Paulina Brandberg

Fru talman! har frågat mig om jag avser att starta en kompletterande studie som ska göra en bred och förutsättningslös kartläggning av intolerans och rasism i Sverige.

Som jag redogjort för tidigare utgör denna typ av attitydundersökningar en av flera viktiga källor till kunskap om förekomsten av olika former av rasism och intolerans i samhället. I Forum för levande historias uppdrag (A2024/01392) ingår att undersöka attityder till och föreställningar om utsatta grupper såsom utrikes födda, afrosvenskar, judar, muslimer, romer, samer och hbtqi-personer. Syftet med studien är således att fokusera på olika former av rasism och intolerans. Mot bakgrund av det finns det inga planer på att initiera en kompletterande studie av det slag som interpellanten efterfrågar.

Fru talman! Jag har inte själv tittat på den senaste tidens debatt som Tobias Andersson refererar till, men om interpellanten har tolkat mig som att jag anser att alla brott med hedersmotiv också ska anses ha hatmotiv är det inte korrekt. Det anser jag inte. Däremot menar jag att det kan finnas brott i den kontexten som riktas mot svenskar utifrån deras svenska identitet och etnicitet.

Jag har också varit tydlig med att det inte bara är omfattningen av ett visst problem som är avgörande utan också behovet av specifika åtgärder. Det är utifrån en sådan bedömning regeringen har kommit fram till slutsatsen att vi inte anser att det finns något större värde i att ha med svenskfientlighet som ett särskilt avsnitt i handlingsplanen mot rasism och hatbrott.

Med det sagt vill jag tacka för denna interpellation.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare debattinlägg är det inte så att svenskar är exkluderade från denna handlingsplan. Det handlar om att man inte har specifika insatser gällande just svenskar.

Från regeringens sida är det självklart att det underlag vi använder oss av när vi bestämmer vilka grupper som ska få specifika insatser är det våra myndigheter rapporterar till oss gällande vilka problem som finns. Vi kan inte använda spekulationer kring någon trolig slutsats utifrån identitet, eller på förövare och brottsoffer i olika mål, som underlag. Inte heller kan någon form av anekdotisk bevisföring kring de ärenden jag själv sett i min åklagarroll användas. Vi behöver såklart förlita oss på det våra myndigheter rapporterar om vilka problem de ser.

Det är inte heller enbart omfattningen av ett problem som avgör utan också behovet av just specifika insatser. Som jag sa inledningsvis är det inte bara hatbrott som utgör rasism, utan vi ser också hur man kan bli exkluderad från exempelvis arbetsmarknaden, från arbetslivet och från olika delar av samhället. Där är inte bilden att just personer med svensk bakgrund har en särskild utsatthet jämfört med vissa andra grupper i vårt samhälle.

Utifrån detta står jag fast vid att jag inte anser att det behövs något särskilt avsnitt om svenskfientlighet i denna handlingsplan. Däremot fortsätter regeringen såklart att arbeta intensivt med att komma åt hatbrott från olika håll. Vår hatbrottslagstiftning omfattar som bekant alla, oavsett bakgrund.

Fru talman! Att beslutet fattades utan att Sverigedemokraterna var med beror på att Sverigedemokraterna inte sitter i regeringen. Det här är en produkt från regeringen och inte utifrån Tidöavtalet.

Fru talman! Rasism omfattar flera olika företeelser, där hatbrott är en del. Rasism innebär också strukturell diskriminering i arbetslivet, på bostadsmarknaden och i andra delar av vårt samhälle, där vissa grupper inte blir bemötta som andra och får de möjligheter som andra får i vårt samhälle.

När regeringen tog fram den här handlingsplanen lutade vi oss mycket på de rapporter som vi fått från våra myndigheter och som tydligt visar hur utsattheten ser ut för olika grupper. En grupp där vi ser en särskilt stor utsatthet just nu är den judiska gruppen. Vi ser en väldigt skrämmande utveckling kring den gruppens utsatthet.

Interpellanten säger att man inte kan ha en handlingsplan som är både generell och specifik. Det är alltså inte korrekt. Denna handlingsplan är både generell och specifik. När man jobbar med den här typen av problem finns det generella åtgärder som kan vara verkningsfulla oavsett vilken typ av rasism eller fientlighet det är. Men vi ser också att vi behöver ha särskilt riktade insatser för vissa grupper för att just den problematiken ska få lösningar som är anpassade utifrån hur den diskrimineringen eller de hatbrotten tar sig uttryck.

I detta arbete har vi absolut analyserat även svenskars utsatthet. Där kan vi titta på Brå, som är den myndighet som vi ser som viktigast att luta sig mot just i det här arbetet. Vi ser att deras hatbrottsstatistik inkluderar hatbrott mot personer som är av svensk härkomst eller som uppfattas vara av svensk härkomst. Men dessa särredovisas inte, vilket motiveras av att antalet anmälda brott är så litet.

Med detta sagt är det min uppfattning att det sannolikt finns ett stort mörkertal. Precis som interpellanten pekar på finns det vissa brottskategorier där vi ser att just personer med svenskt ursprung är särskilt utsatta. Ungdomsrånen är ett sådant exempel. Där ser vi att omkring tre fjärdedelar av dem som utsätts har svensk bakgrund samtidigt som två tredjedelar av de misstänkta har utländsk bakgrund.

I juridiken räcker det inte att någon är av en viss härkomst och att den som utsätts är av en annan härkomst för att man ska kunna fastslå ett visst motiv. Det är en fråga som har aktualiserats, inte minst i och med den senaste fruktansvärda händelsen i Örebro. Man ska vara försiktig med att dra slutsatser bara utifrån etnicitet. Men självklart är det här siffror som gör att vi noggrant behöver följa vad detta beror på.

Jag kan också notera att Åklagarmyndigheten har ett särskilt arbete. De har bland annat en ämnesspecialist som jobbar med hatbrott. Och de har särskilda hatbrottsåklagare - jag har själv varit en hatbrottsåklagare. Man utbildas i hur man ska identifiera just den typen av motivbild. Det är såklart viktigt att det arbetet fortsätter.

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att komplettera handlingsplanen mot rasism och hatbrott eller på något annat sätt angripa rasism och hat mot människor med etniskt svensk bakgrund.

Sverige ska vara ett land fritt från rasism och hatbrott. Som framgår av handlingsplanen ska genomförandet av arbetet mot rasism och hatbrott ske brett och samlat, samtidigt som det är viktigt att särskilt fokusera på olika former av rasism för att fånga upp olika gruppers utsatthet och öka insatsernas träffsäkerhet.

Oavsett vem det riktas mot och vem det kommer ifrån är rasism eller liknande fientlighet aldrig acceptabelt. Regeringens insatser mot rasism och hatbrott omfattar alla. Detsamma gäller diskrimineringslagen (2008:567) och den straffrättsliga regleringen av hatbrott. Denna generella ansats utgör en viktig utgångspunkt i den nya handlingsplanen.

Regeringen har därför inte för avsikt att komplettera handlingsplanen på det sätt som efterfrågats av interpellanten.

Fru talman! När det gäller att kunna placera djur är det länsstyrelsen som i dag är den myndighet som kontrollerar att djurskyddslagstiftningen följs. Där kan man bland annat fatta beslut om att omhänderta vanvårdade djur. Jag tror att det är viktigt att man i det arbetet också ser denna kontext och de risker som kan finnas i den.

Även jag vill tacka för en väldigt konstruktiv debatt om ett ämne som såklart förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än det hittills har fått. Stort tack!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att det som interpellanten berättar om när det gäller kommentarsfältet till debattartikeln är otroligt beklagligt.

Det behövs mer, men det görs redan saker som är väldigt bra. Jag tror att vi behöver försöka se hur vi kan sprida dem mer.

Ett exempel på bra saker som görs är länsstyrelsen i Västmanland, där man har jobbat med den här frågan inom ramen för ett projekt som man kallar Djur och våld. Det har man gjort sedan 2012. Det är ett arbete som kallas Västmanlandsmodellen. Det var ett projekt som startade i och med ett ärende där en kvinna blev mördad när hon inte kunde ta med sig sina djur till ett skyddat boende och inte ville överge dem. Det finns andra sådana exempel. Det gör att det är otroligt osmakligt med de hånfulla kommentarerna till er artikel.

I projektet finns det saker och ting som man har tagit fram. Man har ett samarbete med bland annat polisen, socialjouren och olika föreningar i länet, bland annat en förening som heter VOOV, Veterinär omtanke om våldsutsatta. Det är en ideell organisation som förmedlar tillfälliga jourhem för djur under den tid ägaren är på skyddat boende. Det är en organisation som exempelvis Roks och Unizon också hänvisar till i sitt arbete.

Som en del i projektet har man också en checklista där man bland annat säger att socialsekreterare alltid ska fråga våldsutsatta kvinnor om det finns djur i hemmet och om djuren behöver tas om hand. Om det finns djur och man möter barn ska man fråga hur djuret har det. Om ett barn uttrycker oro kring detta är det något som man ska ta på stort allvar. Det finns fler bra punkter i checklistan, ska jag säga. Jag tror verkligen att det finns saker och ting som kan göras bättre.

Låt oss lyfta blicken och titta på problemområdet i stort. Regeringen tog strax före sommaren fram ett åtgärdsprogram med 132 punkter för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck och människohandel och prostitution. I detta åtgärdsprogram ingår ett så kallat lämna-program, där vi bland annat har gett Socialstyrelsen i uppdrag att hitta en samordnad stödkedja för våldsutsatta. Lämna-programmet syftar i mycket till att bryta ned de hinder som finns i dag när det handlar om att lämna våldsutsatta relationer.

Jag hoppas att lämna-programmet kommer att göra stor skillnad i arbetet, men vi behöver såklart fortsätta att identifiera faktorer som gör att människor stannar i våldsamma relationer. Detta är en mycket viktig åtgärd för att vi ska kunna få ned de fruktansvärda siffrorna - det är varje år i genomsnitt 14 kvinnor som mördas av en partner eller en före detta partner.

Fru talman! Jag vill börja med att upprepa det som jag sa i mitt inledande anförande: Jag uppskattar verkligen att vi pratar om denna fråga, för jag delar interpellantens syn. Detta är en fråga som har lyfts för lite i denna kontext.

Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att berätta lite om mina erfarenheter från mitt jobb som åklagare, när jag har jobbat med just våld i nära relationer. Min uppfattning är att det finns olika kategorier av förövare i denna kontext. Det finns förövare vars våldsamhet är kopplad till ett missbruk av alkohol eller narkotika. Det finns förövare vars våldsamhet är kopplad till psykisk ohälsa och som kanske uttrycker att de vill skada både sig själva och personer i sin omgivning. Det finns våldsutsatthet inom en hederskontext, och det finns våldsamhet bland förövare med olika former av personlighetsstörningar, ofta empatistörningar och störningar med olika narcissistiska inslag.

Jag har sett i min åklagarroll - där jag också har sett att djur spelar in i helheten - när det gäller förövare med personlighetsstörningar att djurs sårbarhet och den sårbarhet som uppstår på grund av de emotionella kopplingarna mellan brottsoffer, barn och djur blir något som just dessa förövare kanske har en särskild benägenhet att utnyttja. Jag menar att det också är här det finns störst anledning till oro, för detta är den kategori som jag uppfattar som farligast. Det är den kategori där vi ibland kan se sadistiskt våld och våld som går utöver vad som borde vara möjligt att utsätta en annan människa för. I denna kontext tycker jag att det är jätteviktigt att förstå djurs roll, framför allt i brottsoffrens situation.

Jag noterar att interpellanten nämner flera åtgärder när det gäller djurs juridiska status. Detta är något som till stor del ligger utanför min ministerroll men som jag absolut tar med mig, för jag tror att vi behöver lyfta denna fråga på ett bättre sätt än vi hittills har gjort.

Det jag kan konstatera som jag ser som väldigt positivt är det vi ser om vi tittar på skyddade boenden. I Socialstyrelsens kartläggningar ser vi att antalet skyddade boenden som kan ta emot djur har ökat. År 2024 var det 75 procent av de skyddade boendena som kunde ta emot medföljande husdjur, jämfört med 57 procent 2019. Där har vi alltså sett en positiv utveckling, och det tror jag är en del i detta arbete som är otroligt viktig för att möjliggöra för fler att lämna destruktiva relationer och få ett liv i frihet.

Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att försvåra för våldsutövare att använda husdjur som ett led i våld mot en nuvarande eller före detta partner.

Jag vill börja med att tacka Gustaf Lantz för hans engagemang och för möjligheten att diskutera en dimension av våld i nära relation som ofta inte uppmärksammas.

Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem, och det förekommer att våld mot, eller hot om att skada, ett husdjur i den våldsutsattas omgivning utövas parallellt med, eller som en del av, våld i nära relationer. Våld som riktas mot ett husdjur kan vara straffbart. Även hot om att skada ett husdjur, eller tvång förenat med ett sådant hot, kan vara straffbart.

Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att stödja genomförandet inom vård och omsorg av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin omfattar alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och hot om våld. I begreppet psykiskt våld innefattas även materiellt våld, där våld mot djur kan utgöra en del. I uppdraget ingår att ta fram, uppdatera och implementera kunskapsstöd om våld i nära relationer inom bland annat socialtjänsten.

I Socialstyrelsens utbildningsmaterial om våld i nära relationer riktade till hälso- och sjukvård respektive socialtjänst lyfts att det finns ett samband mellan våld mot djur och våld inom familjen. I materialet anges att våldsutövare som utsätter djur för våld ofta använder grövre och farligare våld jämfört med våldsutövare som inte brukar våld mot djur. Om en våldsutövare riktar våld mot ett djur finns det skäl att tro att också våldet mot den våldsutsatta är på väg att trappas upp. I utbildningsmaterialet finns exempel på frågor som kan ställas för att öka upptäckten av våld. Där ingår frågor om en närstående har hotat att skada sällskapsdjur.

Även flera av länsstyrelserna har tagit fram informationsmaterial om våld mot djur och våld i nära relationer inklusive hänvisningar till stödfunktioner såsom kvinnojourer som kan ta emot djur. Länsstyrelserna utbildar också personal som arbetar med djurskydd om vikten av att beakta frågor om våld i nära relationer och våld mot barn vid djurskyddskontroller.

Därutöver vill jag nämna att det i Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, som antogs i maj 2024, anges i ett skäl (punkt 39) att vid bedömningen av brottsoffrets skydds- och stödbehov bör det främsta syftet vara att säkerställa brottsoffrets säkerhet och erbjuda särskilt anpassat stöd genom att bland annat ta hänsyn till brottsoffrets individuella omständigheter. Exempel på omständigheter som kräver särskild uppmärksamhet kan vara användningen av sällskapsdjur för att utöva påtryckningar på brottsoffret. Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna i juni 2027.

I augusti 2022 remitterades en promemoria med förslag på hur det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld kan skärpas, där exempelvis hot eller tvång kopplat till att skada eller på annat sätt missköta ett husdjur kan utgöra en del av våldet. Flera remissinstanser har haft synpunkter på lagförslagets förenlighet med legalitetsprincipens krav på tydlighet och förutsebarhet. Det är därför av vikt att förslaget analyseras noga. Jag vill inte föregripa resultatet av den processen annat än genom att på nytt framhålla att den grundläggande frågan om kvinnors och mäns lika rätt till trygghet och frihet från såväl fysiskt som psykiskt våld är oerhört angelägen.

Fru talman! När man lyssnar till interpellanten får man intrycket att DEI är något som Chalmers kom på för några veckor sedan och att det är en amerikansk företeelse. Så är inte fallet. Det finns stora företag i Sverige som länge har använt sig av det som kallas DEI. I Sverige innebär det inte kvotering, utan här har det en betydelse som jag helt ställer mig bakom. Vad det har för betydelse i USA ser jag inte som riktigt relevant i mitt arbete. Mitt ansvar ligger i Sverige.

Fru talman! Jag vill i avslutningen av debatten berätta om en ung tjej som jag träffade på mässan för ung företagsamhet förra året. Det var en tjej som gick på teknikprogrammet. Hon var en av väldigt få tjejer som gjorde det. Hon berättade för mig att när hon gick i nian och sa till sin SYV att hon ville gå på teknikprogrammet hade SYV:en avrått henne från det och inte trott att det var något för henne, trots att det här var en tjej med B i matte och duktig totalt sett i de tekniska ämnena.

Jag tycker att det här är ett väldigt tydligt exempel på att vi har problem i vårt samhälle. Vi har strukturer som gör att det finns grupper som på grund av till exempel kön, etnicitet eller vilken social kontext man är uppvuxen i upplever att vissa vägar i livet inte är för dem.

Fru talman! Jag vill bryta ned de hinder som finns. I vissa fall handlar det om diskriminering. Vi måste se till att diskrimineringslagen tillämpas på ett bättre sätt. Men vi måste också se till att vi får ett samhälle där fler personer ser fler möjliga vägar i livet. Jag tror att det väldigt märkbart skulle gynna hela vårt samhälle.

Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är tydligt att jag och interpellanten har väldigt olika syn på vad arbete som detta går ut på. Som jag sa i mitt förra anförande är det här inte en debatt för eller emot kvotering. Jag tror att vi i den frågan tycker lika, det vill säga att det inte är den väg man bör gå. I stället finns det andra sätt att försöka öka mångfald och inkludering i Sverige, vilket är något jag absolut står för.

Interpellanten undrar om värdet av detta och menar att vi inte ska dela in folk i olika grupper. Senare i dag ska vi ha en debatt här i kammaren om regeringens handlingsplan mot rasism. I den handlingsplanen har regeringen valt att rikta särskilda insatser gällande fem olika typer av rasism, bland annat antisemitism, rasism mot muslimer och rasism mot samer. Vi tycker att det är viktigt att lyfta det som särskiljer utsattheten hos dessa grupper så att vi kan hitta rätt åtgärder.

Fru talman! Om vi ska minska diskriminering och få in mer mångfald i arbetslivet, på utbildningar, i näringslivet och i andra olika delar av vårt samhälle är det helt nödvändigt att vi kan se vilka grupper som möter hinder på olika sätt och hur vi kan se till att dessa grupper får större delaktighet. Det handlar inte om att splittra. Tvärtom handlar det om att vi ska kunna få ett "vi" och se bortom de omständigheter som i dag utgör hinder.

Jag ser inte hur vi ska kunna bedriva ett sådant arbete om vi inte identifierar vilka faktorer som gör att människor i dag möter hinder i näringslivet, på arbetsplatser och på utbildningar.

Fru talman! Till att börja med tolkar jag interpellanten som att han anser att vi bör rätta oss efter USA och hur de agerar när det gäller frågor som rör jämställdhet och jämlikhet. Jag kan bara svara att vi går vår egen väg i Sverige. Vi har ett gott rykte - väldigt gott rykte - i frågor om jämställdhet och jämlikhet. Vi har haft stora framgångar, och de har kommit tack vare hårt arbete och medvetna strategier för att uppnå jämlikhet och jämställdhet i Sverige. När jag rör mig i internationella sammanhang får jag ofta höra att Sverige är ett föregångsland i de här frågorna. Min ambition är ingen annan än att vi ska fortsätta ha den positionen.

Jag noterar också att interpellanten blandar ihop begreppen lite och verkar tro att DEI handlar om kvotering. Det är, som jag sa i mitt inledande svar, inte det som det är frågan om. Redan när jag tillträdde som statsråd var jag tydlig med att jag inte ser kvotering som den lösning vi ska använda oss av när det gäller jämställdhet och jämlikhet. Vi har en diskrimineringslagstiftning som är tydlig med att exempelvis kön eller etnicitet inte ska avgöra om man får en viss tjänst, och arbetet är mycket bredare än så.

Vi har i dag en väldigt könssegregerad arbetsmarknad. Vi har tidigare haft en ännu mer könssegregerad arbetsmarknad. Inom vissa yrkesgrupper, till exempel polisyrket, fanns det för några år sedan väldigt få kvinnor. Men i dag är det ganska många kvinnor i poliskåren. Det är inte för att vi har kvoterat in dem utan för att vi har förstått att det finns ett stort värde i att ha fler kvinnor i kåren för att polisen ska kunna fullgöra sitt viktiga uppdrag och upprätthålla tryggheten i vårt land. På samma sätt är det i många andra yrkeskategorier.

Det finns ett stort värde i ökad mångfald exempelvis när det gäller forskare och annat yrkesliv. I näringslivet ser man också att det finns stora kvalitetsvinster och produktivitetsvinster att göra om man breddar sig och får in fler perspektiv från båda könen och från människor med olika bakgrund. Det är det som DEI handlar om. Det tillför värde till vårt land, och det ställer jag mig absolut bakom.

Vad gäller Chalmers event deltog jag i det. De gav redan från början uttryck för att E i DEI enligt deras sätt att använda det står för equality. Det kommunicerades även i ett Linkedininlägg redan innan invigningen ägde rum.

Fru talman! har frågat mig om jag i min roll som statsråd avser att förespråka och verka för de principer och värderingar som ingår i begreppet DEI.

Som Tobias Andersson framför har Chalmers Tekniska Högskola AB invigt ett jämlikhetskontor som koordinerar lärosätets arbete med jämlikhet, mångfald och inkludering. Begreppet DEI använder lärosätet som en förkortning för diversity, equality and inclusion.

Om Sverige ska vara ett ledande land inom forskning och innovation måste lika villkor för likartat arbete och likartade meriter gälla för kvinnor och män. Vi behöver även ha en arbetsmiljö på våra universitet och högskolor som gör att alla känner sig välkomna och inkluderade.

Rapporter från bland annat Diskrimineringsombudsmannen visar att ett stort antal människor utsätts för diskriminering och att diskriminering förekommer i hela samhället och är särskilt utbredd inom arbetslivet.

Diskriminering, rasism och andra hinder som står i vägen för människors lika rättigheter och möjligheter i livet är inte bara ett rättviseproblem för de individer som drabbas, utan även ett allvarligt samhällsproblem då vi som land riskerar att gå miste om viktig kompetens och produktivitet. Inkludering och kvalitet står således inte i motsats till varandra - tvärtom.

Vid rekrytering av personal är förtjänst och skicklighet utgångspunkten för alla anställningar inom statlig verksamhet i Sverige. Vidare är diskriminering på grund av bland annat kön förbjuden enligt diskrimineringslagen, vilket innebär att en person inte får behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation. Att kvotera in personer på grund av till exempel kön eller etnisk tillhörighet är inte tillåtet.

Regeringen ser positivt på alla initiativ som stärker vårt lands kompetens samtidigt som alla former av diskriminering motverkas. Sverige ska vara ett tolerant och humant samhälle präglat av respekt för individens mänskliga fri- och rättigheter. Alla människors lika värde ska respekteras. Dessa värderingar kommer jag att fortsätta att värna.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag självklart delar interpellantens uppfattning att vi ska ha en god arbetsmiljö för alla i Sverige, även för våra unga, och att det är viktigt att de känner till sina rättigheter.

Regeringen arbetar på bred front. Jag har nämnt en rad åtgärder, bland annat hos Arbetsmiljöverket, liksom det uppdrag som vi gett Delegationen mot arbetslivskriminalitet och den arbetsmiljöstrategi som just nu utreds. Interpellanten har också rätt i att parterna har en viktig roll i detta arbete, och jag har själv haft samtal med arbetsmarknadens parter framför allt under förra året.

Det här är ett arbete som behöver ske löpande, för självklart behöver vi se till att saker och ting förbättras jämfört med hur det ser ut i dag.

Jag vill tacka interpellanten och ledamöterna för deras engagemang i denna viktiga fråga. Tack för en god debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det påstås fortfarande att regeringen har plockat bort ämnet arbetsmiljökunskap ur skolan. Om det hade varit på det sättet kan jag inte tolka det på något annat vis än att interpellanten och ledamöterna i debatten riktar ett ganska starkt underkännande till LO och de andra remissinstanserna som jag tidigare nämnde. De har inte kommit med några invändningar till förändringen i ämnesplanen i skolan. Jag påstår fortfarande att om det hade varit så som ledamöterna här målar upp hade det kommit ganska starka invändningar från dessa remissinstanser, men det har det alltså inte gjort.

Regeringen tycker att det är jätteviktigt att unga personer får med sig rätt kunskaper in i arbetslivet. Vi ska ha ett arbetsliv där vi säkerställer att arbetsgivarna tar sitt ansvar och ser till så att både unga och äldre i arbetslivet har en god arbetsmiljö och att vi får ett hållbart arbetsliv.

Den inspektionsverksamhet som jag tidigare berättade om, där Arbetsmiljöverket har riktat en särskild tillsynsverksamhet mot branscher där vi ser många unga arbetstagare, är en del av arbetsmiljöstrategin och delmålet Ett hållbart arbetsliv. Det handlar om att införa riktade inspektioner för unga i arbetslivet.

Regeringen har också tillskjutit stora medel i budgeten till Arbetsmiljöverket för att de ska kunna vässa sin inspektionsverksamhet och rikta in inspektioner mot just de verksamheter där vi ser att riskerna är som störst.

Arbetsmiljöverket kan som bekant inte inspektera alla arbetsplatser i Sverige; det är inte görligt. Därför är det såklart att viktigt att den här verksamheten vässas så att vi upptäcker risker där riskerna är som störst.

Fru talman! Vi ska också komma ihåg att många unga arbetstagare finns i branscher som är väldigt utsatta för arbetslivskriminalitet, och därför är det arbete som regeringen vidtar för att komma till rätta med det problemet också av avgörande betydelse. Här finns bland annat Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som har fått ett utvidgat uppdrag att analysera arbetslivskriminella upplägg inom näringsgrenarna bygg, restaurang, transport, kroppsvård, städ och vissa delar av de gröna näringarna - branscher där vi ser ett stort antal unga arbetstagare.

Jag menar att den åtgärd som regeringen har vidtagit gällande detta är av avgörande betydelse just för att stärka säkerheten för unga arbetstagare, och jag ser fram emot att ta del av delegationens redovisning den 28 februari i år.

Fru talman! Jag tänkte börja med att bemöta påståendet att man från regeringens sida skulle ha plockat bort ämnet arbetsmiljöfrågor från skolan. Detta är såklart mest en fråga för utbildningsministern, men jag kan ändå ge ett svar.

Detta område har inte plockats bort från ämnesplanerna, examensmålen eller läroplanerna. Det som har hänt är att det uttrycks på ett annat sätt som är mer ändamålsenligt.

Det är en ändring som har varit nödvändig eftersom vi nu går över till ämnesbetyg till skillnad från hur vi har haft det tidigare. Det var ett beslut som fattades i december 2023 att gymnasieskolan inte längre skulle vara kursutformad utan ämnesutformad. Den här ändringen är en del av det.

Förslaget har också remitterats till en bred samling remissinstanser, bland annat LO, TCO, Svenskt Näringsliv och ett antal branscher. De har antingen valt att inte svara eller så har de svarat och inte haft några synpunkter på förslagen om det nya ämnesinnehållet.

Jag ser ingen anledning att ifrågasätta deras remissvar. Jag känner mig ganska förvissad om att om det hade varit så att de hade sett stora risker med den nya inriktningen skulle de ha framfört det i sina remissvar.

Vi ska självklart följa upp detta. Ändringarna kommer att tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni i år. Vi ska självklart noga följa hur ungas kunskap ser ut när det gäller vilka rättigheter de har på arbetsmarknaden.

När det sedan gäller vad regeringen i övrigt gör inom området är det arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön på våra arbetsplatser.

Regeringen ska självklart vidta åtgärder för att se till att man underlättar för arbetsgivare att ta ansvaret. Man ska också se till att det vidtas åtgärder mot de arbetsgivare som inte tar sitt ansvar. Den myndighet som har det största ansvaret för detta är Arbetsmiljöverket.

Här har Arbetsmiljöverket en regelförnyelse som trädde i kraft den 1 januari i år. Det är en regelförnyelse som inte innebär nya regler utan en ny struktur. Den har som syfte att göra det lättare för arbetsgivare att hitta, förstå och använda reglerna så att de ska kunna ta sitt arbetsgivaransvar.

Arbetsmiljöverket har också infört fler inspektioner. Efter det mörka år som vi hade med ett stort antal dödsolyckor styrde regeringen Arbetsmiljöverket till fler fysiska och oanmälda inspektioner.

Arbetsmiljöverket har också under 2024 riktat in sin verksamhet särskilt på arbetsplatser och branscher där det finns arbetstagare i åldern 18-24 år för att just kunna hitta de särskilda riskerna inom de branscherna.

När det gäller det arbetet ska vi självklart noggrant följa upp vad våra åtgärder får för effekt. Jag kan konstatera att vi i vart fall hade ett mindre mörkt år förra året. Då hade vi 44 personer som dog på jobbet till skillnad från 63 året innan.

44 personer är såklart fortfarande alldeles för många. Ingen ska dö på jobbet. Men jag hoppas och tror att de åtgärder som regeringen vidtar har effekt och att de kommer att fortsätta att ha effekt även framåt.

Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vad jag och regeringen gör för att minska risken för att unga arbetstagare drabbas av arbetsskador och olyckor och om jag avser att stärka arbetet på något sätt. Hon har vidare frågat mig om jag har analyserat hur utbildningsnivån och informationen om arbetslivsfrågor bland unga påverkar deras säkerhet och trygghet på arbetsmarknaden. Slutligen har hon frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka ungas kunskap om deras rättigheter och skyldigheter i arbetslivet.

Inledningsvis vill jag tacka Johanna Haraldsson för att hon uppmärksammar dessa angelägna frågor. Jag delar hennes engagemang för ungas arbetsliv och arbetsmiljö.

Det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet är grunden till en god arbetsmiljö. Respektive arbetsgivare har ett arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen. När man är ung och kommer ut i arbetslivet är det extra viktigt att få en bra introduktion på arbetsplatsen för att undvika olyckor och tillbud och få förståelse för vad som gäller på arbetsplatsen.

För personer under 18 år finns bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete - grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar. Där framgår bland annat vilket ansvar arbetsgivare har, hur skyddsombud ska informeras samt hur undersökning och riskbedömningar av arbetsmiljön ska genomföras.

Under 2024 inspekterade Arbetsmiljöverket flera branscher där det är vanligt att arbetstagare mellan 18 och 24 år arbetar. Syftet med inspektionerna var att uppmärksamma arbetsgivarna på vikten av att förebygga och minska risker för olyckor och tillbud samt öka arbetsgivarnas kunskaper om deras arbetsmiljöansvar.

Regeringen tar frågor om ungas arbetsliv och arbetsmiljö på stort allvar. Regeringen har tillsatt en utredning om en kommande arbetsmiljöstrategi (dir. 2024:56) för perioden 2026-2030. Den särskilda utredaren ska analysera genomslaget för den nuvarande arbetsmiljöstrategin och bedöma om delmålen för strategin är ändamålsenligt utformade. Detta gäller till exempel delmålet Ett tryggt arbetsliv, som handlar om att förebygga och minska arbetsrelaterade olyckor och ohälsa och som även inbegriper dödsolyckor, samt delmålet Ett hälsosamt arbetsliv, som handlar om fysiska risker i arbetsmiljön. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2025.

Avslutningsvis vill jag betona att arbetsmiljömedvetenhet är viktigt för unga personer som ska ut i arbetslivet, såväl i ett förberedande stadium som när de befinner sig på en arbetsplats. Jag vill understryka vikten av att varje arbetsgivare tar sitt arbetsmiljöansvar för att förebygga ohälsa och olyckor för unga i arbetslivet.

Herr talman! Jag delar helt den bild ledamoten målar upp av de brister som finns. Som jag sa i ett tidigare svar kan bristerna bestå i okunskap och ängslighet men också i att personal upprätthåller hedersnormer som gör att skolan eller förskolan inte blir en zon fri från förtryck för denna utsatta grupp. Så kan vi inte ha det.

Vi växlar upp arbetet på flera fronter, bland annat genom ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att synliggöra detta förtryck. Det behövs särskilda insatser som biter på just den här problematiken. Den är ju någonting annat än mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Vi behöver synliggöra att vi inte ställer upp på exempelvis att pojkar och flickor inte får leka med varandra på rasten. Det är en del av problematiken.

Vi kommer att fortsätta jobba med de här åtgärderna, inte minst när det gäller skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Den 6 februari är det internationella dagen mot könsstympning, så det här är en aktuell fråga att prata om.

Vi har som sagt kriminaliserat könsstympning i Sverige. Någonting som ligger nära och också handlar om ingrepp i kvinnors könsorgan är det som kallas oskuldsoperationer. Det ligger också nära det som ledamoten pratar om. Genom Tidöavtalet är vi överens om att detta är någonting som vi vill kriminalisera, och vi har även tagit emot en utredning som bereder just den typen av åtgärder.

Tydligt är att vi måste växla upp rent allmänt när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, och det gör regeringen. Som jag nämnde nyligen har vi nu gått ut med att regeringen kommer att tillsätta ett sjunde jämställdhetspolitiskt delmål, just för att vi ska kunna lyfta den här problematiken och arbeta mycket mer effektivt med riktade insatser mot åtgärder som är ägnade att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Det är regeringens självklara utgångspunkt att ingen ska behöva utsättas för hot, våld eller trakasserier i sitt arbete. Och vi ser med oro på att vissa yrkeskategorier är mer utsatta än andra.

Detta är ett problem som vi måste angripa från flera olika håll. En sak som vi i regeringen har gjort för att ta ett helhetsgrepp är att vi har tillsatt en utredning som ska ta fram förslag om en ny arbetsmiljöstrategi. Detta är såklart en jätteviktig del av arbetsmiljön. Är man inte trygg har man inte en bra arbetsmiljö.

Vi måste såklart också se att det i många fall är fråga om brott, och då behöver rättsväsendet kunna agera mot det. Vi har nu en situation med en utbredd gängkriminalitet. Jag är väldigt glad att vi i den här regeringen har avsatt stora resurser till rättsväsendet, så att rättsväsendet inte bara ska kunna hantera den skenande gängbrottsligheten utan också annan brottslighet, exempelvis den här typen av brott.