Paulina Brandberg

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag är väldigt stolt över den handlingsplan som regeringen kunde presentera förra veckan. Den innehåller många bra och viktiga åtgärder för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter i Sverige.

Man ska dock inte tolka handlingsplanen som att den är helheten av vad regeringen gör på området. Detta är en handlingsplan som inte främst fokuserar på lagändringar utan på andra åtgärder som vi tror gör reell skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt hanterar vi de frågor som ledamoten är inne på. Frågan om omvändelseförsök är en del av Tidöavtalet. En utredning har kommit fram till att detta inte ska kriminaliseras. Vad regeringens ståndpunkt blir i den frågan har vi fortfarande inte landat i, utan det är någonting som bereds i Regeringskansliet. Detsamma gäller den andra utredning som ledamoten hänvisar till. Vi får återkomma i de frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga.

Jämställdhetsintegrering är regeringens primära strategi för att vårt jämställdhetsarbete ska nå ut i alla kapillärer i samhället. Det gäller även inom Regeringskansliet, där jag som jämställdhetsminister har det samordnande ansvaret men där alla statsråd i regeringen har ett ansvar att få in ett jämställdhetsperspektiv inom sina respektive områden.

Vi jobbar också nära våra myndigheter. Så sent som för några månader sedan kallade jag 50 generaldirektörer från olika myndigheter i Sverige till en träff för att prata just om jämställdhetsintegrering. Vi var fem statsråd som deltog vid den träffen.

Man kan kommunicera jämställdhetsintegrering på flera olika sätt. I den här regeringen har vi olika sätt att verkligen skicka tydliga signaler om att detta är vår fortsatta strategi, inte minst fysiska möten dit vi bjuder in generaldirektörer för att ta upp dessa viktiga frågor.

Herr talman och ledamoten! Svensk skola och förskola ska vara helt fri från hedersförtryck. Men vi vet att det tyvärr inte ser ut så i dag. Vi har problem, bland annat på grund av okunskap eller ängslighet bland skolpersonal och förskolepersonal och för att det finns personal som aktivt upprätthåller förtrycket.

På Regeringskansliet håller vi just nu på att bereda hur vi ska ta frågan vidare. Men samtidigt växlar vi upp kampen mot hedersförtrycket på flera olika fronter, bland annat genom att tillsätta ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål avseende just detta.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en mycket viktig fråga.

Jag instämmer helt i bilden av att vi måste se till att unga flickor inte tvingas bära slöja eller andra symboler för förtryck.

Från regeringens sida är vi överens om att vi ska kriminalisera tvång att bära religiösa symboler.

Arbetet stannar dock inte där, utan vi växlar upp kampen mot hedersförtrycket på flera fronter. En sak som vi har gjort i närtid är att vi har gett ett uppdrag till Barnafrid vid Linköpings universitet. De ska sprida kunskap till personal i förskolor och skolor om hur man ska kunna upptäcka signaler på hedersförtryck och arbeta med orosanmälningar kring detta för att problemen ska fångas upp på ett mycket bättre sätt än i dag.

Fru talman! Vi lever i en tid där vi har stora samhällsproblem som tar 90 procent av det mediala syret. Vi har gängkriminalitet. Vi har krig i vår omvärld.

Jag hade önskat att vi hade haft ett större medialt utrymme även för den typ av problem som vi pratar om här. Det gäller arbetslivskriminalitet, utnyttjande av människor på svensk arbetsmarknad och andra stora samhällsproblem, inte minst problemet med våldsutsatta kvinnor. Jag vill vara väldigt tydlig med att vi från regeringens sida gör stora satsningar på det här området, även om det inte får lika stor medial uppmärksamhet som andra åtgärder.

I vår budget satsar vi inte bara stora resurser på vårt rättsväsen för att det ska mäkta med den situation vi befinner oss i. I budgetpropositionen för 2025 tillförde vi även 100 miljoner för just myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet. Vi har också förstärkt förvaltningsanslaget till Arbetsmiljöverket, som är en väldigt viktig myndighet i den här samverkan. De kommer att förstärkas med ett tillskott på 50 miljoner. Sedan beräknas det tillskottet uppgå till 75 miljoner för 2026 och 100 miljoner för 2027. Det är viktiga pengar för att få ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Jag vill vara väldigt tydlig: Den situation som vi har i dag på svensk arbetsmarknad är inte värdig vårt land. Sverige ska vara ett land där människor går till jobbet, har en bra arbetsmiljö, tjänar rättvisa pengar och har ett hållbart och tryggt arbetsliv. Där är vi inte i dag. Vi från den här regeringen kommer att fortsätta jobba varje dag för att vi ska komma dit, för något annat alternativ finns inte.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Man kan titta på vilka länder de personer som vi pratar om i just den här frågan kommer från. Det är inte någon slump att det är länder där det finns en stor social utsatthet och där personer ofta är desperata när det gäller att hitta sätt att försörja sig och sina familjer. Det är tyvärr lite som regeringen kan göra för att påverka utsattheten i dessa länder förutom det som kan göras genom allmänt internationellt samarbete.

Men nästa fråga vi behöver ställa oss gäller såklart det som interpellanten lyfter. Varför kommer man just till Sverige? Jag menar att en stor del av svaret är att det är för att vi har dålig kontroll på svensk arbetsmarknad. Det är helt enkelt för lätt att bedriva den här typen av verksamhet utan att det händer någonting. Man kan tjäna väldigt mycket pengar, och det är ingen som ingriper. Man kan fortsätta utnyttja människor på svensk arbetsmarknad utan att myndigheterna på något sätt agerar. Så kan vi inte ha det.

Det var därför som jag i mitt tidigare svar var inne på just vikten av myndighetssamverkan och att vi på flera fronter bekämpar det skuggsamhälle som vi har. Vi i Sverige behöver veta vilka människor som finns i vårt land. Det vet vi inte i dag, fru talman. Vi har otroligt dålig koll på det. Många av de personer som finns här och som vi inte har koll på är personer som utnyttjas på det här sättet. Det är personer som inte sällan kommer till Sverige med förhoppningar om att kunna tjäna stora pengar, men verkligheten är sällan så ljus som den har målats upp av de personer som har hjälpt dem till Sverige.

Vi behöver se till att få bättre ordning och reda. Det är många aktörer som behöver ta sitt ansvar. Jag menar att det inte främst är vårt regelverk som det är fel på, utan det är just att det inte följs som är problemet. Därför behöver vi se till att alla myndigheter som kan bekämpa skuggsamhället får bättre möjligheter att använda sina verktygslådor. Vi har såklart verktygslådor hos våra brottsbekämpande myndigheter men också hos andra myndigheter, och de behöver användas.

När det gäller rättsväsendet är det inte någon hemlighet att vi har en situation i Sverige med väldigt omfattande organiserad brottslighet, och detta är en del av den organiserade brottsligheten som vi verkligen måste bekämpa. Därför är jag glad att vi är en regering som har gjort extremt stora satsningar på just rättsväsendet i vår budget. Om vi ska kunna hantera inte bara skjutningarna och sprängningarna, som tyvärr har blivit vardag i vårt land, utan också den här typen av grov organiserad brottslighet, vilket det faktiskt är fråga om, behöver vi se till att polis och åklagare har resurser för att hantera det. Jag menar att regeringens tillskott i budgeten på det här området är av helt avgörande betydelse.

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag delar den problembild som interpellanten lägger fram här. Det ska helt enkelt inte gå till på det sättet i Sverige som granskningen visar.

Vi har tillsatt utredningen om plattformsbranschen, och vi behöver såklart invänta den för att se hur vi tar vidare de frågor som är relaterade till gigekonomin. Men vi måste titta på frågan bredare än så.

Granskningen här visar, precis som interpellanten är inne på, att vi har personer som utför dessa tjänster som saknar yrkeslegitimation och saknar körkort. De finns ibland i Sverige under falsk identitet.

Detta bottnar i det stora problem vi har med ett utbrett skuggsamhälle i Sverige. Vi har alldeles för många människor som lever i Sverige under bedrägliga förhållanden. De tas inte sällan hit av andra personer som helt enkelt tjänar pengar på att utnyttja dem i olika delar av vårt arbetsliv.

Detta är en sektor. Vi har också andra branscher där detta är ett jättestort problem. Byggbranschen och bärplockarbranschen är andra exempel. Vi behöver titta på frågan i det bredare perspektivet.

Här behövs det myndighetssamverkan. Vi behöver ha en samverkan mellan exempelvis Migrationsverket, de brottsbekämpande myndigheterna och Försäkringskassan. Alla myndigheter som kan tänkas ha pusselbitar i detta behöver vara delaktiga.

Just därför är jag väldigt stolt och glad att regeringen har växlat upp arbetet med myndighetssamverkan. Vi har nu byggt ut center mot arbetslivskriminalitet i varje polisregion. Vi har också resurssatt detta rejält i vår budget så att vi kan ha ett effektivt arbete där.

Detta är ett problem från flera håll. Det är inte värdigt att människor i vårt land utför arbete under ofta slavliknande förhållanden. Det är inte värdigt vårt land.

Det är också ett problem att den här typen av arbete fullständigt stör konkurrensen. Det går inte att överleva för seriösa företag när de ska konkurrera med företag som har gjort som sin affärsidé att utnyttja människors utsatta situation för att tjäna pengar och då konkurrera med låga priser.

Från regeringens sida arbetar vi med den här frågan både utifrån arbetslivskriminalitetsperspektivet och utifrån de regelverk som vi har gällande just gigekonomin.

Jag ser fram emot att ta del av de redovisningar som inom närtid kommer att komma in till Regeringskansliet för att vi ska kunna hitta konkreta åtgärder och ta den här frågan framåt.

Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av en granskande reportageserie om en applikation som erbjuder uppdrag på transportområdet. Hon har vidare frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att reglera den så kallade gigekonomin och förbättra plattformsarbetarnas villkor samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka förekomsten av exploatering av arbetare från andra länder som äger rum på allt större delar av den svenska arbetsmarknaden.

Jag vill tacka Ciczie Weidby för angelägna frågor och för ett engagemang som jag delar. Regeringen har vidtagit flera viktiga åtgärder på det här området.

Inledningsvis vill jag vara tydlig med att det finns en omfattande reglering på transportområdet för att säkerställa rättvis konkurrens, hög trafiksäkerhet och goda arbetsförhållanden. Dessa regler gäller givetvis även gigbranschen.

När det gäller plattformsarbete och gigbranschen fattade regeringen den 21 november 2024 beslut om att en särskild utredare ska föreslå hur Europaparlamentets och rådets direktiv om förbättrade arbetsvillkor för plattformsarbete, det så kallade plattformsdirektivet, ska genomföras i svensk rätt (dir. 2024:116). Den tekniska utvecklingen har förändrat arbetslivet och skapat tillväxt och möjligheter till nya tjänster och arbeten genom digitala arbetsplattformar. Framväxten av plattformsarbete kan dock leda till nya affärsmodeller och anlitandeformer som riskerar att skapa en osäkerhet om vem som är arbetstagare. Plattformsdirektivet syftar bland annat till att förbättra arbetsvillkoren för personer som är anställda i plattformsbranschen. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2025.

Delegationen mot arbetslivskriminalitet (dir. 2021:74 m.fl.) ska senast den 28 februari 2025 lämna sitt slutbetänkande till regeringen. Delegationen ska, enligt de tilläggsdirektiv (dir. 2024:26) som gavs den 22 februari 2024, särskilt analysera och lämna förslag som rör specifika arbetslivskriminella upplägg i bland annat näringsgrenen transport men också lämna förslag för att förbättra förutsättningarna för att bekämpa arbetslivskriminalitet.

Regeringen förlängde och förstärkte den 19 september 2024 uppdraget om varaktig myndighetssamverkan. Uppdraget gäller till och med 2026. I uppdraget skriver regeringen bland annat att myndigheternas arbete ska utvecklas för att slå hårdare mot den kriminella ekonomin, organiserad brottslighet i företagsmiljö, människohandel, människosmuggling och människoexploatering i arbete. Jag kan också nämna att myndigheterna inom samverkan mot arbetslivskriminalitet har identifierat vikten av förebyggande åtgärder och fler oanmälda kontroller i transportsektorn.

När det gäller myndigheternas arbete vill jag betona att människohandel och människoexploatering utgör brott enligt svensk lag. Regeringen har gjort stora insatser för att stärka rättsväsendet och arbetet mot den organiserade brottsligheten.

Jag vill också nämna att regeringen har tillsatt en utredning (dir. 2024:56) om en ny arbetsmiljöstrategi för perioden 2026-2030 som bland annat ska analysera brottslighet och arbetstagares utsatthet för hot och påtryckningar samt tilltagande digitalisering och utveckling av ny teknik. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2025.

Fru talman! Även om vi har olika syn på skattepolitiken, vilket man skulle kunna ha en egen debatt om, uppskattar jag den samsyn som finns här i kammaren om problembilden. Vi är tre partier som är med och diskuterar här i dag, och vi ser alla den här problembilden. Vi ser den ekonomiska utsattheten, och vi ser att det är helt oacceptabelt att så många unga kvinnor ser det som en utväg att sälja sexuella tjänster för att få ihop sin ekonomi.

Från regeringens sida kommer vi att fortsätta jobba både med den ekonomiska utsattheten och med konkreta åtgärder för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel. Jag uppskattar den diskussion som vi har haft i dag i kammaren och tror att vi alla kommer att fortsätta arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill i den här debatten passa på att lyfta fram en annan del av den ekonomiska ojämställdheten. Den ekonomiska ojämställdhet som finns mellan män och kvinnor och pojkar och flickor börjar nämligen inte i yrkeslivet, utan den börjar långt tidigare.

Fru talman! Det är till och med så att vi ser skillnader när vi tittar på föräldrars sparande till barn. Enligt en undersökning från SCB sparar föräldrar i genomsnitt 650 kronor per månad till en dotter och 730 kronor per månad till en son. Finansinspektionen har meddelat att det vid 16 års ålder bara är vart fjärde barnsparkonto som tillhör en flicka.

Fru talman! Detta tycker jag är alldeles oerhört. Det är knappt så att man tror på det. Men det är alltså uppgifter från SCB och Finansinspektionen.

Det här visar på att om vi börjar ta tag i den ekonomiska ojämställdheten när män och kvinnor är i yrkesför ålder börjar vi för sent. Vi behöver lyfta detta, sätta lampan på det och hitta orsakerna till att ojämställdheten börjar redan i blöjåldern.

Fru talman! Jag vill även säga någonting om skillnaderna mellan den här regeringens skattepolitik och oppositionens skattepolitik. Då kan jag i marginalen också säga att det är väldigt oklart var den samlade oppositionens skattepolitik ligger.

När det gäller välfärd och skattepengar tycker den här regeringen inte att vi i första hand ska jaga efter de pengar som människor hederligt har tjänat in samtidigt som vi har ett enormt svinn av skattemedel åt helt fel håll, bland annat rakt ned i kriminella aktörers fickor.

Fru talman! Jag tycker att det är en ren skam att Socialdemokraterna pratar om att ta skattepengar av personer som jobbar samtidigt som vi har hur mycket pengar som helst som bara läcker rakt ned i kriminella fickor. Vi har ett välfärdsbedrägeri som omfattar precis hur många miljoner kronor som helst. Den här regeringen har ett omfattande arbete på gång för att sätta stopp för det här skatteslöseriet. Skattebetalarna förtjänar större respekt för sina skattepengar. Skattebetalarna förtjänar att regeringen ser till att de skattepengar som vi har hamnar rätt innan vi begär att skattebetalarna ska betala ännu mer.

Det finns väldigt mycket pengar att spara in på att styra upp kontroller och se till att pengarna hamnar rätt. Här finns en avgörande skillnad mellan den här regeringens skattepolitik och oppositionens skattepolitik.

Fru talman! Den fråga som vi behandlar i dag behöver vi angripa från två håll. Självklart behöver vi minska den ekonomiska utsattheten för kvinnor, det som gör att unga kvinnor och flickor känner att de ska gå den här vägen och sälja sin egen kropp eller bilder på sin egen kropp. Jag menar att vi måste djupanalysera vad det är som leder till den ekonomiska utsattheten.

En orsak, som bland annat experter från Kronofogdemyndigheten pekar på, är den ökade näthandeln. Var kommer då den ifrån? Det måste vi också fråga oss. Jag menar att barns och ungas skärmanvändning är en viktig faktor som vi måste prata om och lyfta upp mer. Det är en fråga som regeringen tar i från flera håll.

Inte minst när det gäller vår skolpolitik har vi en väldigt offensiv linje i skärmfrågan. Där pekar vi på att barns användande av skärm är problematiskt från flera håll. Vi har också, genom Folkhälsomyndigheten, tagit fram nya riktlinjer för barns och ungas skärmanvändande som konkreta åtgärder för att försöka komma åt detta.

Unga personer, i det här fallet ofta unga flickor, sitter helt enkelt i timmar varje dag på sociala medier och matas med skönhetsideal som är väldigt svåra att leva upp till. De följer influerare som gör betalda samarbeten, ofta med olika former av skönhetsmärken. Det blir en väldigt stor press på att nätshoppa och på att försöka nå upp till de här skönhetsidealen genom väldigt stor konsumtion. Jag tror att en av nycklarna till att minska den ekonomiska utsattheten är just att bli mer offensiv i skärmfrågan och att lyfta upp de här problemen.

Sedan behöver vi såklart också se till att ingen, oavsett vilken ekonomisk situation man befinner sig i, ska välja alternativet att sälja sin egen kropp eller sexuella tjänster på andra sätt. Jag nämnde i mitt inledande anförande en hel del åtgärder som regeringen vidtar.

Jag vill i det här sammanhanget också nämna en rapport som Ecpat kom med för ett antal månader sedan och som belyser en intressant aspekt av detta. Rapporten heter "Man ser det som ett hack. Något lätt som ingen behöver få veta". Ecpat lyfter upp normaliseringen av sugardejting och just att sälja sexuella tjänster. Vi har fått en normförskjutning i den unga generationen. Detta har blivit mer och mer normaliserat och ses som ett enkelt sätt att tjäna pengar. Gränserna förflyttas också hela tiden för just försäljning av sexuella tjänster.

Det här visar verkligen på behovet av att jobba med den här frågan och på att jobba med den i barns unga åldrar, precis som den här regeringen gör. Vi ger bland annat uppdrag till Folkhälsomyndigheten och Skolverket tillsammans, för de här frågorna måste komma upp i skolan. Vi måste se till att bilden som våra barn och unga matas med inte står oemotsagd, utan vi måste verkligen visa våra ungdomar problemen med den här utvecklingen.

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig vad jag och regeringen gör för att förebygga att unga kvinnor hamnar i en så utsatt ekonomisk och social situation att de tvingas sälja sex.

Jag vill börja med att tacka för ledamotens engagemang och möjligheten att få diskutera en viktig fråga.

Personer som exploateras sexuellt är en mycket utsatt grupp. För mig och denna regering är det av största vikt att förebygga utsatthet för sexuell exploatering, prostitution och människohandel samt att utsatta får det skydd, det stöd och den hjälp de behöver från alla samhällets instanser.

Sverige har sedan 1999 en lagstiftning som förbjuder köp, men inte försäljning, av sexuella tjänster. Lagstiftningen är, och fortsätter att vara, ett viktigt verktyg för att förebygga och bekämpa efterfrågan på köp av sexuella tjänster och människohandel för sexuella ändamål.

För att stärka skyddet mot och minska risken för att utsättas för sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål gör regeringen flera satsningar. Unga som utsätts för sexuell exploatering och övergrepp är prioriterade i detta arbete. Bland annat kan följande åtgärder nämnas.

Den 21 november 2023 överlämnades ett betänkande om ett starkare straffrättsligt skydd mot bland annat sexuella kränkningar. I betänkandet föreslås bland annat att det straffbara området för köp av sexuell tjänst och koppleri ska utvidgas till att omfatta sexuella handlingar som utförs på distans, det vill säga utan fysisk kontakt exempelvis via internet. Arbete pågår för närvarande med en lagrådsremiss.

Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att göra en förstudie om hur en verksamhet som hjälper vuxna att ta bort kränkande material från plattformar på internet kan organiseras och utvecklas. Fokus för uppdraget är sexuellt material som spridits i pornografiska eller andra syften.

Brottsoffermyndigheten får även fortsätta uppdraget i myndighetens regleringsbrev för 2024 om att sprida information om näthat och om internet som brottsplats. Uppdraget ska bidra till att förebygga våld i ungas nära relationer och minska utsattheten för sexuell exploatering i digitala miljöer.

Jämställdhetsmyndigheten har ett pågående uppdrag om att kartlägga kunskapsläget om de digitala dimensionerna av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har fått i uppdrag att utveckla och sprida informationsinsatser och kunskapsstöd i syfte att förebygga att unga utnyttjas för sexuella eller pornografiska ändamål och utsätts för sexuellt våld, övergrepp eller kränkningar såväl digitalt som fysiskt.

Folkhälsomyndigheten och Skolverket har fått i uppdrag att uppdatera stödmaterial för undervisning inom områdena sexualitet, samtycke och relationer. Uppdraget handlar bland annat om att stärka alla elevers tillgång till information om sexuella och reproduktiva rättigheter. Uppdraget handlar också om att öka elevernas kunskap om sexuell riskutsatthet på nätet, exempelvis digitalt våld, sexuell exploatering av barn och sexuellt utnyttjande i form av film eller bilder som sprids i pornografiska eller andra syften.

Regeringen stärker stödet till dem som är utsatta för prostitution med 10 miljoner kronor i budgetpropositionen för 2025 och avser att återkomma med hur dessa medel ska användas.

Fru talman! Ledamoten har helt rätt i att vi inte ska vara naiva och tro att olika regelverk alltid följs bara för att vi inför dem. Det finns såklart starka skäl att se till att vi har olika kontrollsystem och mekanismer. Då kan vi följa upp när kränkningar mot arbetstagare sker - vilket det ju är frågan om när befintliga regelverk inte följs. Jag uppskattar att ledamoten också tar upp det.

Jag tror att detta är en fråga som kommer att bli mer och mer relevant utifrån hur digitaliseringen och inte minst AI fortskrider. Jag tror att det är viktigt att vi från svenskt håll är på bollen både här i Sverige och internationellt - kanske främst inom EU - för att inte hamna på efterkälken i detta viktiga arbete.

Med detta vill jag tacka för dagens interpellationsdebatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ledamoten har helt rätt i att jag inte vill se ett arbetsliv där det loggas när man går på toaletten. Det tror jag att oerhört få vill, och jag kan konstatera att det finns stor samsyn mellan mig och ledamoten om de svåra intresseavvägningar som det handlar om här.

I detta sammanhang vill jag också lyfta fram att frågor om kontroll och övervakning i arbetslivet också är högaktuella inom EU, vilket jag ser som väldigt positivt.

Till exempel finns det bestämmelser som syftar till att främja transparens, mänsklig kontroll och säkerhet vid plattformsarbete i det nyligen antagna plattformsdirektivet. Regeringen har också nyligen tillsatt en utredning för att utreda hur plattformsdirektivet ska genomföras i svensk rätt.

Som jag nämnde tidigare innehåller även den helt nya AIförordningen bestämmelser om AIsystem som används för att övervaka och utvärdera personers prestationer och beteende i arbetslivet.

Här kan tilläggas att AIförordningen från och med den 2 februari i år, det vill säga om bara någon vecka, förbjuder användning av AIsystem som har till syfte att uttyda en fysisk persons känslor på arbetsplatsen. Detta är sådant som vi kanske inte ens kunde föreställa oss kunde vara en fråga för några år sedan men som i dag är en realitet - en realitet som vi behöver ta på stort allvar.

Vidare har kommissionens ordförande lyft fram digitalisering inom arbetslivet som en prioritering inför den kommande mandatperioden och öppnat upp för ett möjligt initiativ om algoritmisk verksamhetsledning. Det nuvarande polska ordförandeskapet har också aviserat att framtidens arbete i ett digitalt Europa kommer att prioriteras under våren, särskilt digitaliseringens påverkan på arbetslivet.

Från svenskt håll kommer vi att fortsätta vara en aktiv part inom EU på arbetsrättens område. Vi tycker såklart att det är positivt att de här frågorna är uppe på EU:s agenda, för vi behöver ha ett regelverk och en syn på detta. Men från regeringens sida kommer vi också att fortsätta bevaka svenska intressen och såklart den svenska modellen i kommande förhandlingar på det här området.

Fru talman! Den fråga som är föremål för denna debatt har oerhört svåra intresseavvägningar.

Oavsett vilken bransch vi jobbar i spenderar de flesta av oss många timmar av våra liv på jobbet, och det är klart att det finns starka integritetsskäl att noga se på frågorna om hur man övervakas i sin vardag många timmar per dag.

Ledamoten lyfte upp några exempel som absolut visar på vikten av att se på integritetsfrågorna. Samtidigt finns det en annan vågskål. Det kan finnas starka säkerhetsskäl till att vi behöver ha exempelvis kameraövervakning på platser som också är människors arbetsplatser.

Sedan finns också frågan om drogtester och den typen av tester där det finns en integritetsaspekt men där det också kan finnas starka säkerhetsskäl, beroende på vilken bransch vi pratar om.

Vi har en utveckling med många dödsfall i arbetet. Då är det klart att vi behöver se faror med exempelvis personer som kan vara drogpåverkade och ansvariga för att framföra tunga maskiner och med andra säkerhetsfrågor som kan ha påverkan på både deras egen säkerhet och andras säkerhet på jobbet. Det här säger jag för att illustrera hur komplext detta är.

Eftersom det väldigt mycket är en fråga som varierar från situation till situation när vilket intresse väger över är detta en fråga som lämpar sig väldigt väl för att arbetsmarknadens parter ska ha huvudansvaret för den. Vi kommer aldrig att kunna hitta en lösning som passar alla arbetsplatser och yrken generellt, utan vi behöver låta arbetsmarknadens parter reglera det här i detalj.

Med det sagt finns det redan i dag lagstiftning som arbetsgivare har att förhålla sig till - exempelvis GDPR, som ju reglerar vilka kontroller man kan utföra som arbetsgivare. Till exempel måste kontrollåtgärder som innebär behandling av personuppgifter vara proportionerliga och ändamålsenliga och stödja sig på en rättslig grund. Den regleringen finns redan i dag.

Precis som vi tagit upp i den här debatten och som jag sa i mitt inledande anförande är vi också mitt uppe i en tid av AI och ökad digitalisering. Det påverkar vårt arbetsliv på många olika sätt, inte minst när det gäller just integriteten i arbetslivet. Jag tror att vi måste se att det såklart finns en risk för missbruk när det finns en digitalisering som möjliggör att gå otroligt långt i att bevaka enskilda arbetstagare. Då måste vi hela tiden se till att den här avvägningen sker på ett korrekt sätt.

Jag har haft dialog om de här frågorna med arbetsmarknadens parter - på båda sidor, ska jag säga. Den typen av dialog kommer jag att fortsätta ha. Detta är också, menar jag, en fråga som är relevant för den utredning om en ny arbetsmiljöstrategi som just nu pågår.

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig hur jag och regeringen ser på trenden med alltmer övervakning och kontroll av människors arbete och om jag och regeringen är beredda att agera i frågan.

Inledningsvis vill jag tacka Adrian Magnusson för att han uppmärksammar de aktuella och angelägna frågorna om övervakning och kontroll i arbetslivet. Teknikens utveckling har förändrat arbetslivet, vilket har gjort att nya frågor och intresseavvägningar har aktualiserats på flera olika rättsområden.

I grunden handlar det om att arbetsgivarens intresse av kontroll och övervakning måste vägas mot arbetstagarens skydd för den personliga integriteten.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ett av flera internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som innehåller bestämmelser till skydd för privatlivet som ska beaktas i dessa sammanhang. Även regeringsformens bestämmelser om skydd för den personliga integriteten ska beaktas för offentligt anställda. Om kontrollen innebär en behandling av personuppgifter måste arbetsgivaren följa dataskyddsförordningen, GDPR.

Enligt EU:s förordning om artificiell intelligens klassificeras AI-system som används för att övervaka och utvärdera personers prestationer och beteende i arbetsrelaterade förhållanden som AI-system med hög risk. Högrisk-AI-system behöver leva upp till förordningens högt ställda krav innan de tas i bruk eller släpps ut på marknaden.

Förordningen föreskriver dessutom en särskild skyldighet för arbetsgivare att lämna information till arbetstagarrepresentanter och arbetstagare innan ett högrisk-AI-system tas i bruk eller används på en arbetsplats. När EU-rätten tillämpas måste också rättigheterna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna iakttas.

Det är arbetsgivaren som har ansvar för att hantera de svåra intresseavvägningarna. Arbetsgivaren svarar för att tillämpningen lever upp till krav i lagar och regler, liksom att god sed på arbetsmarknaden iakttas.

Kamerabevakning på arbetsplatser kan vara tillåtet, under vissa särskilda förutsättningar. Jag vill understryka att det krävs särskilda skäl för att det ska vara tillåtet för en arbetsgivare att kamerabevaka arbetstagare enligt GDPR.

Vid viktigare verksamhetsförändringar ska arbetsgivaren enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet kalla de kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationerna till förhandling innan beslut fattas. Detta är ett viktigt regelverk som möjliggör arbetstagarinflytande.

Det finns anledning att följa dessa frågor och utvecklingen nära.

Fru talman! Som jag inledde med att säga finns det en stor samsyn mellan mig och ledamoten om att det behövs samverkan i jämställdhetsfrågor, inte minst i Norden.

Det är ingen hemlighet att våra länder i Norden har kommit längre än många andra delar av världen när det gäller jämställdhet, och vi behöver därför ha en bra samverkan på nordisk nivå för att stärka jämställdheten inom Norden men också fortsätta att vara en framåtdrivande kraft globalt, något som kanske är viktigare nu än på mycket länge.

Jag uppskattar att ledamoten har lyft upp denna fråga i debatten, och jag kan försäkra ledamoten att vi framöver kommer att fortsätta att hitta olika samverkansformer för att ta upp dessa frågor. Från den svenska regeringens sida ser vi såklart positivt på ett samarbete också mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska fatta mig ganska kort.

Jag vill vara tydlig med att det alltså inte finns något beslut om att man från svenskt håll inte anser att det ska finnas ett samarbete mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Hade ett sådant beslut funnits hade vi givetvis inte remitterat förslaget till nytt program till Nordiska rådet och vävt in de synpunkter som Nordiska rådet hade i programmet Pushing for Progress. Detta vill jag verkligen vara tydlig med.

Sedan vill jag beklaga om det inte har kommit något brevsvar på förfrågningar som har skickats till mig på departementet. Det är klart att det ska göra det om man söker mig.

Fru talman! Till att börja med är ledamotens engagemang för jämställdhet oerhört positivt. Det är såklart viktigt att vi har en bred samsyn om jämställdhet, om hur viktig den är och hur viktigt det är med samverkan i dessa frågor. Det är på så vis vi kommer framåt.

Som jag sa tidigare delar jag inte bilden av att det inte har funnits något samarbete mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Det finns ett samarbete, och hur samarbetet ser ut varierar såklart från år till år.

När det gäller frågan om CSW, FN:s kvinnokommission, anordnar Nordiska ministerrådet varje år sidoevent på olika teman med utgångspunkt i det tema som CSW har respektive år. Utöver en politisk ministerpanel, där de nordiska jämställdhetsministrarna deltar, anordnas vanligen en eller två expertpaneler. Dessa expertpaneler ser olika ut från år till år beroende på vilken fråga som ska behandlas och vilka röster man anser ska höras i den aktuella debatten.

Denna typ av paneldeltagande kan alltså inte utgå från att en viss person eller en särskild organisation, exempelvis Nordiska rådet, ska ha en given, på förhand beslutad plats i panelerna, som Nordiska ministerrådet beslutar om. Jag ser det absolut som positivt att det vissa år och när det gäller vissa frågor kan finnas en sådan plats, vilket kan vara bra. Men arbetet är inte uppbyggt så att det finns en stående plats.

Som jag tidigare sa i mitt inledande anförande har Nordiska ministerrådet nyligen beslutat om ett nytt nordiskt program för att möta just det motstånd mot jämställdhet som ledamoten beskriver - en bild jag delar. Detta nordiska program som vi i MR-JÄM har beslutat om, som heter Pushing for Progress, kommer att ha stor betydelse för det gemensamma arbetet på detta område framåt, både i Norden och globalt. Detta program remitterades till Nordiska rådet, och utskottet för välfärdsfrågor har lämnat förslag på sakfrågor som också har inkluderats i programmet. Nordiska rådet har alltså kommit med värdefull input som har blivit en del av programmet.

Jag delar alltså inte bilden att det inte finns något samarbete. Det finns tvärtom ett bra samarbete, men det ser såklart olika ut från år till år och beroende på vilka frågor som är uppe på agendan och vilket sammanhanget är. Jag kommer alltid att ställa mig positiv till att ha ett samarbete kring jämställdhet i de frågor och de sammanhang där jag ser att detta kan föra saker framåt.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad anledningen är till att samverkan inte längre är möjlig mellan ministrar och parlamentariker i Norden för att tillsammans främja jämställdhet samt hur jag avser att agera, inom mitt ansvarsområde, kring fortsatt samverkan mellan Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Ett gott samarbete mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet på jämställdhetsområdet är viktigt. Det finns många sammanhang där Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet kan samarbeta för att stärka arbetet för jämställdhet, i Norden och i världen. Eva Lindh ger uttryck för att Nordiska ministerrådet för jämställdhet och LGBTI (MR-JÄM) skulle ha avvisat ett sådant samarbete. Jag delar inte den bilden. Som ett exempel på konkret samverkan på jämställdhetsområdet vill jag nämna att Nordiska rådets välfärdsutskott nyligen konsulterades i beredningen av MR-JÄM:s nya samarbetsprogram för jämställdhet och LGBTI 2025-2030, och att förslag från utskottet därefter beaktades i beredningen av samarbetsprogrammet. Det här kommer att prägla det nordiska jämställdhetsarbetet under hela programperioden 2025-2030.

Som MR-JÄM tidigare meddelat Nordiska rådets välfärdsutskott i ett brevsvar är det angeläget att vårt samarbete utformas utifrån varje givet sammanhang. Till MR-JÄM:s expertpaneler under FN:s Commission on the Status of Women (CSW) inbjuds nordiska experter som besitter expertis i den aktuella sakfrågan.

Under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet har vi tagit flera viktiga beslut på jämställdhetsområdet. Utöver det nya samarbetsprogrammet beslutade MR-JÄM vid sitt möte den 27 november 2024 om ett treårigt program för perioden 2025-2027, Pushing for Progress, för att möta det växande motståndet mot jämställdhet och lika rättigheter för hbti-personer och för att stärka dessa rättigheter i Norden och på den globala arenan.

Vi är alla överens om att Norden ska vara en tydlig kraft till försvar för jämställdhet, kvinnors och flickors rättigheter, och lika rättigheter för hbti-personer. För att lyckas med detta vill vi samarbeta med andra likasinnade och bygga allianser med andra länder, med civilsamhället och med andra organisationer. I det arbetet ser jag fram emot att även samarbeta med Nordiska rådets välfärdsutskott.