Paulina Brandberg

Fru talman! När det gäller ILO:s konvention om våld och trakasserier i arbetslivet finns det ett betänkande som säger att svensk rätt är förenlig med konventionen. I betänkandet föreslås också ett förtydligande i arbetsmiljölagen om att arbetsmiljön ska vara fri från våld och trakasserier, det vill säga åtgärder som går utöver konventionens krav. Detta är någonting som tillsammans med remissinstansernas synpunkter bereds i Regeringskansliet i detta nu.

Själva ratificeringen av ILO-konventionen är en fråga som på EU-nivå har hamnat i juridiskt limbo, och det är en fråga som det svenska ordförandeskapet nu arbetar med att föra vidare för att få klarhet i hur vi bäst hanterar den.

Det stämmer inte att det inte finns några initiativ från den här regeringens sida. Som jag nämnde i mitt interpellationssvar beslutade regeringen den 2 februari i år att ge tilläggsdirektiv till utredningen som går ut på att minska offentliganställdas utsatthet för våld, hot och trakasserier. Den här regeringen vill alltså gå längre än den tidigare regeringen när det gäller den här frågan. Vi kommer att ta den på allra största allvar.

Avslutningsvis vill jag tacka interpellanten för den här debatten och för att vi fick möjlighet att ta upp denna viktiga fråga i kammaren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera det som interpellanten sa gällande att rättsväsendets åtgärder sker i efterhand och att vi måste fokusera på det förebyggande arbetet. Som jag sa inledningsvis känner jag en stor oro för den acceptansförskjutning som sker, som har skett och som pågår, där hot och trakasserier har blivit så vanligt att vi inte längre reagerar på det.

Jag tror att det är en viktig förebyggande åtgärd att de som agerar på detta sätt mot olika yrkeskategorier möter kraftfulla reaktioner, så att vi får stopp på acceptansförskjutningen och det blir väldigt tydligt att det ska råda en fullständig nolltolerans mot den typen av agerande mot människor som bara sköter sitt arbete och dessutom befinner sig i samhällsviktiga funktioner. Jag ser därför de åtgärder som är på gång inom rättsväsendet som otroligt viktiga för att stoppa den här acceptansförskjutningen. Jag ser det också som viktigt för att arbetsgivare i större utsträckning ska ta det ansvar som de har. Ju större acceptansförskjutningen blir, desto mer vana blir vi och reagerar inte på det som sker.

När det gäller frågor om ensamarbete delar jag interpellantens uppfattning att det absolut är en väldigt viktig fråga. Det är också anledningen till att det ofta finns riktlinjer att vissa yrkeskategorier inte ska arbeta ensamma. Ett problem som vi ser är dock att dessa föreskrifter inte alltid följs. Vi kan se att vissa av de våldsdåd, till och med mord, som har skett har skett när kvinnor har arbetat ensamma trots att det har funnits föreskrifter om att de inte ska arbeta ensamma i dessa miljöer.

Det första steget anser jag därför är att säkerställa att föreskrifterna faktiskt följs. De finns på plats och måste följas. Detta menar jag är steg ett för att komma till rätta med den punkten.

När det sedan gäller detta med sanktionsavgifter finns det ju ett betänkande som har remitterats, där remisstiden löpte ut i december. Det pågår ett arbete på Regeringskansliet med att bereda ärendet utifrån de remisssynpunkter som har inkommit. Jag följer detta arbete noggrant, men jag kan inte kommentera utredningen vidare förrän ärendet har beretts färdigt. Vi kommer att återkomma gällande hur vi ser på frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är en otroligt viktig fråga som Johanna Haraldsson har väckt här i kammaren. Det är också en fråga som jag faktiskt har personlig erfarenhet av, i min tidigare yrkesroll.

Jag känner en stor oro när det gäller denna fråga, för jag har i den tidigare yrkesrollen upplevt att det har skett en acceptansförskjutning. Jag har suttit i rättssalar och mötts av könsord och hot som har uttalats där. Jag har kontakt med poliser som har pratat om att det har varit en vardag för dem att mötas av liknande hot och trakasserier. Vi har en socialtjänst som blir mer och mer utsatt, inte minst genom den desinformationskampanj som just nu pågår gentemot socialtjänsten där man menar att de ägnar sig åt kidnappning av muslimska barn. Detta är något som gör att problemet blir alltmer akut.

Det finns också en jämställdhetsaspekt i detta. Som jämställdhetsminister vill jag gärna peka på att vi förra året hade rekordmånga kvinnor som dog på jobbet - nio stycken. Av dessa var det fyra som blev mördade. En av dem var den kvinna som blev mördad på det LSS-boende som nämndes i interpellationen. Det var två kvinnliga lärare som dödades på Malmö latinskola och en kvinna som dödades i Almedalen.

Detta får inte eskalera. Vi måste vidta åtgärder. Jag är glad att det finns pågående utredningar. Vi följer dem noggrant. Men jag vill betona att det krävs åtgärder från flera olika håll. Vi måste se till att Arbetsmiljöverket har rätt verktyg för att följa upp detta, så att arbetsgivarna tar just det arbetsmiljöansvar som Johanna Haraldsson påpekar att de har. Det är en åtgärd. Vi måste också se till att rättsväsendet kan ingripa tidigare och tydligare så att vi stoppar acceptansförskjutningen. Det är helt orimligt att vi ska gå mot att detta blir en naturlig del av människors vardag i arbetet för vissa utsatta yrkesgrupper.

Jag kommer att följa denna fråga noggrant och se till att vi samverkar över departementsgränserna för att få ett så effektivt skydd som möjligt för våra arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Fru talman! har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att öka tryggheten på våra arbetsplatser och minska utsattheten för hot, våld och trakasserier på jobbet.

Det kan aldrig accepteras att någon dör eller skadas till följd av sitt arbete. Det är också oacceptabelt att människor utsätts för hot, våld eller trakasserier på grund av sitt yrke. Att människor som har till uppgift att hjälpa och skydda andra i samhället utsätts för våld, hot och trakasserier är dessutom i förlängningen ett angrepp på det demokratiska samhället.

Det här är en stor fråga som spänner över många områden inom samhället, och det handlar ofta om ageranden av personer som inte arbetar på den aktuella arbetsplatsen. Det görs, och har gjorts, mycket på det här området. Flera statliga utredningar har tittat på aspekter som har koppling till frågan om hot och våld riktat mot samhällsbärande grupper.

För att stärka det straffrättsliga skyddet för de centrala blåljusverksamheterna infördes 2020 brottet sabotage mot blåljusverksamhet. Det straffbelägger att under vissa förutsättningar angripa eller på annat sätt störa polis, räddningstjänst eller ambulanssjukvård. Arbetet med att stärka skyddet för samhällsnyttiga funktioner har därefter fortsatt. Exempelvis föreslog en utredning förra året att det ska införas nya brott för den som angriper utövare av viss samhällsnyttig funktion, med vilket utredningen avser hälso- och sjukvårdspersonal, personal inom socialtjänsten, räddningstjänstpersonal och utbildningspersonal inom skolväsendet (SOU 2022:2). Förslaget innebär att sådan personal får motsvarande förstärkt straffrättsligt skydd som till exempel poliser har i dag genom straffbestämmelserna om våld eller hot respektive förgripelse mot tjänsteman. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Betänkandet om ILO:s konvention om våld och trakasserier i arbetslivet (SOU 2021:86) har remitterats. Av remissinstansernas svar kan särskilt noteras att den svenska ILO-kommittén delar utredningens bedömning att svensk gällande rätt är förenlig med ILO-konvention nummer 190 samt rekommendation nummer 206. Utredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.

Även regeringens redovisning till riksdagen med anledning av Riksrevisionens rapport Trakasserier, hot och våld - förebyggande insatser och hantering vid statliga myndigheter (RiR 2022:26) bereds inom Regeringskansliet.

En särskild utredare fick i april 2022 i uppdrag att överväga olika författningsändringar för att minska offentliganställdas utsatthet för våld, hot och trakasserier (dir. 2022:31). Syftet är både att förbättra situationen för de anställda och att värna den offentliga verksamheten. Regeringen beslutade den 2 februari 2023 att ge tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2023:16). Tilläggsdirektiven innebär huvudsakligen att det tydliggörs att utredaren ska lämna författningsförslag som ökar skyddet för offentliganställda. Uppdraget ska redovisas senast den 1 januari 2024.

Arbetsmiljöverket har, som Johanna Haraldsson lyfter fram i sin interpellation, utfärdat föreskrifter om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2). Därutöver finns det föreskrifter om hur man främjar en god arbetsmiljö och förebygger ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön (AFS 2015:4). Det finns också föreskrifter om hur man bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1). Det här är föreskrifter som är viktiga för att förebygga att det uppstår situationer med våld, hot och trakasserier. Hur arbetsmiljön är organiserad är också viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv.

Gemensamt för de nämnda föreskrifterna är att det är arbetsgivaren som ansvarar för att bedöma riskerna i det aktuella arbetet och vidta de åtgärder som behövs. När det gäller statligt anställda är arbetsgivaransvaret delegerat, och det är ytterst myndighetscheferna som har arbetsmiljöansvar för de anställda. Ett systematiskt och förebyggande arbetsmiljöarbete är grunden till en god arbetsmiljö, och det är en naturlig del av verksamheten för alla arbetsgivare.

Arbetsgivarna bedriver det dagliga arbetsmiljöarbetet på de enskilda arbetsplatserna tillsammans med arbetstagarna och deras representanter. I detta ligger att regelbundet undersöka arbetsförhållandena och göra riskbedömningar som dokumenteras i handlingsplaner. Inom ramen för samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare fyller skyddsombudens verksamhet en viktig funktion. Möjligheten till skyddsombudsstopp är i sin tur ett viktigt verktyg som en yttersta åtgärd att ta till när någon annan lösning inte har kunnat nås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen ser med stort allvar på hot, våld och trakasserier på arbetsplatser. Samtidigt vill jag betona att ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete är det främsta verktyget för att motverka hot, våld och trakasserier som har anknytning till arbetet.

Herr talman! Vi har haft åtta år av socialdemokratiskt styre, och det har inte gjorts tillräckligt för den här gruppen. Den har blivit sviken under så många år, och som jag var inne på tidigare har både socialdemokrater och vänsterpartister ägnat sig åt rasismanklagelser och brunsmetning av dem som har försökt driva den här kampen.

Jag är glad över att vi har kommit längre i dag och över att vi har den här debatten. Jag vill uppriktigt tacka för det, men det räcker att titta i Tidöavtalet för att se att regeringen kommer att gå längre i sina åtgärder för att skydda den här gruppen och förebygga det våld och det förtryck som så många unga människor lever med i Sverige i dag.

Jag vill avslutningsvis tacka Sofia Amloh och Linus Sköld för den här jätteviktiga debatten. Jag är glad över att vi har en samsyn i väldigt många frågor, och jag tror att det kommer att underlätta arbetet framåt, för det som den här gruppen behöver - de människor som har minst frihet i vårt samhälle - är samsyn, enighet och en snabb väg framåt. Det hoppas jag att det ska finnas förutsättningar för gällande åtgärderna som nu ligger på regeringens bord.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller religiösa friskolor är Liberalernas linje tydlig. När det gäller regeringens arbete med detta får jag be interpellanten och Linus Sköld att vända sig till skolminister Lotta Edholm som är ansvarig för denna fråga.

Det finns mycket att göra i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck som inte handlar om att stänga ned eller bevara religiösa friskolor. Jag är stolt över det som står i Tidöavtalet och det arbete som regeringen redan påbörjat, till exempel med att kriminalisera oskuldskontroller - inte bara förhindra dem som den tidigare regeringen ville. Vi har nu gett tillläggsdirektiv om att vi vill kriminalisera detta. Vi vill att det ska vara straffbart att utsätta fullt friska kvinnor för kirurgiska ingrepp vars enda syfte är att kontrollera deras sexualitet. Här vill vi gå längre än den förra regeringen. Vi vill även gå längre i att bygga upp det förebyggande arbetet.

Jag har i min tidigare roll som åklagare mött många offer för hedersförtryck och hedersvåld i rättssalar, och jag vet att mycket behöver göras för att ge denna grupp ett bra stöd. Vi måste ha ett otroligt bra skydd för denna grupp för att de över huvud taget ska kunna vända sig till myndigheter och be om hjälp, för det står så mycket på spel. Priset de betalar för att göra detta är otroligt högt, och då måste samhället sluta upp. Regeringen kommer att sätta igång ett arbete för att stötta denna grupp.

Vi måste ha kunskapshöjande åtgärder. Vi vet att det i dag finns signaler som yrkesverksamma i skola och socialtjänst kan fånga upp. Det gäller till exempel elever som riskerar att bli bortgifta under lov. Men för att de yrkesverksamma ska kunna fånga upp dessa signaler måste de ha kunskap om vad de ska titta efter så att de kan gripa in och så att man kan använda den viktiga lag som kom på plats 2020, som bland andra Liberalerna fick igenom, gällande utreseförbud för att hindra barn att föras ut ur landet för att exempelvis giftas bort eller utsättas för könsstympning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att denna lag ska få effekt måste vi ha kraftigt kunskapshöjande åtgärder i landet. Detta kommer regeringen att satsa kraftigt på, för denna utsatta grupp förtjänar en betydligt bättre situation än dagens.

Herr talman! Jag är väldigt glad att vi har den här debatten och att vi har stor samsyn när det gäller de problem som finns rörande hedersrelaterat våld och förtryck, för så har det inte alltid sett ut.

I år är det 21 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Två månader före mordet talade Fadime till riksdagen och vädjade: Vänd oss inte ryggen!

När vi tittar tillbaka på vad som hände sedan kan vi se att det var väldigt många politiker som vände de hedersutsatta ryggen. Flera av de politiker som hade modet att driva dessa frågor har blivit väldigt hårt ansatta och rasistanklagade av sina egna partier. Två tydliga exempel på detta är Nalin Pekgul och Amineh Kakabaveh, som har varit otroligt viktiga röster i det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det finns mycket att göra. Trots att vi i dag står här med stor samsyn finns det stora problem som den här regeringen absolut kommer att ta tag i. När vi har detta problem, som väldigt mycket handlar om värderingar, är skolan såklart väldigt viktig. Hur påverkar vi nästa generation?

Vi vet att det i dag finns skolor i Sverige där lärare på uppdrag av föräldrar kontrollerar att små flickor inte tar av sig sin hijab under skoltid och på så sätt hjälper till att understödja ett hedersförtryck. Detta ska givetvis inte förekomma i Sverige.

Denna regering kommer att ta krafttag mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Det ska inte förekomma i samhället över huvud taget, och framför allt ska det inte på något sätt understödjas av staten eller regeringen.

Vi kommer att titta på hur vi ska hantera skolfrågan. Att Liberalerna har en hållning i den här frågan har vi varit väldigt tydliga med. Detta är ingenting som jag har någon annan uppfattning om när jag sitter i regering. Men jag står här med regeringshatten, och i dagsläget finns det ingen politik på området som går ut på att denna regering ska förbjuda religiösa friskolor.

Det betyder dock inte att vi blundar för problemet. Det betyder inte att vi kommer att lämna dessa skolbarn till sitt öde eller att vi kommer att acceptera att det finns skolor där hedersförtryck understöds.

Ska vi jobba med denna fråga måste vi självklart jobba med barnen, och det kommer den här regeringen kraftfullt att göra.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematiken i Sverige.

Hedersrelaterat våld och förtryck utgör en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri- och rättigheter. Hedersrelaterat våld och förtryck har ingen plats i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att vidta åtgärder mot kontroller av flickors och kvinnors sexualitet ser regeringen som en viktig del i arbetet med att bekämpa hedersnormer och hedersförtryck. Regeringen har därför gett en utredare i uppdrag att, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag på hur en lagstiftning som kriminaliserar bland annat oskuldskontroller och oskuldsoperationer ska se ut.

Utredaren har även i uppdrag att se över om underlåtenhet att anmäla eller på annat sätt avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott ska kriminaliseras samt se över det straffrättsliga skyddet mot så kallade omvändelseförsök. För hbtqi-personer, som kan utsättas för samma typ av hedersrelaterat våld och förtryck som andra, kan även specifikt omvändelseförsök förekomma. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2023.

Av Tidöavtalet framgår vidare bland annat att stödet till utsatta ska förbättras och myndigheternas arbete effektiviseras. I Tidöavtalet finns också åtgärder som rör skärpta straffskalor för hedersrelaterade brott och skärpta regler för utländska fullmaktsäktenskap och månggiften. Vidare anges att äktenskap mellan kusiner inte ska vara tillåtet.

Regeringen har intensifierat arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom en kraftigt förstärkt och långsiktig satsning. I enlighet med budgetpropositionen för 2023 avsätter regeringen 20 miljoner kronor årligen för statsbidrag som riktar sig till stöd till kvinnors och flickors organisering i utsatta områden. Vidare förstärker regeringen det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck permanent med ytterligare 50 miljoner kronor per år. Satsningen förstärker de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen prioriterar och skalar upp arbetet. I regleringsbreven för 2023 har regeringen beslutat om en rad uppdrag på området. Totalt uppgår regeringens satsningar för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck till 475 miljoner kronor under 2023 och berör flera olika myndigheter.

Jag konstaterar att behovet av beprövade metoder och arbetssätt är fortsatt stort. Kunskapen om omfattningen av och utsattheten för hedersrelaterat våld och förtryck är begränsad. Ett nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck har inrättats vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, vilket bedöms leda till ökad kunskap, långsiktighet i arbetet och större möjligheter att följa utvecklingen på området.

Nästa steg för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är att regeringen nu påbörjar arbetet med att ta fram ett åtgärdsprogram för perioden 2024-2026. I framtagandet kommer regeringen att involvera berörda myndigheter och civilsamhällesorganisationer samt akademin.

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste också vara förankrat i en långsiktig nationell strategi. Samma behov gäller för arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen kommer att påbörja detta arbete.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en angelägen fråga!

Regeringen fortsätter arbetet utifrån den arbetsmiljöstrategi som den tidigare regeringen påbörjat och den nollvision som ska råda. Den nollvisionen ska råda för dödsfall på arbetet, där vi som Jim Svensk Larm påpekade ser alldeles för höga siffror. Men vi ska inte heller ha människor som dör av jobbet, vilket också är en jätteviktig fråga. Vi ser alldeles för många som blir sjuka och skadas på ett sådant sätt att de dör av jobbet även om de inte dör på jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regeringen kommer att noga utvärdera strategin och arbetet utifrån den och också se till att skapa förutsättningar för dem som bedriver det dagliga arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser, det vill säga arbetstagarna. Även skyddsombuden har där en väldigt viktig funktion. Vi kommer att följa arbetet noga för att se i vilken mån man kan skapa förbättringar för att uppfylla nollvisionen på ett mycket bättre sätt.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Sverige har nu tagit över ordförandeskapet i EU. En av de frågor som är prioriterade för det svenska ordförandeskapet är det så kallade plattformsdirektivet. Direktivet tar sikte på just den här frågan, och man tittar mycket på presumtionen kring vad som egentligen är en arbetstagare och vad som är en egenföretagare. Vi ser många så kallade falska egenföretagare, som i själva verket kanske agerar mer som arbetstagare.

Detta är en fråga som lämpar sig väl att hantera på EU-nivå. Sverige har ställt sig positivt till att direktivet ska tas igenom, och nu arbetar den svenska regeringen för att försöka få igenom en allmän riktlinje i EU:s ministerråd för att direktivet ska kunna tas vidare och sedan kunna implementeras i svensk lagstiftning.

Fru talman! Barns trygghet och säkerhet är en jätteviktig fråga. När det gäller de bedömningar som ska göras måste vi ha en lagstiftning som tydligt klargör att det är barnets bästa som ska stå i fokus. Detta är en fråga som ligger på Socialdepartementet, dit det så sent som förra fredagen kom en utredning som just tar sikte på ett ökat barnperspektiv. Vi kommer att invänta remissvaren på utredningen för att se hur lagstiftningen kan stärkas så att barn i högre grad skyddas från våld. Oavsett varifrån våldet kommer ska barnets bästa såklart få ett större genomslag i vår lagstiftning. Det är en mycket prioriterad fråga för denna regering, och jag har en tät kontakt med Camilla Waltersson Grönvall i denna fråga just för att den är väldigt prioriterad.

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

En god arbetsmiljö är en folkhälsofråga, och det är också en jämställdhetsfråga. Som Paula Holmqvist redogör för finns det könsskillnader på vår arbetsmarknad som delvis beror på att män och kvinnor traditionellt sett väljer olika yrken. Då är det jätteviktigt att vi har ett arbetsmiljöarbete och en arbetsrätt som träffar både de mansdominerade yrkena och de kvinnodominerade yrkena så att alla får en bra arbetsmiljö i Sverige.

Jag besökte i förra veckan Arbetsmiljöverket för att få höra om deras verksamhet när det gäller regelutbyggnad och tillsyn inom detta område. Jag ser det som en mycket angelägen fråga att följa upp att vi har en hög nivå på arbetsmiljöarbetet inom alla branscher, även de kvinnodominerade.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för en väldigt viktig fråga! Regeringen delar helt bilden av att vi behöver se över den här frågan. Vi behöver se över den för barnens bästa, men också för att den utgör en fara för dem som lever i våldsamma relationer och kanske inte vågar lämna dem för att de är rädda för sina barns säkerhet.

Det har kommit en utredning om att vi ska ha ett fokus på barnets bästa. Regeringen arbetar med den här utredningen just nu. Den ligger på min kollega Camilla Waltersson Grönvalls bord, och vi kommer att titta på den och på de remissvar som sedan kommer in och ta den här frågan som en mycket prioriterad fråga. Regeringen delar helt den problembild som vi ser.

Fru talman! Det är som sagt ingen vändning från regeringens sida. Detta är en fråga som kräver en noggrann analys. Vi delar fullständigt synen att vi ska värna den svenska modellen och att det är viktigt. Det finns ett stort intresse för att se var gränserna för EU:s kompetens går.

Vi kommer att analysera frågan noga, och när Sverige de facto har en reell möjlighet att intervenera - vilket vi inte har än - kommer vi såklart att göra ett slutgiltigt ställningstagande. Vårt meddelande är dock att vi preliminärt kommer att intervenera.

Frågestund

Fru talman! Jag måste säga att jag inte riktigt delar Teresa Carvalhos beskrivning av händelseförloppet. Det stämmer att Danmark för en vecka sedan inkom med en talan till EU-domstolen om att väcka en ogiltighetstalan mot minimilönsdirektivet. Redan ett dygn efter att den talan hade inkommit till EU-domstolen uttryckte regeringen att den preliminära bedömningen är att vi finner skäl att ansluta oss till den danska talan.

Det har bara gått en vecka sedan Danmark väckte talan. Detta är en väldigt viktig fråga som rör EU:s kompetens. Sverige har de facto fortfarande inte möjlighet att intervenera; det har vi inte förrän detta har publicerats i EU:s tidning. Vi kommer att analysera detta noga, men vi har meddelat att vår preliminära bedömning absolut är att vi kommer att intervenera.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis vill jag verkligen understryka att uppgifter om människors utsatthet för rasism, diskriminering och hatbrott i vårt samhälle ska tas på största allvar. Regeringen fortsätter därför med ett stort antal insatser som genomförs av flera olika myndigheter.

Annika Hirvonen pratar om att insamlande av jämlikhetsdata är någonting som bygger på frivillighet och samtycke. Men att väga nytta mot risker och avgöra hur sådana data kan användas är kanske inte alltid en bedömning som den enskilde kan göra helt och hållet. Det vill jag understryka. Att kunna se hela bilden inklusive de risker som finns med den typen av insamling av data är ett väldigt stort ansvar att lägga på den enskilde. Det finns stora svårigheter i detta, och det är som sagt en fråga som kräver en mycket djup analys.

Vi kommer att fortsätta arbetet som ska bidra till att fördjupa kunskapen inom detta område. Vi kommer att med de metoder som finns i dag fortsätta att noggrant följa hur utbredd både den strukturella rasismen och annan form av diskriminering i samhället är.

Vi behöver också i det fortsatta arbetet ha en nära dialog med olika delar av civilsamhället för att kunna arbeta så effektivt som möjligt med den här problematiken. Det är så vi kan skapa bättre förutsättningar för arbetet med att förebygga och motverka olika former av rasism på ett sätt som faktiskt gör skillnad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som Annika Hirvonen nog känner till har vi i EU en dataskyddsförordning som är direkt bindande och tillämplig i alla medlemsstater. Den säger att det som huvudregel är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung eller religiös övertygelse. Undantag kan göras under vissa förutsättningar, bland annat för behandling som är nödvändig för statistiska ändamål. Men det behöver alltid göras en avvägning av samhällsintresset i förhållande till integritetsrisker.

Dataskyddsförordningens förbud finns av en anledning. Det finns skäl att visa stor försiktighet i förhållande till insamling av känsliga personuppgifter av det här slaget. Metoder som eventuellt skulle kunna användas måste kunna garantera deltagarnas integritet. Vi vet att det finns grupper som är positiva till insamling av den här typen av data, men det finns också grupper som känner stor oro inför en eventuell insamling av den här typen av uppgifter. Det finns också överväganden att göra när det gäller klassificering eller gruppindelning, som också krävs vid behandling av en större mängd statistiska data. Det finns alltså skäl att vara fortsatt restriktiv med statistik och datainsamling med koppling till etnicitet. Detta är anledningen till att det här är en fråga som kräver en mycket djup analys.

Frågan om visitationszoner är någonting som den här regeringen kommer att utreda. Det finns ingen skrivning i Tidöavtalet som säger att det här kommer att ske utifrån ras eller etniskt ursprung. När man utreder den typen av förslag är det viktigt att det handlar om en åtgärd som likt alla andra åtgärder i vårt samhälle, särskilt inom rättsväsendet, självklart måste vidtas på ett rättssäkert sätt med beaktande av likabehandlingsprincipen enligt vår grundlag.

Frågan är som sagt komplex och kräver en djup analys. Men den här regeringen kommer att arbeta med en hög ambitionsnivå för att bekämpa den strukturella rasismen.

Fru talman! Jag delar helt Annika Hirvonens syn på att den strukturella rasismen som finns i vårt samhälle är ett reellt problem och att det är ett problem som kräver åtgärder. Här finns ingen som helst konflikt mellan mig, eller regeringen, och Annika Hirvonen. Frågan här gäller vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera denna problematik.

Annika Hirvonen har i sin interpellation hänvisat till en rapport från Brå från 2012. Om detta var en enkel fråga hade man nog kunnat hantera det här för länge sedan. Slutsatsen i Brås rapport är dock att det är en komplex fråga. Om det inte hade varit det hade Annika Hirvonens miljöparti under alla regeringsår kunnat hantera frågan på det sätt som hon nu efterfrågar. Frågan är dock komplex.

Regeringen har långtgående planer för hur den ska hantera den strukturella rasism som bland andra afrosvenskar utsätts för. Vi har insatser inom ramen för planen, och de åtgärdsprogram mot olika former av rasism som tidigare beslutats ligger fast. Regeringen kommer att fortsätta arbetet inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott med samma höga ambitionsnivå som den tidigare regeringen hade.

Bland dessa åtgärder finns både specifika insatser mot olika former av rasism och insatser som innebär bredare grepp mot rasism. Det handlar bland annat om insatser för att förebygga och motverka rasism inom skolan, hälso- och sjukvården och arbetslivet.

Som jag tidigare nämnde är det regeringens avsikt att bland annat arbeta för att kunskap om rasism och liknande former att fientlighet tillgängliggörs och används av olika aktörer. Som exempel kan nämnas att lärare, rektorer och andra aktörer som arbetar med barn och unga behöver ha relevant kunskap för sitt arbete i enlighet med skolans demokratifrämjande uppdrag men också för att kunna hantera olika uttryck av rasism och liknande former av fientlighet i klassrummet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De kunskapshöjande insatser som Forum för levande historia i samarbete med Skolverket erbjuder anställda inom skolan fortsätter också att vara viktiga i arbetet mot rasism. Forum för levande historia genomför även insatser för att öka kunskapen om olika former av rasism i historien, i dag riktat till offentligt anställda i andra yrkesgrupper. Därutöver fortsätter även Socialstyrelsen, i enlighet med sitt uppdrag, att ta fram, utveckla och sprida kunskapsstöd för att motverka förekomsten av rasism, främja allas lika rättigheter och möjligheter inom hälso- och sjukvården och bidra till en jämlik vård.

Det här är bara några av alla de insatser som med regeringens stöd kommer att genomföras för att förebygga och motverka rasism. Åtgärder kommer som sagt att vidtas, men frågan om införande av jämlikhetsdata är en betydligt mer komplex fråga än vad Annika Hirvonen framför i den här debatten. Där krävs noggranna avvägningar mellan olika intressen.

Fru talman! Jag vill först säga hej till skolklassen som är på läktaren. Det är roligt att se att det finns intresse från den yngre generationen.

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag kommer att införa insamling av jämlikhetsdata i Sverige. Låt mig börja med att kommentera de uppgifter som framkommer i bland annat Brottsförebyggande rådets fördjupade rapport om afrofobiska hatbrott som Annika Hirvonen refererar till.

Att människor utsätts för verbala påhopp och våld på grund av sin hudfärg är oacceptabelt. Att en hög andel av dem som utsätts är barn och unga gör frågan än mer angelägen. Alla i Sverige ska också kunna känna sig trygga med att offentliga verksamheter som till exempel hälso- och sjukvården har den kunskap som behövs för att kunna ge en kvalitativ och likvärdig vård. Ingen i Sverige ska behöva utsättas för rasism eller diskriminering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Uppgifter som kan ge kunskap om människors livsvillkor med koppling till rasism och diskriminering är viktiga, och många gånger nödvändiga, för att utforma och följa upp regeringens politik på området. Begreppet jämlikhetsdata är brett och omfattar alla data som är av relevans, såväl kvalitativa som kvantitativa uppgifter. Det används av många aktörer i olika sammanhang, till exempel av EU-kommissionen i dess handbok om jämlikhetsdata 2016.

Brås rapport ger oss, tillsammans med myndighetens tidigare rapporter om antisemitiska och islamofobiska hatbrott, angelägen kunskap om både den utsatthet som olika grupper av människor lever med i Sverige och vilka konsekvenser den får. Nyligen har även Diskrimineringsombudsmannen beslutat att ta fram återkommande rapporter om förekomsten av diskriminering i samhället för att synliggöra på vilka sätt människor utsätts för diskriminering. Dessa rapporter utgör centrala underlag i arbetet med att förebygga och motverka rasism, diskriminering och hatbrott. Det utvecklingsarbete som bedrivs vad gäller till exempel hatbrottsmarkeringar och anmälningar om diskriminering blir därför av stor vikt för att statistiken på området ska kunna få större relevans i arbetet.

Annika Hirvonen nämner Diskrimineringsombudsmannens rapport från 2012 och framhåller vad hon ser som myndighetens slutsats i rapporten. Jag vill i sammanhanget peka på att rapporten lyfter fram att frågan är komplex och att det finns utmaningar när det gäller att inhämta känsliga uppgifter om människors levnadsvillkor. Inte minst skiljer sig inställningen till insamling av sådana data mycket åt mellan olika grupper i samhället, delvis på grund av olika historiska erfarenheter.

Det finns således skäl till att Sverige även fortsatt bör ha en restriktiv syn på statistik och datainsamling med koppling till etnicitet och att frågan därför kräver en djupare analys.

Kunskap är viktigt och ofta en nödvändighet för handling. I det fortsatta arbetet inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott kommer ny kunskap att tas fram. Det är också regeringens avsikt att se till att den kunskap som redan finns om bland annat människors utsatthet för rasism och diskriminering görs tillgänglig och används av berörda aktörer. Det är så vi skapar förändring.

Fru ålderspresident! Jag fick tre frågor. Annika Hirvonen undrade om regeringen avser att ge alla prostituerade brottsofferstatus. Som jag sa inledningsvis kommer den här regeringen att utveckla sin politik allteftersom. Det går inte att i förväg gå in i detaljer om vilka slutsatser vi kommer att landa i utöver det som ligger i Tidöavtalet. Därför är det inte en fråga jag kan svara på.

När det gäller min bild av om prostituerade lever i utsatthet kan jag absolut säga utifrån det arbete som jag gjort i flera år med den här gruppen att jag aldrig har sett en kvinna i prostitution som inte varit i utsatthet. Det är min egen yrkeserfarenhet.

Frågan om vandel har vi svarat på många gånger. Det som står i Tidöavtalet är att frågan ska utredas. Anledningen till att prostitution finns med i uppräkningen i den här klausulen i Tidöavtalet är att utredningen ska ta sikte på om en lagregel som fanns i svensk lag fram till 2005 ska återinföras och att prostitution fanns med i lagförarbetena till denna tidigare lagstiftning. Vi kommer sedan såklart att ta del av utredningen. Det kommer i utredningen att framgå att det här är en utsatt grupp. Sedan kommer vi att ta ställning till hur vi går vidare.

Avslutningsvis vill jag tacka för debatten och önska en god jul.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.