Fru talman! Jag vill inleda anförandet med att uttrycka mitt fullständiga stöd till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall. Under förra mandatperioden hade flera av oss möjligheten att jobba sida vid sida med Camilla Waltersson Grönvall och se det äkta engagemanget. Det fanns också ett engagemang bland alla i socialutskottet för att på olika sätt stärka barns rättigheter och försöka få till ett ökat fokus på barns bästa.
När det kommer till statens låsta boenden ärvde regeringen en enorm utmaning. Det handlar om barn som har utsatts inom statens låsta boenden under lång tid. Det är nu viktigt att vi försöker att hitta andra vägar för placeringar av barn. Det är oerhört viktigt att vi nu får till satsningen på att förstärka de familjehem som finns så att de verkligen får stöd i det viktiga arbetet.
Jag tänker att om vi har familjehem som får ett bättre stöd kanske också många av de barn som vi har tvingats placera på Sis i stället kan placeras i familjehem. Därför är det viktigt att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att försöka hitta fler familjehem. Jag tror att det här hänger ihop, för jag tror att det finns många som vill göra en viktig insats men som också kan känna att de är rädda för att bli ensamma i detta oerhört viktiga uppdrag.
Däremot står jag fast vid den ståndpunkt som jag har haft under hela förra mandatperioden. Statens låsta boenden är på många olika sätt en totalt dysfunktionell verksamhet. Jag tror också att det är jättesvårt att laga och lappa i någonting som i grunden inte fungerar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem
Det förslag som vi hade - och som vi kallade för en haverikommission - handlade egentligen om en extern granskning för att se över hela verksamheten och komma fram till hur vi ska få tillgång till den differentierade vård som vi talar om. Hur ska vi se till att barn som placeras inom statens låsta boenden också får tillgång till samtal med bup? Hur ska vi se till att de verkligen har en skolgång som gör att vi rustar dem så bra som möjligt för framtiden?
I dag finns det ingen reglering av vid vilken ålder man kan placera ett barn. Det kanske vi behöver fundera över. Är det lämpligt att ha åttaåriga flickor placerade på Sis? Jag tycker definitivt inte det.
Men att göra små justeringar och tro att det skulle lösa problemet tror jag tyvärr kommer att leda till att barn far illa även i framtiden. Vi kommer att få läsa dessa larmrapporter om och om igen.
När jag tar del av det som händer har jag faktiskt svårt att känna förtroende för ledningen. När det gäller avskiljningar, som vi debatterar här, har de ökat under den ledning som finns. Som vi har varit inne på vet vi att de barn som i störst utsträckning utsätts för avskiljningar är de yngsta barnen - flickorna med autismspektrumtillstånd. Jag säger återigen: Vi kanske borde ställa oss frågan om de över huvud taget ska vara på ett låst boende. Det känns helt främmande för mig.
Om någon här vill begära replik kan jag säga att Liberalerna inte har anslutit sig till den motion som finns. Däremot tycker jag absolut att avskiljningen måste upphöra. Men jag kan också förstå att det inte går att få till detta i morgon, med tanke på att personalen på statens låsta boenden måste få en helt annan utbildning. Det handlar ju om en viktig kulturförändring. Men jag är ändå av åsikten att man borde ha satt ett bästföredatum.
Jag kan aldrig någonsin tycka att det är okej att staten legitimerar våld mot barn. Det gör ont i hela min kropp när jag tänker på det. Jag är absolut helt emot detta, men jag ingår i en regeringskonstellation - precis som vi gjorde under förra mandatperioden. Jag tyckte det då, och jag tycker det nu. Men jag ser ändå att det finns många andra saker som vi också måste göra.
När det gäller de sexuella övergreppen rapporteras det in fem misstankar i månaden om sådana övergrepp mot placerade barn som begås av Sis-personal. Varje år placeras ungefär 350 flickor på Sis. Det motsvarar i storlek en liten gymnasieskola eller en högstadieskola. Om man tänker sig att en högstadieskola skulle få in fem anmälningar om sexuella övergrepp i månaden från elever som rör personal som är gärningsmän - hade man då låtit rektorn sitta kvar?
Det är viktigt att se att kritiken mot Sis också har kommit från många andra myndigheter. Det kommer en rapport från Ivo om omfattande våld och kränkningar mot framför allt flickor på Sis. Ivo har dessutom tvingats stänga ned flera avdelningar på grund av dessa missförhållanden. JO riktar skarp kritik mot myndigheten i en mängd avseenden. Det kanske allvarligaste är att JO menar att myndigheten inte förmår använda de särskilda befogenheterna, fysiska tvångsmedel, på ett lagligt sätt.
JO reagerar också kraftfullt över bristen på kunskap och laglighet och konstaterar att ledningen inte förmår komma till rätta med felaktigheterna. Även Institutet för mänskliga rättigheter oroas över att de tvångsplacerade barnen inte tillförsäkras sina grundläggande mänskliga rättigheter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem
Det som kanske främst får mig att känna att jag inte har förtroende för den sittande ledningen är att den rapportering som kommer till oss inte kommer från ledningen. Jag förstår verkligen svårigheten för en generaldirektör som ska ta ansvar för statens låsta boenden - ett uppdrag och en verksamhet där det sitter sju- och åttaåriga flickor med autismspektrumtillstånd och dessutom en 17-åring som har mördat någon. Detta uppdrag måste vara hur svårt som helst att genomföra. Men jag anser ändå att om man väl har tagit på sig den uppgiften har man också ett ansvar för att berätta vad som sker inom den verksamhet man ansvarar för.
Det blir för mig märkligt att det är barnrättsorganisationerna som måste lyfta fram den enorma utsatthet som finns inom Sis. Det är det som gör att jag känner så här. Jag kan förstå att det är enorma utmaningar och enorma svårigheter, men jag kan inte förstå att man inte är öppen, transparent och tydlig med vad som faktiskt sker.
Från Liberalernas sida förstår vi, återigen, att Camilla Waltersson Grönvall som ansvarigt statsråd inte kan trolla, även om hon säkert hade önskat det. Jag vet att det pågår ett intensivt arbete borta på departementet för att komma åt de enorma brister som finns i dag.
Men det jag verkligen önskar nu är att vi skyndsamt får till en extern klagomålsmöjlighet eller stödlinje för de barn som är placerade på Sis. Efter det att rapporteringen kom om de sexuella övergreppen på Sis sa ledningen att de skulle tillsätta en intern sådan funktion.
Många av de barn jag har mött som har blivit utsatta på Sis har berättat om sin utsatthet, men det har inte skett någon förändring. Jag tror därför att det är viktigt att vi tar ansvar för att ha en extern klagomålsfunktion och att de personer som ansvarar där också är ute på boendena för att verkligen skapa relationer och gör oanmälda besök för att se vad som händer.
En sak är säker: Arbete pågår, och det är mycket. Men för de barn som utsätts just i dag är det en väldigt liten tröst att vi nu förstår att vi måste vidta ytterligare åtgärder.
Juno BlomL· i sitt anförandeJag vill inleda anförandet med att uttrycka mitt fullständiga stöd till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall. Under förra mandatperioden hade flera av oss möjligheten att jobba sida vid sida med Camilla Waltersson…