Justitieministern Gunnar Strömmer (M) om (forts. från § 7) Rättsväsendet (forts. JuU1)

Herr talman! Tryggheten är vår tids stora frihetsfråga, för är man inte trygg är man heller inte fri. Den som riskerar att träffas av förlupna kulor på en pub eller vid en tunnelbaneingång är inte trygg och inte fri. Den som sover i sitt eget hem men vaknar av en bomb eller i värsta fall omkommer är inte trygg och inte fri. Den som drar på sig en Sverigetröja inför en fotbollslandskamp och blir offer för ett terrordåd just för att den är svensk är inte trygg och inte fri. De judar i vårt land som är rädda för att fira gudstjänst tillsammans, skicka sina barn till skolan eller bära davidsstjärnan synligt är inte trygga och inte fria. De muslimer som i närtid fått se sin moské drabbas av skadegörelse eller hot uppfattar signalen att här är du inte trygg och inte fri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Kampen mot den grova organiserade brottsligheten och kampen mot terrorismen och den våldsbejakande extremismen är utan tvekan en kamp för varje människas trygghet och säkerhet. Men för mig är det uppenbart att det också är en kamp för alla människors frihet och i förlängningen för hela vårt öppna och fria samhälle. Det är en kamp som vi som samhälle måste ta och som regeringen är fast besluten att vinna. Det kommer att ta tid, men det kommer att gå om vi är beredda att göra det som krävs och gör det tillsammans.

Detta reflekteras också i den budget vi debatterar här i dag. Vi talar om historiska förstärkningar av hela rättsväsendet, från 69 till 90 miljarder över tre år - och detta samtidigt som miljardsatsningar på det brottsförebyggande arbetet görs.

Regeringen hanterar nu tre parallella hot mot Sveriges inre säkerhet och medborgarnas trygghet och frihet: för det första terrorismen och den våldsbejakande extremismen, för det andra olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige och för det tredje den grova organiserade brottsligheten.

I augusti höjdes som bekant terrorhotnivån från en trea till en fyra på den femgradiga skalan - från ett förhöjt hot till ett högt hot.

Sett över längre tid har detta hot kommit från framför allt tre håll: högerextremism, autonom vänster och våldsbejakande islamism. Under detta år har vi framför allt sett en eskalering av det sistnämnda hotet. Sverige har gått från att vara ett legitimt mål till att vara ett prioriterat mål för våldsbejakande islamister. Det mesta pekar på att offren för det fruktansvärda terrordådet i Bryssel i höstas valdes ut just för att de var svenskar.

Efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober ser vi en ökad polarisering i samhället med ökad risk för radikalisering som följd. Dessutom utmanas Sveriges säkerhet av att fientliga statliga aktörer ägnar sig åt underrättelseinhämtning, cyberangrepp, desinformation och andra former av påtryckningar.

Höjningen av terrorhotnivån är en viktig signal till alla relevanta myndigheter att intensifiera sina insatser för att höja säkerheten. Regeringen och landets myndigheter har löpande vidtagit ett stort antal åtgärder för att värna Sverige och svenska intressen. Polisen, Säkerhetspolisen, MSB och Myndigheten för psykologiskt försvar har fått nya och särskilda regeringsuppdrag för att vidta olika åtgärder för att förhindra och förebygga terrorism. Center mot våldsbejakande extremism har sedan i somras ett särskilt regeringsuppdrag för att motverka radikalisering och stärka samverkan mellan aktörer på nationell och lokal nivå.

I den här budgeten mer än fördubblar regeringen statsbidraget för säkerhetshöjande åtgärder för trossamfunden. Regeringen har därutöver skjutit till extra medel för säkerhetsarbetet i Judiska Centralrådet. Polismyndigheten har förstärkt sin bevakning kring vissa judiska objekt där man bedömer att det finns en ökad hotbild. Polismyndigheten ökar också närvaron och skärper bevakningen under julhandeln.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Jag går nu vidare till att tala om den grova organiserade brottsligheten.

När regeringen tillträdde för ett år sedan ärvde vi ett samhällsproblem som är systemhotande och som i förlängningen äventyrar det fria och öppna samhället. Denna utveckling har pågått under en lång tid. Det dödliga skjutvapenvåldet har tredubblats över tio år. Förra året var rekordmörkt med 62 dödliga skjutningar. Detta ska jämföras med fyra i Norge, fyra i Danmark och två i Finland.

I våras uppskattade polisen att cirka 30 000 personer i dag har kopplingar till de kriminella nätverken att 1 000 nya rekryteras varje år. Den kriminella ekonomin omsätter 100-150 miljarder kronor, enligt polisens uppskattningar i våras. Hittills i år har ungefär 80 barn åtalats för mord eller försök, medhjälp och så vidare till den typen av grov brottslighet. Den siffran var åtta för tio år sedan. Det är alltså en tiodubbling under de senaste åren.

De gängkriminella vill injaga rädsla. De tystar vittnen, hotar socialsekreterare och infiltrerar myndigheter och politiska partier. De har ett stort våldskapital och är helt likgiltiga inför att oskyldiga drabbas.

Insikten är uppenbar för mig: Om vi gör som vi hittills har gjort kommer det också att gå som det hittills har gått, och det är inte ett alternativ för den här regeringen. Regeringen lägger därför om politiken på bredden och på djupet för att trycka tillbaka brottsligheten och återupprätta tryggheten, säkerheten och friheten i Sverige. Planen har tre distinkta delar: för det första att slå hårt mot gängens grova våld, för det andra att strypa den kriminella ekonomin och för det tredje att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.

Vi slår mot gängens grova våld genom flera straffskärpningar som går efter de kriminella nätverken. Till exempel kommer de som begår grova brott med vapen och sprängmedel att sitta inne dubbelt så länge från och med den 1 januari nästa år. Vi ger också brottsbekämpningen de effektiva verktyg som de länge har efterfrågat: preventiv hemlig avlyssning, utökade möjligheter till kamerabevakning, anonyma vittnen, vistelseförbud och visitationszoner med mera. Med tajtare processer och närmare samspel med riksdagen kan vi också se till att många av dessa verktyg kommer på plats snabbt men med bibehållen kvalitet och precision.

Vi ska strypa den kriminella ekonomin genom att gå efter gängens pengar. En ny utbetalningsmyndighet kommer på plats den 1 januari. Skatteverket, Tullverket och Kronofogden har fått nya uppdrag att gå efter pengarna. Vi river sekretesshinder och begränsar utrymmet för kriminella att använda bolag som brottsverktyg. Snart kommer vi också att presentera en ny, modern och offensiv förverkandelagstiftning med helt nya verktyg att gå efter de kriminellas brottsvinster.

Vi ska bryta rekryteringen av barn och unga. Det ska vi göra med en offensiv prevention över hela linjen. Vi genomför nu ett skifte i synen på unga brottslingar med skärpta straff för dem som begår allvarliga brott och ungdomsfängelser med tydligt återfallsförebyggande uppdrag.

Samtidigt gör vi ett brett omtag med de socialpreventiva insatserna. Vi river sekretessregler, förverkligar en ny, mer ingripande socialtjänstlag och genomför den största satsningen på socialtjänsten som någon regering har gjort. Sedan den 1 juli i år får socialtjänsten gripa in med öppna insatser mot barn redan från 12 års ålder, även utan föräldrars samtycke. Tidigare var åldersgränsen 15 år. Vi ökar föräldraskapsstödet och kombinerar det med ett ökat föräldraansvar. Vi ökar de ekonomiska resurserna till Sis, kommunala insatser, familjehem och mycket mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Genom förra årets budget och den som nu ligger på bordet handlar det om brottsförebyggande insatser på 2,8 miljarder kronor. Planen är alltså att slå mot gängens grova våld, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga till gängen. Detta backas nu upp av ekonomiska satsningar av historiska dimensioner på rättsväsendet. Vi stärker hela rättsväsendet med dessa tre tydliga prioriteringar.

Polisen förstärks från dagens 37 miljarder till 47 miljarder år 2026. Det är en ökning med 27 procent.

Utbyggnaden av kriminalvården kom igång alldeles för sent. Nu säkerställer vi att den kan eskalera med full kraft. Till 2026 beräknas anslaget öka från 14,1 miljarder till 22,6 miljarder, vilket är en ökning med över 60 procent.

Säkerhetspolisens operativa förmåga måste stärkas. Det gäller bland annat kontraspionage och kontraterror. Vi talar om en ökning från 2,1 till 2,8 miljarder till år 2026, det vill säga 33 procent.

Vi stärker alltså hela rättsväsendet så att helheten hänger ihop: åklagarna, domstolarna och stödet till vittnen och brottsoffer.

Fru talman! Det är detta som krävs - en mobilisering av hela rättsväsendet och samspel med andra viktiga delar av samhället. Steg för steg genomför vi nu de reformer, vidtar de åtgärder och tillför de resurser som gör det möjligt att vända utvecklingen.

Om vi håller huvudet kallt och hjärtat varmt, om vi förstår att verkligheten kräver att vi gör saker på ett annat sätt än hittills, om vi arbetar tillsammans och om vi inte ger upp om människors inneboende kraft är jag övertygad om att ett tryggare, säkrare och friare Sverige är möjligt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Annika Strandhäll för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan.

Låt mig först korrigera ett par påståenden som Annika Strandhäll gjort när frågorna har diskuterats i ett tidigare skede, nämligen att det inte skulle finnas någon styrning av poliserna i de delarna. Tvärtom! Jag rekommenderar läsning av regeringens regleringsbrev till Polismyndigheten där det tydligt framgår att vi vill ha återrapporteringskrav när det gäller mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och olika slag av övergrepp mot barn. Det är otroligt viktigt. Jag kan försäkra Annika Strandhäll att de skrivningarna kommer att vara ännu tydligare i de regleringsbrev som kommer i närtid inför nästa år.

När det gäller polistillväxten är det helt riktigt att de polisanställda har vuxit i antal. Jag kan möjligtvis tycka att socialdemokratin har varit intresserad av kvantiteten och inte kvaliteten i den tillväxten. För oss är det tyvärr slående att den lokala polisiära närvaron har blivit för svag och att utredningsverksamheten inte har haft den kapacitet som krävs för att hantera de medborgarnära brotten, inklusive våld och sexuella övergrepp mot kvinnor. Därför har vi skickat med den nya rikspolischefen och den nya ledningen precis uppdraget att se till att de medborgarnära brotten, inklusive de brott vi nu talar om, blir utredda på ett mycket bättre sätt än hittills.

En glädjande sak i budgeten är att 600 miljoner kronor inom jämställdhetspolitiken går till arbetet mot könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld, våld i nära relationer, prostitution och människohandel. Faktum är att de öronmärkta medlen överskrider de öronmärkta medlen för dessa ändamål i de sista två tre budgetarna som Socialdemokraterna lade fram i regeringsställning.

Låt mig få avsluta med att ställa en fråga. Jag fick i somras kritik av din kollega Ardalan Shekarabi för våra breda straffskärpningar. Betyder det att Socialdemokraterna kommer att rösta nej när vi på riksdagens bord kommer att lägga omfattande förslag som kommer att leda till exempelvis obligatorisk häktning i fall när kvinnors frid kränks eller till att straffen för våldtäktsmän ska skärpas?

Fru talman! Det långa talets korta mening är nej. Jag ska gärna utveckla detta.

Narkotika är naturligtvis enormt samhällsskadligt i en rad olika avseenden. Narkotika leder till missbruk som leder till stora kostnader för samhället i stort, och det leder till stora sociala problem och trasiga familjer. Vi vet att hanteringen av narkotika sker i en kriminell miljö, och det handlar om stora ekonomiska värden. Det får i sin tur också en lång rad väldigt negativa konsekvenser för medborgarnas trygghet och för samhället i stort.

Samtidigt blir jag själv inte riktigt klok på de argument som ändå förs fram för en avkriminalisering. Vad är det som ska avkriminaliseras, om jag börjar i den ändan? Vilka narkotiska preparat är det vi talar om? Är det cannabis? Är det kokain? Eller är det ännu grövre preparat? Jag kan bara konstatera att det finns en omfattande marknad för alla dessa preparat. Jag föreställer mig att den som vill ha en avkriminalisering ändå vill dra en gräns.

När det gäller straff vore det intressant att höra - det är inte heller polemiskt - vad det är som är skadligt med straff i dessa sammanhang. Om det är någonting som vi vet när det gäller korta straff är det att de från behandlingssynpunkt är meningslösa. Det gäller oavsett om vi talar om missbruk, arbetsträning eller utbildning. Straff i en välordnad och skyddad miljö med ordentliga behandlingsprogram kan tvärtom vara möjligheten vidare för den som åker fast och som har missbruksproblem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Summan av kardemumman för mig, när man också tittar på de internationella erfarenheterna, är att jag inte riktigt ser varför de länder som har avkriminaliserat vissa preparat skulle ha en mer gynnsam situation i sin kriminella ekonomi än vad vi har.

Nej, detta är inte aktuellt för min del. Jag förstår inte riktigt argumenten och sambanden.

Fru talman! Jag vill först bara bekräfta att jag tror att det är lätt att se att det finns målkonflikter också på detta politikområde liksom på många andra politikområden. Det råder inte heller någon tvekan om att det förekommer väldigt mycket social misär runt missbruk och att det finns situationer där det omgivande samhället både i det konkreta fallet och på ett mer allmänt plan säkert kan vinna på något slags pragmatiskt förhållningssätt i vissa konkreta situationer. Jag vill alltså inte alls signalera att jag inte kan se dessa intressekonflikter, så att säga.

Samtidigt tror jag att det är oerhört viktigt att konsekvent underbygga den linje som man väljer i ett samhälle. Om vi väljer kriminalisering som en utgångspunkt, och om vi med det ändå väljer att markera allvaret i hanteringen av narkotika och för den delen genom det markerar allvaret i de hälsovådliga effekter som narkotika har, finns det också stora risker när det gäller legitimiteten i den politiken med att så att säga underminera den genom alltför långtgående undantag.

Rättsväsendet

Jag tror ändå att utgångspunkten är att få till ett samspel mellan en kriminalisering med tydliga straff och förstås en utvecklad hälso- och sjukvård, behandling och alla sociala insatser, som naturligtvis på intet sätt utesluts för att man väljer en ordning med kriminalisering. Jag är säker på att den helheten kan utvecklas i olika delar.

Det finns säkert situationer där balanspunkten också kan diskuteras. Men min viktiga utgångspunkt principiellt sett är att det finns väldigt goda skäl för en kriminalisering, både normbildande i samhället och när det gäller möjligheten att hjälpa dem som är utsatta för ett allvarligt missbruk.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)