Kalle Olsson (S) svarade Ingemar Kihlström i en replik om Ekonomisk trygghet vid ålderdom i debatten ”Protokoll 2022/23:42 Måndagen den 19 december” den 19 dec 2022.
Ingemar KihlströmKD· i en replikJag tackar Kalle Olsson för ett inspirerat och engagerat tal. Jag är ny i socialförsäkringsutskottet, så jag har inte alla svar på frågorna. Men jag kan konstatera att Kalle Olsson inledde med att säga att det finns…Fru talman! I Sverige får en kvinna när hon går i pension i genomsnitt 13 100 kronor i månaden i allmän pension. Motsvarande siffra för män är 15 700 kronor.
Tittar vi lite närmare på gruppen kvinnor inom Kommunal får sju av tio en andel av sin pension i garantipension. Det finns ett enkelt skäl till att vi socialdemokrater har talat och hela tiden fortsätter att tala om behovet av att höja pensionerna. Det är att för alldeles för många är pensionerna alldeles för låga. Gör vi ingenting kommer de att bli ännu lägre för kommande generationer pensionärer.
Hur pensionerna faller ut är i mångt och mycket en spegling av hur samhället ser ut i dag. Här ser vi klassamhället. Här ser vi ojämställdheten. Här ser vi ojämlikheten på arbetsmarknaden. Vi ser hur en LO-arbetare sliter ut sig i förtid och får lägre pension. Vi ser hur kvinnor tar större ansvar för hem och familj och därför får lägre pension. Vi ser hur yngre löntagare många gånger går miste om tjänstepension på grund av att arbetsgivaren inte har tecknat kollektivavtal och därför får lägre pension.
Det räcker alltså inte, fru talman, med att skruva i själva pensionssystemet för att förbättra pensionerna, utan vi måste göra så mycket mer. Vi måste exempelvis öka bemanningen i välfärden så att undersköterskor, barnskötare och andra orkar ett helt långt arbetsliv. Vi män måste ta större ansvar för ett jämställt familjeliv. Vi måste värna en stark fackföreningsrörelse så att fler löntagare omfattas av kollektivavtalens förmåner.
Pensionssystemet är speciellt i det att perspektiven är så långa. Det vi sår i dag ska vi skörda om kanske 40 år. Den insikten har hittills varit vägledande i det parlamentariska arbete som har kringgärdat pensionerna. I snart 30 år har de fem partier som stod bakom den ursprungliga pensionsöverenskommelsen tagit ett gemensamt ansvar för att vårda och utveckla systemet. Ingen kan säga att det har varit enkelt eller utan friktioner, men jag tror att vi alla kan skriva under på att Sverige har ett pensionssystem som är finansiellt robust, som har stått pall för såväl politiska maktskiften som ekonomiska kriser. Ett sådant facit borde i sig stämma till eftertanke bland de partier som nu funderar över att mixtra och riva upp gällande ordning.
Socialdemokraterna menar att de partier som ingick i den ursprungliga överenskommelsen bör ta ett fortsatt ansvar för densamma och faktiskt göra klart det som vi har kommit överens om. Då råkar det vara så att nästa punkt på Pensionsgruppens att-göra-lista är en översyn av avgiftsnivåerna. Vi socialdemokrater anser, i likhet med många andra, exempelvis med de fackliga centralorganisationerna och pensionärsorganisationerna, att vi måste öka pensionsavgifterna så att vi kommer upp i de 18 ½ procent i avsättning som det en gång var tänkt. Bara så kan vi på sikt säkerställa långsiktigt hållbara pensioner.
Exakt hur detta gå ska till är ett sådant typiskt exempel där partierna bör diskutera, väga olika intressen och slutligen landa i en uppgörelse som alla kan stå bakom, precis som vi har gjort så många gånger tidigare inom ramen för arbetet.
Fru talman! Nu har vi socialdemokrater i regeringsställning tack vare ett gott samarbete med andra partier kunnat vidta betydelsefulla åtgärder för att förbättra villkoren för stora grupper av landets äldre. Jag tänker på pensionstillägget som förstärkte ekonomin för äldre som har jobbat ett långt arbetsliv och ändå får låg pension. Jag tänker på införandet av trygghetspensionen för äldre löntagare som har slitit ut sina kroppar och för vilka alternativet annars hade varit att antingen ta ut en förtida låg pension eller leva på eventuella besparingar. Och jag tänker naturligtvis på den stora höjningen av garantipensionen som gav en miljon äldre högre pension.
För de 655 000 pensionärer som redan hade garantipension innebar reformen en höjning med i genomsnitt 900 kronor i månaden. Det är pengar som gör skillnad, särskilt i dessa dyrtider.
Nu finns företrädesvis bättre bemedlade tjänstemän med inkomster som gör att de aldrig själva kommer att komma i närheten av någon garantipension som tycker att höjningen av garantipensionen har gjort att skillnaden i pension mellan dem som har arbetat ett helt långt arbetsliv och dem som inte fullt ut har gjort det har minskat för mycket. Den typen av invändningar är lätta att ha om man har sitt på det torra, men för den ensamstående pensionär som kanske har 9 000-11 000 kronor i månaden är det inte en teoretisk diskussion, utan det är en mycket verklig fråga om huruvida pengarna faktiskt räcker till att köpa mat hela månaden. Blir det några julklappar till barnbarnen? Rimligaste sättet, fru talman, att värna respektavståndet är att höja inbetalningarna till pensionssystemet.
Oavsett om vi är i regeringsställning eller i opposition kommer vi socialdemokrater att oförtröttligt fortsätta kampen för högre pensioner. För oss gäller det långsiktiga målet att den samlade pensionen för vanliga löntagare ska vara minst 70 procent av slutlönen. I Sverige ska det vara tryggt att gå i pension.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Kalle Olsson för ett inspirerat och engagerat tal.
Jag är ny i socialförsäkringsutskottet, så jag har inte alla svar på frågorna. Men jag kan konstatera att Kalle Olsson inledde med att säga att det finns mycket kvar att göra. Då reflekterar jag över att ni har varit åtta år vid makten, och ändå har ni liksom inte tagit tag i frågan.
Kalle Olsson talar om att Pensionsgruppen är viktig. Jag tolkar budskapet från Kalle Olsson som att Socialdemokraterna är villiga att gå in fullt ut i Pensionsgruppens arbete. Men finns det några förbehåll? Det finns en uppfattning att de som vill gå in i Pensionsgruppen, som ställer upp på kraven, också kan vara med framöver. Vi vet att det nu finns partier som inte fanns i riksdagen när Pensionsgruppen bildades. Det råder en helt annan parlamentarisk situation nu. Jag har förstått att tidigare signaler från Socialdemokraterna inte har varit solklara. Är man villig att gå in med full kraft i Pensionsgruppen även om det kan vara gångbart att bredda den?
Om man nu tycker att Pensionsgruppen är så utmärkt kan man titta på det garantitillägg som vi diskuterar och som också lyftes fram. Det diskuterades faktiskt inte på något sätt i Pensionsgruppen innan det genomfördes. Tycker Kalle Olsson att det var en bra hantering av det garantitillägg som blev resultatet för att Magdalena Andersson skulle kunna tillträda som statsminister?
Fru talman! Om vi tittar på hur det ser ut för landets pensionärer ser vi en något splittrad bild. Det finns de som har det bra och tryggt på ålderns höst, men det finns alldeles för många som har det väldigt tufft. Det är ofta kvinnor. De har slitit, ofta i offentlig sektor, samtidigt som de tagit stort ansvar för hem och familj.
Det finns stora orättvisor i dag i hur det här faller ut. Jag nämnde Kommunal, där sju av tio kvinnor får en del av sin pension i garantipension. Jag tycker inte att man kan vara nöjd när man tittar på det utfallet.
Som socialdemokrat känner jag inte att vi har något att skämmas för i hur vi har jobbat med de här frågorna under de senaste mandatperioderna. Vi höjde garantipensionen. Vi införde tillägget för dem som har jobbat ett helt långt arbetsliv men ändå har låg pension. Vi gjorde insatser på bostadstillägget med mera - inte sällan under rätt stort motstånd från den sida som Ingemar Kihlström företräder. Så är det ju.
Vi behöver göra mer, men ska vi verkligen ta tag i den här frågan och strukturellt få upp pensionerna i Sverige måste vi titta på avgifterna, och som jag sa inledningsvis i mitt anförande ligger den frågan på Pensionsgruppens bord. I stället för att hålla på och prata om allting annat, låt oss fokusera på det! Låt oss ta tag i den här frågan nu och göra en översyn och se om vi kan hitta samsyn för att faktiskt få upp pensionerna varaktigt och ordentligt. Det ju det som skulle göra skillnad i det långa perspektivet.
Fru talman! Jag tackar Kalle Olsson för inlägget men kanske inte för frånvaron av svar på de frågor jag ställde angående hur man ser på Pensionsgruppens fortsatta arbete, vilka som ska delta och hur man ska vara.
Det är faktiskt så, Kalle Olsson, att det finns fler partier som kämpar för de äldre. Det var faktiskt vår budget som tog bort skillnaden i beskattning mellan lönebidrag och så. Det kan vi titta på.
Vi kan också blicka framåt. Vad behöver vi göra?
Jag kommer tillbaka till garantitillägget, som man kan säga hanterades vid sidan om Pensionsgruppen. Tycker Kalle Olsson att det var ett bra sätt? Jag delar den uppfattning som Kalle Olsson har att man ska ha Pensionsgruppen för att ha långsiktighet. Vi ska inte ha det så att det vilar på budgetbeslut, vilket det gjorde på det här sättet. Och det garantitillägg som togs fram gjorde inte att pensionssystemet blev enklare.
Vi var på ett pensionsforum för inte så länge sedan. Där sa de främsta experterna i Sverige att vi har ett system som ger bra pension för väldigt många - jag delar åsikten att vi behöver se till att fler får till det - men samtidigt är väldigt komplicerat. Det är väldigt svårt även för dem som är de yttersta experterna, för det har varit lite lappa och laga.
Det här kan vi nog vara lite ansvariga för båda två, så jag säger inte att inte vi också varit med i det. Men jag vidhåller att vi behöver ha långsiktighet. Där är Pensionsgruppen - som jag bedömer behöver breddas så att vi får ett brett underlag för dem som ställer upp på de kriterier som gäller - det viktiga.
Jag upprepar min fråga. Hur ser Socialdemokraterna på fortsättningen för Pensionsgruppen, och vad tycker man om hanteringen av det garantitillägg som senare till och med sågades av Pensionsmyndigheten för att man i viss grad tog bort respektavståndet? Var det en bra hantering under förra året?
Fru talman! Ett problem här är att vi haft en borgerlighet som under väldigt lång tid har jobbat väldigt aktivt för att vi inte ska få upp pensionsnivåerna som vi har pratat om här. Så är det ju. Diskussionen har ju pågått i Pensionsgruppen under lång, lång tid om att vi behöver göra mer för att höja pensionerna för dem som har det väldigt tufft. Eller hur? Så har det ju varit. Det är sanningen.
I bästa fall skulle vi kunna hitta samsyn så brett som möjligt i de här frågorna. Det är jag den förste att hålla med om, och jag hoppas att det är den vägen vi kan vandra också framgent.
Men när inte det gick var vi tvungna att agera, för sanningen var ju den att före höjningen var lägstanivån för garantipensionen 8 700. Nu har jag inte möjlighet att ställa någon motfråga, men det är väldigt lågt. Det är väldigt låga nivåer att leva på.
Jag glömde säga i mitt förra anförande att vi även tog bort skillnaden i skatt som den dåvarande alliansregeringen drev upp. Det tog ganska lång tid att göra det.
Om vi ska vara ärliga när det gäller synen på Pensionsgruppen handlar det om att ni nu har satt er tillsammans med Sverigedemokraterna. De vill vara med, och det har skapat vissa interna problem för er.
Från Socialdemokraternas sida är vi fullt inriktade på att jobba vidare för att höja pensionerna. Det är det viktiga för oss. Det är det absolut viktigaste nu. Vi måste fortsätta det arbete som vi bedrev när vi satt i regeringsställning, och vi tror att vi har goda förutsättningar att göra det om vi bara sätter oss ned och faktiskt börjar beta av det vi sa redan 2017 och framåt att vi skulle göra. Då är det en översyn av avgiftsnivåerna som är närmast på tur. Jag tycker att vi borde ta tag i det i stället.