Sofia Amloh (S) svarade Michael Rubbestad i en replik om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering i debatten ”Protokoll 2023/24:87 Onsdagen den 20 mars” den 20 mars 2024.
Michael RubbestadSD· i sitt anförandeJag vill börja med att rikta ett stort tack till talmanspresidiet för det fina talet över min partikamrat Svenne, som tyvärr lämnade oss nyligen. I den här debatten har vi till uppgift att adressera ett antal centrala…Herr talman! Jag vill börja med att rikta ett stort tack till talmanspresidiet för det fina talet över min partikamrat Svenne, som tyvärr lämnade oss nyligen.
I den här debatten har vi till uppgift att adressera ett antal centrala ämnen. Jag tror att ni kommer att känna igen några saker som jag lyfter fram från Kristdemokraternas anförande. Vi ska beröra jämställdhet, mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, insatser för att motverka diskriminering samt bekämpning av hedersrelaterat våld och förtryck. Dessa ämnen är alla av yttersta vikt. Jag ska försöka, även om det är svårt, att klämma in allt i endast en debatt på begränsad tid. Jag ber alltså om ursäkt om jag pratar lite fort.
Det överordnade målet för Sveriges jämställdhetspolitik återfinns i följande formulering: Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det är ett mål som har stöd från alla politiska partier. Denna konsensus till trots uppstår frågor kring hur dessa mål ska mätas och bedömas. Skillnader uppstår mellan de olika politiska partierna, framför allt på höger-vänster-skalan. Det blir tydligt i hur vi anser att Sverige bör agera för att uppnå jämställdhet.
Med nuvarande praxis ser man till andelen kvinnor respektive män i olika sammanhang, och resultatet presenteras sedan procentuellt. Om andelen för båda könen uppgår till minst 40 procent anses det vara jämställt. Är det dock mer än 60 procent av ett kön är det ojämställt. Är det 30 procent kvinnor och 70 procent män är det ojämställt. Är det 42 procent kvinnor och 58 procent män är det jämställt.
Låt oss ta förskolan som ett exempel. Där utgör kvinnor 96 procent av personalstyrkan, detta i ett samhälle där det är mycket viktigt med goda förebilder från bägge könen för våra barn. I snickeribranschen råder det helt motsatta förhållandet. Där är andelen män över 99 procent. Men denna tydliga ojämställdhet förs det ingen diskussion om. I stället fokuserar man på sammansättningen i styrelser och börsbolag eller på vilka som sparar mest i aktier.
Varför är det så här? Varför är det över 99 procent män i snickeribranschen och 96 procent kvinnor i förskolan? Enligt forskning har det primärt tre orsaker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
För det första finns det stereotypa föreställningar om vad som ska anses vara manliga respektive kvinnliga yrken, vilket kan avskräcka människor från att söka sig till ett visst yrke om de anser sig tillhöra "fel" kön.
För det andra kan arbetsmiljön uppfattas som mindre tilltalande. Dessutom kan en arbetsplatskultur som är starkt dominerad av ett visst kön vara avskräckande eller till och med leda till känslor av utanförskap.
För det tredje kan man i rekryteringsprocesser och utformning av utbildningsvägar omedvetet gynna det ena könet, till exempel genom språkbruk i jobbannonser eller genom att inte aktivt arbeta för att locka till sig sökande av motsatt kön till utbildningar som leder till yrket.
Även om det formellt sett inte finns hinder för kvinnor att verka inom exempelvis snickeribranschen finns det ett behov av att förändra förutsättningarna för att främja en mer naturlig etablering av kvinnor i branschen. Nyckelordet här är just naturlig.
Sverigedemokraterna anser att förutsättningar bör prioriteras framför utfall när det gäller jämställdhetsmålen. Dagens metod, som fokuserar på just utfall, speglar inte fullt ut jämställdhetens verklighet. Som jag tidigare nämnde anses det per automatik vara jämställt om det är minst 40 procent av båda könen. På en plats där det är 45 procent kvinnor och 55 procent män men där männen med sin lilla majoritet styr allt med järnhand och kvinnorna inte har någonting att säga till om anses det alltså ändå vara jämställt. Man tar då ingen som helst hänsyn till inflytandet eller det som det de facto lyfts fram i det övergripande målet: "makt att forma samhället och sina egna liv".
Har då kvinnor samma möjligheter att etablera sig inom snickeribranschen som män? Har män samma möjligheter som kvinnor att söka sig till förskolan, eller är det så som Skolverket säger: att män hindras på grund av pedofildebatten? Oavsett vad vi önskar att svaret vore är svaret på båda frågorna: Nej, de har inte samma möjligheter.
Vad vi kan göra är att arbeta med att förändra förutsättningarna, så att fler kvinnor och män naturligt etablerar sig i respektive könsdominerad bransch. Vi kan bryta ned stereotyper och skapa inkluderande arbetsplatser. Vi kan ge uppmuntran till kvinnor som är intresserade av mansdominerade yrken samt lyfta fram kvinnliga förebilder inom branschen för att visa att yrket är öppet för alla oavsett kön.
Men om svaret på frågorna hade varit ja, det vill säga att kvinnor och män faktiskt har samma möjligheter men kanske ändå väljer eller avböjer ett visst yrke, är det enligt vår uppfattning jämställt även om siffran skulle vara mindre än 40 procent för något av könen. Jämställdhet är nämligen friheten att kunna välja själv. Jämställdhet är att könstillhörigheten på riktigt inte spelar någon som helst roll.
Jämställdhet är inte att en mamma och en pappa är hemma med sina barn i exakt samma omfattning, som vi precis hörde i det tidigare replikskiftet. Jämställdhet är att familjen är fri att själv kunna välja vad som passar bäst för just den egna unika familjen. Det är inte siffror som avgör - det är verkligheten.
Skapa förutsättningar, sluta stirra blint på utfall och skapa goda förutsättningar genom god utbildning, bra uppfostran och goda förebilder! Vi tror att det är så vi skapar sann jämställdhet. Genom att däremot tvinga fram ett utfall kan vi på sin höjd åtgärda ett symtom och få goda resultat på papperet, men vi sopar de egentliga anledningarna under mattan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Herr talman! Vi behöver se över hur vi mäter jämställdhet, så att vi i stället fokuserar på just förutsättningar framför utfall. Jag yrkar därför bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 2 om strategier för att nå ett jämställt samhälle. I övrigt står vi bakom utskottets förslag till beslut i detta betänkande, men jag vill också passa på att hänvisa till det särskilda yttrandet från Sverigedemokraterna; vi har ett andrahandsyrkande för det fall vår reservation nummer 13 mot all förmodan inte skulle vinna kammarens gehör.
När vi ändå talar om de jämställdhetspolitiska delmålen kan jag säga att Sverigedemokraterna argumenterar för att ett sjunde delmål bör införas i jämställdhetspolitiken, inriktat på att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Detta förslag, som många här känner till, återfinns i den omfattande rapport på hela 234 sidor som släpptes häromveckan och som visar hur komplex frågan är. Utredningen landar förvisso i att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck kan inrymmas i redan befintligt delmål, men vi menar att ett särskilt fokus är nödvändigt för att fullt ut adressera och motverka dessa brott. I dag bakas hedersrelaterat våld och förtryck ihop med mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Undantaget att allt detta leder till mycket allvarliga konsekvenser är det helt olika typer av problematik som därmed också behöver hanteras på helt olika vis.
De senaste decennierna har hedersrelaterat våld och förtryck tyvärr etablerat sig som en del av en framväxande parallell samhällsstruktur i vårt land. Vi får allt oftare ta del av rapportering om individer som genom en förtryckande och våldsam hederskultur kraftigt begränsar andra individers rätt till frihet och självbestämmande. I hederns namn utsätts man för trakasserier, hot och våldshandlingar av sina närmaste, av sin egen familj. Människor tvingas ge upp den egna viljan och möjligheten att själva forma sitt liv, det vill säga det som är grundbulten för svensk jämställdhet. Och ibland får människor betala för sin familjs eftertraktade heder med sitt liv.
Oftast är det flickor och kvinnor som utsätts för våld, kränkningar och påtryckningar av personer i sin närhet, men även pojkar och män drabbas - allt för att upprätthålla en familjeheder som krockar med vårt sekulära och moderna samhälle. Detta ska inte förekomma i Sverige. Det strider inte bara mot våra lagar och vårt jämställda sätt att leva - det strider också mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Genom att inrätta ett sjunde delmål anser vi att frågan om att motverka hedersrelaterat våld och förtryck med full kraft får det fokus som frågan tyvärr behöver.
När vi nu talar om hedersrelaterat våld och förtryck utifrån en jämställdhetskontext är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte nämna den värderingsstyrda slöjan. Från och med den 1 augusti 2018 är det förbjudet att bära heltäckande ansiktstäckning, exempelvis burka och niqab, på offentlig plats i Danmark. En burka täcker hela kroppen från topp till tå, inklusive ansiktet, med ett litet nät över ögonområdet som tillåter kvinnan att titta ut. En niqab täcker hela ansiktet och kroppen men lämnar ett litet område öppet kring ögonen eller har ett tunnare tyg som man kan dra åt sidan för att visa ögonen om behov skulle uppstå. Om man bryter mot förbudet i Danmark riskerar man böter på ungefär 1 400 svenska kronor. Vid upprepade brott kan bötesbeloppet höjas.
Liknande förbud finns även i flera andra europeiska länder, som Belgien, Frankrike, Lettland och Österrike. Lettland beslutade till exempel att införa ett förbud mot värderingsstyrd heltäckande slöja på alla offentliga platser 2016. Enligt Lettlands dåvarande justitieminister Dzintars Rasnacs behövdes förbudet för att skydda Lettlands kulturella värderingar, landets gemensamma allmänna och kulturella utrymme och varje enskild individ.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Det är av yttersta vikt att vi försvarar våra demokratiska, kulturella och sekulära värderingar mot alla försök att bekämpa dem. Ett led i detta är att vi förbjuder den heltäckande och kvinnoförtryckande värderingsstyrda slöjan på alla offentliga platser.
Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja belysa Sveriges diskrimineringslagstiftning. Under förra året inkom drygt 5 000 anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen. Av dessa avskrevs en tredjedel då de inte bedömdes uppfylla rekvisiten för någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Det innebär med andra ord att ungefär 1 500 personer som upplever sig diskriminerade varje år inte ens får sin sak prövad, eftersom vi har en alltför begränsad lagstiftning.
I stället för att löpande bredda lagen eller införa nya diskrimineringsgrunder som kan behöva revideras över tid eller som riskerar att exkludera någon grupp eller kategori av människor bör diskrimineringslagen ses över och förändras i grunden. Vi föreslår en översyn av diskrimineringslagstiftningen med målet att införa "otillbörlig särbehandling", eftersom detta i stället skulle fånga upp alla former av diskriminering, så att alla människor omfattas oavsett grund till diskriminering.
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Jag tänkte inleda med att nämna hur vi ser på saken och var vi inte håller med varandra i det som ledamoten anför. När vi talar om kvotering eller positiv särbehandling menar inte vi socialdemokrater att det skulle vara ett mål, utan det är ett medel och ett verktyg för att uppnå ett mål. Jag vill ha det väldigt klart för alla.
När det kommer till att krossa glastak eller bryta normer gör det inte det av sig självt. Det krävs aktiv handling och aktiva beslut för att nå dit. Det har gjorts en rad väldigt stora samhällsförändrande reformer över tid om vi tittar rent historiskt.
Det gäller exempelvis reformen om barnomsorg. Man ville att kvinnor inte skulle vara hemma utan att de skulle ut på arbetsmarknaden och jobba. Det krävdes en barnomsorg för att kvinnor skulle kunna göra det.
Man ska komma ihåg att det inte skedde utan motstånd. Det är i dag väldigt lätt för oss att glömma bort det. Det tog lång tid att få den reformen på plats.
Det var motstånd från många håll. Det var inte bara politiskt utan också från allmänheten. Ändå var det nödvändigt att göra den reformen. Det är en reform som har spelat en väldigt stor roll för svensk ekonomi och sysselsättning.
Vilka reformer vill Sverigedemokraterna göra som är så samhällsförändrande? Det handlar om stora reformer som utjämnar skillnader mellan män och kvinnor, som kanske kräver att man bryter normer och som kanske inte är så populära vid införandet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Herr talman! Tack, Sofia Amloh, för frågan!
Förskolan är exempelvis en ganska viktig reform. Den har vi Alva Myrdal och Socialdemokraterna i någon mening att tacka för. Den är något som i dag, precis som ledamoten säger, är en självklarhet.
Jag tror att det finns väldigt många steg som vi behöver ta. Vi behöver inte nödvändigtvis ta dem som inte är populära. Det viktiga är väl ändå att de fungerar.
Jag uppfattar det som att för Socialdemokraterna och generellt sett partierna på vänstersidan är det väldigt viktigt att det ska gå fort fast det inte alltid blir rätt. För mig är det snarare tvärtom. Det är viktigt att det blir rätt och inte att det går fort.
Jag tror att vi behöver jobba med normer och värderingar, goda förebilder och god uppfostran. Tyvärr är det en metod som kommer att ta tid. Men jag tror också att det ger en effekt som håller i sig över tid.
Om vi tvingar fram en reform kan det i vissa fall leda till ett motstånd. Men det kan också leda till att vi genomför någonting som egentligen inte förändrar någonting i grunden, utan folk går bara runt och är irriterade. Minsta lilla som vi skulle backa tillbaka från den lagstiftningen skulle vi falla tillbaka.
Vi behöver helt enkelt förändra synen på exempelvis vem som tar hand om det obetalda omsorgsarbetet hemma, vem som tar hand om barnen eller vad som är manligt, kvinnligt och sådana saker. Vi behöver jobba långsiktigt med att förändra värderingar.
Jag tror att det arbetet börjar exempelvis i förskolan. Där ser vi i dag att vi har 96 procent kvinnor. Det vore väldigt viktigt att få in fler män i förskolan så att barn i ett tidigt skede lär sig hur män och kvinnor interagerar. De får då också manliga förebilder. I dag har de i just förskolan nästan endast kvinnliga förebilder.
Jag är helt emot att man exempelvis skulle använda sig av kvotering för att få in fler män i förskolan. Här jobbar man helt enkelt med att skapa förutsättningar. Det är ett långsiktigt arbete.
Förhoppningsvis kommer Sverigedemokraterna att ha inflytande över regeringen under lång tid framöver. Då kan vi se till att få till de här förändringarna.
Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag kanske inte tycker att det går så fort, med tanke på det som ledamoten själv redovisar.
När det kommer till det som har varit uppe tidigare i debatten i både anföranden och repliker är just föräldraförsäkringen någonting som visar på det.
Innan den var på plats för 50 år sedan och innan de förändringar som har gjorts sedan dess är det endast de politiska besluten som har sett till att den blir jämnare, även om vi inte tycker att den är tillräckligt jämn.
Om det ska komma naturligt, som ledamoten påpekar, tror jag att vi får vänta väldigt länge. Det kanske till och med inte kommer alls. Det vore förfärligt hemskt för jämställdheten och jämställdhetspolitiken.
Då skulle vi inte ha den frihet som det handlar om. Det är att män och kvinnor kan göra livsval oberoende av könsnormer eller normer som styr och präglar och som sätter regelverket för oss.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering
Det är de som behöver förändras. I dag tycker vi inte att det är speciellt konstigt att pappor är hemma med sina barn. Men när reformen infördes 1974 var det kanske det märkligaste som skulle kunna hända. Det var ett otroligt stort motstånd. Jag skulle säga att det kanske fortfarande i delar är det. Det går inte speciellt fort, och det krävs politiska beslut.
Om Sverigedemokraterna inte är beredda att bryta normerna genom att lägga fram politiska förslag om viktiga jämställdhetsreformer blir det ganska irrelevant för Sverigedemokraterna att stå i den här debatten och hävda att de vill uppnå den här friheten för både män och kvinnor.
Herr talman! Jag uppfattar att jag och ledamoten i grund och botten använder samma argument men drar olika slutsatser. Jag anser också att det går alldeles för långsamt.
Jag har läst någonstans att vi med nuvarande takt kanske har uppnått ett jämställt samhälle om 120 år. Det är uppenbarligen alldeles för långt bort. Vi skulle behöva uppnå jämställdhet här och nu.
Tittar vi precis som nämndes på året när ledamoten Ciczie Weiby föddes, år 1974, ser vi att det genomfördes en del reformer. Nu 50 år senare finns det fortfarande ett motstånd.
Kontentan av det är att vi genomför reformer efter reformer men att normer och värderingar inte förändras. De normerna lever ändå kvar. Det går alldeles för långsamt. Det har gått 50 år, och fortfarande finns det ett motstånd.
Därför menar Sverigedemokraterna att vi behöver titta på frågorna på ett helt nytt sätt. Vi måste jobba aktivt med att förändra just normer och värderingar.
Jag tror att jag och ledamoten i grunden är överens om det. Vi behöver förändra normer och värderingar. Sedan har vi helt olika syn på hur det ska gå till. Men om vi arbetar aktivt med det tror jag att vi kan nå en förändring.
Arbetet börjar i förskolan och fortsätter in i den vanliga grundskolan och så vidare. Det gäller att vi har goda förebilder där män och kvinnor tar lika mycket ansvar och därmed visar de möjligheter som finns.
Vi ska jobba med att skapa möjligheter, förutsättningar och goda förebilder. Men jag tror inte på att tvinga fram saker och ting, utan vi måste förändra det i grunden. Det är ett arbete som tar tid, men vi måste börja någonstans.
Att bara ha tvingande reformer som folk bara irriterar sig på har uppenbarligen inte visat sig hjälpa på det stora hela. Det hjälper den unika sakfrågan. Men det har inte förändrat normer och värderingar.
Om vi 50 år senare fortfarande har kvar ett motstånd till att pappor är hemma måste vi prova lite nya modeller. Det är inte omöjligt att vi kan kombinera olika saker.
Jag tror inte att jag och ledamoten är långt ifrån varandra egentligen, även om det kan se ut så i en talarstol.