Camilla Rinaldo Miller (KD) om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Herr talman! Mitt anförande kommer mestadels att handla om mäns våld mot kvinnor, även om det betänkande vi behandlar i dag också innehåller många andra viktiga frågor.

Jag tänker börja med att läsa upp en del tidningsrubriker från året hittills:

Kvinna hittad död i frysbox - man häktad

Misstänkt dubbelmord i Luleå - man gripen

Kvinna i Halmstad avliden - polisen utreder misstänkt mord

Gravida Soliana död efter fall från balkong

Kvinna död i Örebro - man anhållen för mord

Kvinna hittad död i Luleå - man anhållen misstänkt för mord

Man anhållen för mord och mordförsök på mor och dotter

Joullnar hittades död i skogsområde - dottern berättar

Kvinna hittad död i bostad i västra Värmland

Man misstänks ha mördat sin mamma

Med några till som jag inte nämnde blev det tolv mördade kvinnor på tolv veckor. Samtliga var misstänkta relationsbrott, alltså kvinnor mördade av män de hade eller hade haft en relation med.

Herr talman! Jag undrar var de stora rubrikerna om frågan är i medierna och på nätet. Jag undrar också var regeringens krisplan för detta är, för det här är en kris.

För några år sedan mördades också ett antal kvinnor på kort tid. Då krävde Centerpartiets dåvarande ledare Annie Lööf att regeringen skulle kalla partiledarna till krissamtal för att tillsammans försöka få stopp på våldet. Vissa saker förändrades, men det räckte uppenbarligen inte. Det är kanske dags för ett nytt gemensamt krissamtal för riksdagens samtliga partier.

Om tolv kvinnor på tolv veckor inte var nog kan vi fortsätta in i den trettonde veckan:

Kvinna hittad död i lägenhet i Falkenberg - förundersökning om mord alternativt dråp

Kvinna hittad död i husvagn i Dalsland - misstänkt mord

Misstänkt mord i Fagersta

Man misstänks ha mördat sin fru i Falkenberg

Misstänkt mord - kvinna hittad död i skogen utanför Filipstad

Äldre man misstänks för mord på kvinna i Ljusdal

Det här är en dokumentation över sex mördade kvinnor på sju dagar. Vi är nu uppe i nästan tjugo kvinnor, det vill säga de senaste årens snittsiffra för antalet mord i parrelation, och det har inte ens gått fyra månader av 2023.

Var är rubrikerna om detta? Var är regeringens reaktion på kort sikt och var är åtgärdsplanen? Betänk att det hade varit sex mord i gängkriminella kretsar på sju dagar! Hur tror ni att det hade sett ut då?

Att prioriteringarna är olika vet vi. När en rymning sker från Kriminalvårdens transporter kommer det åtgärdsförslag från regeringen på en gång. Men jag har inte sett några akuta åtgärder från regeringen med anledning av att kvinnor mördas.

Herr talman! Jag vet att en del av dessa fall avskrivs från att vara misstänkta brott i parrelation, men det är ingen ursäkt för att inte lyfta upp frågan. Resultaten avskräcker oavsett.

Centerpartiet kallade jämställdhetsministern till utskottet för en tid sedan för att få information om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor. Jag vet inte om vi blev så mycket klokare. En hel del pågår och är på gång. Det är utredningar som levererar resultat på lång sikt. I första hand handlar det om repressiva åtgärder, vilket är symtomatiskt för hela Tidöavtalet.

Det är visserligen bra eftersom straffen behöver skärpas, men det görs inte i en handvändning. Och de straffrättsliga åtgärderna når långt ifrån alla våldsutövare. En stor del av alla brott anmäls inte och kommer inte till domstol. För dessa våldsverkare spelar det ingen roll hur mycket vi höjer straffen.

Förebyggande arbete är avgörande för all form av våld i nära relation, både på kort och lång sikt. Våldet startar ju som sagt inte helt plötsligt när man är vuxen och har en relation, utan det startar tidigare.

Jag har tidigare nämnt att stödet till Ungarelationer.se är kraftigt i fara. Jag hoppas verkligen att regeringen kan ändra sig i frågan.

Herr talman! Lika viktigt som det är med förebyggande åtgärder är det att stödja kvinnor som vill lämna en våldsam relation. Det är inget man gör lättvindigt. Barn, husdjur, boende, skola och arbete - det finns många faktorer som kan hålla kvar kvinnan i ett våldsamt förhållande. Därför måste det finnas ett samlat stöd så att hon vågar ta steget.

Den farligaste perioden är just den när en kvinna säger att hon ska lämna sin partner. Det är då morden sker. Ändå finns inget samlat lämnaprogram och inget strukturerat stöd för kvinnor i dag.

Herr talman! Är inte det här lite konstigt, särskilt med tanke på att det finns program för män som hoppar av kriminell gängverksamhet? Faktum är att Jämställdhetsmyndigheten i sin nyligen avlämnade rapport slår fast följande:

"En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram ., på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden i insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst vikten av en samordnande aktör blir tydlig, för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt."

En kvinna som lyckas lämna en våldsam relation får i bästa fall erbjudande om skyddat boende på en kvinnojour en tid, i värsta fall skyddad identitet. Hon lämnas sedan ensam med ansvar för flytt, bostad, skolbyte, hyra samt alla övriga kostnader.

Centerpartiet har tidigare i år föreslagit ett nationellt lämnaprogram innehållande ett strukturerat stöd inklusive ett månatligt ekonomiskt stöd, i dagligt tal kallat fuck off-kapital - jag ber om ursäkt för ordvalet - samt en nationell bostadskö. Det är förslag som går att sjösätta på relativt kort sikt. Min fråga är: Vad har regeringen för förslag för att stödja kvinnor som vill ta sig ur och lämna en relation tidigt? Här vill jag yrka bifall till reservation 5, som delvis handlar om ett lämnaprogram.

Jag ser fram emot de andra satsningar på att motverka eftervåld och ekonomiskt våld som har nämnts av andra i talarstolen. Det mest bidragande när det gäller eftervåldet är de eviga tvisterna om vårdnad, boende och umgänge med gemensamma barn. Här har Jämställdhetsmyndigheten kommit med en rapport som slår fast att domstolar när de dömer i mål gällande vårdnad, boende och umgänge inte tar hänsyn till att våld har förekommit i relationen eller att risk för våld kan förekomma.

Eftersom det numera är ett brott när en förälder misshandlar den andra föräldern i barns närvaro dömer alltså domstolarna brottsoffer att tvingas umgås med sina förövare. Kvinnor döms att lämna barnen hos förövaren, och barnen tvingas till umgänge med en våldsam pappa. Vilka andra brottsoffer tvingar vi till något sådant?

Herr talman! De värsta konsekvenserna av detta har vi sett, nämligen att barn mördats av en förälder samt att barn tvingats till umgänge med en förälder som mördat den andra föräldern. Jag frågar igen: Vad gör regeringen i den här frågan? Jag har inte fått några tydliga svar från företrädare för regeringspartierna. Om jag har förstått det hela rätt finns det inga förslag från regeringspartierna som omfamnar den här frågan.

I kväll beslutar vi som sagt här i kammaren om ett förslag som innebär att man automatiskt ska förlora vårdnaden om man mördar den andra föräldern. Röstar ni på det förslaget, Tidöpartierna, eller kommer ni med andra förslag? Ett första steg skulle kunna vara att regeringen kallar till ett samtal med alla partier för att med gemensamma krafter stoppa mäns våld mot kvinnor. Det är dags nu.

Herr talman! Jag tackar för uppdateringen. En del saker var väl inte helt obekanta för mig.

Jag är helt inne på att en av de viktigaste frågorna är självständighet och ekonomisk frihet - att stå på egna ben ekonomiskt. Detta har också nämnts här i kammaren av andra ledamöter. Det är den absolut viktigaste åtgärden för att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Jag tycker att det är förfärligt att kvinnors företagande minskar. När Alliansen satt i regeringsställning var det tvärtom så att det ökade. Jag tycker också att det är förfärligt att riskkapitalet till kvinnors företagande är så försvinnande litet.

Jag gläds åt att ledamoten säger att man tittar på att införa ett lämnaprogram. Det var faktiskt nytt för mig. Ledamoten får gärna berätta mer om tankarna kring det och var i regeringen man jobbar med det.

De förslag som ledamoten nämnde i övrigt är bra, men de kanske inte har effekt på kort sikt. Jag tycker att vi måste ta till alla krafter vi kan för att ta fram åtgärder som kan sättas i sjön snabbt och på en gång. Dessutom handlar det som ledamoten nämnde, förutom det här med kvinnors företagande, mycket om repressiva åtgärder. Jag tog även upp detta i mitt huvudanförande. Det är inte så mycket förebyggande åtgärder.

Jag tycker att det allra bästa vore om vi kunde ha en gemensam diskussion om detta. Det skulle också underlätta arbetet här. På så sätt skulle vi kanske slippa dessa förvirrande diskussioner om att det ska heta det ena eller det andra. En samling med alla partier för att åtgärda det här vore det absolut bästa.

Ledamoten får ursäkta - jag uppfattade faktiskt inte riktigt den fråga som kom på slutet.

Herr talman! När det gäller det sistnämnda håller jag helt med ledamoten. Återigen: Ekonomisk frihet är det absolut viktigaste för ett självständigt och demokratiskt liv. Jag är också företagare, så jag vet vad det innebär. Jag vet vad som behöver göras, och jag vet vad som kan göras.

När det gäller frågan om definitionen av och reservationen om nollvisionen kan jag för er som har kommit till upprepa att en stor del av debatten har handlat om det.

Jag kan upprepa det jag har sagt tidigare. För att åtgärda ett problem måste man definiera det. Jag var väldigt tydlig i mitt anförande med vad som är problemet. Problemet är att kvinnor dör. Det är jättemånga dödsfall. Det är extremt stora siffror i dag jämfört med tidigare.

Alltså är det ett problem. Kvinnor dör i relationer där män utövar våld. Genom att inte vara väldigt tydlig och definiera just det problemet lindar man in det och gömmer undan det.

Jag är lite fascinerad av de argument jag har hört här. Det är skamfyllt för män som lever i våldsamma relationer eller utsätts för psykiskt våld, precis som att det inte är det för kvinnor.

Det är precis som att kvinnor blir trodda och har en enkel väg till åtgärder. Så är det naturligtvis inte. Det är lika problematiskt och lika skamfyllt oavsett vilken parrelation man lever i. Men det är kvinnor som dör.

Mitt svar är: Ja, jag tycker att det är bättre att adressera problemet på riktigt. Det gör man genom att tala om mäns våld mot kvinnor. Alla åtgärder som vi tar till för att stoppa mäns våld mot kvinnor är också bra för all annan form av parrelation.

(Applåder)