Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Christian Carlsson (KD) om Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Christian Carlsson (KD) höll ett anförande om Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra i debatten ”Protokoll 2024/25:134 Tisdagen den 17 juni” den 17 juni 2025.

Fru talman! Varje barn förtjänar en fin barndom och goda uppväxtvillkor i en familj där föräldrarna går till jobbet och försörjer sig själva och familjen, men där det också finns tid att se och bekräfta barnen.

Barn behöver naturligtvis att det ställs krav och sätts gränser, förmedlas normer och värderingar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra. Men framför allt behöver alla barn växa upp i ett kärleksfullt hem med engagerade föräldrar, i ett hem där det finns utrymme att växa.

Trygghet i det lilla ger också trygghet i det stora. Trygga familjer och föräldrar med tid för barnen, goda värderingar och hopp om framtiden lägger mer än något annat grunden för det trygga och goda samhället.

Men det finns många fler viktiga skyddsfaktorer i våra barns liv, både när det gäller att skapa förutsättningar för trygghet och när det gäller att främja fysisk och psykisk hälsa. Det handlar om positiva förebilder, vänskapsrelationer och en meningsfull fritid. Våra barn behöver erbjudas ett sammanhang där de kan känna glädje, gemenskap och att de har en självklar plats där de får vara någon.

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Så skriver Hjalmar Söderberg i Doktor Glas.

”I wanna be somebody” sjunger Blackie Lawless i W.A.S.P. i låten med samma titel.

Att få känna gemenskap och vara någon i relation till andra är djupt mänskligt. Vårt samhälle behöver mer av samhörighet och gemenskap. Vi vill att våra barn och unga ska finnas i sammanhang där de får frihet att växa och känna att de är någon. Det är bland annat mot den bakgrunden som riksdagen i dag ska fatta beslut om helt ny reform, det så kallade fritidskortet.

Fritidskortet om 500 kronor per år ska ge alla barn och unga mellan 8 och 16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och engagemang i barn- och ungdomsorganisationer. Verksamheten ska vara kontinuerlig och ledarledd. Fler unga kan på så vis få del av en meningsfull fritid som vi vet är en skyddsfaktor när det kommer till att förebygga att unga begår brott, men syftet är också att motverka psykisk och fysisk ohälsa bland barn och unga.

Var fjärde förälder har dragit ned på sina barns fritidsaktiviteter till följd av de höga kostnaderna för dem, och det är förstås ett problem om föräldrarnas ekonomiska utsatthet eller utanförskap utgör ett hinder för att barnen ska kunna delta i en aktivitet. Kopplingen mellan minskad fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är numera välbelagd.

Därför kommer fritidskortet att differentieras. Det kommer att innebära hela 2 000 kronor till de barn som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer och som behöver stödet allra mest. Att införa ett fritidskort där vi varierar beloppet på det sättet är ett nytt sätt att försöka nå de barn som föreningslivet inte når i dag, de som inte kommer med i idrottslaget eller som slutar för att det kostar mer än vad familjen klarar av.

Fru talman! Mot bakgrund av hur kriminella söker tillskansa sig offentliga medel har det riktats en viss oro mot förslaget. Jag har stor respekt för det och tycker att det är bra att sådana farhågor lyfts fram. Sådant måste tas på största allvar, och jag har själv ställt den typen av frågor. Det nya systemet ska naturligtvis inte kunna missbrukas så att pengar som ska gå till barns fritidsaktiviteter i stället hamnar i de kriminella gängens fickor. Det har vi sett alldeles för många exempel på. Därför är det bra att regeringen har tagit extra tid på sig och att man lämnat beskedet att man nu har byggt en genomtänkt modell för att minimera sådana risker.

Alla de föreningar och verksamheter där fritidskortet kan användas ska samlas i ett utförarregister, och för att ingå i utförarregistret måste verksamheten ha funnits i ett antal år. Alla föreningar som ingår behöver vara godkända mottagare innan de kan komma i fråga som utförare. Det innebär att de har genomgått en extra kontroll för att kunna göra det. Det är alltså inte möjligt att skapa en förening i syfte att skaffa snabba pengar med medel från fritidskortet.

Fru talman! Avslutningsvis anser jag att det är bra att regeringen vågar pröva nya vägar för att fler barn ska få goda uppväxtvillkor. Vi har sett att det som har gjorts tidigare inte har varit tillräckligt. Idrotts- och föreningslivet ger nämligen inte bara barnen rörelse och förutsättningar för en fysisk och psykisk hälsa utan också gemenskap som fostrar, stärker och förmedlar viktiga värderingar om hårt arbete, att göra sitt bästa, om samarbete och respekt för andra, om att tro på sig själv och vikten av att bidra till det gemensamma bästa.

I går hade jag förmånen att följa med min fyraåriga son till fotbollsträningen. Det är första fotbollssäsongen för honom, och som pappa är det en av veckans höjdpunkter att få följa med och se den glädje som idrotten ger.

Jag vill att fler barn ska få uppleva samma sprudlande entusiasm och förväntan på väg till träningen, att fler barn ska få möjlighet att få höra sina namn ropas upp och göra high five med tränaren vid uppropen. Jag vill att fler barn ska få fira tillsammans när bollen har hamnat i det ena eller det andra målet.

Om fler barn får uppleva samma glädje tack vare fritidskortet – antingen för att man i dag avstår därför att man inte har råd, eller för att fler föräldrar får upp ögonen för hur viktig en meningsfull och ledarledd fritid och fysisk aktivitet faktiskt är – vore reformen en stor framgång med stor betydelse för de enskilda barnen och positiv inverkan på samhället.

Därför yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande.

Replikskiftet · 4 repliker

Fru talman! Jag ersätter Anne-Li Sjölund i den här debatten.

Jag tackar för anförandet, Christian Carlsson. Jag instämmer i mycket av intentionerna som ledamoten lyfte fram, och jag tvivlar inte en sekund på att det här handlar om att man vill barns bästa, stärka glädje och gemenskap, stärka rörelse, stärka utveckling, motverka psykisk ohälsa och få fler att må bra.

Däremot tvivlar jag på intentionen vad gäller civilsamhället och tilltron till civilsamhället. Det här är inte det första exemplet vi ser där Tidöregeringen misstror civilsamhället och på olika sätt vill kontrollera det eller dra in medel från det. Vi har sett det tidigare vad gäller studieförbunden, som har utsatts för neddragningar på 500 miljoner kronor. Det är pengar som hade kunnat gå till barns, ungas och funktionsnedsattas aktiviteter, men man har valt att dra in dem.

I det här fallet handlar det om att man bygger upp ett nytt system med en enorm kontrollapparat kopplad till det svenska föreningslivet, med stora kostnader förknippade med detta, en stor administration och en stor byråkrati.

Pengar som ska gå till barns fritid ska inte gå till kriminella, sa ledamoten i sitt anförande. Men det är uppenbarligen inget hinder att låta pengarna gå till administration och byråkrati, vilket de gör i hög grad i förslaget.

Fru talman! Varför misstror Kristdemokraterna civilsamhället?

Fru talman! Nej, Kristdemokraterna misstror inte civilsamhället. Vi är ett parti som för en aktiv politik för att just stärka civilsamhället. Men det är klart att när det förekommer felaktiga utbetalningar och fusk och när olika sektorer blir utsatta för kriminella aktörer som försöker sko sig på civilsamhällets bekostnad, som försöker roffa åt sig av skattebetalarnas pengar, behöver man vara beredd att vidta åtgärder för att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till det de är avsedda för.

När vi inför den här reformen är det också viktigt att säkerställa att det finns en bra kontrollfunktion. Anledningen till att vi inte väljer att fortsätta i gamla hjulspår är att vi ser att det finns en stor klyfta mellan barn i dag. Många får ta del av viktiga fritidsaktiviteter, men alldeles för många andra får inte samma möjlighet. Det beror ibland på att man inte har de ekonomiska resurserna. Det beror ibland på att man helt enkelt inte har föräldrar som värdesätter det.

Vi är beredda att pröva något nytt för att fler barn ska få den här möjligheten. Det är därför vi inför ett specifikt fritidskort med pengar som kopplas till det enskilda barnet. Vi ger ekonomiskt stöd för att fler ska få möjlighet till en meningsfull fritid och visar också normativt att det är viktigt och något att prioritera.

Fru talman! Jag förstår att man vill bygga upp ett system där kriminella aktörer inte kan roffa åt sig av skattebetalarnas pengar. Det tycker vi väl alla. Samtidigt har jag inte hört regeringspartierna och Kristdemokraterna uttala någon kritik mot exempelvis Riksidrottsförbundet, som ju i dag är den stora utbetalaren av pengar till stora delar av föreningslivet.

Nu bygger man upp en ny struktur där föreningar ska godkännas i ett krångligt, byråkratiskt system för att kunna ta del av pengarna till fritidskortet. Bara it-kostnaderna för detta har Försäkringskassan beräknat uppgår till nästan 300 miljoner kronor. Det är pengar som hade kunnat gå direkt till föreningslivet.

Den totala administrativa kostnaden för fritidskortet beräknas till – hör och häpna, fru talman – 1,8 miljarder kronor fram till 2031. Det är 1,8 miljarder som ska gå till byråkrati och administration, när de hade kunnat gå direkt till barns och ungas rörelse, scoutverksamheter, friluftsverksamheter, körsång, drama, skapande och så vidare. I stället ska vi lägga enorma summor på administration.

Som sagt: Jag tvivlar inte på den goda intentionen hos Tidöpartierna, men ibland måste man när man gör en utredning också se att detta kanske inte är det bästa sättet att använda skattebetalarnas pengar. Det bästa sättet att använda skattebetalarnas pengar för att öka möjligheten till fritidsaktiviteter i Sverige kanske är att skicka pengarna till föreningarna, som ju genomför aktiviteterna, och inte till byråkratin. Varför vill Kristdemokraterna lägga så mycket pengar på administration och byråkrati i stället för att skicka dem direkt till barnens fritidsaktiviteter?

(Applåder)

Fru talman! Nya reformer är ofta förknippade med kostnader. I det här fallet har två perspektiv varit väldigt viktiga när vi tagit fram reformen.

En sak är att fritidskortet ska erbjudas på ett sådant sätt att det är användarvänligt. Vi vill ju att människor ska nyttja den här möjligheten. Därför har man utvecklat en digital tjänst som i så stor utsträckning som möjligt ska innebära ett automatiserat förfarande. Det bidrar också till lägre kostnader över tid, även om de initiala kostnaderna naturligtvis blir högre.

Det andra perspektivet är just det som vi har pratat om, nämligen vikten av att säkerställa att systemet inte kan missbrukas utan är effektivt och rättssäkert.

Anledningen till att vi väljer att införa den här reformen har jag varit inne på tidigare, men jag upprepar den gärna igen. Det handlar helt enkelt om att om man tillför mer pengar till befintligt system kommer det visserligen att vara bra för civilsamhället. Det gynnar de barn som redan har en fritidsaktivitet. Men syftet med detta är att nå nya målgrupper av barn som i dag inte har möjlighet att ta del av föreningslivet och inte får möjlighet till en meningsfull fritid. Därför tar regeringen nu det här steget.

Vi hoppas att detta ska leda till att fler barn känner gemenskap och glädje som gör att de får växa och som hela samhället faktiskt också tjänar på.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.