Robert Hannah (L) svarade Vasiliki Tsouplaki i en replik om Spelfrågor i debatten ”Protokoll 2022/23:107 Torsdagen den 11 maj” den 11 maj 2023.
Vasiliki TsouplakiV· i en replikTack för förtydligandet, Robert Hannah! Jag tyckte att det var viktigt att åhörarna fick höra att det inte riktigt var så som Robert Hannah först framförde, att tre partier var emot tillkännagivandet. Vänsterpartiet…Fru talman! Även om man kanske inte kan tro det av den debatt som har varit är spel ett riktigt folknöje. En stor del av befolkningen spelar; det kan vara mer eller mindre regelbundet. Många köper en lott, träffar vänner i bingohallen, sätter ihop en tipsrad eller spelar på nätet.
För de allra flesta är det ett trevligt och lagom spänningshöjande inslag i vardagen. Men det finns också en grupp som spelar ofta och om mycket pengar, som har svårt att sluta, som får ett missbruk - några procent - och dras ned i en negativ spiral och som spelar om mer än de tänkt och känner att de sedan behöver spela ännu mer för att vinna tillbaka det de förlorat. Det är en grupp som börjar låna av vänner och familj, tar snabblån i hemlighet och hamnar i en skuldfälla, förstör relationer och helt tappar fotfästet. Särskilt utsatta är de som lider av psykisk ohälsa, annat beroende och ekonomisk utsatthet.
Därför är det viktigt att vi fortsätter följa upp hur dagens lagstiftning på spelområdet kan skydda konsumenterna i så hög grad som möjligt. Vi vill ju kunna ha de positiva upplevelserna för den enskilda som följer en match man satsat en liten slant på och de intäkter som spel ger till civilsamhället, men utan att utsätta människor för riskerna. Det är en svår balansgång, och det är viktigt att vi lyssnar på forskningen och tar del av de utvärderingar som görs. Det är också nödvändigt att ansvariga myndigheter, till exempel Spelinspektionen och polisen, har resurser och kunskap för att kunna sätta stopp för olagligt spel och matchfixning.
Fru talman! Den proposition som den nuvarande regeringen lagt fram utifrån utredningar som den förra regeringen beställde innehåller en rad bra förslag för att skärpa upp spelmarknaden. Dem är vi överens om i dag.
Det är på tiden att frågan om matchfixning kommer mer i fokus. Det behövs ett systematiskt arbete med den frågan och nära samverkan mellan spelbolag, idrotten och polisen. Spindeln i nätet behöver Spelinspektionen vara. Tyvärr har polisen inte kvar sina specialister på området, och det är en viktig pusselbit för att inte de kriminella krafterna ska slinka igenom nätet.
Från Vänsterpartiets sida saknar vi två delar i regeringens förslag. Vi tycker att det ska vara fler aktörer som kan dela personuppgifter än vad som föreslås i propositionen. I dag förekommer mycket vadhållning på exempelvis hästsporten och e-sporten, och de aktörerna finns inte med i Riksidrottsförbundet. Vi saknar också Svenska olympiska kommittén i uppräkningen av organisationer. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation 15, som tar upp de här frågorna.
Den andra viktiga pusselbiten som skulle kunna göra skillnad är att förbjuda spel på enskilda händelser, lätt manipulerade moment som hörnor och inkast. I dag är det bara förbjudet med vadhållning på negativa spelhändelser som frisparkar och gula kort, och bara inom ett fåtal idrotter. Här menar vi från Vänsterpartiet att det behövs en uppskärpning och beklagar att regeringen inte tagit tag i den frågan.
Det är mycket lättare att övertala en idrottare att göra sådant som troligtvis inte påverkar resultatet i matchen första gången man erbjuder personen pengar för att manipulera en match eller tävling. Elitidrottare spelar själva om pengar i högre grad än genomsnittet, och andelen som hamnar i ett riskspelande är mycket högre än hos befolkningen i genomsnitt. Det gör gruppen extra utsatt för påtryckningar från bekantas bekanta som vill fixa en match men också för att hamna i klorna på farligare kriminella som omsätter stora pengar på matchfixningen.
Fru talman! Kanske lite oväntat måste jag också säga några ord om de allmännyttiga lotterierna. Jag trodde att den frågan var avklarad i och med den reglering vi har varit överens om de senaste åren. Jag trodde att det fanns ett brett samförstånd kring vikten av goda villkor för de ideella organisationer som vill ha ett lotteri eller en bingoverksamhet, till exempel.
Åren direkt efter den nya omregleringen fanns det bekymmer med stora kostnader för föreningarna för att skaffa de nya licenserna. Flera av de små lotterierna fick lägga ned när de skulle ha certifieringar som kostade flera miljoner och helt åt upp den lilla förtjänst som skulle ha gått tillbaka till social verksamhet, lägerverksamhet och så vidare. Jag interpellerade då den dåvarande ministern Shekarabi och fick bra gehör för att lösa situationen. Men nu har alltså frågan dykt upp på dagordningen igen efter att regeringen och Sverigedemokraterna sagt att de vill utreda hur man ska förbjuda politiska partier att bedriva lotteriverksamhet.
För mig och Vänsterpartiet är det självklart att även den som bedriver ett allmännyttigt lotteri ska ta konsumentfrågorna på stort allvar och uppfylla omsorgsplikten, även om det inte finns någon forskning som visar att lotter leder till spelmissbruk. Det kan handla om att göra det enkelt att avsluta en prenumeration, att inte ha en aggressiv marknadsföring och att vara transparent med vad pengarna går till. De undantag som finns för lotterier, till exempel att kunna erbjuda spel på kredit och ha återkommande bonus, kan låta som allvarliga avsteg om man inte förklarar att det handlar om att många tycker att det är bekvämt att få sina lotter hemskickade och sedan betala dem via faktura. Det är egentligen inte så konstigt.
För många lottköpare handlar det om att man framför allt vill stödja en god sak. En del av dessa lotterier har också bara varuvinster. Själv har jag till exempel vunnit riktigt bra plastlådor att sortera skruvar och spikar i.
Bonusarna som erbjuds kan vara två tekoppar eller en vacker pläd. Det går inte att jämföra med de bonusar som bettingbolagen och kasinobolagen använt sig av för att få människor att spela för mer än de har råd med och för att hålla kvar spelare med uppenbara spelproblem. Det är bonusupplägg som ruinerat människor och som nu prövas i våra domstolar.
Efter Robert Hannahs anförande var jag tvungen att lite snabbt försöka förstå mig på telefonförsäljningsfrågan. Jag hittade det betänkande som jag tror att Robert Hannah syftar på när det gäller skriftlighetskrav. Vad jag kan se var det ett enigt utskott som stod bakom tillkännagivandet om att se över och inkludera bland annat lotterier och paketresor i fråga om skriftlighetskraven. Det tycker jag var bra. Vänsterpartiet var alltså med på att titta närmare på frågan.
När någon ringer upp på telefon, och man blir lite förvånad, är det viktigt att man förstår vad man går med på. Vänsterpartiet och riksdagens alla partier, vad jag förstår, var med på det tillkännagivandet. Antingen har jag läst fel när jag har läst snabbt i min mobil, eller också kommer Robert Hannah inte ihåg rätt när det gäller hur det gick till i utskottet vid tidpunkten.
Fru talman! För alla som har följt regeringens och SD:s utspel om partiers möjlighet att bedriva lotterier och som kanske har lyssnat på debatten här i dag är det uppenbart att det inte handlar om omsorg om lottköpare utan om att komma åt en viktig inkomstkälla för ett oppositionsparti. Vi har tidigare hört sverigedemokrater som har ifrågasatt bidrag till organisationer som är kritiska till deras politik. Det är uppenbart att man vill tysta kritiska röster. Det är beklagligt att Moderaterna, som till och med skaffat sig ett eget lotteri, lånar sig till Sverigedemokraternas agenda.
Jag har flera gånger i dag hört Sverigedemokraternas Jonas Andersson säga att han oroar sig för människor som blir skuldsatta på grund av Slotteriet, Kombilotteriet. Slutsatsen av och logiken i det resonemanget måste i så fall vara att Sverigedemokraterna och Jonas Andersson också vill förbjuda alla de bolag och spelformer som leder till att människor hamnar i spelmissbruk i dag. Dessa gör att människor behöver begära skuldsanering hos sin kommun, hamnar hos kronofogden och gör av med hundratusentals kronor, som de inte har täckning för, på nätkasinon. De gör många gånger att människor blir skuldsatta för livet.
Varför föreslår inte Sverigedemokraterna förbud mot de riskabla spelformer som i dag gör att människor ruineras och förstör relationer till vänner och familj som man lånar pengar av för att finansiera sitt spelmissbruk? Jag tycker inte att logiken håller. Och jag tror att många åhörare här i dag har lagt märke till det.
Det finns inga belägg för att skraplotter som man får hem en gång i månaden leder till spelmissbruk. Däremot kan man ha svårt att betala sina räkningar. Det gäller många människor i dag. Vänsterpartiet har många förslag på hur vi ska dels komma åt spelmissbruket, dels hjälpa människor som har det tufft ekonomiskt.
Jag tycker inte att logiken håller. Jag hoppas att övriga partier, efter att frågan utretts, ser att det inte är logiskt, tar sitt förnuft till fånga och kan se det positiva i att civilsamhället hittar andra finansieringskällor än bidrag från stat, regioner och kommuner, vilket Liberalerna säger här att de förespråkar.
Det här är en annan finansieringskälla än offentliga bidrag. En del partier kanske säljer pins, tygväskor eller ryggsäckar. Andra partier säljer lotter.
Jag hoppas också att alla partier här i riksdagen kan enas om att partier är allmännyttiga föreningar. Jag blir förvånad när jag hör Kristdemokraterna uttrycka tveksamhet när det gäller det. Partier är väl självklart samhällsnyttiga och allmännyttiga. Det är vi som utvecklar vår demokrati tillsammans med övriga organisationer i civilsamhället.
Alla måste väl ändå höra att det är en absurd slutsats att här i riksdagen komma fram till att partier inte är allmännyttiga eller gör nytta för samhället.
(Applåder)
Fru talman! Jag välkomnar att Vänsterpartiet nu anser att Sverigedemokraterna är ett allmännyttigt parti och att de är samhällsbärare och positiva för demokratin. Det är nog första gången någonsin jag har hört det i kammaren. Jag tycker att det är jättekul.
Låt oss prata om ärendet. Det är lite farligt att ge sig in i en diskussion om det med någon som varit i rummet och att påstå att det som personen säger inte stämmer. Om riksdagsledamoten vill veta vad som hände när det gäller telefonförsäljning kan jag säga att vi i oppositionen var kraftigt negativa till att det skulle finnas en särlagstiftning för Socialdemokraterna. Socialdemokraterna utredde inget annat än sin egen särlagstiftning, den lagstiftning de kom till riksdagen med.
Sverigedemokraterna hade en reservation. Allianspartierna hade en egen. Det fanns alltså majoritet. När dessutom Vänsterpartiet anslöt till allianspartiernas motion i riksdagen bildades en majoritet.
Eftersom Vänsterpartiet aldrig har suttit i regeringen kan jag meddela att kutym när man har en riksdagsmajoritet emot sig är att man väljer att gå med oppositionen, för att skriva ned motståndet mot sig själv. När Vänsterpartiet vände valde alltså S och MP att gå med på allianspartiernas yrkande.
Sedan hände ingenting. Eller hur? Det var 2018. Under Socialdemokraternas ytterligare fyra år vid makten kom det ingen annan ändring av det undantag som Socialdemokraterna hade infört för sig själva. Det är klart att det är problematiskt att ha särregler för sig själva.
I er motivreservation kräver ni att det ska vara bred enighet, men det gjorde ni inte 2018, när ni anslöt till allianspartierna. Hur kommer det sig att ni plötsligt har det nya kravet, Vasiliki Tsouplaki?
Fru talman! Tack för förtydligandet, Robert Hannah!
Jag tyckte att det var viktigt att åhörarna fick höra att det inte riktigt var så som Robert Hannah först framförde, att tre partier var emot tillkännagivandet. Vänsterpartiet tyckte faktiskt också att det var viktigt att det utreddes.
Det är beklagligt att det inte har hänt någonting på många år. Så är det med en del, faktiskt alltför många, tillkännagivanden från riksdagen. De behandlas inte särskilt skyndsamt, oavsett vilken regering vi har. I riksdagen brukar vi också vara eniga om att påtala att det behöver skyndas på. Det tror jag att vi kan vara överens om.
Robert Hannah inledde med att säga att det var förvånande att jag sa att alla partier, inklusive Sverigedemokraterna, är viktiga för samhället. Självklart är alla organisationer röstbärare för sina medlemmar och väljare, om det är ett politiskt parti. Det är viktigt att det finns goda möjligheter att göra de personernas röster hörda genom föreningen. Därför är staten, regionerna och kommunerna med och finansierar genom bidrag till civilsamhället, för att människor ska kunna vara delaktiga i demokratin. Det gäller självklart även Sverigedemokraternas väljare.
Jag har många invändningar mot Sverigedemokraternas politik och människosyn med mera. Men den diskussionen vill jag ta i ett politiskt sammanhang. Jag vill inte gå in och specifikt förbjuda bidrag till Sverigedemokraterna, om de hittar på någon käck finansieringskälla.
Dock har vi behövt styra upp en del av regelverket för partibidrag. Det visade sig nämligen att Sverigedemokraterna slussade pengar från kommunal nivå till sin riksorganisation. Då var vi överens om att det inte var tänkt på det sättet, utan kommunala bidrag ska gynna demokratin på kommunal nivå och komma invånarna i den kommunen till godo. Därför finns det i dag ett regelverk för att rapportera hur man använder sitt partistöd.
Fru talman! Jag har egentligen inget att tillägga mer än att det är en definitionsfråga om partipolitiska lotterier är allmännyttiga eller inte. Jag tycker inte att man kan jämföra partier med den lokala fotbollsföreningen som ska finansiera sina fotbollar och matchtröjor och att man genom att ha särregler för sig själva ska kunna finansiera en valrörelse för en viss politisk inriktning.
Det handlar verkligen om särregler för Soialdemokraterna själva. Fallet från 2018 med telefonförsäljning är ett uppenbart lagstiftningsskrivande och framförande för att gynna det egna partiet och den egna verksamheten. Om jag ringer till Gun, 65, på telefon och försöker sälja någonting gäller i dag krav på skriftlighet för alla, förutom för det partiets eget lotteri.
Det är klart att det inte blir tydligt för pensionärer i Sverige som riskerar att bli utnyttjade att det finns ett undantag som de inte känner till för lotterier som gäller för alla andra i samhället. Om man verkligen hade brytt sig om att människor blir utnyttjade hade man inte infört ett litet undantag bara för sig själva som gör att man får sälja saker till äldre personer på det här sättet. Det är klart att det är problematiskt.
Det är ännu mer problematiskt när en majoritet i riksdagen har sagt att vi inte ska ha det på det här sättet. Socialdemokraterna valde att skriva ihop sig med de andra partierna men gjorde ingenting på fyra år när man hade makten. Det är det stora problemet vi har i Sverige med de här lotterierna. Problemet är inte att regeringspartierna försöker ta bort en socialdemokratisk finansieringskälla, utan att Socialdemokraterna har skapat en egen lagstiftning där de har satt sig själva före pensionärers rättigheter och möjligheter i livet. Det är tydligt i fallet med telefonförsäljning.
(Applåder)
Fru talman! Jag tror att vi redde ut att vi är överens om telefonförsäljningen, så det behöver vi kanske inte orda mer om. Men jag reagerade lite på ledamotens påstående att det finns en lagstiftning utformad särskilt för ett parti - Socialdemokraterna -, vilket han insinuerade här. Det här är ju lagstiftning som gäller för alla partier.
Liberalerna kan starta lotterier. Moderaterna har försökt. Sverigedemokraterna hade tydligen också en idé om att göra det. Det här är alltså inte en särlagstiftning som bara gynnar ett parti, som Robert Hannah uttrycker det. Den öppnar i stället för alla partier att hitta andra finansieringskällor än bara partistöd, bidrag från Timbro och andra företag eller rika personer som vill skänka pengar. Det var ett allvarligt fall i höstas när Kalla fakta ringde runt till partierna för att erbjuda hemliga donationer för att kringgå regelverket. Där öppnade bland andra Robert Hannahs parti för att hitta vägar runt systemet och ta emot anonyma donationer.
Det finns mycket att diskutera kring hur partierna finansierar sin verksamhet. Det ska vara transparent och tydligt vem som kan ha hållhakar på ett parti eller en ledamot. Det är därför registret som vi tidigare hörde om finns. Azadeh Rojhan berättade att vi behöver anmäla om vi till exempel har aktieinnehav för att det ska vara tydligt för väljarna att vi inte företräder någon hemlig person eller något hemligt företags intressen andra än dem man kan se öppet och redogöra för.
Det finns alltså mycket att prata om kring partifinansiering. Är den tillräckligt stor eller behövs det mera? Hur kan vi hålla demokratin livaktig? För mig som vänsterpartist är det viktigt att värna det civila samhällets möjligheter att vara röstbärare och vara med och bygga demokratin starkare.
(Applåder)