari 2025 informerade riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg utskottet om den aktuella granskningsrapporten. Inga följdmotioner har lämnats med anledning av regeringens skrivelse.

En förteckning över de förslag som behandlas finns i bilaga 1.

Skatteutskottet har yttrat sig över propositionen och följdmotionerna. Yttrandet finns i sin helhet i bilaga 2.

Den 29 april 2025 informerade statssekreterare Johanna Lybeck Lilja utskottet om den årliga lägesrapporten om Sveriges medelfristiga och strukturpolitiska plan i enlighet med EU:s ramverk för ekonomisk styrning.

Den 15 maj 2025 anordnade utskottet ett offentligt sammanträde om Finanspolitiska rådets rapport 2025 med finansminister Elisabeth Svantesson (M) och rådets ordförande Lars Heikensten. Uppteckningar och bilder från det offentliga sammanträdet finns i bilaga 3 och kommer också att presenteras i en rapport från riksdagen (2024/25:RFR14).

Den 15 maj informerade statssekreterare Jesper Ahlgren utskottet om den aktuella ekonomiska utvecklingen. Regeringens nya BNP-prognos från den 9 maj och nya prognos över arbetslösheten från den 14 maj ingick i informationen.

Riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Det ekono­miska läget är osäkert och oförutsägbart. Sedan den ekonomiska vårpropositionen lämnades har höjda tullar medfört att prognosen för BNP har reviderats ned och prognosen för arbets­lösheten har reviderats upp. Den lågkonjunktur som Sverige befinner sig i väntas därför bli mer utdragen än bedömningen i vårpropositionen. Prognosen är att BNP växer med 1,9 pro­cent 2025 och med 2,3 procent 2026 samt att arbetslösheten ökar till 8,7 procent 2025 för att därefter minska till 8,4 procent 2026.

Sverige ska fortsätta att byggas starkare och rikare genom reformer som främjar tillväxt, välfärd och säkerhet i enlighet med den ekonomiska vårpropositionen. Den ekonomiska politiken ska fokusera på tre områden: att stötta hushållen och återhämtningen, att återupprätta arbetslinjen och pressa ned arbetslösheten, samt att öka tillväxten och investeringarna i Sverige.

Även bedömningen av de offentliga finanserna omges av osäkerhet. Det kan inte uteslutas att avvikelsen mot överskottsmålet blir större och att återgången mot målet tar längre tid än be­döm­ning­en i propositionen. Utskottet välkomnar att regeringen ansluter sig till den breda parlamentariska uppslutningen i betänkandet Från överskottsmål till balansmål (SOU 2024:76) och konstaterar att regeringen kommer att återkomma med de skarpa förslagen i budgetpropositionen för 2026.

Jämför reservation 1 (S), 2 (V), 3 (C) och 4 (MP).

I propositionen lämnar regeringen förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjerna baseras på bl.a. en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser. I prognosen för den makroekonomiska utvecklingen har inkommande statistik t.o.m. den 6 mars 2025 beaktats.

Regeringen konstaterar i propositionen att Sverige alltjämt befinner sig i en lågkonjunktur. Efter år av hög inflation har svensk ekonomi börjat återhämta sig. Samtidigt bedöms osäkerheten i omvärlden som stor och väntas tynga återhämtningen. Den nya amerikanska administrationens omfattande import­tullar har lett till en ökad osäkerhet kring den globala tillväxten, vilket har skapat turbulens på de finansiella marknaderna, bl.a. kraftiga börsfall. Osäkerheten kring tullarnas slutgiltiga omfattning och varaktighet bedöms som stor, och högre tullar riskerar att göra lågkonjunkturen än mer utdragen. Svensk ekonomi väntas fortsätta att präglas av en lågkonjunktur och en ökad arbetslöshet. Även om inflationstrycket nu är lägre konstaterar regeringen att den högre prisnivån är kännbar. Regeringen avser att föra en ekonomisk politik som fokuserar på tre områden: att stärka hushållen och stötta återhämtningen, att återupprätta arbetslinjen och pressa ned arbetslösheten samt att öka tillväxten och investeringarna i Sverige.

Trots att reallönerna nu stiger bedömer regeringen att mer behöver göras för att stärka hushållens köpkraft och återställa den till tidigare nivåer. Regeringen har därför sänkt skatten för alla som arbetar, och som har arbetat, sänkt drivmedelsskatten och infört lägre krav i reduktionsplikten, vilket bedöms göra stor skillnad i mångas plånböcker, liksom sänkt skatt på sparande. Samtidigt konstateras att situationen för hushållen alltjämt är tuff, och därför avser regeringen att noga följa utvecklingen och vid behov återkomma i budgetpropositionen och samtidigt fortsätta arbetet med att stärka konkurren­sen inom svensk livsmedelssektor för att pressa ned priserna.

Regeringen konstaterar att efterfrågan på arbetskraft fortfarande är dämpad och att arbetslösheten är högre än för ett år sedan. Huvuddelen av arbetslösheten bedöms fortfarande vara strukturell. Utöver långsiktiga strukturella problem på arbetsmarknaden finns det ett stort utanförskap. Dessa problem kräver enligt regeringen en kombination av åtgärder under en lång tid. För att få fler i sysselsättning och en välfungerande arbetsmarknad inriktas den ekonomiska politiken på att stärka färdigheter för att underlätta återgång i arbete t.ex. i form av korta yrkesinriktade utbildningar samt kostnadseffektiva arbetsmarknadspolitiska insatser som subventionerade anställningar som gynnar kompetensförsörjningen i ekonomin och förbättrar matchningen. Den ekonomiska politiken ska också inriktas på att återupprätta arbetslinjen genom en bidragsreform i tre delar – ett bidragstak, en successiv kvalificering till välfärden och ett aktivitetskrav – så att det alltid lönar sig att arbeta. Vidare ska politiken inriktas på att lägga om integrationspolitiken så att den blir mer kravbaserad, samtidigt som den frivilliga återvandringen stimuleras och minskas. För att stärka incitamenten att återgå i arbete avser regeringen också att inrikta politiken på att reformera arbetslöshetsförsäkringen med en tydligare nedtrappning av ersättningen.

Regeringen bedömer även att det behövs starkare incitament att göra en extra ansträngning och att utveckla sin kompetens och att det kräver lägre marginalskatter. Den ekonomiska politiken ska därför inriktas på principen om att hälften kvar bör gälla, dvs. att löntagare åtminstone ska få behålla hälften av en löneökning efter skatt.

När det gäller den del av arbetslösheten som är mer konjunkturell avser regeringen att fortsätta att möta den genom att stötta aktiviteten i ekonomin och få fart på tillväxten.

Regeringen avser att prioritera åtgärder som ökar investeringarna och tillväxten i Sverige. En växande ekonomi bedöms som en förutsättning både för en god välfärd och för att kunna finansiera den uppbyggnad av försvaret som Sverige står inför. Regeringen avser att driva på för att EU ska bli mer konkurrenskraftigt. En ökad tillväxt i Europa bedöms gynna svensk ekonomi och stärka EU:s position vid de globala förhandlingsborden. Regeringen avser att föra en politik som utgår från två frågeställningar – hur det privata kapitalet i EU kan öka och hur det kan bli mer lönsamt att investera privat kapital i EU. Reformer som gynnar sparande, investeringar och en väl fungerande kapitalmarknad ska vara vägledande.

Den ekonomiska politiken ska också inriktas på att stärka produktiviteten bl.a. genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, investeringar för ett mer dynamiskt näringsliv och återupprättandet av en stark kunskapsskola.

I propositionen anför regeringen att Sverige ska fortsätta att vara ett attraktivt land för forskning och innovation, varför politiken ska fortsätta att inriktas på att ytterligare förbättra företagens skattevillkor för att stärka deras möjligheter att bedriva forskning och utveckling i Sverige.

Regeringen avser också att fortsätta att arbeta med att rensa upp i komplicerade regler som drabbar företagare och att arbeta för att skattesystemet i ännu högre grad ska uppmuntra till företagande, egen ansträngning och investeringar i Sverige.

En god tillgång till energi är en förutsättning för tillväxt, konstaterar regeringen. En process har därför påbörjats för att ny kärnkraft ska kunna byggas – en politisk inriktning som enligt regeringen förbättrar förutsättning­arna för den svenska konkurrens­kraften och underlättar klimat­omställningen.

I propositionen redovisar regeringen sin prognos för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i övriga världen 2025–2028, med tyngdpunkt på 2025 och 2026. Prognosen baseras på tidigare beslutade, föreslagna och aviserade reformer samt de som föreslås eller aviseras i propositionen Vårändringsbudget för 2025. I propositionen har inkommande statistik t.o.m. den 6 mars beaktats.

I sin prognos i propositionen konstaterar regeringen att den globala BNP-tillväxten var stabil under det andra halvåret 2024, med en stigande världshandel och en förstärkning av den globala industrikonjunk­turen. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan olika ekonomier; t.ex. var tillväxten i USA starkare än i euroområdet, se tabell 1. Regeringen konstaterar att osäkerheten kring geopolitik och handelspolitik under 2025 har påverkat världsekonomin negativt. Bland annat väntas högre tullar leda till högre kostnader för företag och hushåll, vilket dämpar den ekonomiska aktiviteten genom att företag senarelägger investeringar och anställningar och hushåll senarelägger viss konsumtion. Regeringens prognos i propositionen är att tillväxten i USA mattas av framöver. Högre importtullar väntas leda till att inflationen fortsätter att vara förhöjd och livsmedelspriserna väntas stiga snabbare än normalt. I euroområdet väntas tillväxten vara låg under inledningen av 2025 för att därefter växa i en något snabbare takt. En lägre inflation, stigande realinkomster och en uppbyggnad av försvaret bedöms bidra till den ökade tillväxten. Regeringen konstaterar att en stark exportutveckling stärkte den ekonomiska aktiviteten i Kina under andra halvåret 2024. Prognosen i propositionen är att exportutvecklingen bromsar in 2025, samtidigt som en expansiv finans- och penningpolitik fortsätter att bidra till en återhämtning av en dämpad kinesisk inhemsk efterfrågan. Sammantaget är regeringens prognos i propositionen att BNP-utvecklingen för Sveriges viktigaste handelspartner kommer att vara svag 2025 för att tillta något 2026, när framför allt efterfrågan i euroområdet väntas bli starkare.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

Regeringens prognos i propositionen är att BNP-tillväxten ökar med 2,1 procent 2025 och med 2,8 procent 2026, se tabell 2. Svensk ekonomi bedöms fortfarande vara i en lågkonjunktur. En lägre inflation och lägre räntor bidrog till att BNP-tillväxten tydligt steg i Sverige under andra halvåret 2024. Regeringen konstaterar att återhämtningen från lågkonjunkturen därmed påbörjades. En ökad osäkerhet kring geopolitik och handelspolitik väntas dock leda till att återhämtningen stannar av under inledningen av 2025. Stigande reallöner, en stöttande finanspolitik och en förbättring på arbetsmarknaden väntas emellertid stärka köpkraften och stödja hushållens konsumtion och därmed bidra till att inbromsningen blir kortvarig. En förbättrad ekonomi för hushållen väntas också leda till en ökad efterfrågan på bostäder och stigande investeringar. En förbättring av den europeiska industrikonjunkturen väntas därtill komma att öka den svenska exporten.

Under 2024 fortsatte sysselsättningen att minska och arbetslösheten att öka. Arbetslösheten bedöms bli hög även 2025, men en återhämtning väntas påbörjas under året. Prognosen i propositionen är att arbetslösheten ökar från 8,4 procent 2024 till 8,6 procent 2025 för att därefter minska till 8,2 procent 2026. I takt med att efterfrågan i ekonomin tilltar 2026 väntas sysselsättningen öka och arbetslös­heten minska ytterligare.

I propositionen beskrivs två alternativa scenarier för hur återhämtningen kan påverkas om hushållens konsumtion ökar respektive minskar i en snabbare takt än vad som förutspås i prognosen 2025–2028.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

I propositionen redovisar regeringen enligt 9 kap. 5 § budgetlagen (2011:203) en jämförelse av sin prognos för några centrala makroekonomiska variabler med prognoser från Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken och Ekonomistyrningsverket. Regeringen konstaterar att prognoserna i vissa fall ligger i linje med övriga prognosmakares och att de i vissa fall skiljer sig åt. Viktigt att notera är enligt regeringen att prognoserna publiceras vid olika tidpunkter och att prognosmakare inte har tillgång till samma information.

I propositionen konstaterar regeringen att inflationen (KPIF) var något under Riksbankens inflationsmål om 2 procent under andra halvåret 2024 för att under inledningen av 2025 stiga oväntat mycket. Det som bidragit till uppgången 2025 har varit höjda hyror och prisökningar på livsmedel men även tekniska faktorer kopplade till en ny sammansättning av varor och tjänster i prisstatistiken. Regeringens prognos är att inflationen blir något högre 2025 än Riksbankens mål och därefter stabiliseras nära inflationsmålet 2026. Stigande globala livsmedelspriser och kostnader för boende är det som bedöms hålla uppe inflationen 2025 och även förklara stabiliseringen 2026 då dessa väntas öka i en långsammare takt.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

I propositionen beskriver regeringen ett scenario för svensk ekonomi 2027 och 2028 som bl.a. bygger på att inga nya störningar påverkar ekonomin. Regeringen antar att ekonomin har nått konjunkturell balans 2027, och BNP-gapet bedöms då vara slutet.

Regeringen bedömer det som viktigt att följa den långsiktiga samhälls­utvecklingen i bred bemärkelse och redovisar därför i propositionen sedan 2017 indikatorer på välståndet i Sverige, uppdelat på ekonomiskt, miljömässigt och socialt välstånd. När det gäller de ekonomiska indikatorerna konstaterar regeringen att hushållens skuldsättning minskade mellan 2023 och 2024, medan den offentliga sektorns skuldsättning ökade. Under samma period minskade sysselsättningsgraden och arbetslösheten och BNP per capita ökade. När det gäller de miljömässiga indikatorerna konstaterar regeringen att luftkvaliteten har förbättrats och att utsläppen av växthusgaser minskade under den studerade perioden 2022 och 2023. När det gäller de sociala indikatorerna konstaterar regeringen att andelen personer med låg inkomststandard minskade under den studerade perioden 2022 och 2023. Även indikatorerna mellanmänsklig tillit och nöjd med livet minskade under den studerade perioden 2023 och 2024. Under samma period ökade andelen hushåll som uppgav att de saknade en kontantmarginal liksom andelen personer med en eftergymnasial utbildningsnivå. Den självskattade allmänna hälsan var oförändrad under den studerade perioden 2023 och 2024.

Regeringen ska enligt 2 kap. 1 a § budgetlagen (2011:203) vid minst två tillfällen per år redovisa för riksdagen hur målet för den offentliga sektorns finansiella sparande uppnås. En tydlig avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet avviker mer än 0,5 procentenheter från målnivån.

Tabell 4 Finansiellt sparande i offentlig sektor och indikatorer för avstämning mot överskottsmålet

1 Procent av potentiell BNP.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

I propositionen bedömer regeringen att det strukturella sparandet kommer att avvika från överskottsmålet under 2025 och 2026. För att stödet till Ukraina inte ska gå ut över den upprustning som nu sker av det svenska försvaret, eller tränga undan andra viktiga investeringar, anser regeringen att en avvikelse är motiverad. Eftersom stödet till Ukraina är temporärt bedömer regeringen att det ur ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv är bättre att avvika från överskottsmålet än att genomföra temporära neddragningar i offentlig sektor eller temporära skattehöjningar. Stödet till Ukraina är också en fråga om Sveriges framtida säkerhet, varför det enligt regeringen är motiverat även från perspektivet rättvisa mellan generationer. Regeringen bedömer också att en avvikelse är väl avvägd ur ett stabiliseringsperspektiv eftersom svensk ekonomi bedöms befinna sig i en lågkonjunktur båda dessa år.

Enligt regeringens prognos i propositionen inleds en återgång mot överskottsmålet 2026, även om stödet till Ukraina medför att det strukturella sparandet kommer att vara lägre än det annars skulle ha varit. Sparandet fortsätter att förstärkas 2027 och bedöms då även nå överskottsmålet. Regeringen bedömer att det inte behöver vidtas några särskilda åtgärder för att det strukturella sparandet ska återgå till målnivån. Regeringen bedömer att finanspolitiken sammantaget är något expansiv 2025. Ukrainastödet medför att det strukturella sparandet är läge än det annars skulle vara 2024–2026. I vilken utsträckning stödet till Ukraina påverkar svensk inhemsk efterfrågan beror på hur stödpengarna används.

Regeringen bedömer att bruttoskulden är förenlig med skuldankarets riktmärke på 35 procent av BNP 2024–2026. I regeringens prognos, som endast bygger på den finanspolitik som har aviserats eller beslutats t.o.m. 2025 års ekonomiska vårproposition, väntas bruttoskulden uppgå till 33–34 procent av BNP 2024–2026. Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet väntas minska som andel av BNP mellan 2024 och 2025, bl.a. till följd av underskottet i det finansiella sparandet.

Regeringen ska enligt 9 kap. 3 § budgetlagen redovisa prognoser över utgifterna under utgiftstaket. Om det finns risk för att ett beslutat utgiftstak kommer att överskridas ska regeringen enligt 2 kap. 4 § för att undvika det vidta sådana åtgärder som den har befogenheter för eller föreslå nödvändiga åtgärder för riksdagen.

För 2025 beräknar regeringen att de takbegränsade utgifterna blir 6,9 miljarder kronor högre än i den ursprungligen beslutade budgeten för 2025. De takbegränsade utgifterna för 2026 och 2027 beräknar regeringen blir 6,2 miljarder kronor lägre respektive 8,1 miljarder högre. Lägre takbegränsade utgifter 2026 beror enligt regeringen bl.a. på att EU-avgiften har reviderats ned, medan högre takbegränsade utgifter 2027 beror bl.a. på beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

Enligt praxis redovisar regeringen sin bedömning av utgiftstaket för det tredje tillkommande året i den ekonomiska vårpropositionen. Enligt regeringens bedömning bör utgiftstaket för 2028, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, uppgå till 2 077 miljarder kronor. Regeringens bedömning grundar sig på de bestämningsfaktorer som redovisas i den s.k. ramverksskrivelsen (skr. 2017/18:207).

Regeringens bedömning av utgiftstakets nivå medger att de takbegränsade utgifterna för 2028 t.o.m. budgetpropositionen för 2028 som mest kan bli 161 miljarder kronor högre än i nuvarande bedömning. Regeringen konstaterar att detta motsvarar ett utrymme för möjliga utgiftsökningar på ca 2,1 procent av BNP. Samtidigt konstaterar regeringen att ett ledigt utrymme under utgiftstaket i sig inte innebär att det finns ett utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genomföras först efter avstämning mot målet för den offentliga sektorns finansiella sparande med hänsyn till eventuella inkomstförändringar.

Budgeteringsmarginalen för 2028 uppgår till 10 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal på 3 procent som anges i riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. Regeringen framhåller dock att en budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle medföra att möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan under kommande år begränsas. Om det bedöms förenligt med överskottsmålet är det enligt regeringen rimligt att reformer ska kunna genomföras på budgetens utgiftssida.

Regeringens bedömning av utgiftstakets nivå 2028 motsvarar 27,3 procent av potentiell BNP, vilket är högre än nivån för 2027.

Prognoserna för statens budget, statsskulden och de offentliga finanserna baseras på regeringens prognos för den makroekono­miska utveckling som regeringen presenterar i den ekonomiska vårpropositionen. Bortom budgetåret baseras de på antaganden om att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under prognosperioden.

Under 2025–2026 beräknas budgetsaldot uppgå till i genomsnitt –63 miljarder kronor per år eller –0,9 procent av BNP. Under denna period bedömer regeringen att ekonomin är i lågkonjunktur. År 2027 och 2028 förväntas budgetsaldot i genomsnitt uppgå till 1 miljard kronor per år eller 0,0 procent av BNP, samtidigt som regeringen i propositionen bedömer att konjunkturen är i balans dessa år. Den beräknade utvecklingen av budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent av BNP vid utgången av 2024 till 15 procent av BNP vid utgången av 2028.

1 Avser konsoliderad statsskuld, dvs. statliga myndigheters innehav av statspapper har räknats bort.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

Regeringen bedömer att den offentliga sektorns finansiella sparande är negativt fram till 2027.

Det finansiella sparandet i staten väntas enligt regeringens prognos i propositionen stärkas fr.o.m. 2026. Det beror dels på att den ekonomiska aktiviteten väntas öka snabbare efter några år med lågkonjunktur, dels på att regeringens prognos endast inkluderar finanspolitik som hittills har beslutats, föreslagits eller aviserats. Det finansiella sparandet väntas dock vara negativt även 2026. Efterföljande år prognostiseras en förstärkning av statens finanser. Utökade satsningar inom försvar och infrastruktur medför dock att förstärkningen mattas av mellan 2027 och 2028.

1 Utgör den s.k. Maastrichtskulden som består av den konsoliderade statsskulden och kommunsektorns skulder på kapitalmarknaden med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

Enligt regeringens bedömning kommer ålderspensionssystemet att redovisa ett överskott under hela prognosperioden och i genomsnitt uppgå till 0,6 procent av BNP 2026–2028. Utgifterna i ålderspensionssystemet väntas öka de närmaste åren till följd av att pensionärerna väntas bli fler och att pensionerna i genomsnitt väntas bli högre. Samtidigt väntas avgiftsinkomsterna som är starkt kopplade till lönesumman i ekonomin öka i snabbare takt än pensionsutbetalningarna, vilket verkar förstärkande på det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet. Även den s.k. riktåldersreformen stärker finansiellt sparande i sektorn.

Enligt regeringens bedömning är det finansiella sparandet i kommun­sektorn negativt under hela prognosperioden 2025–2028. Från 2027 väntas inkomster och utgifter växa i ungefär samma takt, vilket gör det finansiella sparandet relativt stabilt. I takt med att konjunkturen stärks väntas enligt regeringen skatteinkomsterna fram till 2027 växa i något snabbare takt än den genomsnittliga tillväxttakten de senaste tio åren. Kommunsektorns utgifter bedömer regeringen kommer att öka i långsammare takt. I löpande priser väntas den kommunala konsumtionen vara betydligt svagare än genomsnittet under 2000-talet, vilket bl.a. förklaras av att pensionskostnaderna minskar efter några år med stora kostnadsökningar. Regeringen bedömer att utgifterna för investeringar, räntor och transfereringar ökar i måttlig takt framöver.

Regeringen beräknar i propositionen att statens budget uppvisar ett underskott på 85 miljarder kronor 2025. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025 revideras budgetsaldot ned med 30 miljarder kronor. Enligt regeringen förklaras detta i huvudsak av nedjusterade inkomster på 26 miljarder kronor, men även till viss del av något uppjusterade utgifter.

Under 2025 tyngs det finansiella sparandet av att skatteintäkterna väntas utvecklas jämförelsevis långsamt. Vidare belastas det finansiella sparandet av de åtgärder som har genomförts för att stärka Sveriges försvarsförmåga, för att fortsätta att ge stöd till Ukraina och för att stötta ekonomins återhämtning. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025 är revideringarna av det finansiella sparandet förhållandevis små.

Regeringen inleder redovisningen av jämförelsen med att det är viktigt att beakta att bedömningarna har gjorts vid olika tidpunkter och att de kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken.

Konjunkturinstitutets (KI) bedömning av den offentliga sektorns finansiella sparande för 2025 är mer optimistisk än regeringens. Enligt propositionen rör skillnaden i huvudsak olika syn på utgiftsutvecklingen, där KI gör en mer försiktig bedömning av hur utgifterna utvecklas. En del av skillnaden kan förklaras av att KI inte har kunnat beakta de ändringar som föreslås i Vårändringsbudget för 2025 och att myndigheten endast har inkluderat de stöd till Ukraina som är specificerade enligt propositioner om extra ändringar i statens budget. För efterföljande år skiljer sig prognosprinciperna åt eftersom KI utgår från ett oförändrat offentligt åtagande i prognosen, medan regeringen endast inkluderar beslutade och aviserade åtgärder. Regeringen konstaterar dock att prognoserna för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är förhållandevis lika trots dessa skillnader i antaganden om aktiv finanspolitik.

Även Ekonomistyrningsverkets (ESV) prognos för det finansiella sparandet i offentlig sektor är mer optimistisk än regeringens. ESV gör liksom KI bedömningen att utgifterna i staten och kommunsektorn växer långsammare än enligt regeringens prognos. Skillnaden är något större för 2025 eftersom inte heller ESV har kunnat beakta förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2025.

Europeiska kommissionens prognos är förhållandevis väl i linje med regeringens. Samtidigt, konstaterar regeringen, gjordes bedömningen tidigare än övriga prognoser och bygger på väsentligt annorlunda information än inhemska bedömningar. Endast åtgärder som beslutats eller aviserats t.o.m. propositionen Höständringsbudget för 2024 beaktas, vilket medför att en jämförelse inte är helt rättvisande.

Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2025-04-15, Ekonomistyrningsverket 2025-03-25, Konjunkturinstitutet 2025-03-26, Riksbanken 2025-03-20 och Europeiska kommissionen 2024-11-15.

1KI räknar med åtgärder på 34, 47 respektive 31 miljarder kronor 2026–2028 utöver vad som har aviserats fram till beräkningarna i den ekonomiska vårpropositionen.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

Vid en jämförelse mellan regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet finns det i vissa avseenden andra skillnader än vid en jämförelse mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Utöver skillnader i prognoserna för det finansiella sparandet kan skillnader i prognoserna bero på skillnader i bedömningen av ekonomins potentiella BNP-nivå och på skillnader i beräkningsmetoder. En skillnad som framför allt kan få effekt på prognoserna enskilda år är att regeringen, till skillnad från övriga bedömare, vid bedömningen av potentiell BNP i löpande priser även justerar för eventuella konjunktureffekter av prisnivån i ekonomin. Till följd av den förväntat lägre inflationen har betydelsen av hur priskomponenten behandlas minskat. Vid en jämförelse mellan KI:s och regeringens beräkningar av det strukturella sparandet innevarande år förklaras dock skillnaden delvis av hur priskomponenten behandlas.

Till följd av olika bedömningar av potentiella variabler blir skillnaden mellan KI:s och regeringens prognos ytterligare något större än vad som kan ses för det finansiella sparandet. Skillnaden mellan ESV:s och regeringens prognoser för det strukturella sparandet följer överlag de skillnader som kan ses vid jämförelser av det finansiella sparandet. I förhållande till Europeiska kommissionen är skillnaden mellan prognoserna för det strukturella sparandet annorlunda än vad som kan ses för det finansiella sparandet. Regeringen anger att det kan bero dels på olika bedömningar av ekonomins potentiella BNP-nivå, dels på skillnader i beräkningsmetoder.

Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2025-04-15, ESV 2025-03-25, KI 2025-03-26 och Europeiska kommissionen 2024-11-15.

1KI räknar med åtgärder på 34, 47 respektive 31 miljarder kronor 2026–2028 utöver vad som har aviserats fram till beräkningarna i den ekonomiska vårpropositionen.

Källa: 2025 års ekonomiska vårproposition.

I propositionen bedömer regeringen att finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Den offentliga sektorns finansiella ställning är stark, både i en historisk och i en internationell jämförelse. Regeringen redovisar de långsiktiga utmaningarna för finanspolitiken och konstaterar att de offentliga finanserna i hög utsträckning påverkas av demografiska trender. En åldrande befolkning gör att behovet av framför allt vård och omsorg väntas öka de kommande åren, vilket regeringen bedömer ökar de offentliga utgifterna. Ökningen motverkas av ett fortsatt lågt barnafödande, vilket minskar behovet av barnomsorg och skola. I framskrivningen utvecklas den offentliga sektorns finansiella nettoställning och bruttoskuld på ett stabilt sätt de närmaste decennierna.

I propositionens bilaga 2 lämnar regeringen på uppdrag av riksdagen en fördelningspolitisk redogörelse. Regeringen konstaterar att efter många år med låg inflation och reala inkomstökningar gick svensk ekonomi 2022 in i en fas med hög inflation. För första gången sedan 1990-talskrisen minskade då hushållens reala ekonomiska standard i samtliga inkomstskikt jämfört med föregående år, en utveckling som även fortsatte under 2023. Utöver inflationens urholkande effekt på realinkomsten påverkades toppinkomsterna negativt av sjunkande kapitalvinster till följd av en svag utveckling på aktie- och bostadsmarknaden. Trots nedgången 2022 och 2023 ökade hushållens reala ekonomiska standard under den senaste tioårsperioden 2013–2023. Inkomsttillväxten har fördelats relativt jämnt över olika grupper, men den översta tiondelen har haft den bästa utvecklingen. Inkomstspridningen ökade därför under perioden 2013–2023. Det vanligaste måttet för att redovisa spridningen i en inkomstfördelning är Ginikoefficienten, som kan anta ett värde mellan 0 och 1. Ett högt värde på koefficienten visar på större ojämlikhet än ett lågt värde. Under perioden 2013–2023 ökade Ginikoefficienten från 0,29 till 0,31.

Regeringen konstaterar att inflationen föll tillbaka under 2024, vilket väntas öka hushållens reala ekonomiska standard under perioden 2024–2028, och de flesta inkomstgrupper väntas senast 2026 nå upp till 2021 års ekonomiska standard.

Andelen av befolkningen som har en låg inkomststandard, dvs. en disponibel inkomst som är lägre än baskonsumtionen, har minskat i stort sett kontinuerligt över tid. År 2023 uppgick andelen till 4,2 procent av befolkningen, eller ca 430 000 personer. Andelen av befolkningen som har en låg relativ ekonomisk standard, dvs. personer som lever i hushåll vars ekonomiska standard är mindre än 60 procent av medianvärdet i befolkningen, låg på en stabil nivå runt 14–15 procent under perioden 2013–2021 för att minska till 13,2 procent 2023.

Regeringen bedömer att de reformer inom skatte- och transfererings­systemen som genomförts under mandatperioden främst har gynnat personer allra längst ned i inkomstfördelningen och att reformerna väntas bidra till en minskad inkomstspridning. Åtgärder som genomförts inom individuella välfärdstjänster, som t.ex. skolan och hälso- och sjukvården, bedöms tillföra ekonomiska resurser i alla inkomstgrupper, men effekten bedöms vara som störst i den nedre delen av inkomstfördelningen.

Det totala ekonomiska bidraget från faciliteten för återhämtning och resiliens som är tillgängligt för Sverige är 3,45 miljarder euro. Den 12 december 2024 beslutade regeringen att ansöka om en första utbetalning som avser mål och delmål med måldatum 2020–2022 och som omfattar totalt ca 1,6 miljarder euro. Ansökan granskas av Europeiska kommissionen och bidraget förväntas komma att betalas ut våren 2025. Regeringen avser att under hösten 2025 skicka in en andra ansökan för 2023 och 2024 som förväntas omfatta totalt ca 1,3 miljarder euro för utbetalning under 2026. En sista ansökan planeras att skickas in före den 31 augusti 2026 för 2025 och 2026 som väntas omfatta bidrag om totalt 517 miljoner euro.

I propositionen redovisar regeringen bedömningar med anledning av förslag och bedömningar från den parlamentariskt sammansatta Kommittén om översyn av nivån på målet för den offentliga sektorns finansiella sparande (SOU 2024:76)

Regeringen konstaterar att det i Sverige finns en bred politisk uppslutning bakom det finanspolitiska ramverket och att samsynen grundar sig i den djupa ekonomiska kris som Sverige genomgick i början av 1990-talet. Under krisen ökade den offentliga skulden snabbt, vilket tvingade fram en drastisk omläggning av finanspolitiken där bl.a. ett överskottsmål för den offentliga sektorns finansiella sparande infördes. Enligt praxis ses målet över i slutet av varannan mandatperiod (skr. 2017/18:207 s. 16). Efter den nu genomförda översynen har kommittén föreslagit bl.a. följande förändringar:

• Överskottsmålet ersätts med ett balansmål fr.o.m. 2027.

• Uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet förstärks.

• Finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll förtydligas.

Enligt regeringens bedömning bör målet för det offentliga finansiella sparandet vara ett sparande i balans över en konjunkturcykel. Detta balansmål bör gälla fr.o.m. 2027 och tills vidare.

Regeringen anför att de offentliga finanserna har utvecklats väl sedan överskottsmålet infördes. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP, den s.k. Maastrichtskulden, har minskat kraftigt och är i nuläget på en mycket låg nivå i ett internationellt perspektiv. Enligt regeringen säkerställer en låg nivå på den offentliga skulden att Sveriges offentliga finanser är och förblir hållbara även om Sverige skulle behöva öka den offentliga skulden för att hantera extraordinära händelser. Vidare anför regeringen i propositionen att en låg skuldnivå säkerställer goda möjligheter att vid behov stötta ekonomin med finanspolitisk konjunkturstabilisering och bidrar till Riksbankens förmåga att bedriva en effektiv penningpolitik. En låg statsskuld bidrar också till statens goda kreditvärdighet och en god marginal till EU:s krav i stabilitets- och tillväxtpakten.

Regeringen anser att ett balansmål säkerställer fortsatt hållbarhet i de offentliga finanserna. Övergången till ett balansmål bedömer regeringen innebär fördelar i termer av ett ökat utrymme att hantera viktiga samhälls­utmaningar på ett konstruktivt sätt, samtidigt som det är förenligt med ett oförändrat skuldankare på 35 procent av BNP. Mot bakgrund av osäkerheten i beräkningarna tillämpar regeringen en försiktighetsprincip vid valet av målnivå och anser att ett balansmål är väl avvägt.

Enligt regeringens bedömning bör uppföljningen och utvärderingen av målet för det offentliga finansiella sparandet förstärkas. Riktmärket för en tydlig avvikelse bör vara att det strukturella sparandet avviker med mer än 0,5 procent av potentiell BNP från målnivån. Regeringen anser att det är lämpligt att vad som är en tydlig avvikelse definieras i den s.k. ramverksskrivelsen. Vidare bör budgetutrymmet definieras som utrymmet för ofinansierade åtgärder under en specifik tidsperiod som är förenligt med balansmålet.

Regeringen anför att en viktig del i det finanspolitiska ramverket är öppenhet och tydlighet. Regeringen bedömer att kommitténs förslag för att förtydliga uppföljningen av målet för det finansiella sparandet kommer att bidra till förstärkt utvärdering av måluppfyllelse.

Enligt regeringens bedömning bör finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll förtydligas genom att det finanspolitiska ramverket kompletteras med stabiliseringspolitiska principer.

Regeringen anför att tydliga principer bidrar till att säkerställa en effektiv finanspolitik och ökar politikens trovärdighet, vilket i sin tur ökar dess genomslag. Tydliga principer bidrar enligt regeringen också till att förbättra samspelet mellan finans- och penningpolitiken genom att finanspolitiken blir mer förutsebar. En ökad tydlighet bidrar också till förbättrade möjligheter till bedömning och uppföljning av den förda finanspolitiken.

Enligt regeringen bör principerna omfatta finanspolitikens roll i olika konjunkturlägen och vilka instrument som är lämpliga. Principerna bör också omfatta hur finanspolitiken bör utformas när ekonomin utsätts för olika chocker och när penningpolitiken begränsas av den effektiva nedre gränsen för styrräntan. Principerna bör beakta de stabiliseringspolitiska målkonflikter som kan uppstå mellan finans- och penningpolitiken.

Regeringen avser att lämna förslag till en ny nivå för målet för det offentliga finansiella sparandet i budgetpropositionen för 2026. Regeringen bedömer att ett balansmål bör gälla fr.o.m. 2027 och tills vidare. Regeringen avser att under 2025 återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i budgetlagen samt med den s.k. ramverksskrivelsen.

En sänkning av målet för det offentliga finansiella sparandet innebär något lägre skatter eller något högre utgifter under en längre övergångsperiod jämfört med ett bibehållet överskottsmål. Eventuella effekter på ekonomin beror enligt regeringen på hur det temporära finansiella utrymme som uppkommer används. Mot bakgrund av att den föreslagna förändringen av målnivån är mycket liten i förhållande till den offentliga sektorns samlade inkomster och utgifter bedömer regeringen att en övergång till en ny målnivå på lång sikt får en försumbar effekt på BNP-tillväxten och sysselsättningen.

Ett balansmål innebär att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP beräknas uppgå till 35,5 procent i slutet av 2034, vilket är i linje med skuldankarets nivå på 35 procent. Det är drygt 2 procentenheter högre än om överskottsmålet hade behållits. På lång sikt (2060) bedöms den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld uppgå till 41 procent, vilket är 7 procentenheter högre än vid ett oförändrat mål.

Målet för det offentliga finansiella sparandet omfattar sparandet i hela den offentliga sektorn, dvs. sparande i staten, kommunsektorn och ålderspensions­systemet. Ett balansmål innebär att statens skuld som andel av BNP uppgår till 20 procent 2034 och 25 procent på lång sikt, vilket är 2 respektive 7 procent­enheter högre än vid ett oförändrat mål. Enligt regeringen bedöms en sänkning av nivån på målet för det offentliga sparandet inte ha några direkta ekonomiska konsekvenser för kommunerna och regionerna.

Säkerhetsläget motiverar en tillfällig avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet

Regeringen anför i propositionen att säkerhetsläget har förändrats drastiskt sedan den parlamentariska kommittén lade fram sitt betänkande. Det nya säkerhetsläget ställer krav på ytterligare investeringar i Sveriges och Europas försvarsförmåga.

Sveriges låga offentliga skuldsättning skapar enligt regeringen utrymme för att under en övergångsperiod lånefinansiera uppbyggnaden av försvaret utan att äventyra de offentliga finanserna. En lånefinansiering underlättar uppbyggnad av försvaret utan att andra nödvändiga utgifter trängs undan på kort sikt. En tillfällig avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet bedömer regeringen vara förenligt med det finanspolitiska ramverkets motiv om ekonomisk effektivitet. Regeringen anger att diskussioner förs med övriga riksdagspartier om hanteringen i relation till det finanspolitiska ramverket, och regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 2026. Ramverket ska värnas och på sikt ska man återgå till målet. Därför bör de ökade försvarsutgifterna finansieras fullt ut på sikt. Det är enligt regeringen lämpligt att successivt öka finansieringsgraden i syfte att nå målet för det offentliga finansiella sparandet.

I partimotion 2024/25:3415 av Magdalena Andersson m.fl. redovisar Socialdemokraterna sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. Motionärerna konstaterar att Sverige befinner sig i ett osäkert ekonomiskt läge. Rysslands invasion av Ukraina har förändrat förutsättningarna för vår säkerhet, och den amerikanska administrationen har gått ifrån den regelbas­erade världsordning som länge tjänat USA, Sverige och Europa väl, samtidigt som ett tullkrig har brutit ut. Motionärerna konstaterar att utvecklingen i Sverige går åt fel håll – hushållen blir fattigare, tillväxten är låg och arbetslösheten är rekordhög. Med en annan politik hade Sverige enligt motionärerna haft ett bättre utgångsläge för att hantera det ekonomiska läget. Motionärerna vill se en annan inriktning av den ekonomiska politiken än den regeringen föreslår – en politik för ett rikare och rättvisare Sverige som sätter vanligt folk främst. För att vända den svaga konjunkturen och stärka tillväxten i Sverige vill motionärerna att politiken inriktas på åtgärder som ökar köpkraften för dem som har lägst inkomster och som stärker byggsektorn, bl.a. i form av en mer rättvis skattesänkning, höjt barnbidrag, förlängt och förstärkt tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag, höjt bostadstillägg för pensionärer, statliga byggstimulanser och statliga byggkrediter.

Motionärerna konstaterar att välfärden är underfinansierad och att politiken därför bör inriktas på ett systemskifte där de generella statsbidragen till kommunsektorn räknas upp i takt med inflationen samtidigt som den demokratiska kontrollen över välfärden tas tillbaka så att skattepengar som ska gå till skolbarn och sjukvård inte går rakt ned i riskkapitalisters och kriminellas fickor. Vidare anser motionärerna att det behövs ett nytt angreppssätt för att bryta nyrekryteringen till gängkriminalitet, bl.a. genom att fortsätta skärpa straffen, stärka polisen och uppdatera lagstiftningen. För att jobben ska bli fler och för att stärka svenska företag vill motionärerna se en offensiv närings­politik som krokar arm med näringslivet i särskilt viktiga frågor för Sveriges konkurrenskraft. Politiken bör också inriktas på att förstärka systemet för korttidsarbete så att Sverige blir mer konkurrenskraftigt i förhållande till sina grannländer.

Som en följd av ett nytt geopolitiskt läge bör en ökad frihandel liksom våra egna strategiska intressen värnas. Motionärerna konstaterar att Europa och Sverige behöver ta ett större ansvar för forskning och utveckling av strategiskt viktiga tekniker, varför de vill att politiken inriktas på att inrätta en fond för att attrahera ledande forskare till Sverige inom områden som artificiell intelligens (AI), digitalisering, batteriproduktion, livsvetenskap (lifescience) och telekom.

Motionärerna vill också att politiken inriktas på att inrätta en ny och omfattande totalförsvarsfond för att snabbt och effektivt få på plats de resurser som behövs för att rusta Sveriges totalförsvar. Fonden ska finansieras genom lån och användas för att tidigarelägga investeringar och snabba på utbyggnaden av både militärt och civilt försvar – utan att det försvagar Sveriges samlade motståndskraft. Sveriges goda statsfinanser gör det enligt motionärerna möjligt att inrätta fonden. Att Sverige har goda statsfinanser bedöms även som viktigt framåt. Motionärerna anför att de löpande kostnaderna för försvarsutbyggnaden, för att vara uthålliga över tid, måste vara finansierade, vilket innebär att anslagen till totalförsvaret behöver öka i många år framöver. Parallellt med lån till investeringar i totalförsvaret vill motionärerna att riksdagens partier brett kommer överens om hur politiken ska inriktas för att säkra förutsättningarna för ett långsiktigt robust totalförsvar. Skattesystemet ska enligt motionärerna vara effektivt och förutsägbart och det ska skapa förutsättningar för att långsiktigt kunna försvara Sverige. För att säkerställa det vill motionärerna att en bred översyn av skattesystemet genomförs. Som en del i finansieringen av totalförsvarsutbyggnaden vill motionärerna att det införs en beredskapsskatt.

I partimotion 2024/25:3413 av Nooshi Dadgostar m.fl. redovisar Vänster­partiet sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen konstateras att världsekonomin präglas av en extrem osäkerhet och att det tillsammans med att inflationen kommit tillbaka framför allt genom stigande priser på livsmedel har gjort att hushållens syn på ekonomin vänt nedåt. Den passiva och ineffektiva finanspolitik som regeringen för leder enligt motionärerna till en svag utveckling för hushållens konsumtion och för investeringarna i näringslivet. Inte minst syns den dåliga utvecklingen inom bygg- och bostadsmarknaden och genom att arbetslösheten ökat brett i alla grupper. Enligt motionärerna är detta ett politiskt misslyckande.

Företagen har enligt motionärerna utnyttjat de senaste årens inflations­impulser genom breda prishöjningar på varor och tjänster. Vinstmarginalerna har stigit till följd av bristande konkurrens i en rad branscher. För att komma till rätta med den bristande konkurrensen i livsmedelssektorn krävs det enligt motionärerna lagstiftning mot överpriser på mat som t.ex. bryter upp kopplingen mellan matbutikerna och deras grossister. Den statliga banken SBAB:s uppdrag behöver också ändras så att det ska bli möjligt att pressa storbankerna. Motionärerna vill se en tillfällig bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster så länge det saknas ett regelverk som skapar en sundare konkurrens på bankmarknaden. På elmarknaden vill motionärerna införa s.k. Sverigepriser på el, dvs. att de inhemska priserna på el ska separeras från exportpriset på el för att på så sätt få betydligt lägre priser för svenska konsumenter. Vidare bör elnätsföretagens övervinster beskattas, och på sikt vill motionärerna att hela elnätet ska vara i offentlig ägo.

De senaste årens snabba prisökningar på basvaror gör att fler hushåll får svårt att klara sin grundläggande försörjning. Den enligt motionärerna tillväxtfientliga skattepolitik som regeringen för varken hjälper de hushåll som drabbats av kostnadskrisen eller sätter fart på hjulen i svensk ekonomi. En annan inriktning på den ekonomiska politiken, genom t.ex. höjd och stärkt arbetslöshetsersättning, sjukpenning och bostadsbidrag, ett indexerat barnbidrag och ett avskaffat karensavdrag, hade inneburit att de mest utsatta hushållen i dag stått bättre rustade. I det nuvarande läget anser motionärerna att det är nödvändigt med tillfälliga åtgärder som extra utbetalningar av barnbidrag och bostadsbidrag, ett höjt bostadstillägg samt en förlängning och höjning av tilläggsbidraget i bostadsbidraget. Motionärerna vill att det införs s.k. beredskapsjobb i lågkonjunkturen för att bygga ut och förstärka infrastruktur, rusta va-system, renovera skyddsrum samt stärka energisystemet och annan samhällskritisk verksamhet inklusive att bygga ut vårdinfra­strukturen.

Försvarsutgifterna får enligt motionärerna inte öka på bekostnad av den gemensamma välfärden eller nödvändiga investeringar i infrastruktur, elförsörjning eller andra samhällsnödvändiga verksamheter som t.ex. den gröna omställningen. Med anledning av regeringens planerade låne­finansierade utbyggnad av försvaret vill motionärerna se en inriktning där löpande utgifter till försvarsutbyggnad finansieras och där skattesänkningar aldrig får lånefinansieras. En försvarsskatt på kapital på de högsta inkomsterna bör finansiera de löpande utgifterna i försvaret. Viktiga investeringar i totalförsvaret, såsom järnväg, elnät och klimatanpassning av en rad samhällsviktiga verksamheter, bör kunna lånefinansieras. När det gäller regeringens förslag till kärnkraftsutbyggnad anser motionärerna att de offentligfinansiella beräkningarna är bristfälliga och att finansieringen av utbyggnaden kommer att tränga undan andra investeringar och leda till betydande besparingar och/eller skattehöjningar. Förslaget bör därför dras tillbaka och regeringen bör i stället gå vidare med en ny överenskommelse som innehåller samtliga kraftslag. Sammantaget innebär regeringens hantering av försvars- och kärnkraftsutbyggnaden att Sverige riskerar att stå med en finansieringsskuld på närmare 100 miljarder kronor en bit in i nästa ramverksperiod (2027–2035). Motionärerna anser att den finanspolitiska uppgörelsen om ett balansmål är överspelad.

I partimotion 2024/25:3420 av Martin Ådahl m.fl. redovisar Centerpartiet sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen konstateras att Sverige står inför en allvarlig ekonomisk kris, som en följd av det tullkaos som Trumpadministrationen skapat. En försummad jobb- och tillväxtpolitik bedöms ha gjort läget särskilt allvarligt och bidragit till att Sverige nu har västvärldens högsta arbetslöshet och till att återhämtningen av den ekonomiska tillväxten har kommit av sig. Motionärerna vill att den ekonomiska politiken inriktas på en kraftfull jobb- och tillväxtpolitik som skapar förutsättningar för företag att växa och anställa. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna och återinföra högkostnadsskyddet, så att de små företagen slipper sjuklöneansvaret, vill motionärerna att kostnaderna för svenska företag sänks. Insatserna för omställning och utbildning bör också förstärkas, bl.a. genom att man fördubblar de nationella yrkesutbildningarna, ökar möjligheten till vidareutbildning och att flytta dit jobben finns, utökar platserna på yrkeshögskolan och yrkesvux samt inför praktik och utbildning som integrationsåtgärd. Arbetsmarknadspolitiken behöver också bli mer effektiv genom att resurserna används mer effektivt för att på så sätt förbättra matchning av arbetslösa och arbetsgivare.

I motionen konstateras vidare att Sverige länge har varit ett klimatföredöme för världen, med stark tillväxt samtidigt som utsläppen minskade kraftigt. Regeringens politik bedöms dock ha lett till att den svenska klimatpolitiken nu är i kris, med stigande utsläpp, missade klimatmål och en svensk grön industri som riskerar att tappa i konkurrenskraft. Motionärerna vill i stället att politiken inriktas på att få fram mer och billigare grön el till hushåll och industri samtidigt som många fler hushåll, i synnerhet på landsbygden, ges ekonomiska möjligheter att byta till billiga begagnade eller nya miljöbilar. Motionärerna vill också att politiken inriktas på effekthöjningar och en flexiblare användning av befintlig kraft i stället för subventionerad kärnkraft. Genom en teknikneutral ansats uppnås enligt motionärerna ett mer ansvarsfullt nyttjande av skattebetalarnas pengar.

Motionärerna konstaterar vidare att den svenska landsbygden under lång tid har varit underinvesterad och att många landsbygdskommuner har den sämsta vården, de sämsta skolorna, de sämsta vägarna och järnvägarna och de högsta skatterna. Motionärerna konstaterar också att Sverige endast klarar av att producera hälften av de livsmedel som vi konsumerar – till skillnad från våra nordiska grannar. Enligt motionärerna är detta inte bara dåligt för landsbygden utan också för totalförsvarsförmågan i hela landet, varför politiken bör inriktas på att öka de totala investeringarna på landsbygden i offentlig service och infrastruktur med 50 miljarder kronor under kommande mandatperiod.

Motionärerna vill också att politiken inriktas på nya sätt att strypa resurserna till organiserad brottslighet, bl.a. genom att inrätta en ny myndighet, ekokrim, kraftigt förstärka avhopparprogram och säkerställa att det finns polisiär närvaro i hela landet.

I motionen konstateras att Sverige står inför stora utmaningar där stora klimatinvesteringar måste göras, försvarsförmågan förstärkas, kvaliteten och tillgängligheten inom välfärden förbättras samtidigt som arbetslinjen värnas. Dessa prioriterade reformer måste genomföras på ett sätt som inte riskerar att öka inflationen, som bidrar till att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt och som är förenligt med det finanspolitiska ramverket. De bör finansieras genom att trygghetssystem som riktas till människor som är arbetsföra har ett stort jobbfokus och att de fungerar som omställnings­försäkringar. Vidare bör inslaget av kvalificering in i välfärdssystemen öka, antalet riktade statsbidrag till kommunsektorn minska till förmån för generella statsbidrag och ineffektiva undantag från miljö- och klimatskatter undanröjas. Mot bakgrund av den kommande övergången till balansmål och behovet av snabbt och kraftigt ökade försvarsanslag bedömer motionärerna det som rimligt att det finns en större budgeteringsmarginal än normalt mellan framskrivningen av de takbegränsade utgifterna och den bedömda nivån på utgiftstaket för 2028.

I partimotion 2024/25:3417 av Daniel Helldén m.fl. redovisar Miljöpartiet sina riktlinjer för den ekonomiska politiken. I motionen anförs att osäkerhet om framtiden och hushållens pessimism håller tillbaka den ekonomiska återhämtningen. Arbetslösheten har nått nivåer som inte setts sedan efterdyningarna av finanskrisen, och byggindustrin är en av de sektorer som påverkats mest av lågkonjunkturen. Samtidigt som den svaga ekonomiska utvecklingen har utsläppen av växthusgaser ökat kraftigt och den gröna omställningen tappat fart, anför motionärerna.

Enligt motionärerna har de svenska hushållen prövats hårt de senaste åren. Skenande priser på bl.a. energi, fossila bränslen och livsmedel tillsammans med bristande konkurrens och extremväder bidrar till högre matpriser. USA:s höga tullar mot omvärlden riskerar att försämra hushållens syn på sin ekonomi och därmed ytterligare hålla tillbaka återhämtningen i ekonomin. Motionärerna framhåller att den politik som hittills förts ökar klyftorna i samhället, sinkar den ekonomiska återhämtningen och innebär att svenska hushåll i dag är mer sårbara än de hade behövt vara. Motionärerna anför att en ekonomisk politik som prioriterar välfärden, en rättvis grön omställning och hushåll med små ekonomiska marginaler skulle leda till mer framtidstro och en bättre ekonomisk utveckling. Enligt motionärerna behövs ett effektivt och rättvist konjunkturpaket som vilar på tre ben: stärkt ekonomi för hushåll med små marginaler, jobbskapande åtgärder och åtgärder för dem som står utanför arbetsmarknaden.

Motionärerna står inte bakom överenskommelsen om det finanspolitiska ramverket eftersom den inte beaktar behovet av offentliga investeringar i den gröna omställningen. Uppgörelsen är dessutom i praktiken redan överspelad enligt motionärerna, som anser att det behövs en ny överenskommelse om det finanspolitiska ramverket. Motionärerna betonar styrkan i att riksdags­partierna kunnat enas om ambitionshöjningar för totalförsvaret och anför att det kommer att ställa krav på finanspolitiken. Motionärerna vill se en beredskapsskatt som träffar personer med höga inkomster för att upprustningen av försvaret inte ska gå ut över välfärden. Löpande utgifter ska finansieras, men med tanke på att försvarsförmågan behöver höjas snabbt kan de enligt motionärerna ta en viss tid att fasa in.

Motionärerna konstaterar att utifrån det klimatpolitiska ramverket är huvuduppgiften för den ekonomiska politiken att vara förenlig med och bidra till att Sverige uppnår sina klimatåtaganden, t.ex. genom att öka kolbindningen i skog och mark och minska utsläppen från transportsektorn. Med nuvarande politik är Sverige på väg att missa samtliga klimatmål, då utsläppen ökar och klimatomställningen bromsar in, konstaterar motionärerna.

Motionärerna vill se en inriktning för den ekonomiska politiken som genomför den gröna omställningen, stärker konkurrenskraften samt skapar nya jobb och samhällsutveckling i hela landet. Motionärerna vill se en rättvis omställning, bort från det fossilberoende samhället, där ingen lämnas utanför. En rättvis omställning ska gå hand i hand med en politik som utjämnar livschanser och gör samhället mer jämlikt. I stället för ökade subventioner i rotavdraget vill motionärerna inrikta politiken på träffsäkra åtgärder som stärker ekonomin för hushåll med små marginaler, t.ex. en extra utbetalning av barn- och studiebidrag och höjt tillägg i bostadsbidraget för barnfamiljer. Även om en stärkt primärvård är nödvändig för en stärkt välfärd innebär det inte att den får stärkas på bekostnad av akutsjukvården.

För att bygga ut de gröna alternativen behövs det stora investeringar i framtidens koldioxidneutrala ekonomi som t.ex. energieffektivisering och ren, förnybar energi. Den ekonomiska politiken behöver inriktas på att gynna transporter med tåg och kollektivtrafik och göra det möjligt för fler att byta till elbil. Flygskatten bör enligt motionärerna behållas och även höjas för privatflygplan.

I kommittémotion 2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkandena 20 och 21 anförs att den ekonomiska politiken behöver utformas för att möjliggöra klimatomställning och utveckling till ett hållbart samhälle, genom en övergång från en linjär ekonomi till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi. Motionärerna vill att det finanspolitiska ramverket klimatsäkras och att det inrättas en offentlig investeringsbudget för en rättvis klimatomställning samt att den ekonomiska politiken utformas inom ramen för de nationella klimat- och miljömålen. Ett liknande förslag finns i kommittémotion 2024/25:2627 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 36 om att klimatanpassningar måste stärkas i finansiella ramverk och analyser.

I motion 2024/25:346 av Markus Kallifatides (S) anförs att Sverige behöver ett nytt moderniserat finanspolitiskt ramverk för en klimatomställning som gör skillnad på investeringar och driftskostnader, så att det är möjligt att lånefi­nansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.

I motion 2024/25:2382 av Jesper Skalberg Karlsson och Johan Hultberg (båda M) anförs att regeringen bör överväga att utreda en ny modell för granskning av riksdagspartiernas budgetförslag i syfte att värna trovärdigheten i svensk ekonomi. Motionärerna hänvisar till modellen i Nederländerna där samtliga riksdagspartiers budgetar granskas av en ansvarig myndighet.

I motion 2024/25:1640 av Anders Karlsson (C) anförs att en ny utredning bör göras om att införa euron som svensk valuta. Liknande förslag finns också i motion 2024/25:2629 av Rasmus Ling (MP) yrkandena 1 och 2 om att det bör tillsättas en utredning om euron som valuta i Sverige och därefter genomföras en ny folkomröstning.

I motion 2024/25:91 av Magnus Jacobsson (KD) anförs att det behövs en ny lösning för finansiering av infrastruktur, bl.a. genom en återgång till en modell med en statlig investeringsbudget.

I yttrande 2024/25:SkU6y tillstyrker skatteutskottet regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i de delar dessa avser skatteutskottets beredningsområde. Skatteutskottet avstyrker följdmotionerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. I yttrandet finns fyra avvikande meningar där ledamöterna från dessa fyra partier tillstyrker sina respektive förslag till riktlinjer.

I yttrandet anför skatteutskottet att skattepolitiken är en central del av den ekonomiska politiken. Skatterna ska finansiera offentliga utgifter på ett robust och rättssäkert sätt samtidigt som de ska skapa goda förutsättningar för en hög sysselsättning och tillväxt. Skattereglerna ska vara generella, tydliga och enkla. Utskottet delar regeringens bedömning att den ekonomiska politiken bör fokusera på att stärka hushållen och stötta återhämtningen, återupprätta arbetslinjen, pressa ned arbetslösheten och öka tillväxten och investeringarna i Sverige.

Nedan redovisas en sammanställning av de skatteförslag som regeringen remitterat inför budgetpropositionen för 2026 och en sammanfattning av regeringens proposition om finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft (prop. 2024/25:150). Sedan redovisas aktuella bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna som lämnats efter att vårpropositionen lämnades till riksdagen den 15 april 2025. Avslutningsvis redovisas en sammanfattning av Finanspolitiska rådets rapport 2025 och Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport.

Regeringen bedömer det som angeläget att flera skatteförslag kan förberedas genom remittering för att möjliggöra en samlad behandling av skatteförslag med budgeteffekter inför höstens budgetproposition för 2026. Följande skatteförslag har remitterats:

• förlängd tillfälligt utökad nedsättning av skatt på jordbruksdiesel och vissa ändrade villkor för återbetalning

• skattefri laddning av elfordon på arbetsplatsen och utvidgad rätt till avdrag för drivmedelsutgifter

• enklare skatteregler för delägare i fåmansföretag.

Förslagen kommer att ligga till grund för budgetförhandlingarna i höst. Om de kommer att presenteras i regeringens höstbudget beror enligt regeringen på det ekonomiska läget, reformutrymmet och finansieringsbehovet samt på de överläggningar som hålls i det slutliga arbetet med budgetpropositionen.

I mars 2025 lämnade regeringen proposition 2024/25:150 Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen en ny lag om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Lagen reglerar de grundläggande förutsättningarna och formerna för statligt stöd till företag för investeringar i nya kärnkraftsreaktorer i Sverige och utgör en ram för statligt stöd till investeringar i nya kärnkraftsreaktorer som lämnas i form av lån och dubbelriktade differenskontrakt. I propositionen konstaterar regeringen att beslut om stöd förutsätter att den har begärt nödvändiga finansiella befogenheter från riksdagen i en ekonomisk proposition. Propositionen och följdmotionerna behandlas av näringsutskottet i betänkande 2024/25:NU20. I betänkandet, som justerades den 15 maj, föreslår utskottet att riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag. Betänkandet debatterades och beslutades i kammaren den 21 maj 2025. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2024/25:217).

Den 26 mars 2025 höll statsminister Ulf Kristersson (M), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), utbildningsminister Johan Pehrson (L) samt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson en gemensam pressträff om det svenska försvaret. Under pressträffen presenterades en plan för upprustning av försvaret. Planen är att Sverige ska nå upp till ett nytt Nato-mål som sannolikt kommer att beslutas på nästa Natotoppmöte i Haag i slutet av juni 2025. Nuvarande bedömning är att Natos tvåprocentsmål kommer att ersättas med ett nytt mål om ca 3,5 procent av BNP. Regeringens mål är att förstärka det svenska militära försvaret så att det motsvarar Natos nya mål om 3,5 procent av BNP till 2030. Det bedöms kräva en offensiv plan i genomförande och finansiering. Enligt regeringen har det svenska försvaret hittills förstärkts inom ramen för reguljära budgetprocesser, en stark svensk ekonomi, strama tyglar och ordnade budgetprocesser, som har gjort det möjligt att fördubbla försvarsanslagen på bara några år. För att klara den förestående försvarsupprustningen inom angivna tidsramar bedömer regeringen att den måste lånefinansieras. Upprustningen får enligt regeringen inte tränga undan andra viktiga välfärdsbehov eller satsningar på inre säkerhet. Den nya nivån ska därför inledningsvis lånefinansieras för att därefter successivt övergå i traditionella budgetbehandlingar i budgetbalans fr.o.m. 2035. Försvars­satsningen beräknas fram till 2035 uppgå till sammantaget ca 300 miljarder kronor.

Efter att 2025 års ekonomiska vårproposition lämnades till riksdagen har finansministern haft tre pressbriefingar med anledning av det osäkra ekonomiska läget. Den 29 april 2025 presenterades olika scenarier. Den 9 maj presenterades en uppdatering av BNP-tillväxten. Finansministern konstaterade att USA har höjt tullarna på varor från nästan alla länder, att osäkerheten kring handelspolitiken och den ekonomiska utvecklingen är stor, att amerikansk BNP minskade något första kvartalet 2025 och att en ny handels­överenskommelse har tecknats mellan Storbritannien och USA. De höjda tullarna och osäkerheten bedöms dämpa tillväxtutsikterna i världen och den direkta handeln mellan Kina och USA väntas komma att minska. Osäkerheten i omvärlden bedöms ännu inte ha gett någon tydlig effekt på det samlade näringslivet. Däremot pekar indikatorer på en svag utveckling av den ekonomiska tillväxten den närmaste tiden. Samtidigt har konsument­förtroendet försvagats tydligt under 2025 och fallande börser minskar värdet på hushållens sparande. Regeringen reviderar därför ned tillväxten jämfört med prognosen i 2025 års ekonomiska vårproposition. BNP väntas öka i en långsammare takt och lågkonjunkturen bedöms bli mer utdragen. BNP revideras ned från 2,1 procent till 1,8 procent 2025 och från 2,8 procent till 2,3 procent 2026.

Den 14 maj presenterades en uppdaterad prognos för arbetslösheten. Jämfört med prognosen i 2025 års ekonomiska vårproposition revideras prognosen för arbetslösheten upp från 8,6 procent till 8,7 procent 2025 och från 8,2 procent till 8,4 procent 2026.

I Internationella valutafondens (IMF) rapport World Economic Outlook beräknas den globala tillväxten till 2,8 procent 2025 och 3 procent 2026. Jämfört med föregående prognos är det en nedjustering från 3,3 procent för båda åren. Den genomsnittliga tillväxten i avancerade ekonomier väntas bli 1,4 procent 2025, och USA:s tillväxt dämpas till 1,8 procent, främst på grund av ökad osäkerhet, handelskonflikter och svagare efterfrågan. Tillväxten i tillväxt- och utvecklingsekonomier beräknas minska till 3,7 procent 2025, med särskilt negativa effekter för länder som Kina.

Den globala inflationen väntas minska långsammare än vad som tidigare förutspåtts och beräknas uppgå till 4,3 procent 2025 och 3,6 procent 2026.

Riskerna för den globala ekonomin bedöms vara övervägande negativa. En fortsatt upptrappning av handelskonflikterna, växande osäkerhet, försvagade politiska handlingsutrymmen och demografiska förändringar bedöms ytterligare kunna dämpa tillväxten, öka den finansiella instabiliteten och försämra levnadsstandarden – särskilt i låginkomstländer.

För att vända utvecklingen krävs det enligt IMF tydlighet och samarbete mellan länder, och fokus bör vara att bl.a. skapa förutsägbara handelsvillkor, genomföra strukturreformer och trygga inhemsk ekonomisk stabilitet. Vidare bedömer IMF att penningpolitik, finanspolitik och regleringar måste samordnas för att hantera inflationsrisker, valutavolatilitet och finansiell sårbarhet.

IMF:s prognos för Sverige är att tillväxten ökar med 1,9 procent 2025 och med 2,2 procent 2026. Jämfört med föregående prognos är den en nedrevidering för 2025 med 0,5 procentenheter.

I sin uppdatering redovisar Riksbanken penningpolitiska överväganden och sin bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden för 2025. Riksbanken konstaterar att osäkerheten i den globala ekonomin har ökat kraftigt sedan det amerikanska presidentskiftet, inte minst till följd av den nya handelspolitiken, och att den ökade osäkerheten har orsakat stora rörelser på de finansiella marknaderna samt att tillväxtutsikterna har försämrats i både USA och Europa. I den amerikanska ekonomin väntas höjda tullar leda till högre inflation, medan den lägre efterfrågan i Europa kan komma att dämpa inflationen. Utvecklingen bedöms dock som mycket svårbedömd. Som en följd av utvecklingen i omvärlden väntas konjunkturutsikterna i Sverige bli något svagare än enligt Riksbankens prognos i mars 2025. Hushållens förtroende har fallit tydligt, medan förtroendet hos företagen än så länge konstateras vara relativt oförändrat. Sammantaget bedömer Riksbanken att det ännu är för tidigt att avgöra hur stora och långvariga effekterna på konjunkturen blir. Penningpolitiken bedöms för närvarande vara väl avvägd och styrräntan lämnas oförändrad på 2,25 procent. Även om osäkerheten är betydande bedöms det som något mer troligt att inflationen blir lägre än att den blir högre än enligt prognosen i mars 2025. Enligt Riksbanken skulle det i så fall kunna tala för en något lättare penningpolitik framöver.

I vårprognosen väntas EU:s ekonomi växa med 1,1 procent under 2025 och öka till 1,5 procent 2026, vilket är en nedrevidering jämfört med höstprog­nosen 2024 på grund av nya handelstullar och osäkerhet kring USA:s handels­politik. Trots detta väntas tillväxten öka 2026 till följd av ökad konsumtion och en återhämtning i investeringar. Samtidigt väntas handeln dämpas av en svagare global efterfrågan och en ökad osäkerhet, men fallande energipriser väntas förbättra EU:s handelsvillkor. Inflationstakten i euroområdet väntas sjunka snabbare än vad man tidigare trodde och nå ECB:s mål (2 procent) redan i mitten av 2025.

Kommissionens prognos för Sverige är att ekonomin förblir dämpad under 2025 för att börja återhämta sig mer tydligt 2026. Återhämtningen fördröjs av störningar i handeln och på finansmarknaderna, något som bedöms påverka Sverige extra mycket på grund av den öppna ekonomin. BNP-tillväxten väntas bli 1,1 procent 2025 och öka till 1,6 procent 2026.

Inflationen beräknas ligga något över 2 procent under 2025, men sjunka under 2026 som en följd av en svag efterfrågan, begränsade löneökningar och lägre importpriser. Arbetsmarknaden väntas förbli svag 2025 med en arbetslöshet på 8,7 procent, men väntas förbättras något 2026. Dock väntas den strukturella arbetslösheten förbli hög på grund av utbildnings- och kompetensbrister.

Privat konsumtion hålls tillbaka av osäkerhet, men väntas ta fart 2026 när hushållen minskar sitt sparande. Investeringarna, särskilt inom utrustning, förblir svaga medan bostadsbyggandet bottnar.

Offentliga finanser väntas förbättras gradvis. Underskottet i de offentliga finanserna låg på 1,5 procent av BNP 2024 och väntas bli detsamma 2025, men minska till 0,8 procent 2026 i takt med ökade skatteintäkter. Den offentliga bruttoskulden väntas förbli stabil mellan 33 och 34 procent av BNP.

Kraftigt ökade handelshinder, stramare finansiella villkor, ett försvagat företags- och konsumentförtroende samt politisk osäkerhet bedöms utgöra stora risker för den globala tillväxten. Inflationen bedöms kunna bli mer långvarig än väntat, särskilt om inflationsförväntningarna stiger. Samtidigt som ett avskaffande av nya handelshinder skulle kunna främja tillväxten och minska inflationstrycket.

Prognosen är att global BNP växer med 2,9 procent 2025 och 2026. Det är en nedrevidering med 0,2 respektive 0,1 procentenheter jämfört med vad man tidigare trodde. Den globala BNP-tillväxten väntas därmed avta från 3,3 procent 2024 till 2,9 procent 2025 och 2026 (förutsatt att tullnivåerna från mitten av maj består). Nedgången är främst koncentrerad till USA, Kanada, Mexiko och Kina, medan andra ekonomier väntas påverkas i mindre grad. Inflationen inom OECD väntas bli något högre fram till 2026 än tidigare beräknat. Prognosen för 2025 har justerats upp till 4,2 procent (från 3,7 procent i december), och till 3,2 procent för 2026 (från tidigare 2,9 procent).

Prognosen för Sverige är att BNP växer med 1,6 procent 2025 och med 2,3 procent 2026. Hushållens konsumtion och företagsinvesteringar bedöms fortfarande tyngas av en osäkerhet. Den privata konsumtionen väntas dock återhämta sig gradvis i takt med stigande reala inkomster och en förbättrad arbetsmarknad. Inflationen väntas stabiliseras nära målet. Riskerna bedöms fortfarande vara nedåtriktade, särskilt vid ökade handelshinder eller om efterfrågan från handelspartner försvagas ytterligare. Å andra sidan bedöms ett oväntat snabbt fall i hushållens sparande kunna ge en starkare återhämtning.

Den 14 maj 2025 publicerade Finanspolitiska rådet sin rapport Svensk finanspolitik 2025. Nedan redovisas en kort sammanfattning av rapportens nio kapitel.

Rådet anser att regeringens beslut att inte nå överskottsmålet 2025 på grund av det exceptionella stödet till Ukraina är rimligt, eftersom avvikelsen bedöms vara tillfällig. Däremot är rådet kritiskt till att stödet undantagits från den ordinarie budgetprocessen, vilket kan undergräva principen om en samlad prövning av alla åtgärder. Rådet menar att trovärdigheten hade stärkts om regeringen hade förankrat detta med oppositionen och tydligare markerat att det rörde sig om ett tillfälligt undantag. Vidare anser rådet att regeringens redogörelse för hur överskottsmålet ska återuppnås är otillräcklig, och man kritiserar även de föreslagna höjningarna av utgiftstaken för 2025 och 2026, som bedöms som onödiga eftersom utrymmet redan fanns för att finansiera Ukrainastödet. Rådet bedömer att den finanspolitiska inriktningen i budgetpropositionen för 2025 var neutral, vilket var rimligt med hänsyn till stabiliseringspolitiken. Dock hade det svaga konjunkturläget eventuellt kunnat motivera en mer expansiv finanspolitik, eftersom Ukrainastödets effekt på den inhemska efterfrågan sannolikt var begränsad. Rådet framhåller att samspelet mellan finans- och penningpolitik behöver förbättras och att regeringen och Riksbanken bör analysera förändringar i utgifter och skatter mer systematiskt, snarare än att enbart fokusera på storleken på reformutrymmet.

Rådet är kritiskt till regeringens aviserade finansieringsmodell för uppbyggnaden av försvaret. Rådets grundsyn är att permanenta ökningar av utgifter inte ska lånefinansieras, vare sig på kort eller lång sikt. Lånefinansiering innebär att finansieringsbördan skjuts på framtiden. Det är därför inte lämpligt att avstå från att prioritera bland utgifter och skattehöjningar under nuvarande och nästa mandatperiod. Rådet bedömer det som fullt möjligt att utan ökad upplåning finansiera en ökning av försvarsutgifterna till 3–4 procent av BNP till 2030. Rådet anser att regeringens finansieringsmodell kommer att innebära ett avsteg från den parlamentariska överenskommelsen om ett balansmål fr.o.m. 2027. Även om rådet anser att de ökade försvarsutgifterna inte motiverar avsteg från balansmålet bedöms det viktigt att det finns en bred politisk konsensus kring att avsteg behövs, och att en ny överenskommelse träffas. Det bedöms som viktigt att överenskommelsen tydligt beskriver hur ramverket ska tillämpas fram till 2034 och därmed möjliggör uppföljning och ansvarsutkrävande.

Rådet konstaterar att kommunernas ekonomi i genomsnitt har varit relativt god de senaste årtiondena, vilket förklaras av god resurshantering och en sänkt ambitionsnivå. Samtidigt ser rådet stora skillnader mellan kommuner; små glesbygdskommuner har ofta svårt att klara ekonomin trots högre skattesatser. Därför stöder rådet de förändringar i utjämningssystemet som föreslagits av den parlamentariska kommittén som utrett systemet, och anser att staten bör hjälpa små och krympande kommuner att anpassa sina verksamheter, exempelvis genom en ny kommundelegation. För regionerna är läget mer enhetligt negativt; nästan alla haft ekonomiska problem trots höjda skatter. De ökade kostnaderna beror främst på en åldrande befolkning och högre ambitioner inom sjukvården, där medicinska framsteg har lett till både bättre vård och högre kostnader. Samtidigt finns tecken på ineffektivitet, bl.a. att vårdpersonal ägnar mer tid åt administration och att patientkontakterna minskat, samtidigt som antalet administratörer ökat. Rådet ser positivt på att regeringen skapat en effektivitetsdelegation och att ESV granskar administrationens kostnader. Framöver förutser rådet ökade krav på vård och skola, vilket kan leda till kostnadsökningar, särskilt för regionerna. Rådet avråder från att täcka dessa ökningar med högre kommunala och regionala skatter på arbete, eftersom detta skulle innebära stora samhällsekonomiska kostnader. I stället betonar rådet behovet av att se över ansvarsfördelningen, organisationen och finansieringen inom kommunerna och regionerna.

Rådet anser att revideringen av EU:s finanspolitiska ramverk syftar till att förenkla reglerna och göra dem mer anpassade till dagens ekonomiska förhållanden, även om resultatet blivit mer flexibelt snarare än enklare. För Sverige väntas liten direkt påverkan, eftersom landets egna regler redan uppfyller EU:s krav. Rådet anser att den svenska finanspolitiken även i fortsättningen bör styras av saldomålet och skuldankaret. Reformen stärker också Finanspolitiska rådets roll, särskilt i att bedöma regeringens makro­prognoser. Rådet välkomnar denna förändring, men kritiserar att regeringarnas svar på tidigare rekommendationer varit selektiva och ibland bristfälliga. Förhoppningen är att de nya EU-reglerna ska leda till högre ambitionsnivåer hos framtida svenska regeringar.

Vad är en reform?

Rådet anser att regeringens fokus på ”reformutrymmet” har ett begränsat informationsvärde. Rådet framhåller att beskrivningen av olika åtgärder i de ekonomiska propositionerna behöver förbättras och föreslår tre principer för ökad tydlighet:

Redovisa nettot av utgifts- eller intäktsreformer.

Visa den reala utvecklingen i förhållande till prisökningar.

Visa den reala utvecklingen i förhållande till BNP eller tidigare nivåer.

Rådet anser att konjunkturens påverkan på individers inkomster är viktig att belysa, inte bara utifrån ett makroperspektiv. De som har lägst och högst inkomster påverkas mest; arbetsinkomster för låginkomsttagare följer BNP-tillväxten nära, medan kapitalinkomster för höginkomsttagare varierar ännu mer. Rådet framhåller att skatte- och transfereringssystemen, de automatiska stabilisatorerna, dämpar inkomstvariationerna effektivt, särskilt genom höga marginalskatter för dem som har höga inkomster. Störst inkomstvariation drabbar arbetslösa utan inkomstbaserad arbetslöshetsersättning.

Rådet anser att finanspolitikens roll i stabiliseringspolitiken har blivit viktigare och att det finns behov av att förbättra analysen av dess effekter. Traditionellt har förändringar i det strukturella sparandet använts som mått på finanspolitikens påverkan på konjunkturen, men rådet föreslår en ny s.k. disaggregerad indikator. Enligt rådet kan denna nya metod förbättra kommunikationen om finanspolitiken och dess samspel med penningpolitiken. Rådet hoppas därför att regeringen och andra berörda aktörer ska bidra till att vidareutveckla och använda indikatorn.

Rådet är kritiskt till regeringens nuvarande hållbarhetsberäkningar för de offentliga finanserna och menar att deras funktion i dagsläget är oklar. Detta beror bl.a. på att beräkningarna inte tar hänsyn till beslutade saldomål och att vissa antaganden är orealistiska. Rådet rekommenderar att regeringen i stället använder KI:s antaganden.

I rapporten konstateras att kommunsektorns ekonomiska förutsättningar förbättras, men att osäkerheten i omvärlden fortfarande håller tillbaka tillväxten. Skillnaderna mellan olika kommuner är stora, och regionerna har svårt att nå ett positivt ekonomiskt resultat. De senaste årens ekonomiska påfrestningar har enligt rapporten urholkat skatteunderlaget och köpkraften, vilket bedöms påverka både kortsiktiga och långsiktiga möjligheter att finansiera nödvändiga investeringar.

Demografiska förändringar, som ett minskat antal barn och en kraftig ökning av äldre, särskilt de över 85 år, bedöms påverka förutsättningarna för välfärden. Kommunerna väntas göra ett överskott på 17 miljarder kronor under 2025, en liten ökning jämfört med året innan, men det finns stora skillnader mellan kommunerna. Små kommuner, särskilt de med färre än 10 000 invånare, bedöms stå inför de största utmaningarna.

Samtidigt pekar rapporten på stora investeringsbehov, inte minst inom vatten och avlopp, klimatanpassning och civil beredskap. Över 70 procent av kommunerna planerar att öka sina investeringar. Av rapporten framgår vidare att regionerna har haft stora påfrestningar de senaste åren och att de väntas gå ungefär plus minus noll i år. Kostnadsökningar inom exempelvis läkemedel bedöms vara pådrivande faktorer.

SKR efterlyser långsiktiga planeringsförutsättningar, med generella och värdesäkrade statsbidrag. Enligt SKR behöver staten ta ett tydligare ansvar och föra en bättre dialog med kommuner och regioner, särskilt i frågor som rör skolan där styrningen varit för detaljerad och splittrad.

Efter att den ekonomiska vårpropositionen lämnades till riksdagen har USA höjt tullarna på varor från nästan alla länder. Utskottet konstaterar att osäkerheten och oförutsägbarheten är stor kring handelspolitiken och den ekonomiska utvecklingen. Högre tullar väntas leda till en lägre efterfrågan från bl.a. USA, och en större osäkerhet väntas dämpa investeringarna och konsumtionen. Den lågkonjunktur som svensk ekonomi befinner sig i väntas som en följd av detta bli mer utdragen än vad som bedömdes i 2025 års ekonomiska vårproposition. Regeringens aktuella prognos är att BNP i Sverige växer med 1,9 procent 2025 och med 2,3 procent 2026, vilket är en nedrevidering med 0,3 respektive 0,5 procentenheter jämfört med prognosen i den ekonomiska vårpropositionen. Den lägre tillväxten väntas leda till att arbetslösheten blir 8,7 procent 2025 och 8,4 procent 2026, en ökning med 0,1 respektive 0,2 procentenheter, jämfört med prognosen i den ekonomiska vårpropositionen. Svensk ekonomi fortsätter därmed att präglas av en lågkonjunktur och en ökad arbetslöshet. Utskottet noterar också att många andra prognosinstitut reviderat ned sina prognoser över bl.a. tillväxt och arbetslöshet i förhållande till sina tidigare bedömningar.

Den ekonomiska osäkerheten och oförutsägbarheten är stor samtidigt som svensk ekonomi fortsätter att präglas av lågkonjunktur, ökad arbetslöshet och ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Vidare har våld och otrygghet brett ut sig i samhället, företagen har fått ökade kostnader och hushållen är ekonomiskt pressade. De politiska prioriteringarna bör därför som regeringen anför i den ekonomiska vårpropositionen främja tillväxt, välfärd och säkerhet genom reformer och investeringar som bygger Sverige rikare och tryggare. Utskottet delar regeringens bedömning att den ekonomiska politiken bör fokusera på tre områden: att stärka hushållen och stötta återhämtningen, att återupprätta arbetslinjen och pressa ned arbetslösheten samt att öka tillväxten och investeringarna.

För det första ska politiken fortsätta att stärka hushållens köpkraft och återställa den till tidigare nivåer. Utöver tidigare skattesänkningar på arbete och drivmedel ska politiken inriktas på att pressa ned matpriserna genom att stärka konkurrensen mellan företag.

För det andra ska arbetslösheten pressas ned med en kombination av reformer, t.ex. fler korta yrkesinriktade utbildningar och kostnadseffektiva arbetsmarknadspolitiska insatser som subventionerade anställningar som gynnar kompetensförsörjningen i ekonomin och förbättrar matchningen. Utskottet välkomnar också att regeringen avser att lägga om integrations­politiken så att den blir mer kravbaserad samtidigt som den frivilliga återvandringen stimuleras och ökas. För att få fler i arbete ska också arbetslinjen återupprättas genom en bidragsreform i tre delar – ett bidragstak, en successiv kvalificering till välfärden och ett aktivitetskrav – så att det alltid lönar sig att arbeta. Som regeringen anför behöver incitamenten att återgå i arbete stärkas, och därför bör arbetslös­hetsförsäkringen reformeras med en tydligare nedtrappning av ersättningen. När det gäller den konjunkturella arbetslösheten anser utskottet i likhet med regeringen att den ska fortsätta att mötas med åtgärder som stöttar aktiviteten i ekonomin och får fart på tillväxten.

Som regeringen anför behöver också incitamenten att göra en extra ansträngning och att utveckla sin kompetens bli starkare och principen om hälften kvar bör gälla, dvs. löntagare bör åtminstone få behålla hälften av en löneökning efter skatt. Som Skatteutskottet anför i sitt yttrande är skattepolitiken en central del av den ekonomiska politiken. Skatterna ska finansiera offentliga utgifter på ett robust och rättssäkert sätt samtidigt som de ska skapa goda förutsättningar för en hög sysselsättning och tillväxt. Skattereglerna ska vara generella, tydliga och enkla.

För det tredje ska politiken inriktas på att underlätta investeringar och främja tillväxt i Sverige. En växande ekonomi är en förutsättning både för en god välfärd och för att kunna finansiera den uppbyggnad av försvaret som Sverige står inför. Som regeringen anför gynnas den svenska ekonomin av en ökad tillväxt i Europa. Utskottet välkomnar därför att regeringen avser att arbeta för att EU ska bli mer konkurrenskraftigt genom att fokusera på reformer som gynnar sparande, investeringar och en väl fungerande kapitalmarknad. För att Sverige ska fortsätta vara ett attraktivt land för forskning och innovation ska politiken också som regeringen föreslår inriktas på att ytterligare förbättra företagens skattevillkor, rensa upp bland komplicerade regler som drabbar företagare och upprätta ett skattesystem som i ännu högre grad uppmuntrar till företagande, egen ansträngning och investeringar i Sverige. En god tillgång till energi är också en viktig förutsättning för tillväxt. Utskottet noterar den process som regeringen påbörjat för att ny kärnkraft ska kunna byggas. En politisk inriktning som utskottet menar kommer att förbättra förutsättningarna för den svenska konkurrenskraften och underlätta klimatomställningen. Takten i klimatomställningen ska fortsätta att hållas uppe, bl.a. genom Industriklivet och Klimatklivet.

Även produktiviteten i Sverige behöver stärkas och utskottet delar regeringens bedömning att det bör ske genom bl.a. arbetsmarknads­politiska åtgärder, investeringar för ett mer dynamiskt näringsliv och genom att återupprätta en stark kunskapsskola.

Politiken ska vidare fortsätta att inriktas på reformer mot den organiserade brottsligheten, bl.a. genom ökade resurser, bättre verktyg och en utbyggnad av Kriminalvården. Sverige ska också fortsätta stödja Ukraina så länge det behövs.

Utskottet konstaterar att Sverige står på en stabil ekonomisk grund och att regeringen har möjlighet att vid behov agera ytterligare.

När det gäller motionsyrkanden om att Sverige ska införa euron som valuta konstaterar utskottet att Sverige inte deltar i EU:s valutaunion och att det får ses mot bakgrund av att det svenska folket vid en folkomröstning i september 2003 röstade nej till att införa euron som valuta. Ett initiativ till en omprövning av det ställningstagandet bör vila på en stark folklig förankring. Utskottet anser att frågan inte är aktuell för närvarande.

Utskottet konstaterar att den osäkerhet som omgärdar den ekonomiska utvecklingen även gör att bedömningen av de offentliga finanserna omges av osäkerhet. Därför kan det enligt utskottet inte uteslutas att den avvikelse mot överskottsmålet som regeringen redovisar i den ekonomiska vårpropo­sitionen blir större och att återgången mot målet tar längre tid än enligt regeringens bedömning i propositionen.

När det gäller regeringens motivering till avvikelsen hänvisar utskottet till sina uttalanden i samband med beredningen av budgetpropositionen för 2025 om att det under de exceptionella omständigheterna, med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, är motiverat med en avvikelse (bet. 2024/25:FiU1). Utskottet noterar att både Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen anser att regeringens beskrivning av återgången mot överskottsmålet är för knapphändig. Utskottet noterar att regeringens strävan att öka tydlig­heten och transparensen i de ekonomiska propositionerna även inkluderar planen för återgång till målnivån vid en eventuell avvikelse från överskottsmålet (skr. 2024/25:120). När det gäller det som Finanspolitiska rådet framför om finansieringen av försvarsupp­byggnaden och dess konse­kvenser för måluppfyllelsen noterar utskottet att de diskussioner regeringen för i frågan med övriga riksdagspartier också inbegriper hanteringen av för­svars­upp­byggnaden i relation till det finanspoli­tiska ramverket. I detta sammanhang finner utskottet anledning att framhålla sin sedan länge väl kända ståndpunkt om att det finanspolitiska ramverket är av fundamental betydelse för en långsiktigt hållbar finanspolitik och att tillämp­ningen av ramverket alltid kommer att vara helt avgörande för dess effektivitet.

Öppenhet och tydlighet är en del av det finanspolitiska ramverket. Mot den bakgrunden vill utskottet återigen påminna om vikten av att regeringen tydligare motiverar sin principiella syn på hur utgiftstaket sätts i förhållande till överskottsmålet och diskuterar vad den tänkta utgiftsutvecklingen innebär för överskottsmålet och skattepolitiken (bet. 2024/25:FiU1). Utskottet noterar att regeringen i sitt svar på Riksrevisionens granskning av tillämpningen av det finanspolitiska ramverket instämmer i att redovisningen av utgiftstakets nivå till viss del kan utvecklas (skr. 2024/25:120). I den ekonomiska vårpropositionen konstaterar regeringen att utgiftstakets nivå för 2028 motsvarar 27,3 procent av potentiell BNP och att det är en högre andel än 2027. Om detta är ett uttryck för en plan mot en önskvärd utgiftskvot framgår dock inte. Utskottet konstaterar att de offentliga utgifternas andel av BNP ger viktig information om politikens inriktning och att det vore värdefullt med mer information om hur regeringen ser på de offentliga utgifternas framtida utveckling. Utskottet kommer att få möjlighet att återkomma i frågan när utgiftstaket för 2028 ska beslutas av riksdagen i höst.

Med anledning av återkommande rekommendationer från både Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet om att förbättra jämförelsen av prognosen för det strukturella sparandet kan utskottet konstatera att prognos­jämförelserna i den ekonomiska vårpropositionen fortfarande förefaller vara i princip oförändrade jämfört med redovisningen i budgetpropositionen för 2025. Utskottet vill i det sammanhanget framhålla betydelsen av att regeringen trots de svårigheter som är förknippade med prognosjämförelser fortsätter sitt arbete med att utveckla redovisningarna. Utskottet noterar också att det i betänkandet Från överskottsmål till balansmål (SOU 2024:76) lämnas förslag på skärpta krav när det gäller prognosjämförelser och prognosutvärderingar i enlighet med EU:s direktiv med krav på medlemsstaternas budgetramverk.

När det gäller motionsförslag om att se över det finanspolitiska ramverket och att införa en modell med en statlig investeringsbudget som gör skillnad på investeringar och driftskostnader har utskottet inte för avsikt att ta några initiativ i frågan. Utskottet konstaterar att några sådana förslag inte heller lämnades av den parlamentariska kommittén som hade i uppgift att göra översynen av nivån på målet för den offentliga sektorns finansiella sparande.

I propositionen ställer sig regeringen bakom förslagen och bedömningarna i betänkandet Från överskottsmål till balansmål (SOU 2024:76). Regeringen ansluter sig därmed till den breda parlamentariska uppslutningen i Kommittén om översyn av nivån på målet för den offentliga sektorns finansiella sparande om att övergå från ett överskottsmål på en tredjedels procent av BNP till ett balansmål, att förstärka uppföljningen av målet för det offentliga finansiella sparandet och att förtydliga finanspolitikens konjunkturstabiliserande roll. Utskottet välkomnar detta.

Liksom utskottet anförde när systemet för återkommande översyner av målnivån infördes 2017 (bet. 2016/17:FiU20) gagnas trovärdigheten för målet genom ett förutsebart och brett politiskt förankrat system för sådana översyner av målet. Att rutinen för första gången följts enligt den modell med översyn varannan mandatperiod som lades fast efter överskottsmålsutred­ningen 2016 (SOU 2016:67) innebär också att en regelbunden översyn av målet för den offentliga sektorns finansiella sparande nu ingår som en självklar del i tillämpningen av det finanspolitiska ramverket. Det är enligt utskottet en styrka och borgar för en långsiktigt hållbar finanspolitik även framöver. Regeringen återkommer med de skarpa förslagen med anledning av kommitténs förslag i budgetpropositionen för 2026 och kommer sedan också att till riksdagen överlämna en uppdaterad s.k. ramverksskrivelse där gällande finanspolitiska regler och riktlinjer presenteras samlat.

Med anledning av utredningens förslag om att Finanspolitiska rådet ska publicera en bedömning av de prognoser som regeringen redovisar i budget­pro­po­sitionen vill utskottet påminna om processen för riksdagens beredning av regeringens budgetförslag och det underlag budgetberedningen grundar sig på. När regeringen lämnat budgetpropositionen i mitten av september pågår riksdagens budgetprocess fram till och med mitten på december. Samtliga 15 utskott är involverade i beredningen av regeringens budgetförslag och statens budget beslutas genom 28 beslut (det s.k. rambeslutet och sedan ett beslut för vart och ett av de 27 utgiftsområdena). Grunden för regeringens förslag till anslag och inkomstberäkning fördelad på inkomsttitlarna är regeringens ekonomiska prognos i budgetpropositionen. Oppositionspartierna formulerar sina alternativa budgetförslag med regeringens prognoser som grund. Därmed kan riksdagens budgetberedning handla om de politiska skiljelinjerna i budgetpolitiken och inte handla om ekonomiska prognoser som eventuellt skiljer sig åt. För att kunna uppfylla det grundläggande syftet med riksdagens budgetprocess, dvs. att ställa alternativa politiska förslag mot varandra, paket mot paket, vore det olyckligt om det under riksdagens beredning skulle presenteras en ny prognos som riktar fokus från de politiska skiljelinjerna i budgetpolitiken. Att budgetalternativen vilar på samma grund är helt centralt i riksdagens budgetprocess. Det är inte heller vare sig möjligt eller lämpligt för riksdagen att mitt under sin budgetberedning räkna om utgifts- och inkomstsidan på grundval av eventuellt nya ekonomiska prognoser. Om Finanspolitiska rådets bedömning av de makroekonomiska prognoserna i budgetpropositionen inte kan redovisas i sådan tid att de inte hindrar riksdagens budgetprocess är det enligt utskottet bättre om rådets bedömning redovisas efter att riksdagen fattat det sista av sina 28 budgetbeslut.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjerna syftar till att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2026. De alternativa förslag till riktlinjer som lämnats i följdmotioner avstyrks liksom de motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2024/25 som utskottet också behandlar i betänkandet.

Riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Riksrevisionen publicerade i december 2024 granskningsrapporten Regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket 2024 (RiR 2024:25). I rapporten granskas om regeringen utformade och redovisade finanspolitiken i de ekonomiska propositionerna under 2024 i enlighet med det finanspolitiska ramverket. Den 15 april 2025 överlämnade regeringen sin skrivelse med anledning av granskningsrapporten till riksdagen (skr. 2024/25:120). I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen presenterar i sin rapport. Inga följdmotioner har lämnats med anledning av regeringens skrivelse.

Riksrevisionen framhåller att stödet till Ukraina inte har genomgått en sedvanlig budgetprövning och prioritering och att regeringens hantering av stödet därför inte är förenligt med det finanspolitiska ramverket. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att hanteringen av Ukrainastödet har brett stöd i riksdagen. Riksrevisionen anser vidare att regeringens redogörelse i budgetpropositionen för återgången mot överskottsmålet är för kortfattad. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att tydliggöra planen för återgång till målet. Om planen inte omfattar åtgärder utöver den automatiska budgetförstärkningen, anser Riksrevisionen att innebörden av denna budgetförstärkning behöver framgå.

Regeringen anser till skillnad från Riksrevisionen att hanteringen av stödet till Ukraina är förenlig med det finanspolitiska ramverket och hänvisar till skrivningarna i den senaste ramverksskrivelsen (skr. 2017/18:207). Regeringen konstaterar att man i budgetpropositionen för 2025 i enlighet med det finanspolitiska ramverket har motiverat avvikelsen och att man inte har gjort något undantag från ramverket. Vidare har stödet till Ukraina inkluderats i beräkningen av det strukturella sparandet för att värna grundprincipen i ramverket att alla inkomster och utgifter ska ingå i uppföljningen av överskottsmålet. Regeringen avslutar med att konstatera att den ständigt strävar efter att öka tydligheten och transparensen i redovisningen av finanspolitiken.

Riksrevisionen anser att det är angeläget att regeringen arbetar för att förstärka beskrivningen och siffersättningen av de olika förklaringarna till att prognoserna för strukturellt sparande skiljer sig från andra prognosmakares bedömning. Riksrevisionen rekommenderar att regeringen förbättrar jämförelsen av prognosen för det strukturella sparandet, främst i förhållande till KI:s och ESV:s prognoser.

Regeringen välkomnar Riksrevisionens syn på betydelsen av prognos­jämförelser. Mot bakgrund av att Riksrevisionen i tidigare rapporter har lämnat liknande rekommendationer har regeringen utvecklat redovisningen av prognosjämförelserna. Regeringen arbetar löpande med att se över om det går att ge en mer detaljerad analys utan att det gör texterna i de ekonomiska propositionerna för svåra att förstå för gemene man.

Riksrevisionen konstaterar att regeringens bakåtblickande uppföljning av balanskravsresultatet i kommunerna och regionerna uppfyller kraven på en transparent redovisning och att redovisningen av den framåtblickande utsikten för det kommunala balanskravet är tydlig i de ekonomiska propositionerna 2024. Riksrevisionen anser dock att det i det aktuella läget hade varit önskvärt med en fördjupad framåtblickande redogörelse för de ekonomiska skillnaderna mellan kommuner och regioner. Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att komplettera uppföljningen av kommunsektorns balanskrav med en separat redovisning för kommuner respektive regioner.

Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommuner och regioner inom kommunsektorn. Regeringen har förståelse för att en komplettering av redovisningen skulle bidra till förståelsen för regeringens bedömning av de kommunala finanserna nu och framöver. Regeringen anser att en framåtblickande, fördjupad analys fördelad på kommuner respektive regioner är behäftad med stora mått av osäkerhet. Dessutom följs det kommunala balanskravet upp inom ramen för det finanspolitiska ramverket, där balanskravet understöder överskottsmålet. Ur det perspektivet är det balanskravet på aggregerad nivå som är av betydelse. Regeringen anser därför att det inte är motiverat att redovisa en fördjupad, framåtblickande redogörelse för de ekonomiska skillnaderna mellan kommuner och regioner.

Riksrevisionen bedömer att regeringens föreslagna höjning av nivån på utgiftstaket 2025 och 2026 inte hade behövts, även om det inte finns formella hinder för att höja taken. Riksrevisionen anser vidare att regeringens redovisning av vilka faktorer som varit styrande för nivån på utgiftstaket för det tredje tillkommande budgetåret, dvs. 2027, är bristfällig. Riksrevisionen har tidigare kritiserat regeringen för att vara otydlig i sin syn på det offentliga åtagandet och vad som är en rimlig nivå för skatteuttaget på längre sikt. Även om redovisningen har förbättrats något i budgetpropositionen för 2025 bedömer Riksrevisionen att det fortfarande är svårt att utläsa regeringens syn på vad som är en rimlig nivå för skatteuttaget på längre sikt.

Regeringen anser, till skillnad från Riksrevisionen, att höjda nivåer på utgiftstaket 2025 och 2026 var motiverade. Regeringen anser att fortsatt stöd till Ukraina är väsentligt samtidigt som andra utgiftsreformer fortsatt behövs. Därför fanns det enligt regeringen finanspolitiska skäl att höja utgiftstaket för 2025 och 2026. Regeringen delar delvis Riksrevisionens bedömning att redovisningen av vilka överväganden regeringen har gjort när det gäller den föreslagna nivån på utgiftstaket kan utvecklas. Däremot anser regeringen att det är svårt att exakt redovisa vilka faktorer som varit styrande för föreslagna utgiftstaksnivåer eftersom det är politiska beslut som inte går att reducera till en beräkning enligt en i förväg bestämd formel. Regeringen framhåller också att utgiftstaket inte bör betraktas som ett utgiftsmål.

Riksrevisionen bedömer att transparensen i de ändringsbudgetar som lämnades till riksdagen under 2024 var godtagbar men att det finns förbättringspotential. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att vid förslag om ändringar i statens budget förtydliga skälen till att förslag lämnas i en sådan proposition och att redovisa förslagens finansiering ytterligare.

Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att propositioner med förslag till ändringar i statens budget ska vara transparenta. Regeringen anser däremot inte att det finns anledning att utveckla motiveringarna till sådana ändringar ytterligare. Förslag till ändringar i statens budget avser ofta brådskande åtgärder som inte kunde förutses i budgetpropositionen och som måste vidtas under innevarande år. Därför finns det inte alltid möjlighet att lämna omfattande redovisningar av bakgrunden till sådana förslag. Regeringen konstaterar vidare att den i samtliga propositioner med förslag till ändringar informerar om förutsättningarna för dem. För de förslag som ingår i en sådan proposition har regeringen bedömt att dessa förutsättningar är uppfyllda, och det behöver därmed inte anges explicit för varje enskild post. Regeringen anger vidare i skrivelsen att anslagsökningarna finansieras i den utsträckning regeringen bedömer det vara motiverat. I sammanhanget nämner regeringen också att riksdagen har fattat beslut baserat på informationen i samtliga förslag till ändringar i statens budget som lämnades under 2024 och att finansutskottet inte har fört fram några synpunkter som tyder på att propositionerna behöver utvecklas ytterligare.

Regeringen konstaterar att tydlighet och transparens är bärande delar i det finanspolitiska ramverket och bidrar till att finanspolitiken blir mer förutsägbar. Regeringen anger i skrivelsen att den ständigt strävar efter att öka tydligheten och transparensen i de ekonomiska propositionerna i den riktning som Riksrevisionen rekommenderar. Det inkluderar planen för återgång till målnivån vid en eventuell avvikelse från överskottsmålet, prognosjämförelser av strukturellt sparande och motiveringen till förslagen till utgiftstak för det tredje tillkommande året.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att regeringen i skrivelsen anger att man strävar efter att öka tydligheten och transparensen i de ekonomiska propositionerna i den riktning som Riksrevisionen rekommenderar. Utskottet noterar att regeringen anger att arbetet inkluderar såväl planen för återgång till målnivån vid en eventuell avvikelse från överskottsmålet och prognosjämförelser gällande strukturellt sparande som motiveringen till förslagen till utgiftstak för det tredje tillkommande året. Utskottet hänvisar i övrigt till sitt ställningstagande i kapitel 1 Riktlinjer för den ekonomiska politiken.