Sanna Backeskog (S) om Kontaktförbud - ett utökat skydd för utsatta personer

Fru talman! Över hundra gånger varje dag, året runt, anmäls en kvinnomisshandel i Sverige. Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där kontrolleras, plågas, våldtas och mördas kvinnor året om.

När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste hela samhället finnas där, också lagen. Att stoppa mäns våld mot kvinnor är en fråga om trygghet, frihet, rättvisa och respekt.

Till dig som lyssnar på den här debatten nu, som själv är utsatt eller som, liksom jag, är engagerad i din lokala kvinnojour, vill jag säga följande: Ibland, eller rättare sagt ofta, kan det kännas otroligt tröstlöst – som att vi bara står och stampar och inte kommer någonvart medan kvinnor och barn misshandlas eller tvingas leva gömda och i de värsta fallen mördas. Vi har all rätt att känna så – att vara förbannade och förtvivlade över de giftiga och samhällsfarliga maskulinitetsnormerna, den globala och internationella pushbacken mot jämställdheten och de stora underskotten i välfärden, som ju ska finnas där för oss alla när vi behöver den.

Vi måste se de faktiska undanträngningseffekterna till följd av gängkriminaliteten och nyrekryteringen, som vi självklart ska ta på fullaste allvar men som nu tar alltmer fokus, tid och resurser från riksdagen och de rättsvårdande myndigheterna och regeringen.

Vi vet att barn som växer upp med våld i hemmet, antingen genom att själva vara utsatta eller genom att se pappa slå mamma, löper högre risk att i vuxen ålder återigen bli utsatta eller att själva bli förövare eller dras in i gängkriminalitet. En av våra absolut viktigaste prioriteringar måste vara att skydda barn från att bli utsatta för våld i hemmet – självklart främst för att värna om barns rätt till en trygg, våldsfri uppväxt men också för att bygga skyddsbarriärer mot våld för hela samhället.

Fru talman! Vi socialdemokrater har länge lyft mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld mot barn som en av två huvudprioriteringar i rättspolitiken. Under vår tid i regeringsställning har ett antal straff skärpts för att betona allvaret i mäns våld mot kvinnor. Nya brottsrubriceringar har tagits fram: samtyckeslagen, hedersbrott och barnfridsbrottet. Vi tillförde särskilda utredare till polisen.

I dag debatterar vi propositionen Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer. Kontaktförbud, alltså ett förbud mot att till exempel skicka sms, närma sig kvinnan fysiskt eller befinna sig i närheten av kvinnans bostad eller arbetsplats, har stor betydelse för utsatta kvinnor och barn.

I Sverige lever runt 30 000 personer med sekretessmarkering eller skyddad folkbokföring. Många av dem är kvinnor och barn på flykt i sitt eget land från en livsfarlig man. De tillhör samhällets allra mest utsatta. Som sagt: När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste hela samhället finnas där, också lagen. När det gäller kontaktförbudslagen har många röster höjts för att en översyn behöver göras, såväl våldsutsatta själva som kvinnojoursrörelsen, myndigheter och politiker. Skyddet måste stärkas.

Även Riksrevisionen bekräftar den bilden. I november förra året debatterade vi här i kammaren deras granskning av statens skydd av hotade personer. När det gäller frågan om kontaktförbud såg Riksrevisionen bland annat att åklagarnas beslut om kontaktförbud främst påverkas av tidigare brottslighet och alltför lite av risken för brott, förföljelse eller trakasserier. Det konstaterades att det finns stora och bestående skillnader när det gäller andelen beviljade kontaktförbud över landet och att kontaktförbud med fotboja inte fungerar som ett effektivt skydd i dagsläget.

Dessa problem ser vi socialdemokrater. Vi såg dem återkommande i samtal med våldsutsatta när vi satt i regeringsställning. Därför tillsatte vi socialdemokrater under förra mandatperioden en utredning som skulle utvärdera tillämpningen av lagen om kontaktförbud, ta ställning till om lagen är modernt och ändamålsenligt utformad och utreda om möjligheten att meddela kontaktförbud bör utvidgas, bland annat när det gäller det geografiska området. Detta arbete tog nuvarande regering vidare, och i dag debatterar vi det lagförslaget.

Socialdemokraterna står bakom propositionen och välkomnar att det råder stor politisk samsyn om att skyddet av hotade personer behöver stärkas och att gärningsmannens frihet måste begränsas mer än i dag. Vi har dock lämnat in ett särskilt yttrande i denna fråga, där vi vill utveckla vårt ställningstagande.

Vi ser mycket positivt på att andra omständigheter än tidigare brottslighet ska få större betydelse vid riskbedömningen och att otillbörlig övervakning införs som en ny grund för kontaktförbud. Samtidigt vill vi framhålla att det är av helt central betydelse att riskbedömningarna faktiskt fungerar som det är tänkt genom att berörda myndigheter har de resurser och förutsättningar i övrigt som krävs för detta. Vidare är det viktigt att processen för att ansöka om kontaktförbud är tydlig och enkel att förstå för skyddspersonen, med den utsattas frihet och skydd i fokus.

Vi ser också mycket positivt på att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag och att det när ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms särskilt ska beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avser att skydda tillgodoses. Det är bra att kvinnor och barn som lever under hot från en livsfarlig man nu kommer att få ett starkare skydd och en större rörelsefrihet. Att kvinnan ska kunna bibehålla jobb, skola, sociala relationer och fritidsintressen utan att riskera att utsättas för brott av den som kontaktförbudet avser måste vara en rättighet som väger tyngre än hans rörelsefrihet.

Detta betyder dock inte att det saknas utrymme för att ytterligare stärka kontaktförbudslagstiftningen utifrån skyddspersonens rätt till ett tryggt och fritt liv. I Jämställdhetsmyndighetens remissvar framhölls att man bör utreda möjligheten att i de fall där hotbilden är extra stor i stället inskränka förbudspersonens rörelsefrihet inom ett visst geografiskt område. När ett kontaktförbud meddelas underrättas nämligen förbudspersonen om vilket område han inte får vistas i, och därmed avslöjas samtidigt vilket geografiskt område skyddspersonen befinner sig i. Detta kan vara särskilt allvarligt och farligt om hotbilden är hedersrelaterad och flera olika personer kan utgöra ett hot.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis understryka att hela samhällets samlade resurser måste finnas där för den som lever under hot från en livsfarlig person. Regeringen måste säkerställa att de rättsvårdande myndigheterna, Skatteverket, kvinnojourerna, sjukvården, skolan och socialtjänsten har den kunskap och de resurser som krävs för att samverka, för att stoppa gärningsmannen och säkerställa kvinnors och barns rätt till stödinsatser och ett liv i trygghet och frihet.

Jag yrkar bifall till regeringens proposition.

(Applåder)

Fru talman! Om jag uppfattar ledamoten rätt innebär det ensidiga informationsutbytet att regeringspartierna vill att det alltid ska vara en skyldighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst att informera polisen vid minsta misstanke om vilken typ av brott som helst, samtidigt som det inte finns någon som helst motsvarande skyldighet för polisen att informera om vad man vet.

Jag tror på en ömsesidig samverkan med ett ömsesidigt informationsutbyte, där man kan informera varandra och lägga pusslet tillsammans med en starkare möjlighet att dela information. Det tror jag är helt avgörande just för att vi ska upptäcka våld i nära relationer och särskilt kanske när barn är utsatta för våld i hemmet. Jag tror att det är en avgörande fråga att vi kan jobba bättre för de utsatta barnen.

På tal om utsatta barn – nu kommer ju inte ledamoten Elofsson att kunna svara på den här frågan – skulle jag vilja rikta ljuset mot dem som lever under hot och är på flykt. Där larmar kvinnojoursrörelsen om att allt färre barn placeras på kvinnojourer. Det handlar dels om att man måste lägga ned skyddade boenden, för att den lag som ni har infört, som i grunden är bra, är underfinansierad. Det har också att göra med att kommunerna och socialtjänsten har allt mindre resurser för att skyddsplacera kvinnor och barn på skyddat boende tillsammans.

Nu vet jag att ledamoten inte kan svara, men jag hoppas verkligen att regeringen tar detta vidare och hörsammar kvinnojourernas förtvivlan över de barn som i dag inte får det skydd som de verkligen behöver.