Markus Wiechel (SD) svarade Lotta Johnsson Fornarve i en replik om Utrikespolitisk debatt i debatten ”Protokoll 2022/23:63 Onsdagen den 15 februari” den 15 feb 2023.
Lotta Johnsson FornarveV· i en replikTack, ledamoten, för det svaret! Men biståndet blir ju inte bättre eller mer effektivt om man halverar det, om man skär ned det dramatiskt. Vi behöver mer stöd och mer bistånd i denna svåra situation när vi ser en…Fru talman! Äntligen har vi en ny regering i Sverige, som ser till resultat i stället för etikett i utrikespolitiken. Vi har alltför länge sett hur Socialdemokraterna som regeringsparti, och även deras samarbetspartier, återkommande har brytt sig betydligt mer om hur deras arbete beskrivs än vilken faktisk politik de levererar och vilket resultat deras vägval ger.
Vi ser det när det gäller den så kallade feministiska utrikespolitiken, och vi ser det när det gäller biståndet. Trots att man återkommande främjat islamistiska, kvinnoförtryckande krafter har man åkt från land till land och hävdat att man satt kvinnors och flickors väl och frihet främst. Detta har inte stämt.
Vi ser det också när det gäller biståndet, där man stolt stått upp för det så kallade enprocentsmålet. Det viktiga för Socialdemokraterna och kompani har inte varit vad pengarna gått till utan att Svensson har skickat tillräckligt stora delar av sina hårt förvärvade skattekronor utomlands. Denna ansvarslösa givmildhet har resulterat i stöd till alltifrån islamister till homofoba krafter eller i stora, svarta byråkratiska hål. Jag hoppas att det är slut med detta nu.
Fru talman! Den pågående revolutionen i Iran närmar sig nu sin femte månad. Protesterna är de största någonsin sedan islamisterna genom revolutionen 1979 skapade en av världens mest hårdföra diktaturer.
Det gläder mig, som har ett mångårigt engagemang i denna fråga, att fler har börjat höja sina röster, men det skrämmer mig att så lite sker från politikens sida. Det iranska rättsväsendets brutalitet och tortyr med grovt våld, könsstympningar, elchocker och våldtäkter har i kombination med hot och rena avrättningar bidragit till en tystnadskultur som präglar hela det iranska samhället. Allt detta medverkar till att regimen, trots ett enormt motstånd från den välutbildade och förhållandevis sekulära befolkningen, har lyckats bibehålla makten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Oaktat denna vetskap har Sverige stuckit ut som ett udda exempel beträffande sin Iranpolitik. De svenska Socialdemokraterna lade tidigt grunden för sin flathet och naivitet gentemot denna skurkregim. Svenska makthavare har med hänvisning till en påstådd tro på dialog gjort precis det som den iranska regimens lobbyister har önskat, och den skamfyllda fjäskpolitiken har kommit att förvaltas år efter år. Vi ser hur lobbyister, kanske förtäckta som forskare, har kunnat få en viktig roll i den svenska Irandebatten.
Tron på att så kallade reformister i Iran skulle kunna vända denna utveckling till något bättre har fått förödande konsekvenser. Den senaste reformistpresidenten Rohani gick till och med till val på tal om att införa en stadga för införande av medborgerliga rättigheter. Men han fortsatte, efter att ha fått makten, med övergrepp på befolkningen och slog nya rekord i antal avrättningar. De så kallade reformisterna är kort och gott en omistlig del av samma avskyvärda och unkna system. Det är ett system som saknar legitimitet och bör hamna på historiens skräphög.
Fru talman! För att återgå till vad jag inledde med: Regeringsskiftet i höstas skapade ett hopp om att Sverige äntligen skulle bryta med Socialdemokraternas ryggradslösa och naiva hållning i denna fråga. Det är extra viktigt nu när vi är ordförandeland i EU.
Sverigedemokraterna har drivit på för att regeringen ska sticka ut inom ramen för EU-samarbetet och därigenom skapa maximalt tryck mot Islamiska revolutionsgardet. Med tanke på dess fullkomliga avsaknad av respekt för fundamentala fri- och rättigheter, där inte minst personer med avvikande politiska åsikter, kvinnor och minoriteter utsätts för systematiska och statligt subventionerade övergrepp, kan vi inte tolerera rådande passivitet.
Sverigedemokraterna har också - sorgligt nog som enda parti - lagt skarpa förslag med flera punkter för en betydligt bättre och skarpare Iranpolitik. Jag hoppas innerligen att fler ansluter när dessa förslag på allvar hamnar här i riksdagen. För tydlighetens skull tänkte jag lista några av de förslag som vi har lagt: Islamiska revolutionsgardet IRGC ska terrorlistas i Sverige och hela EU. Kärnenergiavtalet JCPOA med Iran ska skrotas. Iranska regimens agenter som sysslar med underrättelseverksamhet i Sverige ska utvisas. Skarpa sanktioner ska riktas mot såväl iranska makthavare som deras nära anhöriga. Tribunaler ska upprättas för att säkerställa att den iranska regimens företrädare ställs inför rätta. Utöver detta, fru talman, bör Imam Ali-moskén i Järfälla, som i dag används som den iranska regimens spion- och propagandacentral i Skandinavien, omgående stängas och imamen utvisas.
Den svenska hållningen gentemot Iran har alltför länge präglats av en kombination av naivitet och feghet. Det får vara slut på det nu! Jag kan lova att detta är en fråga som jag inte släpper. Regeringen bör en gång för alla göra upp med arvet från Socialdemokraternas Iranpolitik.
Fru talman! Markus Wiechel talar om stöd till kvinnor i Iran. Jag håller med om att det är viktigt att stödja kvinnorna i Iran. Men det finns kvinnor i andra delar av världen som också behöver stöd, till exempel i Afghanistan, Guatemala och Myanmar. Då kan man fråga sig: Varför vill ni sänka biståndet så mycket som ni vill göra?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Ni har tidigare från Sverigedemokraternas sida sagt att ni vill halvera biståndet. Det skulle verkligen innebära stora nedskärningar av biståndet till exempelvis jämställdhet och kvinnor i många delar av världen. När vi nu ser hur jämställdheten och demokratin går tillbaka och fattigdomen ökar behövs biståndet mer än någonsin. Står ni fortfarande fast vid att halvera biståndet i den här svåra situationen?
Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för denna angelägna fråga. Inte minst för kvinnorna i Afghanistan ser vi hur fruktansvärt det har blivit nu när de inte ens får rätt till utbildning. När det kommer till biståndet ser vi på resultat snarare än kvantitet: hur mycket pengar man satsar på olika projekt eller på bistånd i det här fallet. Vi tycker att det är positivt om man kan göra stor skillnad i omvärlden, men det viktigaste är vad pengarna går till och inte hur mycket pengar som används.
Fru talman! Tack, ledamoten, för det svaret! Men biståndet blir ju inte bättre eller mer effektivt om man halverar det, om man skär ned det dramatiskt.
Vi behöver mer stöd och mer bistånd i denna svåra situation när vi ser en tillbakagång på så många olika områden, inte minst vad gäller jämställdhet, till exempel till följd av pandemin, runt om i världen. Då behöver Sverige som ett rikt land stå upp för biståndet och stödja demokratiutveckling och jämställdhet i världen, och det gör vi inte genom att skära ned på biståendet.
Fru talman! Återigen noterar jag att ledamoten fokuserar på hur mycket pengar man ger i bistånd. Det kan som sagt vara jättebra om man lägger pengarna på rätt saker, men det är inte alltid så.
Någonting som jag tycker är väldigt positivt nu med den nya regeringen är att man slår ihop bistånds- och handelsministerposterna till en post, vilket kan innebära stor förändring, inte minst för alla kvinnliga företagare i fattiga länder som ofta tar väldigt stort ansvar för familjens försörjning och för samhället generellt sett. Det skulle jag säga är djupt underskattat när vi ser till den svenska biståndspolitiken.
Fru talman! Jag har helt fastnat i det här med IRGC och en eventuell terrorstämpling, och jag måste känna att vi är i samma rum.
Jag har upplevt att det i utrikesutskottet faktiskt har funnits en bred enighet mellan SD och Centerpartiet om att det bör ske en terrorstämpling av IRGC. Sedan har det kommit till EU-nämnden, och där har vad jag har förstått SD varit alldeles tysta. Det senaste mötet då IRGC togs upp var jag själv med på. Frågan hade då behandlats i utrikesutskottet, där SD hade varit väldigt tydliga. Sedan kom den upp i EU-nämnden, och där sa man inte ett ord. Nu undrar jag: Har jag varit någon helt annanstans?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt
Fru talman! Jag har suttit på samma möten som ledamoten Anna Lasses i EU-nämnden, och jag har inte varit tyst. Det finns ju protokoll att titta på om man vill se det, och de är offentliga. Jag har varit väldigt tydlig i vårt ställningstagande när det kommer till IRGC: vi önskar att de ska vara terrorlistade. Det är korrekt som ledamoten säger att vi i vårt ställningstagande i utrikesutskottet drev på för att regeringen skulle anta den tuffaste möjliga hållningen gentemot IRGC.
Om detta sedan innebär att man från svensk sida ska streta emot och stå ensamma eller nästan ensamma i den hållningen ser jag inte det som något som driver frågan framåt. Tvärtom tycker jag att man ska driva på för att terrorlista IRGC och skapa enighet inom EU för det. Är det så att det inte går får man bära det från svensk sida. Men en viss hållning i EUnämnden som inte gör någon skillnad - det faller.
Fru talman! Okej, men uppfattade jag det då korrekt att man i utrikesutskottet har varit väldigt tydlig med att säga att det ska vara en terrorstämpling, och så har det varit punkt där, medan man i EU-nämnden har ställt sig bakom regeringens betydligt vagare linje där man säger att man inte ska vara emot en terrorstämpling?
Fru talman! Vi har varit stenhårda i både utrikesutskottet och EU-nämnden. I EU-nämnden fick vi till att regeringen skulle ha tuffast möjliga hållning gentemot IRGC och undersöka möjligheterna att nå enighet inom EU för att kunna klassa organisationen som en terrorgrupp.
Jag skulle vilja ha svar på om man går vidare med detta och kommer att rösta ja till Sverigedemokraternas motion om att terrorlista IRGC när den kommer upp i utrikesutskottet. Ledamoten kan inte svara nu, men hon får gärna fundera över detta och återkomma i sitt anförande.