Peter Hultqvist (S) svarade Lars Wistedt i en replik om Militära frågor i debatten ”Protokoll 2022/23:76 Torsdagen den 16 mars” den 16 mars 2023.
Lars WistedtSD· i en replikFörst och främst, som jag antydde eller kanske till och med underströk i anförandet, är inte avsikten att på något sätt ta över polisens uppgift. Den är i stället att täppa till de hål som kan finnas och framför allt…Fru talman! I försvarsutskottet finns det många engagerade ledamöter som vill Sveriges bästa på olika sätt. De försöker med olika infallsvinklar att bidra i detta arbete.
Självklart ska man ha en positiv ingångsvinkel när man betraktar olika förslag. Men man måste också våga granska vad olika förslag eventuellt kan öppna för i en framtid.
Jag vill börja med att yrka bifall till motivreservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Det gäller de delar som handlar om polisens kontra militärens uppgifter.
Vi delar utskottets uppfattning att SD:s yrkanden ska avslås. Men våra motiv för detta är andra än dem som anges i utskottsmajoritetens text.
Vi anser att polisen och militären i grunden har olika uppgifter och olika inriktning på sin verksamhet. De har också olika strategi när det gäller hur de möter saker och ting operativt.
Försvarsmakten kan i dag lämna stöd till det civila samhället om det inte allvarligt hindrar den ordinarie verksamheten inom Försvarsmakten. Sverige har varit tydligt traditionellt sett om att militär trupp inte får sättas in mot den egna befolkningen eller mot civila.
Man får inte utöva tvång eller våld mot enskilda. Det är polisens uppgift. Däremot kan man från Försvarsmaktens sida i samband med terrorbekämpning använda tvång eller våld. Men det är först efter begäran från Polismyndigheten eller Säpo.
Det är inte så att Försvarsmakten ska användas för ordningshållning eller vid ordningsstörningar, eller som ett instrument mot gängbrottslighet eller fotbollshuliganism.
Försvarsmaktens resurser har också använts i samband med skogsbränder, vid orkanen Gudrun och vid översvämningar. Försvarsmakten har en skyldighet att bistå vid olyckor. Helikoptertransporter och helikopterinsatser förekommer när det gäller polisinsatser. Polis, militär personal eller annan utsedd person får också anlitas vid bevakning av olika skyddsobjekt.
Det har till och från förts debatter om militärens uppgift kontra polisens uppgift. Nu senast har justitieminister Gunnar Strömmer uttryckt sig luddigt, övergripande och icke tydligt om att militären skulle ges ökade uppgifter på det polisiära området.
Vi har en historia, och när det gäller misstänksamheten kring vad det egentligen är SD menar är det någonting som SD själva har skapat. Ni har ju själva pratat om att använda militären i förorter, att vi har en krigsliknande situation i Sverige och att militären då ska in. Ni har alltså ordnat hela arrangemanget med en fullständigt egen och tydlig kraft som gör att frågeställningarna kring vad SD egentligen syftar till väcks.
SD skriver i sin egen motion: Försvarsmaktens möjlighet att assistera ordningsmakten bör inte enbart gälla terrorism utan även annan subversiv kriminell aktivitet eller vid extraordinära situationer.
Det är väldigt noga när det gäller vad man egentligen menar i olika sammanhang. Man ska inte ha den här typen av formuleringar, som kan tolkas på olika sätt. Det som tolkas på ett sätt enligt Lars Wistedt kan tolkas på ett annat sätt av någon annan. Ytterst måste det vara väldigt strikta regler och riktlinjer i förhållande till vilka ansvarsuppgifter en myndighet har.
Vi ska inte skapa ett system som i någon mening öppnar för att staten stegvis ändrar karaktär och går i en mer auktoritär riktning. Vi ska inte öppna för den typen av utveckling; det är viktigt att säga det. Nu säger Wistedt att det inte är någon som önskar en militärdiktatur. Självfallet inte - det är väl ingen som ens en gång skulle kunna säga sådana saker utan att möta en våldsam kritik.
Men om man inte har ordning på polletterna och pusselbitarna när man ska hantera myndighetsfrågor och inriktning vet man inte vart det leder. Jag vet att det 1931 var ett historiskt tillfälle då militären begick ett avgörande misstag. Sedan dess har man hållit en linje där man skiljer på den militära och den polisiära verksamheten.
Jag vill påminna om att Försvarsmakten arbetar med stöd till Ukraina. Man har beredskapsoperationer, och man hanterar ett hårdare omvärldsläge. Fler värnpliktiga utbildas. Det handlar om etablering av ny verksamhet, om Natointrädet och om omfattande övningar nationellt och internationellt.
Vi måste värdera och tänka efter vad det är vi ska prioritera. När det gäller Försvarsmakten och dess resurser måste vi bland annat prioritera de uppgifter som är helt försvarsinriktade och handlar om försvaret av Sverige.
Det togs upp en fråga om huruvida Krim är ett exempel att ta fasta på för att ändra Försvarsmaktens instruktion. Jag kan bara säga en sak: Om vi har främmande soldater i uniform på svensk jord, oavsett om de har nationsinsignier eller inte, som börjar uppträda på ett sätt som tydligt strider mot svenska intressen är det klart att en statsmakt måste ta i en sådan fråga. Uniformerad personal måste också kunna hanteras av såväl polis som militär i ett sådant läge.
Men att öppna upp lagstiftningen kan leda till en utveckling som inte är det som vi önskar av Sverige i framtiden. Det finns mycket som man kan ha invändningar mot i den här typen av resonemang. Men att ha ordning på polletterna och veta vad man pratar om, att ha exakthet i utfästelserna och att inte ha några luddigheter och suddigheter - det måste vara ingångsvärdet när man ser till vad Försvarsmakten har för uppgifter och vad polisen har för uppgifter.
Det får inte vara så att vi har ett system som i stort sett är ett avropssystem, där man begär att Försvarsmakten ska göra både det ena och det andra i en ansträngd situation. Försvarsmakten är ingen resurs som ska stå till förfogande i samtliga sammanhang och så fort det händer någonting. Det här ska skötas under ordnade former och med tydliga regler. Med den kännedom jag har om Försvarsmakten vet jag att man hela tiden försöker leva upp till en samhällsnytta och de olika svåra situationer som kan uppstå.
Slutligen vill jag säga att det kan finnas anledning att överväga att göra det som Försvarsberedningen tidigare resonerade om, det vill säga att återinföra beredskapspolisen. Det är en styrka som skulle kunna användas men som står under polisens befäl. Det var en gång i tiden 1 500 personer som ingick i denna verksamhet. De har använts vid ett antal tillfällen genom åren, men det hela avvecklades i två olika steg och var slutligen avvecklat 2012. Detta är alltså en verksamhet som har funnits och som skulle kunna återinföras. Den skulle också kunna bidra till att stärka möjligheter att hantera det man möjligen kan kalla för extraordinära händelser.
Där tycker jag att vi har ett rimligt alternativ som man bör diskutera på ett seriöst sätt. Då håller man ordning på vad som är militärt och vad som är polisiärt. Man har rätt befälsgång, och man har rätt ordning i regelverket.
(Applåder)
Fru talman! Först och främst, som jag antydde eller kanske till och med underströk i anförandet, är inte avsikten att på något sätt ta över polisens uppgift. Den är i stället att täppa till de hål som kan finnas och framför allt kommer att finnas och som letas efter av en potentiell motståndare. Det handlar alltså inte om att ge sig ut och upprepa Ådalen 31 eller någonting sådant. Det vill jag vara väldigt tydlig med.
Om vi tittar på hur en motståndare, oavsett om det är en stat eller om det är en terroristorganisation, vill utnyttja gråzonerna och bristerna i lagrummen handlar det just om att inte tala om att man har en agenda och en uniform. De kommer i stället att uppträda på ett sådant sätt att vi inte ska kunna identifiera dem.
Vår tanke är att polisen i ett sådant fall ska kunna begära stöd från Försvarsmakten. Vi har fullt förtroende för att vår administration kommer att kunna utforma ett lämpligt regelverk för detta. Det gäller att titta framåt och se hur motståndaren kommer att uppträda i nästa steg. De kommer inte att göra som de gjorde förut.
I övrigt vill vi understryka att vi tycker att idén med beredskapspolis är en bra sak, som vi gärna understöder.
Fru talman! Då så - låt oss säga så här: Jag hoppas då att SD i fortsättningen slutar prata om att använda militären som ordningshållare i förorter om någonting inträffar, utan att man i stället ser det som den polisiära uppgift det är.
Ni pratar er själva in i den typ av frågetecken som jag reser. Med den formulering ni har i er egen motion - oaktat den förklaring som Wistedt nu försöker sig på - skapar ni en luddighet i ett begrepp som på olika sätt skulle kunna vara en infallsvinkel till något annat än det vi nu diskuterar.
Jag vet inte hur lagstiftningen ska se ut för att vi ska kunna hantera exempelvis ryska illegalister. Jag vet inte heller vad vi ska ha för förstärkningar eller förändringar i lagstiftningen för att vi ska kunna hantera spioner eller sabotörer. Jag vet inte ens om det är möjligt att utforma den typen av lagstiftning.
Vi har lagar kring detta, och här handlar det om att genom polisiärt arbete i de myndigheter vi har försöka upptäcka sådant här och sedan lagföra det enligt de lagar som vi har. Jag vet egentligen inte vad vi lagmässigt skulle kunna bidra med här, om det nu är detta det handlar om. Är det så att vi med lagstiftning kan komma åt mer av illegalister - så gärna för mig. Men då vill jag också se vad det är för typ av förslag det handlar om.
Jag menar att vi har en mängd lagar för att hantera olika typer av scenarier. Men det som är avgörande är vår förmåga, kunskap och kompetens att ta i det här så tidigt som möjligt. Det är det myndigheterna hela tiden arbetar utifrån.
Flexibla lagar och vida lagar innebär ofta en risk för olika tolkningar, och det kan i sin tur leda till stora rättsproblem.
Fru talman! Just vad gäller tydlighet, inte minst i lagstiftningen, kan jag verkligen hålla med. Jag är väldigt mycket för tydlighet eftersom jag själv kommer från det militära.
Vi vill bara understryka att vi på inget sätt talar om ordningshållning i förorter. I vårt arbete har vi över huvud taget aldrig, i vare sig försvarsberedning eller försvarsutskott, talat om detta. Jag vill vara väldigt tydlig med att vi inte håller på med detta.
Att titta framåt i tiden är viktigt. Man kan inte bara planera utifrån och ta fasta på tidigare konflikter. Vi måste försöka uppskatta hur dessa subversiva element har använts i nu pågående konflikter och vilka utvärderingar till exempel Ryssland eller terrororganisationer gör av sina operationers effektivitet, och sedan måste vi försöka ta höjd för det.
Utformningen av lagrum och annat finns det en process för. Vi är fullkomligt övertygade om att det finns tillräcklig kompetens där.
Försvarsberedningen kommer också att titta på detta. Vi hoppas att vi där kan komma fram till klara lösningar och förslag på lösningar.
När det gäller militär och polisiär samverkan utöver beredskapspolis finns det, eller fanns i alla fall förr i tiden, så kallade milosäkkompanier där kvalificerad polispersonal ingick. Dessa kunde vara ett kitt mellan Försvarsmakten och polisen. Det kanske också är någonting man kan titta på fortsättningsvis.
Med det vill jag tacka för detta replikskifte.
Fru talman! Då ska jag se till att det Lars Wistedt nu har sagt blir nedtecknat, och jag ska komma ihåg det. Om jag sedan ser att ledande företrädare för Sverigedemokraterna återkommer, som de gjort vid ett antal tillfällen då det varit problem på något ställe, med att man ska skicka ut militären eller något annat som inte är det traditionella svenska sättet att hantera detta, ska jag säga: Jag trodde att vi klarade ut, när vi diskuterade detta betänkande från försvarsutskottet, att vi inte håller på med ordningshållning i förorterna. Detta ska jag notera och komma ihåg. Det är ett bra besked som i så fall avgränsar vad det egentligen handlar om.
Sedan kanske det finns en skillnad mellan mig och Lars Wistedt i det att jag inte tror så mycket på att vi kan lagstifta oss ur detta med sabotörer, illegalister och spioner. Det handlar om vår förmåga i myndigheterna att spåra upp detta så tidigt som möjligt. Vi har nu de här två bröderna som har blivit dömda, exempelvis. Där är det inte lagen som har varit problemet. Problemet har varit att de har kunnat verka den tid de har verkat. Men man fick ändå tag på dem. Vi har också en del andra exempel på hur myndigheterna har ingripit.
Jag skulle gärna vilja utveckla hur vi stärker våra förmågor att upptäcka situationen, analysera den rätt och ingripa så tidigt som möjligt. Det tror jag inte att vi gör genom att föra några djupare diskussioner om att byta resurser mellan Försvarsmakten och polisen. Det handlar om andra saker.
Sedan hoppas jag att vi slutligen kommer att ha ett enigt betänkande från Försvarsberedningen.
(Applåder)