Annika Hirvonen (MP) om Migrationsfrågor

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag rycker in och ersätter min kollega Patrik Karlson i denna debatt. Han har just blivit pappa igen, och det är ju kanon! Ni får alltså stå ut med mig i debatten i dag.

Låt mig börja så här, herr talman: Sverige behöver invandring. Vi behöver ett kontinuerligt inflöde av personer, för vi har ett näringsliv som behöver kompetensförsörjning, just nu särskilt av högkvalificerad arbetskraft. Sverige ska också vara med och ta ansvar som ett anständigt, demokratiskt och välmående land för att tillsammans med andra hjälpa människor som flyr och ge skydd till människor.

Vi behöver göra det i en omfattning som vårt samhälle klarar av att hantera när det handlar om bostadsförsörjning, möjlighet till integration, socialtjänst, skola och så vidare. Det här är en helhet. Vi kan inte ha som mål att på något sätt maximera invandringen till Sverige, och vi kan inte heller ha som mål att minimera den. Vi behöver både ha en regulariserad invandring av arbetskraft och ställa upp för människor i nöd. Men vi måste göra detta i en omfattning som vårt samhälle klarar av att absorbera och hantera och som våra system har kapacitet att möta.

Jag ansvarade för migrationsfrågor i mitt parti, Liberalerna, under åren 2015–2021. Det var den mest turbulenta tiden i svensk historia när det gäller migration. Det började med flyktingkrisen, och det avslutades med att Sverige fick en ny utlänningslag.

Det som hände efter 2015, herr talman, var att Sverige drog i nödbromsen. Vi fick först en tillfällig asyllagstiftning, som regeringen Stefan Löfven drev igenom. Därefter blev den i praktiken permanent i och med den nya utlänningslagen sommaren 2021, och i och med Tidöavtalet har man tagit ytterligare steg för att göra migrationspolitiken än stramare.

Herr talman! Min och även mitt partis uppfattning är att de här förändringarna, vare sig man vill eller inte, är helt nödvändiga för att Sverige som nation ska kunna klara av att hantera den integrationsskuld som vårt land har. Det gäller framför allt skulden gentemot de hundratusentals människor som vi har gett rätt att stanna i Sverige men som har blivit förpassade till områden som i dag har en mycket omfattande kriminalitet och mycket stora sociala utmaningar. Det är människor som knappt har en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och människor som arbetar för mycket låga löner.

Vi har fått en ny form av klassamhälle i Sverige som i hög grad också är kulturellt och etnifierat, med en mycket omfattande fattigdom i hundratals bostadsområden i Sverige och så vidare. Vi kan helt enkelt inte fortsätta med den samhällsutvecklingen. Den sliter sönder förtroendet mellan grupper i samhället och förtroendet gentemot myndigheter, gentemot det offentliga Sverige och så vidare.

Det innebär att vi kommer att behöva en stram lagstiftning för migration under lång tid framöver; det är i alla fall min slutsats. Det behöver dock, herr talman, vara en rättvis lagstiftning och en rättssäker lagstiftning. Det betyder att de personer som möter de krav och de kriterier som utlänningslagen ställer upp och som får ett bifall antingen av Migrationsverket eller i ett senare steg i domstol ska kunna stanna i Sverige. Men vi har inte kapacitet att ordna med breda ventiler för grupper som får avslag i alla instanser.

Vi måste från svensk sida klara av att prioritera. Det är väldigt lätt att prioritera ett bifall. Men det har historiskt varit ganska svårt för svenska politiker att upprätthålla den reglerade invandringen också när det handlar om att människor som får avslag måste vara beredda att lämna Sverige.

Herr talman! Förutom att vi behöver en stram och rättvis migrationslagstiftning behöver vi en lagstiftning där Sverige inte avsevärt avviker från länderna runt omkring oss. Det kan vi inte göra, för vi är en del av Schengenområdet och av Europeiska unionen. Vi har förpliktelser gentemot gemensamma regelverk, och vi bör agera för ytterligare harmoniserade regelverk på europeisk nivå där vi har ett gemensamt ansvarstagande.

Den lagstiftning som ledde fram till den stora migrantkrisen hösten 2015 var en lagstiftning som Sverige genom en rad beslut i Sveriges riksdag under mycket lång tid och i förhållandevis bred politisk samsyn enats om att införa. Den innebar att Sverige skilde ut sig väldigt mycket från länderna runt omkring oss. Vi hade permanenta uppehållstillstånd när de andra länderna hade tillfälliga uppehållstillstånd. Vi hade en närmast total avsaknad av försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi hade också mycket generösa regelverk för familjeåterförening, vilket länderna runt omkring oss inte hade.

Det var detta som ledde till det som skedde hösten 2015, när de gemensamma regelverken och Dublinförordningen rämnade. Människor sökte sig längs tidigare upptrampade stigar med huvudsaklig slutdestination Tyskland eller Sverige. Vi fick en situation i Sverige som till slut blev helt ohanterlig.

Herr talman! Ytterligare något som jag tycker är viktigt att betona är att de som drabbas allra hårdast av den migrationspolitik och integrationspolitik som Sverige har fört och de konsekvenser den har fått är de personer som har invandrat till Sverige. Det är dessa personer som drabbas allra hårdast av de här konsekvenserna. Det handlar dels om att de i många fall lever i områden som är utsatta, dels om att de har en sämre socioekonomisk situation än majoritetsbefolkningen.

Det handlar också om det vi ser i Sverige och även i många andra länder: Om man för en migrationspolitik och en integrationspolitik som inte är i fas med någon sorts bredare allmän uppfattning får man en motreaktion i form av diskriminering, i form av ökad främlingsfientlighet och så vidare. Det är alltså för att hålla ihop Sverige som vi behöver få ordning på detta.

Låt mig ta ett exempel, herr talman, på den situation vi har, särskilt i många utsatta områden. Hittills i år – och nu är vi framme i april – har vi haft 52 skjutningar i Sverige och 21 dödade. Det har gått 58 timmar sedan den senaste skjutningen. Sedan den 1 januari 2018 har 370 personer i vårt land mördats i skjutvapenvåld inom ramen för gängkrigen i Sverige. Om vi jämför siffrorna med situationen i Finland, Norge eller Danmark kommer vi att se en ohygglig skillnad.

De här delarna handlar inte bara om invandring. Det handlar också om möjligheten att smuggla in vapen. Det handlar om narkotika. Det handlar om många olika saker. Det finns säkert många socioekonomiska dimensioner i detta, och jag säger inte att det enbart skulle vara en fråga om migrationen. Men integrationspolitiken och migrationspolitiken hör ihop.

Vi har i Sverige haft uppfattningen att bara en person får en lön i lönekuvertet är man integrerad. Men vi ser i dag betydligt större utmaningar i form av hedersproblematik i många områden och i form av ett dominansbeteende från personer som inte har blivit integrerade. Vi ser en ökad antisemitism. Vi ser ett ökat klassamhälle och ett ökat skuggsamhälle i Sverige.

Herr talman! I förlängningen underminerar och hotar detta de liberala och progressiva värden som jag och mitt parti har stått för i hundra år. Vi liberaler kan inte säga att vi är ett feministiskt parti om vi samtidigt tolererar att det i vissa bostadsområden är klaner som styr och sätter upp checkpoints för vilka som får passera in och ut ur området. Då kan man inte som liberal säga att man står upp för liberala progressiva värden i hela Sverige.

Vi måste återta lag och rätt och rimlighet i det svenska samhället på ett sätt som gör att våra rättsvårdande myndigheter har kapacitet att upprätthålla ordning. Vi måste se till att socialtjänsten inte fullständigt går på knäna och dukar under i många områden i Sverige.

Vi i den här kammaren har ett ansvar gentemot alla människor som bor i Sverige. Vårt ansvar gäller inte bara de människor som lever välordnade och goda liv och som har utbildning och är inne på arbetsmarknaden. Vi har ett ansvar för alla invånare i Sverige.

Avslutningsvis, herr talman: Den här regeringen gör ganska mycket på migrationsområdet. Jag uppfattar också att det finns en majoritet i kammaren för att Sverige ska föra en reglerad och ordnad migrationspolitik och att detta är nödvändigt för vårt land under lång tid framöver. Jag hoppas verkligen att vi orkar hålla den kursen. Den utveckling vi ser i många områden i Sverige i dag måste vi klara av att vända, och vi kommer att behöva göra det gemensamt.

(Applåder)

Herr talman! Just ord och verkstad hänger väl ihop när det särskilt gäller rotavdraget, tänker jag. Det handlar ju om att vi behöver få fart på svensk ekonomi. Rotavdraget, liksom rutavdraget och en del andra avdrag, har bevisligen ganska bra effekt på sysselsättningen i Sverige.

Men låt mig återgå till migrations- och integrationsfrågorna, herr talman. Om man flyttar till Sverige, får stanna i Sverige och sedan vill ta ansvar för kanske tre fyra ytterligare familjemedlemmar, är det då inte rimligt att man har en ordnad boendesituation? Om man bor i fjärde hand i en etta tillsammans med fyra andra ute i ett väldigt slitet område, är det då rimligt att man utan några som helst krav från det svenska samhällets sida ska kunna ta emot ytterligare fyra familjemedlemmar och förväntas ta ansvar för deras integration eller etablering i Sverige?

Jag tycker inte det. Jag tycker att det är rimligt att vi ställer krav på att man har en ordnad boendesituation och en inkomst om man också ska ta ansvar för flera andra personer.

Sedan finns självklart ett undantag på tre månader för konventionsflyktingar. Det är fastslaget i internationella konventioner, och dem följer Sverige såklart. I övrigt är det dock rimligt att man har etablerat sig om man ska ta ansvar för flera andra.

Alternativet till detta är att vi får ännu mer utslagning, ännu mer segregation, ännu mer skuggsamhälle och en ännu svårare situation särskilt för de barn som ska kunna integreras i Sverige och lever under väldigt svåra sociala omständigheter.

Herr talman! Det blir jättesvårt för mig i den här debatten att kommentera enskilda fall – det beskrivs vad person A har sagt till person B, och så vidare. Det finns jättemånga hjärtskärande fall när det gäller flyktingskap. Flyktingskap har präglat mänskligheten i tiotusentals år, säkert ännu längre än så. Hela Europa, och även Mellanöstern, är ett lapptäcke av folkgrupper och människor som har tvingats fly från allt stöveltramp och alla blodiga tragedier som världen har råkat ut för.

Den eritreanska regimen är totalitär och fruktansvärd. Jag har motionerat 15 år i sträck här i riksdagen, utan att något annat parti eller några andra ledamöter varit särskilt intresserade, om att kriminalisera den skatteindrivning Eritreas regim bedriver gentemot eritreaner i Sverige.

Men man måste också ställa sig frågan: Om Sverige som nation, vårt land, ska klara av att hantera både vår situation och integrationen för människor som kommer till Sverige, är utgångspunkten då nödvändigtvis att just Sverige ska vara destination för så många människor? Det finns andra länder i världen där man kan leva säkert. Det finns andra länder i världen där man också kan familjeåterförenas. Bara för att en familjemedlem sätter foten i Sverige är det inte givet att familjeåterföreningen måste genomföras just i Sverige.

Vi måste se till att vi har en rimlig migrationspolitik som innebär att vi respekterar asylrätten. Vi ska ha rättssäkra processer. Man har rätt att överklaga i domstol. Når man de kriterier som ställts upp i utlänningslagen för att få stanna i Sverige får man också göra det. Men vi kommer att ha många situationer där personer inte når upp till de kraven och då tvingas återvända.