Daniel Riazat (V) svarade TALMANNEN i en replik om (forts. från § 7) Förskolan (forts. UbU4) i debatten ”Protokoll 2022/23:68 Torsdagen den 23 februari” den 23 feb 2023.
TALMANNEN· i sitt anförandeÄrade ledamöter och Ers excellens! I gryningen den 24 februari 2022 ljöd flyglarmet över Kiev och andra ukrainska städer. Det har nu gått ett år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Det har gått…Ärade ledamöter och Ers excellens! I gryningen den 24 februari 2022 ljöd flyglarmet över Kiev och andra ukrainska städer. Det har nu gått ett år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina.
Det har gått ett år sedan de första männen, kvinnorna och barnen föll offer för denna nya våg av ryska kulor, granater och kryssningsrobotar i ett krig som egentligen inleddes redan 2014.
Det har gått ett år sedan allt förändrades för miljoner och åter miljoner ukrainare som fram till dess hade levt vanliga, europeiska liv i sitt land i hjärtat av vårt Europa.
Datumet den 24 februari har fläckats av det orättfärdiga våldet, som syftar till att underkuva ett land och ett folk. Men framför allt kommer dagen för evigt att förknippas med människans vilja och möjlighet att försvara det hon håller kärt, förknippas med kampen för det som är gott och rätt, förknippas med modet och styrkan hos Ukrainas folk.
Before I continue, let me extend a very warm welcome to His Excellency, Mr Andrii Plakhotniuk, Ukraine's Ambassador to Sweden, present in this chamber. Once again: Welcome!
(Applåder)
Den 24 februari förra året stod ni där på läktaren, herr ambassadör, och välkomnades av en samlad riksdag. Ett år har gått och mycket har skett, men stödet för Ukrainas sak är fortsatt grundmurat här i riksdagen. Därför ville jag att vi i dag skulle samlas i kammaren, demokratins hjärta, för att markera denna årsdag.
Vår respekt för det ukrainska folkets mod, uthållighet och motståndskraft har vuxit - för varje dag, för varje vecka, för varje månad, för varje mord, för varje missil, för varje massaker.
Det finns nog få av oss som egentligen och på djupet kan inse vilka uppoffringar Ukrainas befolkning har tvingats göra, både kollektivt och individuellt.
Sverige, och riksdagen, har vidtagit en lång rad åtgärder för att visa vårt orubbliga stöd, både konkret och symboliskt.
För att symboliskt synliggöra detta stöd belyser vi den här veckan Östra riksdagshusets fasad i de gulblå färger vi delar med Ukraina, och vi flaggar ukrainskt på Riksplan både nu och i morgon.
Ett mer substantiellt stöd har denna kammare visat under det gångna året då en rad beslut för att stödja Ukraina militärt, humanitärt och ekonomiskt har fattats i bred politisk enighet.
Redan den 28 februari, bara fyra dagar efter den ryska invasionen, lade finansutskottet fram ett utskottsinitiativ om stöd till Ukraina som klubbades samma dag. I debatten i kammaren deltog såväl försvarsministern som flera partiledare.
Lite beroende på hur man räknar kan man säga att riksdagen och regeringen under det senaste året har fattat beslut om stöd till Ukraina vid sju olika tillfällen, utöver de två ordinarie ändringsbudgetar som presenteras för riksdagen varje år.
Det här belyser hur vi i riksdagen har visat att vi kan agera mycket skyndsamt, kraftfullt och i bred enighet när situationen så kräver. Samtidigt som snabbheten i beslutsfattandet varit avgörande har processerna följt regelverket. Förslagen har förankrats i partierna innan de har beretts i utskott och beslutats i kammaren, även om hastigheten varit hög. Allt detta är en styrka för vår demokrati.
Vi har också sett stor enighet inom EU och med våra transatlantiska partner i synen på Rysslands krig mot Ukraina. Det har haft avgörande betydelse. Nu har Sverige som ordförandeland i EU ett särskilt ansvar för att upprätthålla enigheten bland medlemsländerna, både när det gäller stödet till Ukraina och sanktionerna mot Ryssland.
Ärade ledamöter! I den stora berättelsen om världen är ett år bara ett ögonblick, men för en människa som lider är det en evighet.
Vi har sett ofattbart och omätbart lidande under det år som gått. Vi har sett de sönderbombade skolorna och sjukhusen, vi har sett massgravarna, vi har sett flyktingvågorna, och det har fyllt oss med vrede och sorg - men framför allt har vi sett modet och beslutsamheten hos alla dem som vet att den som kämpar en rättfärdig kamp aldrig kämpar förgäves.
Det fyller oss med beundran, men också med tacksamhet. Tacksamhet för att det också är vår kamp som det ukrainska folket utkämpar - vår generations kamp för friheten och demokratin, för varje lands rätt att välja sin egen väg.
När allt detta är över och historien ska skrivas kommer namn som Charkiv, Mariupol, Cherson och tusen andra stora och små samhällen att bli ihågkomna som platser där slaget stod om Europas framtid.
Det kommer att stå att kampen var framgångsrik - för den måste vara framgångsrik. Vi kan helt enkelt inte tänka oss ett Europa där friheten och demokratin förtrampas, där den fria världen med all sin kraft och alla sina resurser inte gör tillräckligt.
När allt detta är över kommer historiens dom att falla hård över dem som bar ansvaret för Rysslands olagliga, orättfärdiga och ondskefulla krig.
När allt detta är över ska vi med stolthet kunna hissa Sveriges och Ukrainas blågula flaggor bredvid varandra och konstatera att vi stod sida vid sida i kampen för det som är rätt och för det som är gott.
Avslutningsvis skulle jag vilja citera den ukrainska poeten, författaren och dramatikern Kateryna Babkina och läsa några rader ur hennes dikt Evig hågkomst.
Så när - väntad eller inte - stunden är kommeni en stad där allting är satt i brandi ett land som kräver alltför mycket av digräkna upp i minnet alla du älskarde som i kärlek ska vandra i dina fotspåroch stäng inte ögonen.Evig hågkomst: tunna strålar flödande genom all tid,sköra klanger i luften, ljusblåa röster,glittrande guld i andras ögon.Så när du ligger för döden, sjung tyst för dig själv:liv övergår i liv som havet i regnoch därför upphör det aldrig.
Låt oss nu gemensamt än en gång resa oss upp och ge en stående ovation till Ukraina och till hans excellens ambassadören.
(Applåder)
Fru talman! Det är alltid lite speciellt att starta ett replikskifte över två timmar efter att man har begärt replik, men jag ska gå rakt på sak. I Sverigedemokraternas anförande från talarstolen tidigare framkom skepsis gällande genuspedagogik i förskolan, eller generellt. Sverigedemokraterna lade väldigt mycket fokus på människor med utländsk bakgrund, vilket inte är så märkligt med tanke på vilket parti vi pratar om. Ledamoten var väldigt noga med att hela tiden tala om hur hemskt det är att man får lära sig om jämställdhet, jämlikhet, genus och liknande frågor och om att detta skulle sakna evidens inom forskningen etcetera.
Till att börja med måste jag säga att inget av det som sades från talarstolen stämmer eller har någonting att göra med vare sig forskning eller beprövad erfarenhet.
För det andra vill jag säga att detta är väldigt genomskinligt. Sverigedemokraterna har bara ett sätt att använda sig av för att föra bort fokus från det faktum att man är med och bidrar till nedskärningar inom förskolan. Det finns bara ett sätt för Sverigedemokraterna att föra bort fokus från det faktum att man från den ena dagen till den andra vände förskolebarnen ryggen genom att bli ett av de partier som företräder riskkapitalbolagen inom förskolan i stället för förskolebarnen - och det är att prata om genus och om invandring och vad den innebär för den svenska förskolan. Det är precis detta vi har bevittnat i dag.
Min fråga till ledamoten är: Hur kan den viktigaste frågan vara Sverigedemokraternas syn på genus, när ni precis har varit med och bidragit till att det blir enorma nedskärningar för förskolan i kommunerna under de kommande åren?
Fru talman! Vi kan väl börja med nedskärningarna. Förskolan är beroende av statsbidrag - jajamän. Men vad vi i dag behöver se tydligare ute i kommunerna är att kommunerna själva prioriterar kärnområdena i välfärden, såsom barnomsorg och skola, i stället för olika typer av skrytprojekt och andra saker som inte över huvud taget har att göra med någon kommunal verksamhet av vikt. Jag har i åtskilliga kommuner där Vänsterpartiet styrt med Socialdemokraterna sett att man tappar fokus på välfärdens kärna och ägnar sig åt skrytprojekt och andra typer av aktiviteter som kommunen gärna kunde avhålla sig från.
Det är tvångsmetodiken vi diskuterar när det gäller genuspedagogik. Jag blir lite bekymrad över att ledamoten inte ser några bekymmer eller svårigheter med att man på ett nästan stalinistiskt, marxistiskt sätt indoktrinerar barn till att leva på ett visst sätt. Det sker samtidigt på ett påtvingande sätt. Barnets fria vilja spelar ingen roll, för här ska vi tala om för ett barn hur det ska vara. Jag är i och för sig inte förvånad över att detta kommer från just ledamoten.
(Applåder)
Fru talman! Ledamoten har missat vad svensk förskola egentligen är och hur det ser ut där ute. I sitt anförande nämnde Anders Alftberg att det är förbjudet att ha på sig klänning i förskolan. Jag vet inte vilket land och vilken förskola ledamoten har varit i; det är i alla fall inte i Sverige.
Jag menar dessutom, återigen, att allt detta enbart handlar om - åhörarna och de som sitter och lyssnar där hemma uppmärksammar säkert detta - att Anders Alftberg inte över huvud taget vill prata om varför Sverigedemokraterna är med och skär ned i kommunerna och i förskolan. Återigen går han tillbaka till att prata om frågan om genus, vilket man menar är stalinism och något som är väldigt hemskt för vårt samhälle.
Att i egenskap av kommun satsa på kärnprojekt är väldigt bra. Jag sitter själv i riksdagen bland annat på grund av att jag motsatte mig ett antal olika projekt som ledde till nedskärningar inom skolan och förskolan i min hemkommun Falun. Så jag vet exakt vad detta innebär.
Problematiken här handlar om att Sverigedemokraterna för det första är med och skär ned både här och i de kommuner där man är med och styr. För det andra är man med och ser till att vi fortsätter med ett marknadssystem där vi experimenterar med barnens framtid, för att se till att ett fåtal aktieägare och banker ska kunna tjäna pengar på det.
Sverigedemokraterna var en gång i tiden ett parti som stod emot detta. Men i dag är Sverigedemokraterna, efter lite middagar med Svenskt Näringsliv, på den andra sidan och anser att det ska få tas ut hur stora vinster som helst; det spelar ingen roll vad det innebär för barnen. Kan SD ens säga rakt ut till svenska folket att man inte till exempel har tagit emot pengar från dessa bolag för att göra detta?
Fru talman! Det var väldigt svårt att urskilja något - detta var närapå en monolog och en rad mantran från Vänsterpartiet, samma mantran som man alltid hör när vi diskuterar skolan: Det handlar om att det är de privata aktörerna och friskolorna som är bovarna i dramat och som dränerar. Detta mantra har vi tidigare hört hela tiden, och vi hör nu från ledamoten samma typ av upprepade mantran.
Låt oss bara snabbt ta detta att du sa att jag inte lever i verkligheten, efter 16 år i skolan och efter att ha jobbat med förskola i 16 år. Jag möter pedagoger dagligen, och jag hör föräldrar rapportera om att man på vissa förskolor runt om i landet - absolut inte på alla, men på tillräckligt många för att det ska vara ett bekymmer - märker tendenser till den här tvångsmetodiken, där man forcerar fram beteenden hos barn som de inte har valt av egen fri vilja. De ska vara på ett visst sätt och till exempel klä sig på ett visst sätt och avråds från att ha med sig vissa typer av kläder i skolan.
Detta är en verklighet. Jag vet inte vilken verklighet du lever i - det är väl den blinde mannens verklighet.
(Applåder)
