Peter Hultqvist (S) svarade Lars Püss i en replik om Försvarspolitik och totalförsvar i debatten ”Protokoll 2023/24:67 Onsdagen den 7 februari” den 7 feb 2024.
Lars PüssM· i en replikJag har inga problem med att peka ut ammunition eller andra sektorer, för jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver vidga detta ganska ordentligt. Det jag skulle ha problem med är om vi skulle fatta ett beslut i…Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Det har om bara några få dagar gått två år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, och kriget fortsätter med stort lidande för det ukrainska folket. Förlusterna är enorma med hundratusentals skadade och dödade på båda sidor.
Ryssland har brutit i stort sett alla internationella överenskommelser och avtal och har inte ens dragit sig för att attackera civila mål, till exempel sjukhus. Den ryska regimen verkar inte dra sig för något när det gäller att underkuva Ukraina. Därför är det viktigt inte bara att Ukraina segrar i detta krig utan också att Ryssland förlorar.
Om den ryska regimen känner att den går segrande ur en framtida vapenvila kommer den ryska björnen att vila endast ett litet tag och därefter ge sig på nästa land. Det får givetvis inte ske. Därför måste vi fortsätta att stå bakom Ukraina och dessutom fortsatt arbeta med att få resten av världen att samla sig runt stödet för ett fritt Ukraina.
Herr talman! Regeringen lanserade 2023 ett initiativ för att höja förmågan och takten för innovation inom försvarsindustrin. Försvarsinnovationsinitiativet ska genom ökad och fördjupad samverkan inom och mellan näringsliv och myndigheter i flera olika sektorer skapa mervärden. Syftet är att stärka Sveriges försvars- och säkerhetsförmåga samt att öka konkurrenskraften i försvarsindustrin.
Nu arbetar man med att identifiera vilka förutsättningar och verktyg som behöver utvecklas för att ytterligare stärka försvarsindustrin i Sverige genom att höja innovationsförmågan. Exempel på frågor som lyfts upp är upphandling, Nato, samverkansfaktorer, testbäddar och EU:s finansieringsinstrument - för att vi sedan ska kunna ta konkreta politiska beslut. En logisk fortsättning på detta är nu att arbeta med att ta fram en försvarsindustristrategi för hur vi tillsammans med industrin ska arbeta för att stärka Sveriges försvarsförmåga.
När det gäller väsentliga säkerhetsintressen - alltså det som i dag inkluderar stridsflyg, undervattensteknologi samt krypto och sensorer - är det uppenbart att detta måste utvidgas, inte minst med anledning av vad vi ser från kriget i Ukraina. Men att föregripa Försvarsberedningens slutrapport känns inte som en bra väg att gå. Detta är för viktigt för att man inte ska kunna vänta till i april när rapporten kommer.
På forsknings- och utvecklingsområdet behövs det en total reformering, inte minst i fråga om synen på försvarsindustrin i stort. Sverige har både en rätt och en skyldighet att försvara sig mot yttre hot. För att det ska vara möjligt behöver vi försvarsmateriel. Att då, som vissa aktivistiska fondförvaltare gör, aktivt avstå från att investera i försvarsindustrin tycker jag är högst anmärkningsvärt. Jag undrar hur många fondkunder eller pensionssparare som är medvetna om denna märkliga prioritering.
Behovet av en stark och vital försvarsindustri har aldrig varit större. I stort sett alla länder i Europa behöver rusta upp sina försvarsmakter. Samtidigt är Ukraina i fortsatt stort behov av vapen och ammunition. Branschens största problem just nu är att den inte kan tillgodose alla önskemål.
Nya fabriker måste byggas. Fler måste anställas. Den snabba expansionen kräver kapital från banker och andra riskvilliga investerare. Detta underlättas inte av att det fortfarande finns förvaltare, myndigheter, kommuner och regioner som bojkottar denna viktiga bransch.
I det sammanhanget är det också viktigt att peka på både vår lagstiftning och våra olika myndighetsprocesser.
Under de senaste åren har fred varit norm, och jag är gärna den första att säga att jag innerligt önskar att det kunde få fortsätta att vara så. Men tyvärr ser inte verkligheten ut på det sättet. Kriget i Ukraina är det tydligaste beviset på att vi måste vara förberedda på någonting annat. I militära sammanhang talar vi om tre konfliktgrader: fred, krig och gråzon. Den tydligaste är krig. Gränsen mellan fred och gråzon är betydligt svårare. Gråzon är det läge som gäller mellan krig och fred, där vi utsätts för olika påverkansoperationer som är avsedda att störa vårt samhälle på olika sätt.
Den lagstiftning vi har är i stort sett anpassad till fred och dessutom en bestående sådan. Vi har även lagstiftning i händelse av krig, men vi har ingen för gråzon, där vi befinner oss just nu.
Vi arbetar för fullt med att stärka vår försvarsförmåga. På samma gång är varken våra lagar eller, kanske än mer viktigt, våra processer för att hantera en upprustning på plats. Jag har fått höra ett en nybyggnation inom Försvarsmakten kan ta uppemot tio år från tanke till att det går att flytta in. Ammunitionstillverkaren Nammo meddelade för en tid sedan att det kan ta fem år att få en ny produktionslinje på plats. På samma gång vill jag påminna om att andra världskriget var över på just fem år.
Dessa processer måste snabbas upp. Våra myndigheter måste se över sina rutiner och börja prioritera bättre, så att vår försvarsförmåga kan stärkas i dag och inte om tio år.
Avslutningsvis, herr talman: Försvarsbudgeten har dubblerats på fyra år och tredubblats sedan 2014 - från 40 till 60 till 126 miljarder. Det är starkt och visar på den riktning som vi behöver gå i. Men nu är det inte tid att klappa oss själva på axeln. Nu måste vi fortsätta att omsätta dessa pengar i ökad förmåga och stärkt motståndskraft och beredskap. Takten i förmågehöjningen ska ökas, främst i det civila försvaret. Kommuner, regioner och näringsliv måste vara med på tåget. Det är så vi bygger Sverige starkt igen. Det är så vi bygger Sverige säkrare, grönare och friare.
(Applåder)
Herr talman! Jag reagerade på Lars Püss resonemang om de väsentliga säkerhetsintressena. Intrycket var att de ska vidgas men att detta är så viktigt att vi inte kan diskutera det nu eller ha någon uppfattning om det. Det ska i stället göras i Försvarsberedningen.
Jag tycker dock att man kan ta sig friheten att redan nu säga att ammunition är ett väsentligt säkerhetsintresse, och jag tycker att det är riksdagen som ska besluta om detta för att markera det. De andra delarna finns markerade i riksdagsbeslut.
Varför är det då viktigt med just ammunitionssidan? Detta avgör till stor del uthålligheten i själva striden. Det vi har skickat till Ukraina innebär naturligtvis att det finns ett återhämtningsbehov på den svenska försvarsmaktssidan. Det är inte säkert att det är just det man skickar iväg som man ska ersätta med, och prisbilden kan också vara en helt annan i dag än när man en gång i tiden köpte ammunitionen.
Tillgången till ammunition är väsentlig för den grundläggande funktionen i Försvarsmakten och uthålligheten i en eventuell stridssituation. Detta för oss in på den andra delen, nämligen att se över myndigheternas rutiner och att detta skulle vara svårigheten när det gäller att komma fram med ökade leveranser till svensk försvarsmakt. Är det så enkelt att detta bara handlar om myndigheternas rutiner? Här krävs det i så fall långa kontrakt och tydliga beställningar. Det krävs också att staten är beredd att gå in och investera i direkta produktionslinjer i befintliga fabriker, dels för att kunna ge Ukraina fortsatt stödd, dels för att vi ska kunna försörja oss själva. Det är väl så det egentligen ser ut.
Ni tycker att detta ska diskuteras i Försvarsberedningen, men är ni beredda att ha någon sorts uppfattning i dag? Jag tycker inte att det är så himla svårt.
Herr talman! Jag har inga problem med att peka ut ammunition eller andra sektorer, för jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver vidga detta ganska ordentligt. Det jag skulle ha problem med är om vi skulle fatta ett beslut i kammaren i dag om att peka ut ammunition eller andra områden som väsentliga säkerhetsintressen. Jag vänder mig emot att ta ett beslut och föregripa resultatet från Försvarsberedningen.
När vi tittar på vad som händer i Ukraina är det ganska uppenbart att ammunition är helt vitalt för att man ska kunna föra krig, eller rättare sagt för att föra det krig som vi trodde tillhörde historien men som har kommit tillbaka.
Jag tror att det är jätteviktigt att vi ger tydliga signaler till försvarsindustrin. Här och nu är deras orderböcker fulla till bristningsgränsen, men de har inte långsiktigheten. Där tror jag att vi måste bli tydligare. Jag tycker dock att även denna fråga är en sak som ska komma från Försvarsberedningen; det är inte något som vi ska fatta beslut om i kammaren i dag.
Herr talman! Den positiva tolkningen av detta är att vi i stort sett är överens. Den andra tolkningen kan vara att den obotfärdige alltid har någon form av förhinder.
Detta är så tydligt, och det har varit det under en längre period. Vi har, i förhållande till regeringen, tagit upp detta med statliga garantier både för Ukraina och för att man ska kunna komma igång mer här i Sverige. Vi har också tagit upp att den EU-produktion som det har tagits initiativ till inte håller - den räcker inte. Vi har pekat på detta under en längre tid.
Behovet av ett omfattande utredningsarbete om det ena eller det andra kan ju diskuteras. Jag hoppas att Försvarsberedningen så småningom kommer fram till någonting som vi kan vara överens om, men det går också att göra saker i riksdagen om man vill.
Detta är tydligt motiverat i de olika förslag som vi har lagt fram. Här i dag har jag berättat vad det innebär i konkret mening och vad vi vill att man ska öppna för. Detta är inga förslag som på något vis är orealistiska - de är sedan tidigare levererade i regeringssammanhang.
Det framstår på något vis som att man vill fördröja processerna. Framför allt den del som rör Ukraina är inte någonting som egentligen behöver hanteras i Försvarsberedningen, utan detta behöver hanteras omedelbart i regeringen och riksdagen.
Jag tycker att Püss öppnar för en långdragenhet som inte är nödvändig. Om man hade lyssnat på oss skulle detta ha kunnat lösas betydligt tidigare. Det är av väsentlig betydelse. I den internationella debatten - framför allt i den europeiska - är det inte bara vi som säger detta, utan det sägs i parlament efter parlament runt om i Europa, framför allt från de krafter som vill stödja Ukraina.
Herr talman! Jag tror att vi är överens, och jag vill verkligen tro det. Detta område är för viktigt för att vi ska ha alltför stora meningsskiljaktigheter och inte vara överens om färdriktningen.
Jag går vidare till finansiering och långsiktighet. Om vi ska vara långsiktiga måste vi också låta det ta lite tid. Det är därför jag kommer tillbaka till Försvarsberedningen. Låt oss hitta samsyn i Försvarsberedningen och komma överens brett mellan alla partier i stället för att fatta beslut om en enskild motion i riksdagen.
Jag tror mycket mer på att vi kommer överens i Försvarsberedningen än på att vi ska göra det här i kammaren, för här hittar vi inte de gemensamma lösningarna. Inte minst, skulle jag säga, är det så att vi inte ser till helheten. Vi kan inte plocka ut delar och börja förändra dem när vi missar hela bilden.