Fredrik Malm

Fru talman! Det här införs bland annat för att förebygga till exempel kränkande fotografering i skolan, vilket sker. Det är tydligt reglerat att om läraren säger att man kan använda mobiltelefon för ett visst moment i undervisningen eller om man behöver den som till exempel särskilt stöd och en mobiltelefon kan vara till hjälp ska man kunna göra det. Men att elever sitter med mobilen och ägnar sig åt privata saker, för att chatta eller fotografera folk och så vidare, på lektionstid vill man komma bort ifrån.

På de allra flesta skolor är det här hanterat. Eleverna kommer in på morgonen och lägger sina mobiler i en låda. Den läggs in i ett skåp, och det är inget större problem. Men det kan dyka upp på vissa skolor. Då måste rektor eller lärare ha befogenhet att säga: Den här lektionen eller vår skoldag på den här skolan ska vara fri från mobiltelefoner.

Vad Centerpartiet tillsammans med Miljöpartiet, som enda partier i kammaren, säger är: Det här vill vi absolut inte ha. Det är repression och auktoritärt.

Centerpartiet hänvisar också till att det i stället ska vara tillitsfulla relationer och dialog mellan lärare och elever. Jag skulle säga att det fungerar i de allra flesta fall. Men i en del fall gör det inte det. Då måste vi ha verktygen.

Fru talman! Jag blir lite fundersam när Muharrem Demirok talar om att detta har fått fruktansvärda konsekvenser. Lagstiftningen infördes ju den 1 augusti i år. Men om det har fått sådana konsekvenser, är då Centerpartiets uppfattning att vi ska riva upp lagstiftningen så att det blir fritt fram för elever att sitta med mobiltelefonen på lektionstid och ägna sig åt en massa privata saker? Jag har svårt att se hur man lär sig mer i skolan då.

Fru talman! I juni i år debatterade utbildningsutskottet ett betänkande om ökad trygghet och studiero i svensk skola som riksdagen sedan röstade om. För sakens skull bör sägas att Muharrem Demirok då inte var ledamot i riksdagen.

I detta betänkande, som var en följd av skrivningar i januariavtalet som båda våra partier tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om, var detta en punkt i att stärka studieron i skolan. En del i detta förslag var att reglera användningen av mobiltelefoner i klassrum.

I detta förslag stod bland annat: Mobiler ska vid undervisning i regel endast få användas efter lärarens instruktion, och möjligheten att omhändertaga sådana samt ha mobilfria dagar ska öka.

Jag hade följt att det hade kommit väldigt tydliga önskemål från skolledare, från lärare och även från elever att de vill att detta regleras. Man vill inte att elever sitter och använder mobiler privat under lektionstid. Man vill inte att lärare ska tvingas konkurrera med elevernas mobiler om uppmärksamheten och så vidare.

Därtill var det också tydligt i lagförslaget att om läraren säger att man får använda mobilen för att det behövs i till exempel undervisningsmoment, eller om elever som är i behov av särskilt stöd eller har funktionshinder kan behöva mobilen för sin inlärning, ska det tillåtas.

Det intressanta är att det bara var Miljöpartiet och Centerpartiet som reserverade sig mot detta och yrkade avslag på propositionen i denna del.

Jag har en fråga till Muharrem Demirok. Nu kommer vi att lägga fram en rad olika förslag av liknande karaktär som kommer att stärka lärares och rektorers befogenheter för mer studiero i skolan. Hur kommer Centern att ställa sig till detta framöver?

Herr talman! Nu är inte beviset på att man gör något att man säger något i tidningen. Beviset på att man gör något är att man får en majoritet i detta rum att trycka på den gröna knappen och rösta igenom det förslag man lägger fram.

För vår del handlar denna fråga om att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan ska vi ha ett svenskt skolväsen där elever och föräldrar har möjlighet att välja skola och där alla skolor inte drivs av kommunen utan att det finns ett utbud av olika aktörer som kan driva skolor. Å andra sidan kan vi inte ha ett system som skapar alltför skeva ekonomiska incitament eller som på olika sätt öppnar skolsektorn för lycksökare eller personer som inte är seriösa i sin verksamhet.

Att kombinera dessa två sidor är verkligen inte omöjligt. Det handlar om att stärka kvalitetsindikatorer och strama åt regelverk, och det är precis det regeringen kommer att göra.

Vi värderar och värnar starkt rätten att kunna välja skola, och vi vill att skolsystemet ska fungera på ett rimligt sätt.

Vi kommer att reformera skolpengssystemet så som det i dag är utformat. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu. Vi kommer att införa ett stopp för att ta ut vinst för skolor under de första åren. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu. Vi kommer att stärka ägarprövningen. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu.

Vi kommer därtill att ställa en rad ytterligare krav på fristående aktörer, öka förvaltningsanslaget till Skolinspektionen så att den kan göra fler inspektioner och mycket annat för att få systemet att fungera bättre.

Vi vill inte välta valfriheten över bord och avskaffa den, utan vi vill att den ska komma fler barn och elever till del.

Herr talman! Det var en svavelosande salva från Socialdemokraterna här mot den nya regeringen. Vi hann knappt möblera kontoren innan det här kom om hur hemskt allting kommer att bli.

Särskilt använder man sig av en retorik som Socialdemokraterna ägnat sig åt till närmast fulländning de senaste åtta åren, riktad mot det man kallar marknadsskolan. Man försöker på något sätt klistra på de borgerliga partierna att vi skulle vara någons sorts vinstmaximeringsanhängare i skolsektorn. Inget är ju mer fel.

Sanningen är den, herr talman, att Socialdemokraterna hade åtta år på sig och gjorde ingenting. Man gjorde ingenting. Man var ute i tidningarna varenda dag och sa att friskolorna är hemska, vi ska stoppa marknadsskolan, vi ska stoppa vinsten och så vidare, och så gjorde man ingenting.

Man lade fram ett förslag - eller två, faktiskt - ett halvår före valet som mer var att betrakta som någon sorts pamfletter inför valrörelsen. De var så undermåligt underbyggda och det var ett så hafsigt lagstiftningsarbete från den socialdemokratiska sidan att det var helt omöjligt för utbildningsutskottet att ställa sig bakom dessa produkter för en ny lagstiftning.

Det hände praktiskt taget ingenting under åtta år med Socialdemokraterna.

I enlighet med Tidöavtalet kommer vi nu att skapa en ny friskolelag, reformera skolpengssystemet, reformera antagningen till skolorna och göra kösystemet mer restriktivt, skärpa ägarprövningen, införa vinststopp för friskolorna under de första åren och ställa krav på att ägarna ska kunna garantera att de är långsiktiga i sitt ägande.

Varför gjorde Socialdemokraterna inget av detta? Det är vi som tvingas göra detta nu.

Herr talman! Det korta svaret på den sista frågan är att den bereds i Regeringskansliet. Det är fullt logiskt. Frågan har utretts, och regeringen har alldeles nyss tillträtt.

Det lite längre svaret är att från min horisont - och den tror jag delas av många andra - delar man de ambitioner och mål som finns för hur vi ska stärka skolbiblioteken i framtiden. De spelar en viktig roll, inte bara för att en elev går dit och lånar en bok. Bemannade skolbibliotek är viktiga eftersom det finns bibliotekspersonal som på olika sätt kan hjälpa elever att söka på nätet, att värdera fakta och information, stödja lärare i deras roll och så vidare. Sedan får vi under beredningens gång se remissutlåtanden och se vad som sedan kommer till riksdagen. Jag tycker definitivt att man ska ha ambitionen att så mycket som möjligt i utredningen ska genomföras.

Samma sak gäller Läromedelsutredningen. Det är en mycket viktig ambition att tydliggöra och specificera i styrdokument vad som är ett läromedel och så vidare.

Om ett bokförlag i dag, herr talman, utvecklar en ny lärobok i ett ämne utvecklas den tillsammans med digitala komplement. Man kan egentligen tala om en inlärningsmiljö. Det är fråga om både en fysisk bok och en digital miljö.

Om det sedan kommer en person och erbjuder en gratisapp med en lärobok som denne själv har snickrat ihop är det inte riktigt samma sak som det material som ett bokförlag har tagit fram som är kvalitetssäkrat, processat, avstämt mot styrdokument, kursplaner och så vidare under flera års tid. Det är två helt olika saker. Då är det viktigt att pengar till läromedel också finns i svenskt skolväsen. Läromedel är inte gratis utan ska prioriteras, det vill säga man ska inte bara gå på det billigaste som finns på marknaden.

Herr talman! Tack så mycket för frågan, Camilla Hansén!

I grunden är det ju så att digitaliseringen har kommit för att stanna, i alla fall fram till att den ersätts av något annat i nästa stora utvecklingssprång som mänskligheten tar. Digitaliseringen är här, och den är en viktig del av svensk skola. Det är jätteviktigt att vi har digitala läromedel. De fungerar väldigt bra som komplement och ger möjlighet att individualisera undervisningen. När digitaliseringen och digitala verktyg används på rätt sätt, och när lärarna är utbildade i att använda dessa verktyg, är de viktiga för svensk skola.

Men det finns flera dimensioner i detta. Det är viktigt att titta på den forskning som finns om hur särskilt väldigt unga barn påverkas av till exempel läsplattor. Det finns hjärnforskare som talar om att det kan ha en hämmande påverkan på hjärnans utveckling och den neurologiska utvecklingen hos barn i väldigt ung ålder att exponeras tydligt för till exempel läsplattor och mobiler.

Det finns också en annan diskussion om hur särskilt barn och ungdomar som har stora läs- och skrivsvårigheter kan påverkas av olika metoder för att till exempel knäcka läskoden. Fysiska böcker och papper och penna kan vara nog så goda som digitala hjälpmedel.

Självklart ska man inte rulla ut stora förändringar i det svenska skolväsendet om de inte är vetenskapligt beprövade och om det inte är empiriskt bevisat att de bidrar till ökad kunskap och så vidare. Jag är helt övertygad om att detta är en diskussion som kommer att fortsätta.

Herr talman! Jag tror att Daniel Riazat har missuppfattat detta med parlamentarisk demokrati lite. Vi är alltså åtta partier i denna kammare som är invalda i Sveriges riksdag, och fyra av dessa partier har valt att sluta ett avtal efter förhandlingar. Det är inte någonting som är särskilt märkligt.

Det enda avtal som jag kan minnas i svensk historia som har haft någon sorts klausul om att man inte får tala med någon var januariavtalet, och då fick man inte tala med just Daniel Riazats parti. Övriga avtal i Sverige sluts ju mellan olika partier i syfte att de ska kunna gå fram med det som de är överens om. Detta gäller även Tidöavtalet.

Det talas om att det skulle läggas upp någon sorts dimridå för att särskilt slå mot personer från andra länder. På skolområdet handlar ju väldigt mycket av satsningarna om att skolan ska bli mer kompensatorisk. Vi kommer bland annat att gå fram med att reformera skolpengssystemet och att få ett bättre antagningssystem som kommer att ge större möjligheter att välja skola för personer som kanske inte har så mycket kontakter i det svenska samhället.

Vi gör stora satsningar på Läslyftet för att stärka språk, läs- och skrivkunskaper tidigt. Det görs också stora satsningar för att öka deltagandet i förskolan bland personer som inte har varit i Sverige särskilt länge, vilket även gjordes under förra mandatperioden. Det görs jättemycket insatser.

Även den förra regeringen gjorde en hel del väldigt bra, och vi kommer att fortsätta med detta. Vi kommer att intensifiera det här arbetet. Det handlar om att integrationen ska fungera bättre, att fler personer ska komma in i det svenska samhället och att fler personer ska få möjligheter att utvecklas i Sverige.

Jag läser inte Tidöavtalet som fan läser Bibeln, så att säga, utan jag försöker att värdera det som står i avtalet, till skillnad från Daniel Riazat.

Herr talman! Jag behöver inte fråga någon om råd. Svaret är mycket enkelt. Jag ser inte att det skulle vara några problem med att man utvärderar modersmålsundervisningen precis som man kan utvärdera andra saker inom det svenska skolväsendet. Vi vet till exempel att det kan finnas stora kvalitetsbrister.

Vi vill inte att modersmålsundervisningen ska ske under ordinarie lektionstid i andra ämnen, vilket den enligt min uppfattning inte tycks göra. Om så sker är det klart att det inte är bra. I grund och botten är min och Liberalernas uppfattning att det är bättre ju fler språk människor lär sig. Vi predikar alltid vikten av att man lär sig språket.

Det svenska språket har självklart en särställning i Sverige, eftersom vi bor här, och det är jätteviktigt att vi har stora insatser för att alla ska lära sig svenska. Men om vi har barn och ungdomar som uppfyller de krav som finns i dag för att ges modersmålsundervisning, vilket betyder att man ska ha en viss kännedom om språket från början, är det självklart att de ska kunna ha det.

Att utvärdera kvalitet och annat tror jag bara är bra. Jag har även fått signaler från modersmålslärare och andra som menar att de läroböcker man har inte är särskilt ändamålsenliga. De kan vara från ett land där skolsystemet inte är särskilt demokratiskt, och läroböckerna kan vara gamla. Jag ser inte riktigt den problematik som Daniel Riazat ser i detta.

Herr talman! Jag blir lite konfunderad. Vi debatterar nu utbildningsutskottets betänkande 1 om utbildning och universitetsforskning, och det spelar ingen roll om jag läser det framlänges eller baklänges eller översätter det till tigrinja eller hindi - jag hittar ingenting om sänkta skatter i betänkandet. Jag hittar ingenting om värnskatten i betänkandet. Det jag hittar är satsningar på läromedel, sociala team, speciallärare och många andra viktiga och lovvärda satsningar.

Socialdemokraterna fick möjlighet att ta en replik mot regeringen och då drog de upp värnskatten - men den tog vi ju bort tillsammans för flera år sedan. Det konfunderar mig lite. Borde vi inte i stället tala om hur vi kan få fler elever att nå behörighet till gymnasieskolan och hur vi kan stärka den högre utbildningen så att vi får forskning i världsklass eller om hur vi kan öka tillgången till läromedel, ge lärarna en arbetsmiljö som gör att fler vill jobba kvar i yrket och få fler personer som lämnat läraryrket att komma tillbaka?

Vi har jättelika utmaningar för svensk skola som vi behöver ta tag i. I finansutskottets debatt kan man diskutera sänkta skatter hur mycket man vill. Jag diskuterar hellre hur vi kan få svensk skola på fötter nu igen efter åtta år av socialdemokratiskt styre.

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket intressant. Socialdemokraterna har haft ansvar för svensk skola i åtta år, och nu ser man resultatet. Det finns 16 000 elever som inte kommer in på gymnasiet. Det är mycket, mycket stora ordningsproblem i svensk skola. Många kommuner, även socialdemokratiskt ledda kommuner i Sverige, gör inte den nödvändiga kompensatoriska omfördelning som krävs för att skolor i mer utsatta områden ska få kapacitet att hjälpa de barn som till exempel inte har svenska som modersmål.

Nästan alla områden är eftersatta i svensk skola till följd av Socialdemokraternas slapphet. Det var visserligen inte en sosse utan en miljöpartist som hette Gustav som lovade att han skulle rädda svensk skola på 100 dagar, men sedan satt ni i åtta år, och det blev bara sämre och sämre.

Vi gör nu en historisk satsning på skolan. Det handlar om nya pengar - upp mot 5 miljarder de kommande tre åren, varav 1,6 miljarder under nästa år. Det innebär mycket stora satsningar.

Dessutom preciserar vi satsningar på områden som är extra viktiga och särskilt eftersatta. Det gäller till exempel, som jag nämnde i mitt anförande, satsningar på läroböcker och en stor satsning som omfattar 2 ½ miljard de kommande åren på fler speciallärare i skolan, satsningar på sociala team, särskilda undervisningsgrupper, lovskola och mycket annat.

Allt det där vill Socialdemokraterna stuva in i det vanliga kommunala statsbidraget, vilket innebär att man inte har några som helst garantier för att pengarna når fram till det som det är viktigast att de når fram till. De kan i stället användas av klåfingriga socialdemokratiska kommunpolitiker till helt andra saker än det som det är viktigt att de går till, nämligen skola, läromedel och stöd för elever som lever i utsatta situationer eller behöver mer stöd. Vi satsar avsevärt mer på skolan än vad Socialdemokraterna gör.

Herr talman! Först och främst vill jag tacka alla eminenta medarbetare på utbildningsutskottets kansli och önska dem en god jul. Jag vill också önska all personal i Sveriges skolor en riktigt god jul. Ni lägger grunden för att alla barn och ungdomar ska kunna gå i en bra och trygg skola.

Jag vill också, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Den budget som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har lagt fram består av en klassisk borgerlig skolpolitik. Det är mycket viktigt för Sverige. Det handlar inte minst om att återupprätta kunskapsskolan och om att stärka tryggheten i skolan för alla elever. Detta är nödvändigt för att fler elever ska kunna nå sin fulla potential och kunna växa med kunskap och bildning.

Det är också, herr talman, en viktig del för att vi ska kunna få ordning på andra områden där vi har stora utmaningar i Sverige. Det gäller inte minst rättssamhället, den sociala utslagningen och den höga arbetslösheten.

Det finns mycket som måste göras. I dag lämnar 16 000 elever grundskolan utan gymnasiebehörighet. Ungefär var fjärde 25-åring i Sverige saknar slutbetyg från gymnasiet. Dessa siffror är alarmerande höga. Det håller inte att insatser sätts in sent när de måste sättas in tidigt.

En skolmiljö som präglas av trygghet och studiero är en förutsättning för att alla elever ska kunna klara skolan. Men enligt Skolinspektionens skolenkät 2022 upplever en sjättedel av de elever i årskurs 8 som har svarat på enkäten att de inte alls eller endast till viss del känner sig trygga i skolan. Så kan vi inte ha det. Lärarnas bild av trygghet överensstämmer dessutom med elevernas bild.

Vilka drabbas hårdast om det är kaos i korridorerna med mobbning och mycket grovt språkbruk och om elever kommer och går som de vill och inte lyssnar på lärarna och så vidare? Vi bör fundera över det. Vilka drabbas hårdast om det är stök och kaos i skolan? Jo, en sådan skolmiljö, herr talman, slår skoningslöst mot de elever som har de tuffast i skolan - de som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf trängandes med varandra i bokhyllan hemma, de som inte har föräldrar som engagerar sig i deras skolgång eller föräldrar som hjälper dem att byta skola om så krävs. De som är mest utsatta drabbas alltid mest om skolan sviker.

De elever som inte klarar skolan har ofta problem också utanför skolan. Det kan handla om en svår familjesituation eller om att eleven helt slutat gå till skolan. En viktig åtgärd är därför ett ökat samarbete mellan skola och socialtjänst. Därför är det bra att regeringen nu initierar en statlig satsning på sociala team för att bidra till trygghet och studiero, en ökad skolnärvaro och en förbättrad samverkan mellan skola och socialtjänst.

I dag saknas det ofta metoder för att hantera elever som behöver stängas av, om det har gått så långt, eller flyttas tillfälligt utanför den egna skolan. Så kallade akut- och jourskolor möjliggör att elever som till exempel stör ordningen, eller som bidrar till en väldigt otrygg miljö för andra elever, får ett bättre stöd och inte stör andra elever.

Herr talman! Regeringen aviserar också en mycket stor satsning på läroböcker. Det är hela 685 miljoner kronor för nästa år. Satsningen kommer sedan att vara permanent med över en halv miljard kronor per år. Detta är mycket välkommet. Det är något som mitt parti Liberalerna har arbetat för länge. Både digitala och fysiska läromedel är viktiga i dagens skola, men den fysiska läroboken har i alltför stor utsträckning fått stå tillbaka för datorer och paddor.

Lärare i Sverige lägger i genomsnitt 80 timmar per år på att göra egna läroböcker. Det är helt sanslöst. Bristen på läroböcker försvårar också för föräldrar att hjälpa sina barn med skolarbetet hemma.

Herr talman! Det behövs ett ökat fokus på skolans kunskapsuppdrag, på att stärka lärarnas yrkesroll, på att öka tryggheten och studieron samt på att förbättra tillgången till tidiga stödinsatser. Det ska vara mindre pappersarbete och mer undervisning.

Lärare ska också ges bättre möjligheter och fler verktyg för att kunna agera mot ordningsstörningar i skolan. Insatser kommer därför att göras för att öka antalet speciallärare och förstärka lovskolan.

Vi fokuserar väldigt mycket, vilket är fullt förståeligt, på de elever som har svårt att nå målen och som behöver mycket extra stöd. Men det bör i debatten sägas, herr talman, att vi också har elever i den svenska skolan som är mycket högpresterande. Den som är väldigt, väldigt duktig i till exempel matematik eller språk ska kunna nå riktigt långt redan i grundskolan och på gymnasiet. De eleverna behöver ofta större utmaningar i sitt lärande. Likvärdighet handlar inte om att alla elever är likadana utan om att alla ska kunna nå sin fulla potential. Det är därför mycket bra att de pågående försöksverksamheterna med spetsutbildningar inom grundskola och gymnasieskola nu ska bli permanenta och utvecklas. Förslaget innebär att 25 miljoner kronor avsätts för detta för nästa år. Sedan är det 50 miljoner per år från och med 2024.

Herr talman! Grundskolan och gymnasiet hänger nära samman med hur den högre utbildningen och forskningen fungerar. Om studenter inte har tillräckliga förkunskaper från gymnasiet får det en hämmande effekt när det gäller vilken nivå som undervisningen på universitet och högskolor kan bedrivas på. Den högre utbildningen ska vara just högre och inte behöva rusta studenter utan grundläggande kunskaper och färdigheter. Detta ska grund- och gymnasieskolan göra.

Om Sverige ska vara en kunskapsnation måste det finns en god tillgång till högre utbildning i hela landet. Dagens arbetsmarknad ställer ökade krav på omställning och kompetens, och detta underlättas av tillgång till högre utbildning och yrkesutbildningar av hög kvalitet i hela landet.

Forskning är grunden för svensk konkurrenskraft, för svensk tillväxt och för svensk välfärd. Betydelsen av den kan aldrig överskattas.

Låt mig lyfta fram två särskilt viktiga forskningssatsningar i den här budgetpropositionen. Först vill jag lyfta fram en större på 1 ½ miljard till färdigställandet av partikelacceleratorn ESS. Det är sådan forskning som bygger Sverige starkt och stärker oss som forskningsnation. Sedan vill jag lyfta fram en mindre men minst lika angelägen satsning på vår försvarsförmåga. Försvarshögskolans budget för forskning höjs med drygt 60 procent från drygt 24 miljoner i år till knappt 40 miljoner nästa år. Genom den satsningen kan Försvarshögskolan anställa fler forskare och doktorander, vilket också kan påverka hela totalförsvaret positivt.

Vårt land - ja, hela Europa - befinner sig just nu i en mörkare tid än på många år. Rysslands invasion av Ukraina och det pågående folkmordet - eller försöket till folkmord - är det tydligaste exemplet på detta. Vi ser också globala hot mot demokratin, och vi ser alltmer aggressiva diktaturer.

Satsningar på utbildning och kunskap är nödvändigt för att ge individen mer frihet att navigera i ett modernt samhälle som kräver mer av oss alla än tidigare. Men det är också nödvändigt för att vi ska kunna skydda, utveckla och förbättra den demokrati och upplysningstradition som utsätts för ökat hot i världen i dag.

Herr talman! Jag har en fråga till utrikesminister Tobias Billström.

Det har nu gått 41 dagar sedan det stora upproret i Iran startade till följd av mordet på Jina Mahsa Amini. Vi ser i praktiken att Iran kan gå mot en ny revolution. Det är en helt annorlunda situation i Iran i dag än vad det var innan de här protesterna inleddes.

Vi ser också hur regimen slår ned protesterna med skoningslös brutalitet. Man skjuter rakt in i folkmassor, torterar människor hejdlöst och använder alla verktyg i sin verktygslåda för att kuva den iranska befolkningen.

Tyskland har alldeles nyligen aviserat att man kommer att ändra och revidera sin Iranpolitik och anta en avsevärt tuffare linje gentemot den iranska regimen. Man kommer att införa hårdare sanktioner, även mot familjemedlemmar till de ansvariga, och på andra sätt öka trycket på regimen i Teheran.

Vad avser Sverige att göra? Det är nu hög tid att vi ändrar vår Iranpolitik.

(Applåder)