Magnus Jacobsson (KD) svarade Adrian Magnusson i en replik om En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring i debatten ”Protokoll 2022/23:119 Onsdagen den 7 juni” den 7 juni 2023.
Adrian MagnussonS· i en replikDet var onekligen en intressant resa, från Josef i Betlehem till 80-talet, och så var vi inne en vända på 1998-2002. Tack för detta! Det var en många gånger sympatisk redogörelse som ledamoten gjorde, och det lät…STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.
Man brukar säga att ett samhälle visar sin styrka när det gäller hur man behandlar äldre, sjuka, barn och flyktingar. Det är en gammal devis: Det är i omsorgen om varandra som vi visar vår styrka. Detta ser vi också över tid. I ett jägarsamhälle är det den gemensamma härden och fördelningen av köttet som gör att man kan klara sig. I ett jordbrukssamhälle ser man hur man sparar över tid för att klara en kallare tid.
I ett industri- och kunskapssamhälle som det vi befinner oss i handlar det om lön men också om att avsätta resurser för en annan tid, om något händer, och det kan vi göra i form av försäkringar eller via skattsedeln i form av försörjningsstöd och andra stöd. Vi har byggt ett samhälle där vi någonstans fångar upp varandra.
Den absolut tidigaste socialförsäkringen som är dokumenterad är troligtvis i Bibeln. Det är när Josef säger att man ska lagra i sju år för att använda under sju dåliga år. Det är antagligen den första dokumenterade fördelningspolitiska modellen.
Detta är rätt spännande, för det verkar vara rätt allmänmänskligt att vi försöker se och stödja varandra. Eller som Göran Hägglund uttryckte det: Vi ska ha ett samhälle där ingen hålls tillbaka och inte heller någon lämnas efter. Det är precis på detta sätt de olika försäkringssystemen fungerar.
Men samtidigt finns det en problematik - vi såg det bland annat på 1980-talet - om man har ett skatteuttag som blir för högt. Redan på Josefs tid, misstänker jag, skulle bönderna i Egypten ha blivit lite griniga om man hade tagit all deras skörd. Men om man gräddar av en del av skörden, 10, 15 eller 20 procent, och sparar över tid ser man nyttan av det.
På 1980-talet fick vi det spännande fenomenet att skatten var så hög att om man jobbade övertid fick man ofta ha muntligt avtal om att få två timmar ledigt. Det var helt enkelt inte lönt att ta ut det i lön, för då kom man över en brytpunkt. Så är det också med försäkringar.
Om vi har en arbetslöshetsförsäkring som ligger för högt, en sjukförsäkring som ligger för högt eller olika bidrag som ligger för högt, så att gapet mellan att arbeta och att ändå bli försörjd blir för litet, kommer det att uppstå problem. Det spelar så att säga ingen roll vad vi tycker om det. Det vet alla som studerar nationalekonomi. Vi kan gå in när vi vill i historien och titta. Det finns en balanspunkt.
Amerikanska revolutionen började för att man höjde skatten på te, och vi fick Boston Tea Party. Egentligen höjde man skatten på alla varor. Men det finns alltid en balanspunkt.
När jag var förbundsordförande i KDU letade vi efter balanspunkter. Bland annat var det en kollega här i riksdagen, Hans Eklind, som skrev en bok där man talade om grundtrygghet. Vi har försäkringssystem som ger oss en grundtrygghet. Ingen ska lämnas utanför, men ingen ska heller komma efter. Det måste löna sig att arbeta. Det måste finnas en grundtrygghet och en nytta.
Jag har hållit på en del med kommunpolitik och sett hur våra olika försäkringssystem och andra trygghetssystem har fungerat praktiskt. Jag har också noterat att Miljöpartiet har varit inne på samma resonemang, fast de har kallat det medborgarlön. Även där finns resonemanget om var brytpunkten går. Var hittar vi ett läge med en god grundtrygghet och samtidigt en möjlighet att uppmuntra till mer arbete? Mer arbete kommer vi ju att behöva.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring
Vi är i dag i ett läge där vi har brist på arbetskraft. Vi kommer inte att klara välfärden om vi inte lyckas få fler att komma i jobb. Då blir dessa frågor viktiga.
När jag satt i riksdagen första gången, 1998-2002, skrev jag tillsammans med Stefan Attefall och Maria Larsson en rapport som handlade om den danska modellen. Det är en spännande modell där man har en hög trygghet men en ganska snabbt fallande vinkel. Men man har också sett till att det ska vara lätt att byta arbetsplats. Det är en modell som jag tror kan fungera om det är arbetskraftsbrist, men vad händer om man har en stor arbetslöshet och en brant trappa?
Hur vi än vänder och vrider oss som politiker tenderar vi att hamna i lägen där vi måste väga olika mål, i det här fallet målet att ge människor trygghet om de blir arbetslösa. Jag tycker att Magnus Persson uttryckte det på ett fantastiskt bra sätt här i talarstolen för en stund sedan - hur det kan vara när man själv drabbas. Jag har goda vänner som har hamnat i det läget att de blivit varslade, förlorat jobbet och riskerat att tappa hus och hem. Det är klart att en hög ersättning är jätteviktig för dem.
I Storbritannien träffade och pratade jag med somalier från en somalisk förening. De hade först flytt till Sverige och Norden. På bara några år har nästan 10 000 somalier kommit till Lancaster, tror jag att det var. Jag kommer inte ihåg exakt vilken stad det var, men jag var där på studiebesök som kommunpolitiker. Deras beskrivning var att nästan alla kommit från Norden eller Holland. Jag frågade givetvis om motivet till att de lämnat Norden och Holland och flyttat till Storbritannien, och de svarade: Här fick vi jobb.
Det finns en drivande kraft i oss människor att vi vill vara med i samhället, vara en del av det och göra någonting. Detta tror jag att vi i Sverige behöver ta till oss. Om våra trygghetssystem blir så trygga att människor ställs utanför är det inte givet att det är trygghet. Jag har stadsdelar hemma i min egen kommun där 50 procent är arbetslösa och 40 procent av skolbarnen inte klarar målen.
Som kristdemokrat står jag bakom uppgörelsen. Jag kan hålla med dem som säger att det är Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna som har drivit linjen om en rätt hög a-kassa. Jag har inga problem att ställa mig bakom det, för jag tror att vi behöver ha en grundtrygghet. Men jag tror också att man, när man gör en uppgörelse, är tvungen att titta på andra reformer.
Vi måste underlätta för människor att komma in på arbetsmarknaden. Vi måste se över bidragssystemen i övrigt, för det måste finnas ett mellanrum mellan den ersättning man kan få utan att arbeta och den ersättning man får när man arbetar. Om detta mellanrum inte finns kommer vi att få problem med våra pensionssystem och försörjningssystem, och vi kommer inte att klara välfärden. Vi måste nämligen vara fler som bidrar genom jobb.
Jag tror att de flesta av oss är överens om detta i grunden. Sedan kan man alltid fundera på var balanspunkten i a-kassan ligger, om det är på 70, 90 eller 72,5 procent. De diskussionerna tror jag att vi kan hålla på med i det oändliga. Det viktigaste är ändå att vi överens om att arbete och handel skapar välfärd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring
(Applåder)
Fru talman! Det var onekligen en intressant resa, från Josef i Betlehem till 80-talet, och så var vi inne en vända på 1998-2002. Tack för detta!
Det var en många gånger sympatisk redogörelse som ledamoten gjorde, och det lät onekligen bra. Men ledamotens anförande var också ännu ett tydligt exempel på hur kristdemokratin våndas och att man egentligen tycker att det är ganska jobbigt att stå och försvara dagens proposition men ändå gör det.
När finansutskottet tog beslut om en extra vårändringsbudget 2020, då den socialdemokratiska regeringen tillfälligt höjde taknivåerna i a-kassan, skrev Jakob Forssmed: "Men det finns skäl att särskilt understryka vikten av att takhöjningen är tillfällig, annars riskerar den att ha en långvarigt hämmande effekt på övergången mellan a-kassa och arbete. . Kristdemokraterna menar därför att det är viktigt att den relativt stora takhöjningen blir tillfällig och återgår till nuvarande nivåer i syfte att bibehålla drivkrafter till arbete när konjunkturläget är mer normalt."
Jag förstår att Kristdemokraterna med den ingångsvinkeln våndas här i kammaren i dag. Jag vill ställa samma fråga som jag ställde till den moderata ledamoten tidigare: Hur långt är KD beredda att gå i förhållande till Sverigedemokraterna? Hur långt kommer man att låta Sverigedemokraterna föra kristdemokratin framför sig? Finns det någon gräns för det, eller är det Sverigedemokraterna som styr kristdemokratins hållning på akassans område?
Fru talman! Jag tror att ledamoten ska ta och studera kristdemokratin lite grann. Vi är det enda borgerliga parti, mig veterligen, som de facto har en historisk traditionell relation till fackförbund, framför allt på kontinenten. Det gör att vi har en annan syn på detta.
Jag känner mig inte alls obekväm med att man i det politiska samtalet emellanåt gör kompromisser, tvärtom. Vi är inte ett parti som har en ideologi om att det finns ett färdigt samhälle. Vi tror däremot att resan framåt i syfte att ständigt göra samhället lite bättre är det politiska målet i sig.
Det är absolut ingen hemlighet att just denna fråga är en kompromiss, och jag har inga problem med att stå för det. Mitt resonemang handlar mer om en filosofisk verklighet. Alla nationalekonomer lyfter fram att det finns en brytpunkt för hur mycket skatt man kan ta ut innan människor slutar jobba.
Det finns också en brytpunkt för hur starkt ett trygghetssystem kan vara innan det inträffar att en del väljer att inte söka jobb. Det här vet vi alla, även socialdemokratin. Det handlar om att hitta denna brytpunkt. Jag tillstår att socialdemokratin är en rörelse som historiskt har lyft fram detta. Arbetslinjen är inte bara en moderat linje, utan historiskt var det en socialdemokratisk linje.
Man får inte fastna i en bidragstes och tro att den hjälper människor. Vi ska ha ett varmt samhälle, men vi ska också ställa krav på att människor ska arbeta och hjälpa till så att samhället blir varmt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring
Fru talman! Jag kan intyga för ledamoten att socialdemokratin fortsatt är fast förankrad i arbetslinjen, men nu är det regeringens proposition vi diskuterar. Den borde ligga i linje med arbetslinjen, om det nu är något som ledamoten brinner så pass mycket för.
Jag blir lite förvånad när ledamoten pratar om att det behöver finnas ett mellanrum och något slags brytpunkt, precis som att a-kassan ger 100 procent av lönen första dagen. Så är det ju inte. Det finns redan i dag en tydlig skillnad i att gå från arbete till a-kassa eller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Ledamoten sa att det är en kompromiss. För mig innebär en kompromiss att man får både ge och ta. Man ger något, och i det här fallet har Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna gett bort a-kassan, som man lade stort fokus på före valet. I stället har man, antar jag, fått något annat. Jag skulle gärna vilja veta vad det är för något man har fått på arbetsmarknadsområdet i utbyte mot att man förhandlade bort a-kassan.
Fru talman! Kristdemokraternas fokus i förhandlingarna har inte legat på utskott för utskott. Därför blir frågan i sig omöjlig att svara på.
De stora kristdemokratiska vinsterna i Tidöförhandlingen handlar framför allt om sjukvården, där vi kristdemokrater såg köer som måste hanteras. Förra gången vi satt på Socialdepartementet var vi med och halverade köerna, och vi hoppas kunna vara med och göra det igen tillsammans med regionerna.
Vi tog också strid för en fråga som var oerhört känslig för bland annat Sverigedemokraterna, och det var biståndet. Vi nådde inte ända fram. Vi ville ha 1 procent, men vi nådde till 0,7. Utan oss i förhandlingarna hade det sett sämre ut. Så är politik, och det vet alla medborgare. Varenda en som går och röstar vet att man går till val på vad man önskar göra. Men man accepterar ett valresultat.
Enligt min uppfattning fick vi ett alldeles för dåligt valresultat. Väljarna borde förstå att vi är bättre. Hade de förstått det hade vi haft mer artilleri i förhandlingarna, men utifrån de förutsättningar vi fick har vi försökt förhandla fram våra löften. Vi kan nu konstatera att vi har fått sänkt skatt med 1 krona på bränsle, att vi från den 1 januari 2024 kommer att få en sänkning av reduktionsplikten och att vi får en stor vårdreform.
Jag ska vara ärlig och säga att jag är väldigt nöjd med de resultat vi har. Därför är jag i dag beredd att acceptera en kompromiss där Sverigedemokraterna får något som inte var exakt vad vi ville. Men det är vad de har vunnit. Vi har vunnit en stor vårdreform, och det är jag stolt över.