Markus Kallifatides (S) om Nya regler om hållbarhetsrapportering

Herr talman! I dag debatterar vi civilutskottets proposition Nya regler om hållbarhetsrapportering, 636 sidor EU-byråkrati. Genom lagförslagen genomförs två nya EU-direktiv som rör företagens redovisning. Det är alltså ytterligare krav på mer omfattande och fördyrande byråkrati från byråkraterna i Bryssel som nu ska genomföras i Sverige.

De nya kraven på utökad redovisning av hållbarhet är omfattande och detaljerade och kommer att innebära stora kostnader och en kraftigt ökad administrativ börda för de bolag som omfattas. De ökade rapporteringskraven och förväntningarna medför därför också konkurrensnackdelar för mindre företag och riskerar att bli tillväxthämmande för dem, särskilt i konkurrensen med bolag utanför EU. Därmed försvåras också omställningen till minskade utsläpp, när fokus läggs på helt fel saker och byråkratiska rapporter blir målet i stället för medlet för en hållbar utveckling.

Nya regler om hållbarhetsrapportering kommer lägligt då denna proposition med all önskvärd tydlighet visar vad som är det stora problemet med EU:s utökade och alltmer detaljerade regler. I vanlig ordning är det ökad byråkrati som ska leda till förändring inom EU - ökad byråkrati som ska bekostas av företagen inom EU utan någon som helst kompensation för de ökade kostnader och det merarbete som EU lägger på alla företag som omfattas av reglerna, företag som redan har svårt att mäta sig i konkurrensen med företag utanför EU.

Vi menar också att enskilda företag i Sverige inte ska behöva redovisa könstillhörighet för styrelseledamöter i bolag. Hur företag arbetar med mångfald och vad som faktiskt är mångfald ska inte avgöras av EU, utan det måste vara en fråga för företagens egen beslutanderätt. Särskilt viktigt är detta när det gäller företagens styrelser och de styrelseledamöter som ägarna tillsätter. Att EU börjar ställa krav på styrelseledamöter visar på EU:s inbyggda oförmåga att förstå hur fritt företagande fungerar. Sverigedemokraterna är för fri företagsamhet, och vi menar att regeringen behöver agera på EU-nivå mot tvånget när det gäller rapportering om förändring av könsfördelningen bland styrelseledamöter.

Mot bakgrund av alla nya pålagor som ständigt kommer från EU behöver det analyseras hur anpassningarna i svensk rätt till följd av direktiven påverkar små och medelstora företag i Sverige och vilka konsekvenser de nya kraven får för dessa företag. Det är hög tid att EU faktiskt börjar ta fullt ekonomiskt ansvar för den byråkrati som skapas, och det är rimligt att fundera över om kostnaderna för all ny byråkrati står i proportion till nyttan.

EU fortsätter ständigt att utvidga kraven och byråkratin, utan att ens reflektera över kostnader och hinder som byggs upp i systemet. Vi vill se en analys av hur all ökad byråkrati påverkar våra företag. Det är en uppgift för regeringen att se till att en sådan analys faktiskt genomförs och därefter agera utifrån vad analysen visar. Regeringen bör agera på EU-nivå för att minska den byråkrati som de ökade rapporteringskraven i fråga om hållbarhet respektive könsfördelning i bolagsstyrelser skapar.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2 i betänkandet.

Herr talman! Framför allt är det bekymmersamt att det hela nu utökas till att innefatta även relativt små företag. Att man har vissa överenskommelser bland stora företag ser jag som ganska naturligt.

Hållbarhetsrapporter är oftast meningslösa därför att det finns certifieringar och liknande i de flesta branscher. Själv kommer jag från skogsbranschen där vi har flera olika certifieringar som talar om för skogsbolagen vad de bör och inte bör göra. Kraven i certifieringarna gör att de uppnår alla mål som det var tänkt på miljöområdet.

Vi ska komma ihåg att hållbarhetsrapporter oftast inte är målställda, utan de är bara rapporter där man skriver ned vad man gör. De är inte begränsande såtillvida att de till exempel säger att skogsmaskiner ska gå på miljöolja, men det säger däremot certifieringarna. Maskinerna gör det även om de körs på marker som inte är certifierade, för att ta ett exempel.

Vad man måste komma ihåg är att när extra krav läggs på företagen skapar det en högre kostnad. Det innebär att vår träindustri blir dyrare. Vår träindustri konkurrerar direkt med kinesisk plast som tillverkas av olja från Ryssland. När plastalternativet plötsligt blir billigare än träalternativet riskerar man ju att kunden väljer plastalternativet av ekonomiska skäl, eftersom vi har lagt på en massa onödiga krav som egentligen inte ger oss något tillbaka i miljönytta.

Någonstans måste man fundera på lite mer än bara vilka rapportkrav man har, för rapportkrav ger ju ingen miljönytta. Om rapportkravet innebär fördyringar som gör att träindustrin konkurreras ut av plast från Kina som är tillverkad av rysk olja tycker jag inte att det är särskilt bra.

Herr talman! Återigen, Markus Kallifatides: Det är inte så att själva hållbarhetsrapporten gör företaget ett enda dugg mer miljövänligt eller klimatneutralt. Själva rapporten är fortfarande bara en rapport om vad man gör. Man kan göra samma saker utan att göra en rapport, och man kan göra mer saker utan att göra en rapport.

Det finns redan krav på hållbarhetsredovisning från bland annat USA. Alla stora multinationella bolag gör ju detta sedan lång tid tillbaka, och EU införde det tidigare för de större företagen. Det som är skillnaden nu är att man går ned till ganska små företag. Nu pratar man om att de mer inhemska företagen ska börja göra hållbarhetsredovisningar.

Jag tror inte att hållbarhetsredovisning är särskilt gynnande för klimatet. Jag tror att de certifieringar och liknande som har gjorts på olika områden är betydligt mer betydelsefulla för att företagen faktiskt ska ta miljöansvar. När kunden väljer är det lättare att välja efter vad som är certifierat än att gå och läsa en hållbarhetsrapport.

När det gäller att man skulle få tillgång till mer kapital finns det fortfarande ungefär lika mycket kapital som placeras i aktier. I princip alla svenskar är, i alla fall indirekt, aktieägare på något sätt. Jag tror att det är väldigt få svenskar som sitter och läser hållbarhetsrapporter på kvällarna.

För att klara av att jämföra hållbarhetsrapporter krävs ganska bra specialkunskap som få svenskar har. Man köper oftast aktier av andra anledningar än att man har läst en bra hållbarhetsrapport. Däremot kanske man läser att företaget har en bra strategi, och om man tror att företaget kommer att utvecklas bra brukar man satsa på den typen av företag.

Detta har dock ingenting med hållbarhetsredovisningar i sig att göra, utan jag anser att företagen själva ska marknadsföra sig på bästa sätt.