Paulina Brandberg

Fru talman! Helena Vilhelmsson har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att arbeta för att stävja våld och utsatthet i ungas relationer samt på vilket sätt jag är beredd att säkra den nationella stödlinjen ungarelationer.se och dess överlevnad på både kort och lång sikt.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för hennes engagemang i denna viktiga fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att motverka våld i ungas relationer är en central och viktig del av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har därför gett flera myndigheter i uppdrag att förstärka det arbetet.

Jämställdhetsmyndigheten har fått i uppdrag att kartlägga och sprida information om våld i ungas parrelationer samt att stödja våldsförebyggande insatser riktade till unga i parrelationer. Statens skolverk har fått i uppdrag att förebygga, upptäcka och åtgärda mäns våld mot kvinnor, inklusive våld i ungas relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Socialstyrelsen har prövat och beviljat bidrag till stiftelsen 1000 Möjligheter, som driver stödlinjen ungarelationer.se, enligt förordningen (2022:257) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer och vissa andra ideella organisationer inom brottsofferområdet. Socialstyrelsens beslut innefattar ett ställningstagande i ett ärende som rör myndighetsutövning i ett enskilt fall som jag som minister inte kan uttala mig om.

Avslutningsvis vill jag säga att för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor på kort och lång sikt är det avgörande att stoppa våldet i ungas parrelationer.

Herr talman! Jag tackar interpellanten och ledamoten för debatten, och precis som det har påpekats är ett av Sveriges mest brinnande jämställdhetsproblem att unga flickors och kvinnors frihet och rättigheter begränsas på ett helt oacceptabelt sätt. Att de kan leva som vem som helst och på samma villkor som andra flickor och kvinnor samt pojkar och män i vårt land är fullständigt grundläggande för vår jämställdhetspolitik, och vi kommer aldrig att acceptera något annat. Därför kommer vi att fortsätta att vidta åtgärder så länge det ser ut som det gör.

Jag vill också vara tydlig med att den svenska regeringen fördömer förtryck mot kvinnor och framför allt mord på kvinnor när de inte lever upp till det levnadssätt som män kräver. Detta ska inte äga rum någonstans i Sverige.

Den förra regeringen kallade sin utrikespolitik för feministisk, och sedan satte som sagt företrädare på sig hijab vid ett officiellt besök i Iran. Det kommer ingen i denna regering att göra.

Jag tackar åter för debatten. Jag är glad att vi har en samsyn när det gäller problematiken även om vi har olika syn på hur vi ska lösa den.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Interpellanten frågar mig om jag inte ser att det är ett problem att flickor och kvinnor tvingas bära hijab och burka. Självklart ser både jag och regeringen att detta är ett jättestort problem. Just därför har vi ett omfattande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Att vi inte vill införa ett riktat förbud i enlighet med det Sverigedemokraterna, interpellanten och riksdagsledamoten föreslår har absolut ingenting med politisk korrekthet att göra. Det viktiga här är den grupp som utsätts för detta och hur vi skyddar dem på allra bästa sätt, och därför måste vi hitta åtgärder som går att förverkliga i praktiken.

Som jag tidigare sa har jag svårt att se en lösning där vi vidtar åtgärder mot religiösa plagg riktat enbart mot en specifik religion. I så fall måste vi i stället ha åtgärder som riktar sig mot religiös klädsel på ett bredare sätt, och då blir konsekvensbeskrivningen desto större. Vi måste utifrån den konsekvensbeskrivningen också fundera över hur detta står sig i relation till vår grundlag. Det handlar helt enkelt om att ha förslag som är praktiskt genomförbara i vårt rättssystem. Det är enbart detta det handlar om; det handlar inte om att vi inte ser problematiken.

Självklart är det så, precis som interpellanten har påpekat, att religionsfriheten i vårt land innefattar både en rätt att utöva den religion man själv vill utöva och en rätt att slippa utöva den religion man inte vill utöva. Här ser vi hur framför allt föräldrar och släkter i Sverige berövar andra människor deras frihet och tvingar dem att exempelvis bära religiösa symboler - eller för den delen det vi pratar om här, det vill säga slöja eller burka. Detta behöver vi agera mot. Vi kan inte förhålla oss passiva till detta, men vi måste hitta de åtgärder som är effektiva och praktiskt genomförbara.

Som jag nämnde har vi i det nya, uppdaterade Tidöavtalet en åtgärd riktad mot detta. Jag vill dock särskilt återkomma till det jag sa i mitt tidigare anförande, nämligen att vi måste se detta problems utbredning i Sverige. Det gäller inte minst inom skola och förskola. Där har vi inte bara problem med förskolor och skolpersonal som saknar relevant kunskap för att agera på ett adekvat sätt när det finns signaler om hedersrelaterat våld och förtryck, utan där finns det faktiskt skolpersonal och förskolepersonal som aktivt bidrar till att upprätthålla ett hedersförtryck, bland annat genom att se till att slöjan sitter på under hela skoldagen eller förskoledagen.

Detta ska över huvud taget inte existera i Sverige, och vi behöver växla upp arbetet från regeringens håll. Det behövs också ett mer aktivt arbete ute i våra kommuner. Från regeringens sida försöker vi på alla sätt hitta de åtgärder som krävs för att arbetet ska fungera ute i samhällets alla kapillärer. Det är nämligen alltför många som far illa och förlorar sina fri- och rättigheter, framför allt flickor och kvinnor. Det kan vi aldrig förhålla oss passiva till.

Herr talman! Till att börja med vill jag betona att det råder en stor samsyn mellan mig, interpellanten och ledamoten gällande att vi behöver bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Det har ingen som helst plats i Sverige.

Det råder också en samsyn gällande att slöja, hijab och burka inte är vilka klädesplagg som helst. De kan inte jämföras med en hatt, en strumpa eller något annat klädesplagg, utan det handlar om religiösa plagg som också ofta används som verktyg för att upprätthålla hedersrelaterat våld och förtryck.

I de här frågorna finns ingen diskrepans i vår syn.

Vad gör vi då åt detta? Frågan kan tyckas enkel, men i själva verket är den ganska komplex. Vi har i vår grundlag en religionsfrihet. Vi har också åtaganden enligt internationella konventioner gällande religionsfrihet som sätter gränser för vad vi kan göra i vår lagstiftning. Detta är inte någonting unikt för Sverige, utan vi ser liknande utmaningar i andra länder.

När jag och interpellanten nyligen var i New York på FN:s kvinnokommissions årliga möte hade jag ett möte med den österrikiska ministern som berättade om den lagstiftning som de hade gällande slöjförbud i skolan, något som vi ju har diskuterat även här i Sverige. De hade den lagstiftningen fram till att den underkändes av den högsta domstolen i Österrike utifrån att den enbart tog sikte på en enda religion - islam. Därmed var den inte förenlig med österrikisk grundlag.

Jag ser framför mig att den situationen ser likadan ut i Sverige: Vi har svårt att ha åtgärder som inriktar sig på en enda religion. Vi behöver helt enkelt ha en bredare konsekvensanalys när vi pratar om de här frågorna. Det vi verkligen vill komma åt är ju det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är det som är nyckeln i detta. Jag önskar att det hade funnits en enkel lösning, men det gör det inte. Vi behöver hitta andra sätt att vidta åtgärder.

Jag vill verkligen trycka på att de kvinnor som tvingas bära den här formen av religiös klädsel inte bär någon som helst skuld för att de gör det. Skulden ligger hos dem som utövar tvånget. Regeringen har därför i det uppdaterade Tidöavtalet kommit fram till att vi behöver titta på kriminaliseringen av olaga tvång och se till att det på ett tydligare sätt innefattar att tvinga någon att bära religiös klädsel.

Det är en åtgärd som vi vidtar i det här arbetet, men självklart är det inte tillräckligt när vi ser de problem som finns ute i våra skolor och i olika delar av landet. Jag blev själv väldigt förskräckt men inte förvånad, ska jag säga, när jag exempelvis tog del av rapporten som gjordes i Malmö gällande hedersförtryckets utbredning på förskolor och skolor där och bristen på effektiva åtgärder.

Herr talman! Sara Gille har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta åtgärder för att införa ett generellt förbud mot användande av heltäckande slöja, hijab och burka i Sverige.

Låt mig börja med att slå fast att ingen har rätt att i hederns namn påtvinga andra sina uppfattningar, vare sig om klädsel eller om något annat. Att flickor eller kvinnor uppmanas att skyla sig måste vidare i många fall uppfattas som ett uttryck för en syn på förhållandet mellan könen som vi inte kan acceptera i Sverige. I Sverige ska flickor och pojkar respektive kvinnor och män ges samma möjligheter och behandlas lika. Människors frihet ska inte begränsas på grund av deras kön.

Tvång att bära ett visst plagg såsom heltäckande slöja, hijab eller burka är ett uttryck för hedersrelaterat förtryck, vilket utgör en allvarlig kränkning av kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. I första hand bör därför lagstiftningsåtgärder riktas mot dem som utövar hedersrelaterat våld och förtryck, snarare än mot dem som utsätts för det.

Den fråga som interpellanten tar upp om ett generellt och fullständigt förbud mot heltäckande slöja, hijab och andra värderingsstyrda plagg i Sverige är komplex och ger upphov till ett antal frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Sverige ska vara ett fritt land, där det är självklart att var och en är fri att klä sig som hen själv vill utan att påtvingas andras värderingar.

Ett undantagslöst förbud mot till exempel att bära ansiktstäckande plagg riskerar att komma i konflikt med bland annat religionsfriheten såväl i vår egen grundlag som i Europakonventionen samt principen om likabehandling.

När det gäller att skärpa samhällets reaktioner mot dem som utövar hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen vidtagit flera åtgärder. Ett led i arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket är att säkerställa att lagstiftningen är heltäckande och ger ett ändamålsenligt skydd. Så sent som i januari i år gav vi en särskild utredare i uppdrag att se över ett antal straff- och civilrättsliga frågor i syfte att skärpa synen på hedersrelaterat våld och förtryck, bland annat genom att ta ställning till om straffskalorna för vissa hedersrelaterade brott bör skärpas. Regeringen har också förstärkt det våldsförebyggande arbetet genom en permanent förstärkning på 50 miljoner kronor årligen för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Mot denna bakgrund har jag för närvarande ingen avsikt att ta initiativ till ett sådant generellt förbud som Sara Gille efterfrågar.

Herr talman! Jag skulle vilja tacka för den här debatten. Detta är en viktig fråga. Vi ska inte glömma bort någon del av svensk arbetsmarknad. Vi ska ha en arbetsmarknad som fungerar för alla som är verksamma på den.

Vi kommer som sagt att tillsätta en utredning när EU-direktivet är klart. Så småningom kommer det att resultera i ett betänkande, som vi väl båda två får sätta oss in i. Sedan ser jag fram emot kanske något av en bokcirkel i interpellationsdebattsformat framöver. Då kan vi återkomma till dessa frågor.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Till att börja med vill jag konstatera att det helt klart råder en samsyn mellan oss om att det finns stora problem med hur gigarbetares situation ser ut i dag. Det råder ingen som helst tvekan om att gigarbetare far illa på svensk arbetsmarknad och att det har ett samband med deras i många fall oklara anställningsstatus och vem som egentligen är ansvarig för vad när det gäller deras arbetsmiljö och anställning generellt.

Direktivet, som vi ser fram emot ska antas, kommer att sätta upp vissa minimikrav som Sverige ska leva upp till för att vi ska uppfylla det som åläggs oss. Vi kommer att behöva tillsätta en utredning för att implementera detta direktiv, och i den kommer vi såklart att utgå från svensk arbetsmarknad. Vilka problem har vi på svensk arbetsmarknad? Vilka oklarheter finns här? Vi kommer såklart också att utgå från vår svenska modell och hur den fungerar för att vi ska kunna få till de lagstiftningsåtgärder som krävs för att vi ska kunna uppfylla våra förpliktelser enligt direktivet men också för att vi ska kunna förbättra situationen för denna grupp och för plattformsföretagen. Som jag sa tidigare: Alla vinner på att det finns en tydlighet i var ansvaret ligger.

Vi kommer såklart att få återkomma till frågan när vi tillsätter utredningen, men det finns inget som hindrar att vi tar ett bredare grepp om frågan än vad direktivet kräver av oss.

Precis som jag var inne på är anställningsstatusen en avgörande pusselbit. Att ha tydlighet där är en avgörande pusselbit för möjligheten att organisera sig på vår svenska arbetsmarknad. Men här vill jag bara skjuta in att det inte är någon skyldighet att organisera sig i Sverige. Regeringens uppgift här är att skapa möjligheter att organisera sig, och där menar jag att det är en viktig pusselbit att man kan tydliggöra när någon ska anses vara anställd och när någon är egenföretagare.

Precis som nämndes här ska inte alla gigarbetare klassificeras som anställda. Här behöver vi ha ett regelverk som är träffsäkert och som verkligen fyller sitt syfte. Det är de som i realiteten agerar som anställda som ska kunna ha den statusen.

Herr talman! Frågan om gigarbetare är viktig att diskutera. Detta är en relativt ny företeelse, får man väl ändå säga, på svensk arbetsmarknad och också något som vi har sett öka väldigt mycket de senaste åren, inte minst under pandemin. Det är jätteviktigt att vi anpassar kartan efter hur verkligheten ser ut i dag och inte efter hur den brukade se ut. De åtgärder vi vidtar måste utgå från alla olika typer av arbete och arbetsformer som finns på den svenska arbetsmarknaden, för vi ska ha ett fungerande arbetsmiljöarbete överallt.

När den här regeringen tillträdde i oktober 2022 pågick förhandlingarna om plattformsdirektivet för fullt i EU. Från den svenska regeringens sida kämpade vi hårt för att få in skrivningar för att värna den svenska modellen i direktivet. För att den svenska regeringen skulle kunna ställa sig bakom direktivet var det avgörande att vi fick in den typen av skrivningar så att det blev kompatibelt med vår arbetsmarknadsmodell. Vi var framgångsrika i det arbetet. Sedan tog vi över ordförandeskapet i EU, och i den rollen var det väldigt viktigt för oss att lyckas gå i mål med detta direktiv, när vi nu hade lyckats få in dessa skrivningar.

Under våren 2023 hade vi ett hårt arbete. Vi visste att det tjeckiska ordförandeskapet hade misslyckats med att nå enighet om en allmän inriktning i ministerrådet, men det svenska ordförandeskapet lyckades med detta. Vi lyckades alltså få in skrivningar för att värna den svenska modellen, och vi lyckades sedan få till stånd en allmän inriktning i ministerrådet.

Detta direktiv är helt avgörande när vi pratar om dessa frågor. En av de saker som är mest centrala i direktivet är vilken status gigarbetarna ska anses ha. Ska de vara egenföretagare, eller ska de anses vara anställda? Detta är av helt avgörande betydelse när det gäller vem som är ansvarig för deras arbetsmiljö. Och om de ska organisera sig, är de egenföretagare eller anställda? Detta är helt centrala frågor. För att vi ska kunna tillämpa våra befintliga regelverk måste vi reda ut dessa frågor, och det är precis sådant som plattformsdirektivet fokuserar på.

Nu återstår bara den så kallade juristlingvistgranskningen av detta direktiv innan det förhoppningsvis kan antas i närtid. Därefter kommer regeringen att påbörja arbetet med att implementera direktivet i svensk lagstiftning, och då kommer vi verkligen att adressera dessa frågor och se hur vi kan jobba med dem. Hur kan vi jobba med frågan om anställningsstatus så att det fungerar på vår arbetsmarknad och vi därmed kan tydliggöra var ansvaret ligger? Det är såklart till fördel för arbetstagarna, som får ett stärkt skydd, men också för dem som faktiskt ska räknas som arbetsgivare när det blir tydligt för plattformsföretaget vilket regelverk som gäller. Tydlighet tjänar ju alla på i detta arbete.

Jag ser alltså fram emot att kunna ta vid med detta arbete när det här direktivet så småningom antagits.

Herr talman! Adrian Magnusson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att så kallade gigföretag verkar inom ramen för den svenska modellen. Jag vill tacka Adrian Magnusson för frågan. Det är en viktig fråga, och jag delar ledamotens engagemang.

Alla som arbetar i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö, oavsett formen för arbetet. Förändringarna i arbetslivet påverkar hur vi arbetar, men goda arbetsvillkor och en hög skyddsnivå på arbetsmiljöområdet ska gälla för alla.

Oseriösa aktörer och arbetslivskriminalitet utgör ett hot mot svenska företag, anställda och samhället i stort. Detta skapar stor otrygghet, snedvrider konkurrensen och bidrar till den kriminella ekonomin. Regeringen ser mycket allvarligt på detta, och jag vill understryka att regeringen prioriterar arbetet mot arbetslivskriminalitet.

Den svenska arbetsmarknadsmodellens förmåga till snabb omställning och anpassning gör att Sverige har goda förutsättningar att möta de förändringar som sker på arbetsmarknaden. Att parterna tar ett stort ansvar på arbetsmarknaden och anpassar villkoren efter förutsättningarna i olika branscher är en viktig del av den svenska modellen. Det gäller även för gigarbete.

Sedan några år tillbaka har Arbetsmiljöverket utövat särskild tillsyn av plattformsföretag, bland annat inom ramen för en insats om nya sätt att organisera arbete. Syftet har varit att få ökad kunskap om arbetsmiljön där arbete organiseras i nya former.

Den 11 mars 2024 enades rådet om det så kallade plattformsdirektivet, ett EU-direktiv som syftar till att stärka rättigheterna för de som arbetar via digitala plattformar samtidigt som det ökar tydligheten för plattformsföretag. Direktivet bereds nu vidare för ett formellt antagande. Därefter ska det genomföras i de olika medlemsländerna.

Herr talman! Även jag vill tacka för denna debatt och för möjligheten att komma hit och återigen presentera regeringens arbete för att vända utvecklingen gällande inte bara dödsolyckor utan olyckor generellt på svenska arbetsplatser.

Vad gäller regeringens konkreta åtgärder har jag presenterat vissa här i dag. När det gäller de regionala skyddsombuden stämmer det att det finns fler förslag, som nu bereds inom Regeringskansliet. Här finns invändningar från vissa remissinstanser som är viktiga att noggrant beakta när man tar ställning till hur eller om man ska gå vidare med vissa förslag.

Med det sagt kommer regeringen att fortsätta inhämta relevanta synpunkter och perspektiv från de aktörer som är aktuella och har insyn i frågorna och ha ett kontinuerligt arbete för att få ett bättre fungerande arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser. Vi ska göra det lätt att göra rätt och se till att få bort aktörer som av olika skäl inte gör rätt och därmed skaffar sig konkurrensfördelar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Som det tidigare har sagts finns inte en åtgärd som löser problemen, utan vi behöver jobba med en bred palett av åtgärder.

Regeringen arbetar kontinuerligt med frågorna. Mötena i februari var viktiga och givande, men vi har löpande andra möten och vidtar löpande åtgärder på området. Som exempel kan jag nämna att jag för någon månad sedan besökte Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Det är en enhet inom Åklagarmyndigheten som arbetar med arbetsmiljöbrott. Jag fick höra hur de arbetar med utredningarna. Närvarande fanns också de poliser som jobbar med utredningarna. Det är såklart viktigt att det inte råder straffrihet för den typen av brottslighet.

Från det mötet tog vi med oss flera viktiga perspektiv. Vi kunde också konstatera att vissa av de saker de berättade om, exempelvis arbetsplatser med flera entreprenörsled, är något som vi också fått till oss från andra aktörer.

Det senaste vi har fått är en redovisning från Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som har lagt fram ett delbetänkande. Den handlar om myndighetssamverkan om arbetslivskriminaliteten. Man presenterar lärdomar från bland annat Belgien och gränsöverskridande arbete. Genom delbetänkandet får vi med oss ytterligare åtgärder att jobba med.

Parallellt med att delbetänkandet presenterades gav regeringen också nya tilläggsdirektiv till Delegationen mot arbetslivskriminalitet. Delegationen har nu fått i uppdrag att analysera arbetslivskriminella upplägg i branscher där risken för att arbetslivskriminalitet ger stora samhällsproblem är som störst. Det gäller bland annat byggbranschen, som är en bransch vi ofta återkommer till när vi pratar om de allvarligaste olyckorna på våra arbetsplatser. Här ser jag fram emot att få ta del av delegationens slutsatser när man tittar specifikt på de branscher som är mest relevanta.

Precis som interpellanten säger är det inte bara fråga om arbetslivskriminalitet. Jag kan berätta att vi i närtid har gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket att ta fram en ny modell för redovisning av den regionala skyddsombudsverksamheten. Uppdraget ska genomföras i samråd med LO, TCO, Saco och Svenska Hamnarbetarförbundet. Vi tror från regeringens sida att skyddsombuden har en jätteviktig roll i att se till att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar. Vi har alltså gett det uppdraget till Arbetsmiljöverket, och sedan tidigare finns ett uppdrag som syftar till att få fler att engagera sig som lokala skyddsombud.

Regeringens arbete kommer på det sättet att fortsätta från flera olika infallsvinklar för att vi ska få effektiva åtgärder på plats.

Herr talman! Det stämmer att vi hade två separata möten, ett med arbetstagarorganisationerna och ett med arbetsgivarorganisationerna. Vid båda mötena deltog även Arbetsmiljöverket, ska jag också meddela.

Anledningen till att vi delade upp det på det här sättet är att det var möten med olika perspektiv.

Mötet med arbetstagarorganisationerna var i huvudsak inlyssnande, för att vi skulle få ta del av deras perspektiv och syn på vilka åtgärder som kan vända den här utvecklingen.

Mötet med arbetsgivarorganisationerna var såklart också inlyssnande, men från regeringens sida ville vi också tydliggöra det ansvar som arbetsgivarna har. Det är ytterst arbetsgivarna som är de som kan säkerställa att vi har ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser, och det här mötet syftade delvis till att från regeringens sida inskärpa det ansvar som arbetsgivarna har.

Det är precis så som har sagts. Vi vet att nyckelfaktorn är att vi har ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Om vi har det på plats och om det följs kan väldigt många av de här olyckorna undvikas. Vi vet det och har sagt det många gånger. Frågan är hur vi ser till att det här arbetet fungerar.

Vid de båda mötena togs flera saker upp. Precis som nämndes här är det mycket en fråga om kunskap. Vi pratade om hur vi säkerställer att det finns kunskap även hos de arbetstagare som inte talar svenska språket och inte är bekanta med den svenska säkerhetskulturen på våra arbetsplatser.

Vi pratade också om den kultur som finns på vissa arbetsplatser där man inte tar frågorna på riktigt stort allvar. Man kanske inte sätter på sig säkerhetsutrustningen trots att man vet att man ska.

Vi hade bra diskussioner, och Arbetsmiljöverket informerade också vid mötet om hur de arbetar med frågorna och hur de tar sitt ansvar för att bidra till ett kunskapslyft i dessa frågor. Med det sagt är det uppenbart att vi behöver hitta sätt för att ytterligare höja kunskaperna.

Vi pratade också om arbetslivskriminaliteten. Precis som jag sa i mitt inledande anförande finns det en stark koppling mellan arbetslivskriminaliteten och det bristande arbetsmiljöarbetet samt i förlängningen också dödsolyckorna som sker på arbetsplatserna. Här uttryckte både arbetsgivarorganisationerna och arbetstagarorganisationerna en stark oro över hur arbetslivskriminaliteten brer ut sig och det skuggsamhälle som finns på svensk arbetsmarknad. Det gör det svårt för de seriösa företag som vill ha ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete att konkurrera med de oseriösa aktörerna.

Allt det som kom fram i arbetet var ett viktigt underlag för Arbetsmiljöverket, som deltog vid mötet, för deras fortsatta arbete, för regeringens fortsatta plan för hur vi ska arbeta med frågorna och i vårt arbete med arbetsmiljöstrategin när den väl löper ut.

Herr talman! Johanna Haraldsson har frågat mig, med anledning av de möten om dödsolyckor som hölls med företrädare för arbetsmarknadens parter den 13 och 14 februari 2024, vilka slutsatser jag drar efter mötena om vilka åtgärder som är nödvändiga för att vända utvecklingen med ett ökat antal dödsolyckor samt vilka ytterligare åtgärder jag kommer att vidta för att minska antalet dödsolyckor, särskilt inom de mest drabbade branscherna.

Jag vill börja med att tacka Johanna Haraldsson för engagemanget i dessa viktiga frågor, ett engagemang som jag och den övriga regeringen fullt ut delar. Det är viktigt att vi har en samsyn i grunden i dessa allvarliga frågor, och det är en förutsättning för att kunna ställa tydliga krav på alla aktörer i arbetslivet.

Att möta de mest berörda arbetsgivarföreträdarna och arbetstagarorganisationerna i februari 2024 var betydelsefullt och gav en god bild av nuläget.

Arbetsmiljölagstiftningen är tydlig: Det är alltid arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret. Arbetsgivarna måste förebygga både de risker som kan leda till dödsolyckor och de arbetsmiljörisker som leder till ohälsa på längre sikt och i värsta fall en för tidig död. I detta arbete är det mycket viktigt med kunskap om arbetsmiljö och om var riskerna finns samt om hur dessa kan förebyggas.

Vid Arbetsmiljöverkets inspektioner av dödsolyckor kan det ofta konstateras att det har funnits brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet. I vissa fall har bristerna samband med arbetslivskriminalitet. Arbetslivskriminaliteten innebär bland annat att konkurrensen snedvrids så att seriösa företagare konkurreras ut av oseriösa företag och arbetsmiljön blir mer otrygg och osäker. Det är därför viktigt att också bekämpa brott, fusk och missbruk kopplat till arbetsmarknaden för att förebygga dödsolyckor på arbetsplatserna.

Fru talman! Jag tänkte i mitt avslutande inlägg rikta lite fokus mot de åtgärder som regeringen vidtar när det gäller den ekonomiska situationen för våldsutsatta.

Även detta är ett område där regeringen vidtar ett stort antal konkreta åtgärder. Ett exempel är Socialstyrelsens uppdrag att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta att ordna stadigvarande boende. Vi har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå åtgärder för att våldsutsatta ska få ett mer samordnat stöd vid myndighetskontakter.

Nyligen har vi också vidtagit en åtgärd som jag vet är otroligt viktig, nämligen att vi riktar fokus mot dem som lever med skyddade personuppgifter. Vi har en situation i Sverige där det alltför ofta händer att skyddade personuppgifter röjs av myndigheter. Detta får ofta förödande konsekvenser, bland annat ekonomiska, för dem som drabbas. Det finns såklart trygghetsaspekter, men det finns också ekonomiska aspekter när man exempelvis tvingas söka ny bostad och flytta till en ny plats för att ens uppgifter har röjts.

Detta är exempel på konkreta åtgärder som den här regeringen vidtar för att stärka skyddet för dem som är ekonomiskt utsatta och där vi ser just de våldsutsatta som en grupp som vi vill rikta särskilt fokus på.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka för den här debatten. Frågan om ekonomisk jämställdhet förtjänar lite extra fokus den här veckan när vi står inför internationella kvinnodagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När man lyssnar på ledamoten Amloh får man nästan intrycket att det har undgått henne att vi befinner oss i en ekonomisk kris, inte bara i Sverige utan också i vår omvärld, och att det är flera faktorer som påverkar den ekonomiska situationen i Sverige. Detta drabbar såklart de mest utsatta allra mest.

I den situationen krävs det noggranna avvägningar. Jag har i mitt tidigare inlägg visat just på den balans som regeringen har i sin finanspolitik: Vi bekämpar inflationen samtidigt som vi stöttar de mest utsatta hushållen.

Fru talman! När man står i den här talarstolen framstår det ofta som att andra sidan inte lyssnar på vad man säger. Det påstås att det inte läggs fram några konkreta åtgärder från den här regeringen, trots att jag både i den här och tidigare debatter har pekat på den ena konkreta åtgärden efter den andra. Det verkar dock som att mina debattörer både i den här och i tidigare debatter helt enkelt inte lyssnar på vad jag säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det finns fler åtgärder än de som jag tidigare har nämnt som den här regeringen vidtar. En viktig faktor när det gäller den ekonomiska politiken och politik för dem som är mest ekonomiskt utsatta är såklart bostadspolitiken. Det är en jätteviktig fråga.

I regleringsbrevet för 2024 ger regeringen därför ett nytt uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten om att analysera just bostadsmarknaden utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta är ett uppdrag som rör ekonomisk jämställdhet och ägande på bostadsmarknaden. Det omfattar särskilt unga kvinnors och mäns ekonomiska förutsättningar att ur ett jämställdhetsperspektiv etablera sig på bostadsmarknaden, såväl marknaden för ägda bostäder som marknaden för hyrda bostäder.

Andra frågor som bör belysas är hur tillgången till hyresrätter påverkar kvinnor och män, bland annat möjligheten att flytta för att kunna få ett arbete och för att våldsutsatta ska kunna lämna en våldsam relation.

Detta är ett uppdrag som ska slutrapporteras senast den 31 maj 2025 och som jag såklart kommer att vara väldigt nyfiken på att ta del av resultatet av.

Fru talman! I den här kontexten vill jag också nämna en specifik grupp som jag anser att vi måste rikta särskilt fokus på, nämligen gruppen utrikes födda kvinnor. Bland dem som står längst från arbetsmarknaden ser vi nämligen en överrepresentation av utrikes födda kvinnor.

Vi behöver vidta riktade åtgärder för att få den gruppen närmare arbetsmarknaden och därmed öka den gruppens ekonomiska självständighet. Här har regeringen vidtagit en rad konkreta åtgärder. Bland annat tecknades förra våren en överenskommelse mellan regeringen och SKR om en gemensam satsning för att nå ut till utrikes födda kvinnor som besöker öppna förskolan, för där ser man att man har en möjlighet att få kontakt.

Detta är en överenskommelse som omfattar knappt 20 miljoner kronor och som pågår under åren 2023-2025. Förra året togs också regeringsbeslut om ett fortsättningsuppdrag på tidigare uppdrag som bestod i att ta fram en myndighetsgemensam plan för att öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Detta är nu en plan som ska genomföras och konkretiseras, och flera myndigheter är berörda.

Fru talman! Det finns ingen brist på konkreta åtgärder från den här regeringen, och vi kommer att fortsätta att vidta konkreta åtgärder för att öka den ekonomiska jämställdheten.

Fru talman! Den ekonomiska jämställdheten är väldigt viktig att rikta fokus på i de tider som vi befinner oss i, för det är klart att i ekonomiskt svårare tider är det de som har minst marginaler som drabbas hårdast.

Riksdagsledamoten Amloh ifrågasätter om regeringen gör rätt finanspolitiska avvägningar. Jag menar att de avvägningar som regeringen har gjort är ansvarsfulla avvägningar. Vi bedriver en politik där vi kraftigt agerar för att bekämpa inflationen, för om vi inte gör det kommer de allra mest utsatta hushållen att drabbas hårdast. De som har minst pengar i plånboken har såklart störst intresse av att pengarna har ett värde.

Regeringens inflationsbekämpning har börjat ge resultat, men inflationen är fortfarande hög. Regeringen kommer därför att fortsätta prioritera att bekämpa inflationen. Man vi gör det samtidigt som vi stöttar hushåll och välfärd.

Många hushåll med svag ekonomi har fått kompensation för den höga inflationen via prisindexerade bidrag och transfereringar. Vi har höjt bostadsbidrag för barnfamiljer, höjt elstöd och a-kassa och sänkt energiskatt på drivmedel. Det är åtgärder som har varit särskilt betydelsefulla för just hushåll med små marginaler. Vid årsskiftet sänktes också reduktionsplikten, vilket bidrog till att minska dieselpriset med över 4 kronor per liter.

Budgeten för 2024 innehåller viktiga strukturreformer samtidigt som vi stöttar hushåll och välfärd, bland annat genom förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare, sänkt skatt för pensionärer och ytterligare sänkt skatt på drivmedel.

Det är dessa åtgärder som ger just hushållen med knappa resurser mer pengar kvar i plånboken. Det är dessa åtgärder som gör att föräldrarna kommer att ha större möjlighet att ha råd att betala barnens fritidsaktiviteter och också att skjutsa barnen till deras fritidsaktiviteter.

Att höja barnbidraget är en åtgärd som är urskillningslös och som även blir pengar till hushåll som kanske inte behöver dem lika mycket som de utsatta hushållen. Det är en åtgärd som skulle spä på inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi talar om den ekonomiska jämställdheten är det också viktigt att tala om det ekonomiska våldet. Det är ett begrepp som är okänt för en hel del personer i vårt land. Vad innebär egentligen ekonomiskt våld? Jo, i regeringens arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck riktar vi också särskilt fokus just på det ekonomiska våldet. Det finns relationer där den ena parten exempelvis tar lån i den andra partens namn och därmed skapar en skuldsättning och en ökad kontroll över den person man lever med. Det gör det svårare för den personen att lämna relationen.

Vi ser också utdragna bodelningsprocesser som gör att den ekonomiskt svagare parten har svårigheter att ta till vara sin rätt. Man har vid en separation svårt att få det i bodelningen som man har rätt till därför att man inte har råd att processa. Den ekonomiskt starkare parten kan trötta ut den ekonomiskt svagare parten.

Allt detta är problem som regeringen arbetar aktivt med att vidta åtgärder mot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ida Ekeroth Clausson har frågat mig dels vad jag och regeringen avser att göra för att minska kvinnors allt högre skuldsättning, dels vad jag och regeringen avser att göra för att kvinnor inte ska bli inlåsta i destruktiva förhållanden av ekonomiska skäl.

Jag välkomnar ledamotens engagemang i frågan, ett engagemang som jag delar. Ekonomisk jämställdhet är ett av de jämställdhetspolitiska delmålen: Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Regeringen står bakom detta mål. Till detta kommer förstås också vikten av att alla människor ska ha möjlighet och förutsättningar att bygga upp sin ekonomi för att känna både trygghet i vardagen och en tro på framtiden. Vi vet att sparande och kapital är två områden där det i dag råder ojämställdhet.

Vi befinner oss nu i ett konjunkturläge där många hushåll har en ansträngd ekonomi. I det läget är det viktigt att finanspolitiken är välavvägd och att regeringen agerar för att få ned inflationen. Inflationen slår mot de svenska hushållen i allmänhet men i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de utsatta hushållen ingår ensamstående kvinnor med barn.

Gällande kvinnors möjligheter att lämna destruktiva förhållanden är regeringens hållning mycket tydlig. Mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer ska bekämpas med samhällets fulla kraft.

Ekonomiskt våld i nära relationer är en allvarlig form av våld och förtryck, där kontroll och makt utövas av våldsutövaren med hjälp av ekonomin. En våldsutsatt person som redan befinner sig i ekonomisk utsatthet riskerar att drabbas hårt. Detta kan bli särskilt påtagligt när de ekonomiska marginalerna minskar då exempelvis boendekostnaderna och matpriserna ökar. För den som utsätts kan det få allvarliga konsekvenser i form av långvarig skuldsättning.

Den tioåriga nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor gäller till 2026, och ett åtgärdsprogram för att intensifiera arbetet gällde under 2021-2023. Regeringen arbetar nu med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive ekonomiskt våld, som ska gälla för 2024-2026.

Fru talman! För att svara på frågan om regeringen avser att stoppa skilda badtider: Detta är beslut som fattas på kommunal nivå och som regeringen inte kan lägga sig i.

Som jag nämnde i mitt inledande anförande har vi en diskrimineringslag som har en stark huvudregel att vi inte får diskriminera utifrån kön och att det endast i undantagsfall kan anses vara godtagbart i ett jämställt och demokratiskt samhälle att göra åtskillnad mellan män och kvinnor.

Inte heller i Diskrimineringsombudsmannens verksamhet kan man som statsråd gå in i enstaka fall. Men jag tycker att det är viktigt att det skapas tydlig praxis för vad som anses vara godtagbara undantag. Från regeringens sida kommer vi aldrig att tycka att det är godtagbara undantag om syftet är att anpassa sig efter hedersnormer.

Jag kommer att följa den här frågan noga, och krävs det aktiva lagstiftningsåtgärder är det självklart något som den här regeringen kommer att titta på för att på olika sätt mota bort hedersförtrycket i vårt samhälle.

Med det sagt vill jag tacka interpellanten och riksdagsledamoten för den här debatten i en angelägen fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag delar helt interpellantens syn på detta. Vi ska inte gå tillbaka till medeltiden. Vi ska inte gå tillbaka till ett samhälle där män och kvinnor har helt olika förutsättningar att bestämma över sina egna liv.

För att bemöta riksdagsledamotens slutinlägg kan jag säga att om personer som utövar hedersförtryck blir kränkta för att det vidtas åtgärder för att krossa hederskulturen kommer i alla fall jag att tolka det som att vi är på helt rätt väg. Jag hoppas att vi kommer att komma dit, för vi i den här regeringen kommer aldrig att se det som en framkomlig väg eller på något sätt rimligt att anpassa oss efter hedersnormen. Jag känner stor oro när det gäller hur hedersförtryck och hedersnormer breder ut sig i det svenska samhället.

Jag kommer i veckan att ta emot ett delbetänkande från en utredning som den här regeringen har tillsatt. Vi har gett utredaren i uppdrag att titta på bland annat om krossandet av hedersrelaterat våld och förtryck ska utgöra ett eget jämställdhetspolitiskt delmål.

Anledningen till att vi har skrivit in detta i direktiven är att vi ser den komplexitet som finns i en hederskontext. Här har vi inte en förövare och ett brottsoffer, utan här har vi kollektiva strukturer som begränsar individers liv och som vi ser ställer krav på att samhället ska anpassa sig efter hedersnormen.

Fru talman! Nyligen kunde vi i tidningarna läsa om en granskning i Malmö, där man ser hur utbrett hedersförtrycket är inom skolor och förskolor. Jag kan tyvärr inte säga att jag blir förvånad när jag tar del av denna granskning, för alla signaler jag fått till mig visar att det är precis så illa som framgår av granskningen. Jag är tyvärr också förvissad om att Malmö inte är unikt i det avseendet.

För att kunna mota detta specifikt i skola och förskola måste vi se att vi har tre grupper som vi måste jobba med som utgör problem i den här kontexten.

Vi har en grupp som har för låg kunskap om hederskultur. Man är oförmögen att se signalerna när elever på skolor utsätts för hedersförtryck och kan därmed inte erbjuda adekvat hjälp. Där behöver vi såklart jobba med kunskapshöjande åtgärder.

Vi har också en grupp som har kunskap men som är ängslig. Man är ängslig för att någon exempelvis ska bli kränkt eller kanske rädd för påtryckningar av vårdnadshavare. Där måste vi vidta åtgärder som riktar in sig på den ängsligheten.

Den tredje och sista gruppen som vi måste rikta insatser mot - och här krävs stora insatser - är den där man jobbar inom exempelvis förskola, skola eller socialtjänst och själv är del av problematiken. Man utövar själv hedersförtryck och upprätthåller hedersförtryck i skolan och förskolan.

Den här regeringen är fast besluten att krossa hederskulturen. Då måste vi jobba brett inom de här områdena och inom alla de grupper som jag precis nämnde.

Fru talman! Interpellanten bad mig vara tydlig med vad regeringens hållning är gällande separata badtider. Här vill jag vara jättetydlig.

Regeringens glasklara hållning är att vi i Sverige aldrig någonsin och inte på något sätt ska anpassa oss efter hedersnormer. Hedersnormer står nämligen i fullständig kontrast till det som regeringen ska jobba efter enligt de jämställdhetspolitiska mål som riksdagen har beslutat om - att män och kvinnor ska ha samma makt att forma både samhället och sina egna liv. Detta står i motsats till hedersnormerna. Av den enkla anledningen ska vi aldrig vika en tum. Vi ska aldrig genomföra några som helst anpassningar till hedersnormer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I debatten framförs det ibland att detta är nödvändigt för att flickor och kvinnor ska kunna lära sig simma, exempelvis, och att det är för deras skull som man gör detta. Då missar man den större bilden.

Var hamnar vi om vi börjar anpassa oss på det sättet och om vi börjar justera vårt samhälle efter hedersnormer? Vad är nästa steg? Vilka andra verksamheter och platser är det som ska könsuppdelas? Hur ska det se ut på våra skolor och förskolor? Ska vi ha skilda sovstunder för flickor och pojkar på våra förskolor? Ska vi ha olika rastgårdar på våra skolor? Hur ska det vara på våra bibliotek? Med samma argument skulle man kunna säga: Jo, men vi vill att flickor och kvinnor ska kunna gå till bibliotek. Därför måste vi ha särskilda avdelningar eller tider på biblioteken för flickor och kvinnor.

Detta är en otroligt farlig väg att gå. Regeringens hållning är glasklar: Det är inte den vägen vi ska gå. Vi ska inte anpassa oss efter hedersnormer.

De i vårt samhälle som fattar beslut som innebär att vi anpassar oss efter hedersnormer - det sker hela tiden i Sverige, vill jag säga - bär ett extremt tungt ansvar för den utsatthet som framför allt flickor och kvinnor som befinner sig i en hederskontext drabbas av och för den ofrihet som de drabbas av. Det handlar om begränsningarna i deras liv och om deras oförmåga att styra över sin egen kropp, sin egen sexualitet eller sitt val av livspartner. De som anpassar sig till hedersnormer bär ett ansvar för denna utsatthet.

Fru talman! Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Vi sträcker ofta på oss i internationella sammanhang och tycker att vi har en välförtjänt förstaplats. Denna förstaplats kan vi aldrig ta för given. Vi kan aldrig ta de vinster som vi har gjort inom jämställdhetsområdet för givna. Vi måste försvara jämställdheten varje dag i vårt land. Bland det viktigaste vi kan göra just nu i dagens samhälle för att försvara jämställdheten och de vinster vi har gjort på jämställdhetsområdet är att på alla sätt krossa hederskulturen och aldrig anpassa oss efter hedersnormer.

Jag hoppas att detta var tillräckligt tydligt för interpellanten.