Alexander Christiansson (SD) svarade Lawen Redar i en replik om Kultur, medier, trossamfund och fritid i debatten ”Protokoll 2023/24:43 Onsdagen den 6 december” den 6 dec 2023.
Lawen RedarS· i en replikSTYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid Herr talman! Åh, vad glad jag blir över att få diskutera den världsberömda kulturpolitiska proposition som alla partier i Sveriges riksdag ställde…Herr talman! Det är en mörk vinter, och mörkare kommer den att bli. Svensk ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur, och landets bnp sjunker. Sverige har näst intill sämst tillväxtutsikter i hela Europa och högre inflation än många jämförbara länder. Matpriserna har stigit med 26 procent på två år. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat till 30 procent.
Vad gör då regeringen och Sverigedemokraterna? Jo, de tycker att en ekonomisk kris som drabbar alla ska hanteras av den enskilde. Byt bank om räntan är för hög! Se över ditt elavtal! Ibland undrar man om det är konsumentupplysare som styr det här landet.
Problemet är att konsumentupplysning inte funkar för dem med de minsta marginalerna, för de har redan gjort vad de kan för att minska sina kostnader. Hushåll med små ekonomiska marginaler handlar redan billigt och kan därför inte byta ut dyra varor mot mindre dyra varor. Utan stöd och hjälp från regeringen och Sverigedemokraterna kommer vintern inte bara att vara kall, utan den kommer också att bli förknippad med hur man fick vända och vrida på kronorna inför jul.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid
På Tidö slott såg man kanske inte den här verkligheten komma. Men inte heller i Rosenbad tycks man begripa det som hela övriga Europas regeringar gör för att stötta sina folk ekonomiskt. Varför måste vår regering vara sist med att kalla in matjättarna eller införa skatt på bankernas övervinster? Spanien, Lettland, Litauen, Italien och Tjeckien har redan infört skatt på bankernas övervinster mot bakgrund av höjda räntor, och flera regeringar är redan igång.
Förra året tyckte regeringen och Sverigedemokraterna att det var viktigare att inflationsskydda landets mest högavlönade. En stor andel undgick att betala statlig inkomstskatt. I år tycker regeringen och Sverigedemokraterna att vården, skolan, omsorgen och kulturen ska få bära krisen. Våren kommer att präglas av varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region och kommun efter kommun.
Men i stället för att handla om allt detta verkar den politiska debatten vara en helt annan. I stället handlar det om makabra uttalanden från Sverigedemokraterna, som kräver regeringens konstanta städhjälp. Jag måste medge att det är rätt skickligt. Varför prata om arbetslöshet, bostadsbyggande, sjukvård och hushållens ekonomi när man i stället kan ägna sig åt makabra uttalanden och slippa ta ansvar för det man utlovade i valrörelsen, som lågt pris på falukorv, tidigt elstöd och 10 kronor lägre bränslepriser? Då var det möjligt, men nu när det faktiskt behövs till exempel omfördelning och insatser är det plötsligt inte möjligt längre.
Det här året kan summeras på många sätt. För mig har det blivit alltmer tydligt att vårt land är ekonomiskt och socialt tudelat och att våra livsvillkor skiljer sig åt. Medan vissa barn utövar kultur och idrott för att det är kul och självförverkligande riskerar andra barn att bli rekryterade av kriminella gäng utanför fotbollsplanen.
Gårdagens Pisaundersökning påminner om de systemfel som råder, som gör att eleverna med svagast socioekonomisk bakgrund får sämst utbildning i hela landet. Det är just dessa barn som troligen aldrig kommer att få uppleva kultur eller scenkonst under skoltid och vars bristande läskunskaper kommer att utgöra hinder hela livet eftersom läskunskap är grunden för allt annat lärande.
Kulturen ska vara den verkliga möjligheten att bryta med de hinder som kommer av uppväxtvillkor, klassbakgrund eller föräldrars förutsättningar. Nu kommer kostnadsökningarna och bristen på nationella insatser att sätta avtryck hos tusentals unga i vårt land. Vad innebär det att 94 procent av landets kulturskolor tvingas banta ned eller att i denna kostnadskris behöva betala den genomsnittliga avgiften på 1 300-1 400 kronor? Vilka kommer att lämna fotbollsklubben, basketlaget eller danslektionerna när avgifterna höjs? Och hur stora är de dolda kostnaderna för sådant som utrustning, turneringar, instrument, kollektivtrafikkort och resor? Det är klart att detta också har en inverkan på barns delaktighet i kultur och meningsfull fritid. Vad vi vet är att allt man exkluderas från under den korta, formativa barndomen faktiskt har bäring på hela livet.
Herr talman! Jag tror inte på högerns kulturpolitik. Vi kan gott debattera de intressanta förslag som finns på bordet, men som ett sätt att öka den sociala sammanhållningen duger de inte. Det handlar om uppbyggda kassor och entréavgift på våra statliga museer, hutlösa besparingar på Sveriges kulturskoleverksamheter, höjda avgifter på idrottsverksamhet och mindre satsningar i utsatta områden, där idrotten har en enorm inverkan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid
Jag tror inte heller på den omstöpning av den demokratiska kulturen som nu sker, när man vill genomföra en historisk nedskärning på studieförbunden. Det handlar inte bara om 250 miljoner nästa år. Det man aviserar är 350 miljoner året därefter och en halv miljard 2026. Det har visat sig att man inte kommer åt fusk med detta, utan det leder till nedläggningar av kulturens studieförbund, det vill säga de som ordnar med replokaler för de unga och fortbildar våra konst- och kulturskapare.
Jag undrar varför man tog tillbaka en utredning som skulle se över hur samhället kan kvalitetssäkra fritidsgårdsverksamheterna och varför vi inte har en demokrativillkorsproposition på plats, som säkerställer att statliga medel inte utbetalas till civilsamhällesorganisationer eller trossamfund som inte uppfyller krav på demokratiska fri- och rättigheter.
Avslutningsvis ser jag också att sammanslagningen av Konstnärsnämnden och Kulturrådet kan innefatta många stora utmaningar, för de har helt skilda uppdrag.
Den skuggbudget som vi socialdemokrater föreslår innebär 10 miljarder mer till kommuner och regioner. Totalt vill vi öka tillskotten till välfärden med 26 miljarder kronor nästa år. Självklart hade detta haft en inverkan på finansieringen av kulturskolan, folkbiblioteken, länsmuseerna, länsteatrarna, kulturhusen, lokala mötesplatser, folkbildning och ideella krafter.
Vi har även 100 miljoner mer i utvecklingsbidrag till kulturskolan och 100 miljoner mer till idrott i socioekonomiskt utsatta områden. Vi vill bibehålla den fria entrén och stärka studieförbunden i deras arbete med att bedriva aktiv kultur- och bildningsverksamhet i Sveriges alla kommuner.
Vi vill även fortsätta våra insatser mot antisemitism. Under den S-ledda regeringen sjösatte vi flera initiativ, och det är tacksamt att regeringen nu också har avsatt ytterligare 10 miljoner för säkerhetsarbete i de judiska församlingarna i Sverige. Jag är tveksam till om detta är tillräckligt, men de initiativ som nu har kommit är bra och helt nödvändiga.
Herr talman! Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande och deltar därmed inte i beslutet. Men vi menar att dagens svåra ekonomiska läge ställer höga krav på politiskt ledarskap. Social sammanhållning betyder att man ser över hela befolkningens sociala och ekonomiska villkor. Jag hoppas att regeringen och Sverigedemokraterna framför allt ser barnen och det höga pris de nu får betala för deras politik. Det blir tre långa år om det fortsätter i den här riktningen.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar Lawen Redar för ett spänstigt anförande.
Det här med hushållens ekonomiska situation fick vi lära oss redan innan Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina. Jag minns att SVT fick hålla kurser i vilka tider man skulle dammsuga för att hålla nere elkostnaden - detta på grund av bland annat nedlagd kärnkraft. Denna utveckling har alltså S själva en hel del att göra med. Det gäller även inflationsutvecklingen med mera.
Jag tänkte dock inte uppehålla mig vid det, utan jag tänkte fråga Lawen Redar och Socialdemokraterna om den berömda principen om armlängds avstånd, som debatterades mycket under våren. Socialdemokraterna är tydliga med att man inte vill ha en ideologisk och politisk styrning av kulturen. Men i kulturpropositionen från 1974 sa man sig vilja motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet. Jag har jättesvårt att se hur detta går ihop med principen om armlängds avstånd och kulturell frihet. Kan Lawen Redar utveckla sin tanke kopplat till detta?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid
Herr talman! Åh, vad glad jag blir över att få diskutera den världsberömda kulturpolitiska proposition som alla partier i Sveriges riksdag ställde sig bakom under Bengt Göranssons tid som kulturminister. Han var faktiskt min personliga mentor i kulturpolitiska frågor, och jag beklagar hans bortgång. Det han motiverade och debatterade under sin tid var kulturens absoluta frihet och att kulturen måste ha både kommersiellt och offentligt stöd för att vara fri.
Begreppet armlängds avstånd debatterades också under framtagandet av propositionen i syfte att verkställa det som hade gjorts i många andra länder, nämligen idén om att politiken ska hålla armlängds avstånd från det kulturella skapandet och att de beställningar som görs av det allmänna ska utvecklas i egen takt utan styrning från politiken. Det här handlar om demokrati. Utan yttrandefrihet, fritt skapande och armlängds avstånd är det svårt att upprätthålla den demokratiska frihet som kulturen ska utgöra.
Än en gång: Jag är tacksam över frågan, och jag debatterar gärna 1974 års kulturpolitiska proposition. Men den senaste kulturpolitiska propositionen och de nationella målen togs fram av en borgerlig regering 2009, så nyfikenheten på den tidigare propositionen gäller dessvärre inte i dag.
Herr talman! Jag har givetvis en följdfråga, som Lawen Redar säkert förstår.
Jag höll på att trilla av stolen när jag läste Socialdemokraternas kulturpolitiska principprogram: "Vi socialdemokrater utgår från att människans fantasi är större än vad som ryms i det nuvarande samhället och ser kulturen som en källa till och ett redskap för samhällsförändring. En kraft som kan visa på och kritisera klassamhället och avslöja olika maktstrukturer - totalitära, kapitalistiska, patriarkala och koloniala - som kan peka på kommersialismens avarter och ifrågasätta alla försök att behärska och låsa in människors tankar."
För mig är detta snudd på marxism och något jag menar är definitionen av att ideologiskt och politiskt styra kulturen, vilket man också uppenbart har gjort. Ser Lawen Redar detta, eller tror hon att man har avpolitiserat kulturen sedan 1974? Har de experter och kulturskapare som menar att kulturen har styrts av Socialdemokraternas tänk, inte minst utifrån ännu gällande principprogram där man pratar om kommersialismens avarter, fel? För mig är detta hårresande. Lawen Redar får gärna utveckla detta.
Herr talman! I en budgetdebatt tänker jag inte gå in på socialdemokratisk ideologi, men jag tar gärna det samtalet i ett annat sammanhang.
När det handlar om att styra kulturens innehåll tänker jag inte bli uppläxad av en sverigedemokrat. De behöver nog hålla ordning på sina egna regionala och kommunala företrädare. Det är inte socialdemokrater som har strypt den stora satsningen på att folkbiblioteken ska köpa in böcker på andra språk än svenska, och det är inte en socialdemokrat som har suttit som ordförande för Länsmuseet Gävleborg och uttryckt att man vill göra sig av med hela avdelningen för fri konst, vilket är en fantastisk utställning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid
Det handlar om armlängds avstånd på riktigt. När det gäller hur väl Sverigedemokraterna lever upp till detta är det definitivt upp till bevis. Jag är inte så värst imponerad.
(Applåder)
(forts. § 15)