Laila Naraghi (S) om Ny kärnkraft i Sverige

Herr talman! Jag är uppvuxen och boende i Oskarshamn. Jag känner mig lyckligt lottad och älskar denna bygd. Som oskarshamnare har jag följt och varit engagerad i frågor som rör kärnkraft sedan tonåren. Vi är många i vår bygd som har lagt mycket tid på detta, genom skolor, arbetsplatser, boendemiljöer, föreningar och andra forum.

Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma som under hela min uppväxt jobbade ute på Simpevarp, på OKG. Hon tog bussen kvart i sju från staden, varje morgon. Jag har själv jobbat på SKB, Svensk Kärnbränslehantering. Under ett par somrar var jag guide i den tunnel där forskning om slutförvaring bedrivs: Äspölaboratoriet. Och som förtroendevald i Oskarshamn har jag återkommande kontakt med OKG och SKB.

Kärntekniska anläggningar för oss oskarshamnare är inget teoretiskt långt-borta-begrepp, utan det är här och nu i vår vardag. För oss i Oskarshamn handlar det såväl om produktion av kärnkraftsel som om avfallshantering, transporter genom och till vår kommun och naturligtvis forskning, på Äspö och i Kapsellabboratoriet.

Vi har tagit vårt ansvar för svensk kärnkraft på stort allvar och är stolta över det, över vad vi har gjort och varit med och skapat för vårt land Sverige och över det som vi är beredda att fortsätta göra för Sveriges bästa.

Herr talman! Sverige behöver mer planerbar, fossilfri el. Det är avgörande för svensk industri och välfärd och för klimatomställningen. Det krävs en rejäl kapacitetsutbyggnad i elförsörjningskedjans alla led och i alla fossilfria energislag, inklusive svensk kärnkraft.

Svensk kärnkraft har varit framgångsrik av flera skäl. En avgörande orsak - det är den som gör att jag har begärt ordet här i dag - är den demokratiska förankring och det starka medborgerliga stöd som har funnits för kärnkraften där den har etablerats.

I omvärlden ser vi vad det har inneburit för kärnkraften när denna typ av stöd och förankring inte har funnits. Det har handlat om omfattande protester och stora störningar för elförsörjning och annan kritisk infrastruktur. Det har också inneburit att det inte har funnits planerbara förutsättningar för industrin. Det har såklart också inneburit stora risker för människor och natur.

Utan en gedigen och omfattande lokal förankring skadas säkerhetsarbetet avsevärt. De risker som finns med all kärnteknik kommer därmed inte att kunna beaktas på det som är erforderligt för en långsiktigt hållbar elförsörjning och med respekt för människor och natur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kärnkraft i Sverige

Herr talman! Den lokala förankringen är alltså nödvändig för en fungerande kärnkraftsindustri och för en nationell elförsörjning. Det har historiskt fungerat bra i Sverige. Varken stat eller industri har kört över lokalsamhällen om kärnteknik. Det har varit ett vinnande koncept för vårt land. En viktig del för lokalsamhällen när det gäller att kunna hävda sig har varit det så kallade kommunala vetot. Det är viktigt för kommuner och lokalsamhällen. Men det är utifrån Sveriges erfarenheter lika viktigt för att få säkerhetsarbetet och den nationella elförsörjningen att fungera i alla led.

Herr talman! Sveriges Kommuner och Regioner och dess dåvarande moderata ordförande, Peter Danielsson, uttryckte i våras: "En kommuns tillstyrkande genom beslut i kommunfullmäktige krävs i dag för att regeringen ska få tillåta anläggningar för kärnteknisk verksamhet, inklusive kärnkraftsreaktorer. En sådan tillstyrkan är att betrakta som ett kommunalt veto och är enligt SKR en grundläggande förutsättning för att en anläggning för kärnteknisk verksamhet/kärnkraftsreaktor ska kunna etableras i kommunen."

Detta är alltså ord från Sveriges Kommuner och Regioner. De måste få höras tydligt i denna fråga här i vår kammare. Och jag instämmer i SKR:s ord.

Herr talman! Att värna det kommunala självstyret och det kommunala vetot handlar inte om att vara vare sig för eller emot kärnkraft. Det handlar om att vara för demokrati och folklig förankring och för säkerheten.

Jag vill erinra alla mina kollegor här i kammaren om det som utspelade sig förra mandatperioden kring det svenska högaktiva kärnavfallet när dåvarande miljöministern Per Bolund inte ville fatta beslut om slutförvaret utan endast fortsätta att expandera Sveriges mellanlagring i vår kommun Oskarshamn. Då var existensen av det kommunala vetot det som hjälpte oss.

Herr talman! Jag nämner detta för att understryka att försvaret av självstyret och vetot inte ska smetas på vare sig mig eller någon annan oskarshamnare, som att det handlar om att vi är emot kärnkraft. Det är tvärtom. Som jag har försökt beskriva tidigare här i mitt anförande är en omfattande lokal förankring helt nödvändig för att kärnkraften ska kunna vara säker och således även framgångsrik.

Därför väckte regeringens ord i sommarens lagrådsremiss Ny kärnkraft i Sverige - ett första steg tyvärr frågor och oro. Vad menade regeringen egentligen med det man då skrev om det kommunala vetot? Varför öppnade man för att återkomma till "frågor om det kommunala vetot"?

Formuleringarna från lagrådsremissen fanns, trots SKR:s tydliga besked, kvar i regeringens proposition som lämnades till oss i riksdagen.

Därför lämnade jag in en motion om detta under allmänna motionstiden som behandlas i detta ärende. Och därför har vi lyft fram denna fråga i flera olika sammanhang.

Jag välkomnar att regeringen nu lyssnar på oss och i kommittédirektiv 2023:155 nyligen meddelat att det kommunala självstyret inte ska påverkas. Ergo: Det kommunala vetot ska inte förändras.

Herr talman! Jag yrkar inte bifall till min motion, eftersom jag i nuläget ser frågan som överspelad. Här råder det nu enighet kring betydelsen av det kommunala vetot. Det ska enligt regeringens besked i direktiv 2023:155 inte förändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kärnkraft i Sverige

Herr talman! Med detta sagt om betydelsen av och enigheten om det kommunala vetot vill jag nu rikta min uppmärksamhet mot två andra punkter som vi i Oskarshamn har lång erfarenhet av. Det handlar om betydelsen av för det första långsiktighet och för det andra noggrannhet.

För det första när det gäller långsiktighet: Detta handlar om frågor som spänner över mycket lång tid. Byggandet av reaktorer och reaktorernas livslängd handlar om uppemot 80 år. Ingen svensk regering kommer att sitta så länge i sträck. Det kommer att ske regeringsskiften. Därför behövs långsiktiga överenskommelser som håller över tid.

Energiöverenskommelsen, med alla sina fel och brister, gav ändå planerbara förutsättningar för industrin. Krypskyttet i politiken om kärnkraft tog en paus. Det var nödvändigt för svensk kärnkraft. Jag vill uppmana regeringen att inse att svensk kärnkraft och svensk industri fortsatt behöver långsiktighet och planerbara förutsättningar. Bjud in till partigemensamma samtal om detta så att besluten om svensk kärnkraft kan vara förankrade hos fler och hålla över tid.

Nu har jag bara belyst det korta, cirka 80-åriga perspektivet. Avfallet behöver förvaras skyddat i upp till 100 000 år. Det kräver naturligtvis också gemensamma och långsiktiga överenskommelser för att få slutförvaret på plats.

Herr talman! För det andra när det gäller betydelsen av noggrannhet: Kärnteknik är potent. Det kan inte nog understrykas. Det handlar om en oerhört kraftfull teknik. Fel hanterad kan den få allvarliga och dödliga konsekvenser för hela samhällen och länder. Det kräver noggrannhet. Slarv och gissningar, genvägar, snabba ryck, brist på insyn och brist på kontroll hör inte hemma i kärntekniska sammanhang. Det gör inte heller populism och whataboutism.

Hur goda intentionerna än är så är riskerna för stora. Hur snabbt man än vill att någonting ska ske behöver noggrannhet vara ledordet. Saker måste få ha sin gång och kontrolleras enligt ordinarie rutiner. Olika expertiser behöver inkluderas i övervägandena.

Det är för kärnkraftens eget bästa som vi som ser kärnkraftens potential måste orka och våga stå upp för rigida, noggranna kontrollfunktioner, just för att kärnkraften ska kunna få visa sig från sin bästa och mest lysande sida.

Herr talman! Avslutningsvis: I Oskarshamns kommun har vi i politiken en lång tradition av att försöka nå samsyn och enighet i kärntekniska frågor. Det har gynnat säkerhetsarbetet, den lokala förankringen och därmed kärnkraften som teknik och industri. Vi har delat ansvaret med varandra. Vi har burit bördan ihop och delat på dess frukter.

Jag vill verkligen uppmana alla i kammaren, alla Sveriges riksdagsledamöter, att följa detta exempel. Det blir bättre och säkrare när vi gör det ihop med utgångspunkt i den vidunderliga vetenskap som kärntekniken erbjuder mänskligheten.