Katarina Luhr (MP) svarade Mikael Eskilandersson i en replik om Nya regler om hållbarhetsrapportering i debatten ”Protokoll 2023/24:122 Måndagen den 27 maj” den 27 maj 2024.
Mikael EskilanderssonSD· i en replikDet finns ingenting som hindrar företag att göra hållbarhetsrapporteringar när de vill, hur ofta de vill och under vilka förutsättningar de vill. Att det inte införs förrän den 1 juli innebär alltså inte att företag har…Herr talman! Jag är en av de som inte vill att mina pengar går till investeringar i barnarbete och inhumana vapen eller till investeringar som kan stötta den fossila industrin. Detta gäller både mina skattepengar och exempelvis mitt privata pensionssparande. Men det är inte alltid lätt som privatperson att veta vilka pensionsfonder man ska välja och vilka man ska undvika. Det har inte heller varit lätt för banktjänstepersoner som jag pratat med att kunna ge bra rådgivning om detta. Många fler än jag tycker att det kan vara väldigt trixigt.
Att veta vilka bolag som till exempel har en trovärdig långsiktig plan för att fasa ut det fossila är inte bara viktigt ur en etisk synpunkt eller ur klimatsynpunkt utan även ur ett ekonomiskt perspektiv. Företag som i dag inte följer med i den gröna omställningen kan få svårigheter med konkurrenskraften framgent, vilket innebär att de kanske inte överlever som företag. Därmed utgör de på sikt en sämre investering. Det finns nämligen många i dag som vill investera i hållbara företag.
Syftet med den hållbarhetsrapportering som vi debatterar i dag är att ge finansmarknaderna tillgång till tillförlitlig och jämförbar information från företagen om miljö och samhällsansvar, vilket ska bidra till att styra in kapital mot hållbara investeringar och underlätta hanteringen av finansiella risker som följer av klimatförändringar och brister i sociala förhållanden.
Den nya regleringen är också till för att skapa fördelar för enskilda företag. Rapporteringen kan underlätta finansiering och skapa medvetenhet i företaget om egna risker och möjligheter kopplade till hållbarhet. Genom att informationen införs i årsredovisningen och att den ska granskas stärks också förutsättningarna för att hållbarhetsinformationen är tillförlitlig, relevant och jämförbar.
Lagkraven ska öka transparensen och göra det lättare att jämföra företag. Det nya direktivet ställer högre krav på information om bland annat sociala förhållanden, utsläpp av växthusgaser och företagens klimatarbete, och lagstiftningen är något som välkomnas av de flesta företag.
Näringslivet efterfrågar långsiktighet, tydliga regler och ramar för arbetet med hållbarhet och fossilfrihet. Detta blir enklare med ett gemensamt regelverk som gäller i hela EU, vilket ger företag rättvisa villkor på den europeiska marknaden. Lagstiftningen kommer också att driva på den gröna omställningen. Av många skäl är det alltså viktigt att den nu kommer på plats.
Tyvärr har regeringen varit långsam med lagstiftningen. Den ska träda i kraft i år, men för många företag kommer kravet på att rapportera inte gälla förrän nästa år då halva året nu redan har gått. Detta kan innebära att Europeiska kommissionen ser detta som ett felaktigt genomförande.
I en rapport från Arena Idé från 2022 visas att Sverige sticker ut vad gäller andelen överträdelseärenden som hänför sig till ett felaktigt genomförande av EU-rätten. Där ligger Sverige över EU:s genomsnitt. Man visar också att Sverige har svårt att leva upp till de krav som ställs i EU:s miljölagstiftning. Man lyfter fram att detta är problematiskt, inte minst för att det riskerar att försena miljö- och klimatarbetet och försvåra för EU att nå sina miljö- och klimatmål.
I ett svar på en skriftlig fråga till justitieminister Gunnar Strömmer om den försenade implementeringen svarar han följande: "Vi har till exempel varit måna om att ge remissinstanserna den tid de behöver för att kunna sätta sig in i frågorna och vi har under beredningen av genomförandet i möjligaste mån också tagit hänsyn till inkomna synpunkter. För att få till ett korrekt genomförande av direktivet har det krävts ett omfattande arbete med många avvägningar mellan olika intressen."
Jag tycker att det har blivit tydligt att regeringen prioriterar väldigt olika i fråga om ny lagstiftning. När det exempelvis gäller brottslighet kan man använda sig av snabbspår och rättsosäker lagstiftning bara det går fort. När det gäller klimatfrågan kan man skjuta upp åtgärder och lagstiftning så länge det bara går. Det ser vi inte minst när det gäller regeringens övergripande miljö- och klimatarbete.
Detta är något som näringslivet, med Svenskt Näringsliv i spetsen, har börjat reagera på. De säger att svenska företags konkurrenskraft och deras möjligheter att fortsatt ligga i framkant hänger på en lyckad implementering av de EU-direktiv som tagits fram den senaste mandatperioden.
Att lagstiftningen kommer sent drabbar företag genom till exempel större osäkerhet. Nu i år kommer det att innebära att företag får olika villkor på den svenska marknaden. I detta fall gäller det ett direktiv som alla företag behöver lägga tid och kraft på och som samtidigt kan ge fördelar på den internationella marknaden, och därför är detta inte bra för näringslivet som mer än allt vill se långsiktighet, inte korta puckar, för att kunna vara konkurrenskraftiga.
Efter att regeringen, som Strömmer skriver i sitt svar, dessutom har gjort ett omfattande arbete med direktivet presenterar man nu ett förslag där man lägger sig på EU:s absoluta miniminivå när det gäller rapportering. Det är dumt tycker jag, som vill se svenska konkurrenskraftiga företag som ligger i framkant. Att lägga sig på en miniminivå innebär också bland annat att man hamnar i otakt med Sveriges egna klimatmål.
Herr talman! Sveriges långsiktiga klimatmål är i dag att utsläppen av växthusgaser ska vara nettonoll senast år 2045 för att därefter uppnå negativa utsläpp. Genom att vi i den svenska implementeringen nu lägger oss på EU:s miniminivå ska företagen som minst rapportera sina utsläppsmål för år 2030 och år 2050.
I den svenska kontexten innebär detta att svenska företag ska rapportera sina långsiktiga utsläppsmål fem år efter att Sverige har uppnått nettonoll. Att rapportera hur långt man ska ha kommit med utsläppsminskningar år 2040 borde i ett svenskt sammanhang vara mer värdefullt och samtidigt ge oss den långsiktighet som företagen men även klimatarbetet kräver. Miljöpartiet anser därför att absoluta mål för utsläpp även för år 2040 bör införas för svenska företag utöver de obligatoriska målåren 2030 och 2050.
Under den delegerade akten finns beskrivet att nya målvärden ska fastställas efter varje femårsperiod efter år 2030. Då blir ett tidigt obligatoriskt målvärde för år 2040 en viktig punkt för att utsläppsminskningar fram till dess ska ligga i takt med befintlig klimatlagstiftning.
Det är tydligt att ett skarpare klimatarbete både nationellt och globalt kommer att behövas för att Parisavtalets mål ska kunna uppfyllas. Miljöpartiet vill därför att regeringen ska återkomma med ett reviderat lagförslag som innebär att företagen ska rapportera absoluta mål för minskning av växthusgaser för år 2040, utöver 2030 och 2050.
Att företags hållbarhetsrapportering nu stärks för att europeiska företag ska bli mer transparenta och bättre jämförbara är bra. Men för våra svenska företag finns det flera fördelar med att kunna ligga i framkant och samtidigt i linje med de svenska klimatmålen.
Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation 1.
Herr talman! Miljöpartiet vill inte bara ha denna hållbarhetsrapportering utan också att fler företag ska omfattas. Och helst ska det införas utan remissrunda eller i alla fall med förkortade remisstider. Det motsätter jag mig definitivt.
Jag har läst Miljöpartiets reservation och är lite förundrad över texten. Det står: "Sverige och EU har historiskt höga utsläpp i global jämförelse, och samtidigt har vi en god ekonomisk förmåga att ställa om." Jag undrar vad Miljöpartiet grundar detta på.
När jag läser på till exempel Ekonomifakta.se hur vi ligger till när det gäller koldioxidutsläpp ser jag att Sverige sticker ut med endast cirka 3,6 ton per capita. Det ska jämföras med EU-snittet, som är 6,2 ton, eller hela världens snitt, som är 4,7 ton. Vi ligger alltså under i samtliga jämförelser.
Om man kollar på de 20 länder i världen som släpper ut mest ser man att Sverige inte ens är med. Och i EU skulle vi hamna på plats 27 eller någonting. Det gör att vi fortfarande inte är med.
När det gäller att utsläppen skulle vara historiskt höga låg vi i mitten av 1990-talet på utsläpp på över 9 ton per capita. Nu har vi alltså minskat till cirka 3,6. Då undrar jag hur man får det till att vi har historiskt höga utsläpp, även i global jämförelse. Jag förstår inte riktigt vad man grundar det på.
Fru talman! Tack för frågan, Mikael Eskilandersson!
Nu skulle det kunna tänkas bli en lång föreläsning om klimatpolitik. Det finns inte riktigt tid till det på två minuter. Men jag börjar med de befintliga utsläppen i Sverige.
Man har räknat på att en hållbar utsläppsmängd per capita är cirka 1 ton per person och år. Mikael Eskilandersson lyfte upp att vi nu har utsläpp på cirka 3,3 - tror jag att han sa. Om man tittar på våra konsumtionsbaserade utsläpp ser man att vi har kanske 6 ton till. Det är alltför mycket för att det ska vara hållbart. Vi måste minska till en hållbar nivå.
När det gäller de historiska utsläppen handlar det om att vi har varit stora utsläppare. Mikael Eskilandersson lyfte också upp att vi låg på 9 ton tidigare. Och vi har, tillsammans med hela västvärlden, under långa tider haft höga utsläpp, vilket har bidragit till den höga koncentrationen av koldioxid i atmosfären.
Det är därför vi inte riktigt har råd att fortsätta bidra med de här utsläppen. Utan vi måste komma ned och kanske ha mindre utsläpp än de länder som inte haft höga utsläpp tidigare och som behöver bygga upp en ny fossilfri infrastruktur. Det är svaret på det.
Jag vill också lyfta fram att Mikael Eskilandersson sa att Miljöpartiet skulle vilja ha kortare remisstider och en slarvig hantering. Det vill vi inte alls. Men vi hade velat se att regeringen hade prioriterat det här ärendet. Det är viktigt, som en av pusselbitarna för att minska våra utsläpp. Det finns många andra europeiska länder som redan har lyckats implementera den här lagstiftningen utan att ha en hafsig och slarvig hantering.
Fru talman! Det finns ingenting som hindrar företag att göra hållbarhetsrapporteringar när de vill, hur ofta de vill och under vilka förutsättningar de vill. Att det inte införs förrän den 1 juli innebär alltså inte att företag har varit hindrade att göra det tidigare. Det har varit fritt fram.
Om vi ska återgå till det här med att Sverige skulle sticka ut med höga utsläpp vill jag nog ändå påstå att det som Miljöpartiet har bidragit med under sin tid i riksdagen egentligen är att höja utsläppen. Våra låga utsläpp är nämligen kopplade till att vi har haft kärnkraftverk, som Miljöpartiet har bytt ut mot solceller från Kina som har producerats av olja från Ryssland till viss del. Att det på något sätt skulle vara miljömässigt bra har jag svårt att förstå.
Dessutom kan vi lägga till att oljekraftverk ska kompensera när solen inte lyser och vinden inte blåser, i stället för att vi ska behålla de kärnkraftverk som faktiskt fungerar och ger bra energi.
Det tuffa med hållbarhetsrapporterna är att de innebär att svenska företag, till exempel de som håller på med trä, konkurreras ut. Varför skulle det vara bättre att företag som håller på med trä konkurreras ut av kinesiska företag som håller på med plast? Kinesiska företag kommer ju inte att få de här kraven på hållbarhetsrapporter.
Om man är en vanlig konsument och inte sitter med en riksdagslön, som vi ledamöter här inne gör, väljer man som kund oftast utifrån pris och den egna ekonomin. Man väljer inte utifrån och huruvida det finns en hållbarhetsrapport i grunden som man tycker är vettig. Det är pris och ekonomi som avgör. Och när vi pressar upp priserna på träet kommer plast och andra sämre produkter från till exempel Kina att konkurrera ut det svenska träet. På vilket sätt är det bra för miljön?
Fru talman! Jag vill tacka för de många frågorna. Det fanns så många påståenden som jag skulle vilja bemöta att jag inte vet om jag klarar av att hålla isär dem.
Jag börjar med vad Miljöpartiet bidrog med. Det handlade faktiskt om att bygga upp ett förnybart elsystem, som har levererat mer el än någonsin förut. När det gäller oljekraftvärmeverken går de ju igång för att sälja dyr el till andra länder.
När det gäller att vi köper smutsiga saker från Ryssland och Kina är det vad hela hållbarhetsrapporteringen handlar om. Vi ska kunna titta på olika företag och se om de har en hållbar affärsplan, om de försöker göra utsläppsminskningar och om de är seriösa aktörer som vi vill handla av. Det är vad det handlar om. Det ska vara lika för alla.
Svenska företag ska kunna jämföra sig med företag i Europa med samma krav och samma ramverk. Det är något svenska företag vill göra. Det finns alltså mycket i det här.
Som jag förstår av det Mikael Eskilandersson säger och vad jag har hört tidigare vill Mikael Eskilandersson och Sverigedemokraterna inte införa den här lagstiftningen. Jag tror inte att Mikael Eskilandersson har någon replik kvar, men det jag skulle vilja veta är om det finns någonting som Mikael Eskilandersson och Sverigedemokraterna skulle vilja göra för att minska klimatutsläppen i Sverige och Europa. Det verkar inte så, utifrån vad jag hör.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)