Tobias Andersson (SD) svarade Daniel Vencu Velasquez Castro i en replik om Näringspolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:106 Onsdagen den 10 maj” den 10 maj 2023.
Daniel Vencu Velasquez CastroS· i en replikDå ska jag alltså förstå att Sverigedemokraternas ingång - alltså det största partiet i regeringsunderlaget - är att näringslivet ska lämnas helt själv i klimatomställningen. Staten ska inte investera några pengar i…Herr talman! Det är ett stort och viktigt betänkande vi debatterar, och jag börjar med att yrka bifall till vår reservation, nummer 9, rörande övrigt om företagsfrämjande åtgärder.
Med det sagt ska jag beröra ämnet för denna debatt: näringspolitik - först brett och lite allmänt för att därefter belysa några av Sverigedemokraternas förslag som ryms i betänkandet.
Det är min uppfattning att näringsutskottets syfte och min roll i näringsutskottet är att främja och stärka näringslivets förutsättningar. Det torde vara alla partiers strävan, men ändå är synen på företag, företagsamhet och marknadsekonomi en ideologisk fråga.
Partierna som utgör regeringsunderlaget är av uppfattningen att företag är något positivt och att politikens roll är att ta ett steg tillbaka och skapa de förutsättningar som krävs för att företag och entreprenörskap ska kunna frodas i vårt samhälle och därigenom skapa arbetstillfällen och generera skatteintäkter som sedan finansierar den gemensamma välfärden och de politiska satsningar som eftersträvas. Det är vår sida av politiken.
Det finns en annan sida som har en diametralt motsatt syn på företagande och snarare ser det som en stöld från arbetare och i bland annat reservationer i betänkandet pratar om hur människor ska behålla och äga det de producerar. På det stora hela vänder man sig mot de förutsättningar vi vill ge företag och misstänkliggör i stället företag och entreprenörer och tycker att de skor sig. Man är inte av den uppfattning regeringsunderlaget är: att detta är människor som tar vara på de möjligheter som finns och sedan genererar ett mervärde inte bara åt sig själva, vilket de gärna får göra, utan också åt dem som tar arbete i deras bolag och genom de skatteintäkter de genererar.
Exakt vad som utgör näringslivets förutsättningar i praktiken finns det inte ett enkelt eller entydigt svar på. Näringslivets förutsättningar är beroende av en mängd saker. En del är politiska, andra absolut inte. Många frågor landar i andra utskott och i andra betänkanden än det vi nu debatterar. Ett par av dessa är värda att nämna.
Brott mot företag utgör en av de största utmaningarna för näringslivet i dagens Sverige. Det är sorgligt när man besöker företagare runt om i landet och återkommande möts av historier om hur kriminalitet och otrygghet för personalen belastar deras verksamhet, vilket genererar stora kostnader på grund av stölder och investeringar i trygghetshöjande åtgärder.
Svenskt Näringsliv uppskattar den totala kostnaden för näringslivet på detta område till uppemot 100 miljarder kronor. Det är en ofantlig summa som är en direkt konsekvens av en misslyckad politik som resulterat i att företagare får ta den nota som socialdemokratiska regeringar har sprungit ifrån.
Ett annat område som inte heller berörs i betänkandet men som är viktigt för näringslivets förutsättningar är givetvis kompetensförsörjningen - möjligheten att hitta den personal man behöver för att ta sin verksamhet till nästa nivå och växla upp i tempo. Nästan oavsett bransch och näring är man i behov av kompetensutveckling och livslångt lärande.
Tillståndsprocesser är ett tredje område som är avgörande för näringslivets förutsättningar och som också, åtminstone till viss del, hanteras i andra utskott. Regeringen går nu fram med en rad åtgärder för att underlätta detta och därmed garantera elektricitets- och energiförsörjningen, vilket detta utskott bland annat hanterar, dock inte i dagens betänkande.
Herr talman! Efter denna redogörelse kan man fråga sig vad som ryms inom näringspolitiken och just detta näringspolitiska betänkande. Det visar sig vara ganska mycket.
I dag diskuterar vi bland annat innovationsfrämjande åtgärder. Här efterfrågar Sverigedemokraterna bättre förutsättningar för inhemsk företagsforskning. Det är viktigt att vi kan behålla och attrahera innovationsdrivande, näringslivsnära forskning i och till Sverige. Därför anser vi att exempelvis skattenivåer och regelverk bör ses över i en utredning om hur vi underlättar företagsforskning.
Vi debatterar även olika former av företagsstöd och företagsfrämjande åtgärder. På detta tema problematiserar SD det offentligas stöd till det privata näringslivet, vilket alldeles för ofta är något annat är marknadskompletterande. I stället snedvrider de marknadens instrument och genererar de bidragsentreprenörer vi sverigedemokrater vill sätta stopp för eftersom de utnyttjar de riktiga entreprenörernas skattemedel genom att ta emot allmosor från det offentliga. Det behövs en bättre uppföljning och en mer samlad syn på hur det offentliga ska stötta det privata näringslivet utan att det slår snett.
Konkurrens från offentlig verksamhet berörs också. Här ser vi att det finns brister. Entreprenörer behöver inte bara kämpa mot byråkrati, administration och regelkrångel utan tvingas dessutom konkurrera med offentliga aktörer i allt från städverksamhet till byggsektor. Detta behöver ses över från politiskt håll. Konkurrensverket behöver bättre verktyg och förutsättningar, vilket Sverigedemokraterna också belyser i betänkandet. Dessutom behöver vi säkerställa att Konkurrensverket får beslutanderätt när det offentliga konkurrerar med det privata. Här finns brister i nuläget.
Det sista i mitt urval av ärenden som hanteras i betänkandet är besöksnäringen och dess villkor. Är det någon näring som i närtid blivit styvmoderligt behandlad är det just besöksnäringen. Under pandemin tvingades man genomgående laga efter läge när politiken ryckigt och spretigt över en natt kunde förändra förutsättningarna för att bedriva verksamhet, utan att man fick den kompensation som hade varit skälig utifrån de inskränkningar i allt från äganderätt till demonstrationsrätt som politiken genomförde där och då.
I betänkandet föreslår Sverigedemokraterna exempelvis ett tydligt främjandeuppdrag till de myndigheter som verkar nära besöksnäringens förutsättningar. Vi föreslår också att man ger sig på det regelkrångel som belastar besöksnäringen i nuläget när det gäller hotelltillstånd, danstillstånd, personalliggare och kassaregister. Det handlar givetvis också om alkohollagens alla brister.
Detta är några exempel på Sverigedemokraternas politik i betänkandet. Men det viktigaste att ta med sig från mitt anförande är att vi nu på riktigt och för första gången på länge har en regering som står på näringslivets sida, som värnar om näringslivets förutsättningar och som kommer att göra allt i sin makt för att möjliggöra ett gott företagsklimat med bra förutsättningar för både entreprenörer och stora bolag att växa, utvecklas, behålla sin produktion i Sverige och fortsätta generera det mervärde som finansierar vår gemensamma välfärd och skapar budgetutrymme för oss politiker. Det tycker jag är toppen.
Herr talman! Vi socialdemokrater vet att aktiv näringspolitik gör skillnad. Sedan 2014 har industrin fått ett rejält uppsving, och det är tack vare starkt ledarskap och färdriktningen att Sverige ska dra nytta av den klimatomställning vi står inför. En viktig del av klimatomställningen är olika techbolag och startups som bidrar till en snabbare klimatomställning och digitalisering, något som stärker svensk konkurrenskraft. Den socialdemokratiska regeringen skapade flera stöd för småföretag att söka, bland annat via Vinnova och Almi Invest, och startade rikskapitalbolaget Saminvest.
Nu skriver Sverigedemokraterna i sin kommittémotion att de vill begränsa möjligheten till finansiering för det de kallar bidragsentreprenörer. Då måste jag fråga: Vad menar Sverigedemokraterna med det? Vilka företag är det som inte ska få stöd? Näringslivet säger själva att utan statligt stöd blir det inga startups. Ska de alltså försvinna? Eller snarare: Ska svenska startups missgynnas när andra ger dem stöd? Och hur görs definitionen av en bidragsentreprenör - är det friskolor som använder statliga pengar för att köpa våffelstugor som åsyftas? Är det enbart småföretag eller är det också stora företag som kan vara sådana här bidragsentreprenörer? Det skulle jag vilja ha svar på, herr talman.
Herr talman! Detta synliggör den skillnad som finns i synen på näringsliv mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.
Från Sverigedemokraternas sida är vi av den uppfattningen att det är privat kapital som skapar tillväxt i Sverige. Vi är av den uppfattningen att det är privata aktörer med bra idéer som får verka på en konkurrensutsatt marknad som sedan genererar den tillväxt som vi är så beroende av. För om det vore så att man är helt beroende av de offentliga stöd som jag beskylls för att ifrågasätta, då finns det inget syfte med att vi ens har ett privat näringsliv, om det är så att det är direkt beroende av allmosor av det offentliga.
Daniel Vencu Velasquez Castro nämnde att startups enligt honom inte kan uppstå om det offentliga inte stöttar dessa. Då ska de inte heller uppstå, herr talman, är min uppfattning. Om man inte har förutsättning att stå på egna ben, om man inte har en affärsidé som står emot den konkurrens som finns på den fria marknaden, ska man bli utkonkurrerad. Det är marknadsekonomi. Det är vad jag tror på. Det är vad det här regeringsunderlaget tror på. Sedan ska politiken skapa förutsättningar för näringslivet genom avregleringar, genom att erbjuda god infrastruktur och annat, men det ska inte vara det offentliga som göder det privata näringslivet genom allmosor.
Det finns alldeles för många exempel på bidragsentreprenörer, vilket framträdande forskare likt Christian Sandström belyst, inte minst kopplat till klimatområdet - de gröna bubblor som fått uppstå när politiker velat leka avgörare av var den bästa affärsidén ligger och sedan öst miljoner eller miljarder på dessa projekt. Det vill vi från Sverigedemokraterna sätta stopp för. Vi tror på det privata näringslivet, inte på socialdemokratiska politruker.
Herr talman! Då ska jag alltså förstå att Sverigedemokraternas ingång - alltså det största partiet i regeringsunderlaget - är att näringslivet ska lämnas helt själv i klimatomställningen. Staten ska inte investera några pengar i klimatomställningen - eller är det staten som ska göra klimatomställningen och inte de privata företagen? Det får Tobias Andersson också gärna svara på.
Det Sverige har gjort är fantastiskt. Vi har fler gröna företag än någonsin. Det finns problem som behöver lösas med klimatomställningen, det förnekar jag inte. Det finns problem som vi behöver ta oss an, men vi behöver ta oss an dem tillsammans. Antingen tar man sig an dem genom att ha på sig en ledartröja och vilja lösa dem eller så fastnar man i att problematisera saker utan att komma med några som helst lösningar. Det är det som sker nu.
Det som sker är att dessa startups, som står för en stor del av den stärkta svenska konkurrenskraften framför allt när det kommer till techområdet och digitaliseringen, kommer att lämnas helt själva, för enligt Tobias Andersson ska staten inte ha en aktiv roll i den omställning som vi ska göra - eller om det är så att staten ska göra den själv helt utan näringslivet.
Vad vill då Sverigedemokraterna göra för att investera Sverige ur klimatkrisen - om man nu tror på att en sådan existerar? Vad har Sverigedemokraterna för politik för att främja nya innovativa idéer som snabbar på klimatomställningen men framför allt stärker Sveriges konkurrenskraft? Eller ses alla företag som bidrar till klimatomställningen - av vilka väldigt många får stöd, inte bara i Sverige utan i hela världen - som bidragstagare?
Herr talman! Jag råkar vara av den uppfattningen att jag misstänker att Daniel Vencu Velasquez Castro inte har tagit del av de många granskningar som akademi och myndigheter har gjort av det offentligas företagsstöd. Så sent som för något år sedan tog vi del av hur Riksrevisionen - den kanske främsta granskaren av den offentliga verksamheten - gick igenom granskningar av offentliga stöd till det privata näringslivet och fastslog att deras konsekvensutredningar inte höll måttet.
Vi har gång efter annan sett hur till exempel Myndigheten för tillväxtanalys har sågat Vinnovas stöd där man antingen inte kan se någon effekt av stödet eller inte kan mäta det. Vi har tagit del av andra granskningar som kritiserat att en del av myndigheternas egna granskningar har gått ut på att man har frågat de företag som man har gett pengar till. Man har alltså gett en allmosa till ett företag, och sedan har man kommit tillbaka och frågat: Tycker du att det var bra att du fick gratis pengar? Då har de svarat: Ja, jag tycker att det var bra att jag fick gratis pengar. Utifrån den analysen, den granskningen, har man landat i att detta är ett effektivt stödprogram som vi ska fortsätta att ägna oss åt.
Det kanske är så att Socialdemokraterna vill fortsätta att slösa pengar i en situation där vi behöver spara, där vi inte vill driva på inflationen, där vi befinner oss i ett svårt läge och där det offentliga behöver prioritera sina resurser.
Från Sverigedemokraternas sida tycker jag att varje förslösad skattekrona är en förlust som hade kunnat gå till något annat, exempelvis ordentliga satsningar eller skattelättnader för att gynna det svenska företagsklimatet. Då är det en skymf att vi i nuläget lägger okända miljarder på att stödja det privata näringslivet.
Jag frågade riksdagens utredningstjänst hur stor mängd medel som går från det offentliga till det privata. De kunde inte ge mig ett svar, för det är så många aktörer inblandade och ingen rimlig uppföljning sker. Det är ett problem. Vi behöver vara varsamma med skattemedel, inte minst i denna situation.