Jimmie Åkesson

Fru talman! Jag säger att vi tillsammans med regeringen har skjutit till massor av miljarder till regionerna så att undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och annan personal ska kunna vara kvar trots att regionerna har en ansträngd ekonomi. Förhoppningsvis och med all sannolikhet är denna ansträngda ekonomi tillfällig. Det ser faktiskt ljusare ut redan nästa år. Detta är fakta.

Jag säger också, fru talman, att Socialdemokraterna hade makten i åtta år. Med vissa undantag har man i princip haft makten i hundra år. Att skylla mig för hur det ser ut i Sverige i dag tycker jag därför är lite magstarkt.

Socialdemokraterna har till exempel lovat bättre arbetsvillkor i vård och omsorg i val efter val efter val. Man har lovat rätt till heltid, och man har lovat att ta bort delade turer i vård och omsorg. Av någon märklig anledning har man inte verkställt det, fru talman, men om jag får möjlighet tänker jag verkställa de sakerna. Det är mitt besked till dem Magdalena Andersson försöker adressera.

(Applåder)

Fru talman! Efter snart 15 år i de här debatterna borde jag ha lärt mig att man ska kontrollera noga att man verkligen har tryckt på sin knapp. Det gjorde inte jag, så jag fick aldrig prata i det senaste replikskiftet. Men jag tänker säga ungefär samma sak nu; det spelar alltså inte så stor roll.

Socialdemokraterna har ju genom den påverkansoperation som har satts igång, inte minst av TV4, fått valrörelsen, eller åtminstone inledningen av den, precis dit de vill. De slipper tala om sitt enorma svek mot Sverige, mot svenska intressen och mot svenska folket nere i Bryssel. I Bryssel strider de för fortsatt stor invandring trots att de här hemma i Sverige påstår att de alltid har varit för en stram invandring och ska vara det även fortsättningsvis. De försämrar för svenskt skogsbruk. De röstar för att tvinga helt vanliga villaägare att tvångsrenovera sina hus för hundratusentals kronor och så vidare.

Detta vill alltså inte Magdalena Andersson och hennes socialdemokrater prata om, och nu slipper de det. Nu får de prata om någonting annat i stället. Och jag förstår att de inte vill prata om det. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag hade varit Magdalena Andersson och svikit svenska folket på det sätt som Socialdemokraterna gör i Bryssel.

Sverigedemokraterna har ingenting att skämmas för, och särskilt inte utifrån hur vi agerar i Bryssel. Det är inte vi som har förstört Sverige. Det är inte vi som har förstört det här landet genom massinvandring, allmän kravlöshet och gullande med grovt kriminella, utan det är primärt Socialdemokraterna som har gjort det.

Fru talman! När vi nu går till val den 9 juni handlar valet i första hand om huruvida vi ska fortsätta på samma sätt som Socialdemokraterna och andra i Bryssel eller om vi vill ha en förändring. Det är Sverigedemokraterna som står för den förändringen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Eric Westroth (SD).

Herr talman! Man kan hålla ihop vårt land och Europa på lite olika sätt. Ett sätt är naturligtvis att öka polariseringen och att prata en massa strunt i riksdagens talarstol. Ett annat sätt är att låta bli att göra det. Men man väljer naturligtvis själv.

Innan jag går över till det jag hade tänkt prata om vill jag säga en sak. Vi i Sverigedemokraterna står vid Ukrainas sida tills den siste ryske soldaten har lämnat.

Herr talman! Jag uppskattar ansatsen i det som Ulf Kristersson framför här i sitt inledningsanförande. De politiker som svenska folket skickar till Bryssel den 9 juni bör i högre grad se som sin gemensamma uppgift att verka för just svenska intressen, att tillvarata svenska intressen och att också samverka i den andan.

Sverigedemokraterna är Sveriges EU-kritiska parti. Vi motsätter oss federalistiska planer, och vi vill verka för att återföra makten till EU:s medlemsländer. Samtidigt verkar vi för att samarbeta om gemensamma problem och att samarbeta för att undanröja handelshinder och annat i vårt omedelbara närområde. Det är viktiga saker som vi står bakom. Men det betyder inte, herr talman, att politiker och byråkrater i Bryssel - andra länders politiker, som vi inte kan rösta fram och inte avsätta om vi tycker att de gör ett dåligt jobb - ska ha makt över precis allting som sker i Sverige. Det är det som skiljer oss från de övriga partierna i det här valet; det är Sverigedemokraterna som är det EU-kritiska alternativet.

Ett självsäkert Sverige som står på egna ben eller ett lydigt Sverige som står med mössan i hand och bugar varje gång Brysselbyråkraterna, som vill ha mer makt, knackar på? Ett Sverige som håller gränsen och som sätter säkerheten främst eller ett Sverige som viker ned sig och snällt går med på varje förslag som leder till mer av öppna gränser, mer migration och mer av grov brottslighet? Det här är vägval som svenska folket står inför nu den 9 juni.

Herr talman! Det borde inte vara särskilt svårt att göra det valet. Det borde inte vara särskilt svårt att säga nej när det framförs idéer om tvångsrenoveringar som skulle kosta svenska villaägare hundratusentals kronor. Det borde inte vara så svårt att säga nej när det kommer förslag som innebär mer invandring och mer av öppna gränser. Det borde inte vara så svårt att säga nej när personer som aldrig ens har varit i Sverige och som inte vet någonting om Sverige över huvud taget vill styra och ställa över svenskt skogsbruk eller svensk jakt.

Det borde inte vara så svårt att säga nej. Och det är det inte heller för oss sverigedemokrater, för vi står upp för svenska intressen och för svenska medborgares intressen. Vi sätter dessa saker i främsta rummet, och vi är stolta över det. Tyvärr tvingas vi notera att andra partier inte vägleds av samma moraliska kompass.

Socialdemokraterna kan med fog utnämnas till sämst i klassen när det gäller att vara ärliga mot väljarna. Samtidigt som Magdalena Andersson här hemma i Sverige talar om att partiet driver en stram invandringspolitik och minsann alltid har gjort det utspelar sig en helt annan verklighet i Bryssel. Det är socialdemokratiska europaparlamentariker som röstar för att EU ska finansiera transporter av migranter över Medelhavet. Det är socialdemokratiska ledamöter som så sent som i mars röstade nej till att avsätta medel för att stärka skyddet av den yttre gränsen. Det är socialdemokratiska ledamöter som röstar för kritik mot svenska gränskontroller.

Herr talman! Sanningen är den att Socialdemokraterna i Bryssel har röstat nej till förslag efter förslag som skulle kunna minska invandringen till Europa och Sverige. Detta är det här valets stora fråga, för det handlar om Europas framtid. Klarar vi inte av att hålla den yttre gränsen har vi snart ännu mer av grov kriminalitet och mer av narkotika och vapen på våra gator och våra skolgårdar. Det tänker Sverigedemokraterna verka emot.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Förbud eller inte; det är klart att det i praktiken är ett förbud mot bilar med förbränningsmotorer. Möjligen finns det på forskningsstadiet bränslen som kan ge nollutsläpp. De är väldigt dyra och befinner sig på något slags väldigt tidigt stadium. Det är väl inte så aktuellt, utan i praktiken är det elbilen som ersätter.

Det finns många problem med det. I vårt stora land med långa avstånd behöver vi bilar som fungerar stabilt över långa avstånd. Av beredskapsskäl finns det anledning att fundera kring förbränningsmotorn i förhållande till eldrivna fordon och så vidare.

Jag tolkar ändå statsministerns svar, herr talman, som att han inte, åtminstone inte här och nu, är redo att omvärdera beslutet. Jag beklagar det, men jag respekterar det.

Herr talman! Statsministern! Som bekant blir elbilar allt vanligare. Vi är överens om att elektrifiering är den långsiktiga, hållbara vägen för att hantera klimatfrågan. Där har vi mycket gemensam politik.

Elbilen kommer alldeles säkert att vara en helt dominerande del av fordonsflottan i framtiden. Det är jag säker på. Men förbränningsmotorn och de så kallade fossila bilarna är i dag en väldigt viktig sak för väldigt många människor - hundratusentals människor, för att inte säga miljontals, i vårt land. Det sannolika är att det kommer att vara så även i framtiden i stora delar av Sverige.

För att nå framåt i omställningen och gå mot elektrifiering kan man göra på lite olika sätt. Man kan låta marknaden hantera det och låta efterfrågan och utbudet styra. Man kan också fatta politiska beslut.

Regeringen har ställt sig bakom EU:s förbud mot nya bilar med förbränningsmotorer från 2035. Det är en fråga där vi inte är överens, men Sveriges position har ändå varit att man är positiv till ett förbud.

Nu höjs det röster i Europa i flera politiska läger, också i EPP-gruppen, som är Ulf Kristerssons eget samarbetsparti i Bryssel, för att riva upp förbudet. Flera fordonstillverkare har sagt att man kommer att fortsätta att tillverka förbränningsmotorer i framtiden och så vidare.

Med anledning av detta, herr talman, undrar jag om statsministern är beredd att på något sätt ompröva sin hållning när det gäller förbudet mot förbränningsmotorer från år 2035.

Fru talman! Det här är ett exempel på hur vi skiljer oss åt. När vi talar om samarbete är det just att vi ska utöka samarbetet. Om det nu är så, vilket det väl finns exempel på, att knarkhandlare åker ned till Marbella och sitter och solar där ska det inte kunna gå till så. Då måste vi ha ett samarbete som ser till att de personerna lagförs antingen där eller här, eller hur man nu väljer att lägga upp det.

Det är inte samma sak som att vi ska ha ett europeiskt FBI som har befogenheter utöver det som är rimligt. Det är vad Liberalerna talar om här. Det Liberalerna talar om är en federal europeisk polis som ska gå in och ta över och överpröva sådant som vår nationella polis bestämmer. Det är jag helt emot. Jag tror inte att vi behöver gå så långt.

Vi ska inte bygga ett federalt Europa. Vi ska ha ett starkt och fruktbart samarbete i Europa. Men vi ska inte ha en federation. Det är där vi skiljer oss åt, Johan Pehrson. Det får vi gärna göra. Det är kul att det också finns lite åsiktsskillnader ibland.

(Applåder)

Fru talman! Danmark är på många sätt ett fint land. Jag åker gärna dit över bron. Nu är det dessutom billigare att köra bilen över bron. Om vi tog bort flygskatten skulle det vara billigare att flyga ute i Europa också. Då kan vi integreras ännu mer och lära känna varandra.

Svaret på frågan är ja, naturligtvis. Det är klart att vi ska bekämpa internationell organiserad brottslighet gemensamt. Mycket skiljer Sverigedemokraterna och Liberalerna åt när det gäller synen på det europeiska samarbetet. Min upplevelse är att Liberalerna i princip vill skicka allt till Bryssel och låta andra länders politiker bestämma allt, medan vi vill föra så mycket makt som möjligt tillbaka till oss folkvalda i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Men när det gäller vissa specifika områden som är internationella till sin natur, och då inte minst internationell organiserad brottslighet, måste vi samarbeta. Jag upplever inte att vi agerar på något annat sätt vare sig i den här kammaren, i Europaparlamentet eller i andra sammanhang där den här frågan är aktuell. Vi är med på att stärka både det yttre gränsskyddet och det polisiära samarbetet på olika sätt.

(Applåder)

Fru talman! Vi värnar allemansrätten. Det är en viktig och ganska unik sak för Sverige som vi måste slå vakt om.

Det är ändå intressant att det är Miljöpartiet som lyfter fram den här frågan. Jag tror att alla som är eller har varit kommunpolitiker kan vittna om att Miljöpartiet alltid är det parti som sätter stopp för allting. Så fort man hittar någon stinkpadda eller någonting någonstans där det ska exploateras och byggas är Miljöpartiet emot. Man är alltid emot, alltid emot och alltid emot och gör vad man kan för att stoppa.

Samtidigt står man här och säger: Vi måste stärka välfärden. Man är orolig för hur inte minst små kommuner ska kunna klara välfärden långsiktigt. Regeringen måste göra mer och så vidare. Är det då inte rimligt att man ger kommuner i vårt land förutsättningar att öka antalet invånare och öka och bredda sitt skatteunderlag så att de långsiktigt kan klara välfärden?

Det är vad detta syftar till. Du ska kunna bygga bostäder i hela landet och också i de kommuner som i dag avfolkas. Det är vad det går ut på, fru talman. Jag är stolt över att vi nu försöker att hitta en bättre balans än den vi har haft hittills.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker förvisso att det stycke som Daniel Helldén citerade alldeles nyss ger uttryck för strävan att slå vakt om detta. Men det finns också ett viktigt ord i politiken som är balans.

Vi behöver ha balans. Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, som många och inte minst vår statsminister brukar säga. Vi vet att vi har en situation i många delar av landet där människor flyttar i väg in till större städer. Vi vet att vi har bostadsbrist.

Vi vet att många kommuner runt om i landet inte minst behöver nyttja de konkurrensfördelar som de har, nämligen till exempel möjlighet att bygga kustnära. I den balansgången är det inte lätt att alltid hamna rätt. Men jag tycker att vi är på väg att hamna rätt i detta.

Jag är övertygad om att vi kan göra både och. Vi kan slå vakt om vår natur. Det ska vi göra. Men vi kan också se till att de kommuner som håller på att utarmas i dag får möjlighet att nyttja de konkurrensfördelar de har genom att bygga till exempel kustnära. Den balansen försöker jag att hitta. Jag tycker att vi har hittat en bra balans.

Fru talman! Jag är kommunpolitiker; jag vill bara ha det sagt. Den situation som många kommuner befinner sig i just nu, även min kommun, är ingen rolig situation. Det handlar om att prioritera tufft. Det gäller alla. Det gäller hushållen också. Det gäller näringslivet. Det gäller inte minst de offentliga finanserna, som just nu är otroligt utsatta på grund av inflation och lågkonjunktur. Det är klart att alla då måste ta sitt ansvar. Inte minst statsministern har gett uttryck för majoritetens uppfattning om hur vi ska hantera detta långsiktigt. Där är vi öppna för att göra mer. Men 16 miljarder till välfärden i den budget som nu gäller är inte småpengar. Det är ganska stora pengar och stora tillskott till välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Att jag lyfter fram den stora invandringen i detta sammanhang har inte att göra med att jag vill sätta mig i ett tryggt hörn. Det har att göra med att jag vill ställa Muharrem Demirok och andra till svars för den politik som de har bedrivit och som har orsakat den urholkning av välfärden som vi ser i dag. Hundratusentals människor som är med och delar på välfärden kan inte, vill inte eller får inte bidra till den. Det går inte ihop. Det måste man förstå.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Fru talman! Det är förvisso så att all politik handlar om att prioritera. Prioriterar man en verksamhet prioriterar man ned en annan. Det är ganska logiskt.

Det jag sa var ett uttryck för hur jag upplever att oppositionen hanterar situationen just nu. Man slänger sig med floskler i stil med att alla ska ha det bra och ingen ska ha det dåligt. Det duger inte, för så kan alla säga. Men man kan inte leva upp till det, för alla kan inte få det bra samtidigt. Så enkelt är det.

Själva grundfrågan, välfärden, var jag inne på i mitt anförande. Jag beskrev åtminstone delvis hur vi har hamnat i den inflationsspiral som vi nu håller på att ta oss ur, inte minst genom att vi sänker drivmedelspriser och annat som höjer kostnaderna.

En sak som Muharrem Demirok, Centerpartiet och faktiskt de flesta partier i den här kammaren helt missar är det faktum att vi har tagit hit hundratusentals människor som inte försörjer sig själva och som ska ha del av välfärden utan att bidra till den. Det är självklart att det urholkar välfärden, och det är det vi försöker göra någonting åt nu med en restriktiv och stram invandringspolitik.

(Applåder)

Fru talman! Jag har ett gott råd till Nooshi Dadgostar: Man ska inte alltid tro helt blint på allt man läser i tidningen. Det kan finnas många orsaker till att saker och ting missförstås eller missuppfattas. Det kan också vara så att någon säger någonting som sedan kanske en majoritet i partiet inte håller med om. Åtminstone i mitt demokratiska parti fungerar det så att det är majoriteten, ytterst majoriteten av medlemmarna, som bestämmer. I det här sammanhanget kanske det är majoriteten av riksdagsgruppen som bestämmer vad partiet ska driva. Jag har ett visst inflytande över det också.

Jag upprepar det, fru talman: Nooshi Dadgostar kan vara helt lugn. Vi kommer inte att medverka till några marknadshyror.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Fru talman! Det där var en radikal retorik, måste jag säga, till och med för att komma från Socialdemokraterna.

I den budget som nu har gällt i snart tre veckor prioriteras inte höginkomsttagare. Tvärtom gjorde man i den här budgeten en förändring som innebär att man inte höjer brytpunkten för statlig skatt. Vi fokuserar på att sänka skatten för dem med normala inkomster i stället. Det tycker jag är en rimlig politik. Det var precis den politiken vi gick till val på, och det är också den politik som nu genomförs, vilket jag är väldigt stolt över.

Sedan är det klart att man kan välja att prioritera allt till alla. I den här debatten och i tidigare debatter under mandatperioden har det från vänstern handlat om allt till alla. Alla ska ha allt. Alla ska ha det bra. Ingen ska ha det dåligt.

Apropå ansvar: Man behöver inte ta ansvar när man sitter i opposition. Det är alldeles riktigt. Men man kan ändå bedriva en seriös ekonomisk politik. Det gör inte Socialdemokraterna. Ni slänger er med floskler. Vi agerar.

(Applåder)

Fru talman! Jag känner inte till att det under någon sekund av de budgetförhandlingar som har föregått den budget som nu har gällt i snart tre veckor har handlat om bankdirektörer. Det har handlat om de stora, sammantagna problem och utmaningar som vi har i det här landet, hur vi kommer åt dem och bekämpar inflationen samtidigt som vi försöker trygga välfärden. Det har handlat om hur vi gör Sverige tryggare och fokuserar på att bygga upp en ordningsmakt och ett rättsväsen som kan möta de gigantiska problem som inte minst Socialdemokraterna har skapat. Det har också handlat om hur vi på olika sätt kan bygga Sverige starkt och komma ur krisen.

Det är klart att man kan fokusera på att höja skatterna för olika aktörer eller invånare i vårt land och att också höja bidragen. Men det jag inte förstår, fru talman, är hur det bekämpar inflationen eller långsiktigt bygger Sverige starkare. Det gör det ju inte. Det gör oss tvärtom fattigare och driver på inflationen. Det är därför vi inte lyssnar på Socialdemokraterna utan driver den politik som vi tror och vet är riktig och rätt.

(Applåder)

Fru talman! Det är alltid fascinerande att lyssna på socialdemokratiska partiledare i de här debatterna, i synnerhet Magdalena Andersson. Hon har vid flera tillfällen i dag upprepat att Sverige behöver en helt annan politik, och sedan har det följt en massa floskler på temat att alla ska ha det bra och ingen ska ha det dåligt. Det är möjligt att en och annan inbiten socialdemokrat nöjer sig med det, men i ärlighetens namn duger inte det. Det duger inte om man vill styra landet i rätt riktning, bort från alla de kriser och problem som inte minst Socialdemokraterna har skapat.

Socialdemokraterna slänger sig med floskler och ska presentera sin politik så småningom, inför valet, medan majoriteten i riksdagen - regeringsunderlaget - agerar och gör sådant som gör Sverige bättre, tryggare och säkrare.

Välfärden har diskuterats mycket här i dag. Det är naturligtvis angeläget. Vi har ett mycket svårt ekonomiskt läge. Lågkonjunktur i kombination med väldigt hög inflation drabbar alla, vilket har påpekats här av inte minst statsministern. Det drabbar familjer, näringsliv, det offentliga och så vidare.

Det här har inte uppstått i ett vakuum, utan vi lever just nu med effekterna av en inflationsdrivande politik som tidigare regeringar har bedrivit i form av pålagor, skatter och regleringar av fundamentala insatsvaror - inte minst drivmedel och el. Man har slagit sönder ett fantastiskt välfungerande energisystem. Det driver inflationen. Nu gör vi någonting åt det för att långsiktigt trygga och säkra välfärden.

Vi är fyra partier och en majoritet i riksdagen som har en gemensam riktning. Jag är alldeles övertygad om, fru talman, att det kommer att bli bra så småningom. Men det tar tid att städa upp efter Socialdemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Fru talman! Magdalena Andersson har rätt i att det inte bara är Socialdemokraternas fel. Alla regeringar i det här landet de senaste 30 åren, eller till och med längre tillbaka än så, har ansvar för haveriet. Men nu är det Magdalena Andersson som står talarstolen och som jag replikerar på, och då är det rimligen också hon som ska svara på de frågor jag ställer.

Magdalena Andersson kan vara helt förvissad om att jag lyfter dessa saker också med mina "kompisar", med andra partier och inte minst med regeringen. Skillnaden mellan Magdalena Andersson och exempelvis statsministern är att statsministern offentligt har tagit avstånd från den tidigare politiken och till och med bett svenska folket om ursäkt för de misstag han begått. Det Magdalena Andersson nu gör är precis det motsatta. Hon tar inte ansvar för någonting. Hon skyller på alla andra. Hon skyller till och med på mig för att Sverige har genomlevt detta invandringshaveri. Det är totalt skamlöst, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Jag tycker att Magdalena Andersson ska ta ansvar för det som hon och hennes parti själva har ansvar för.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Fru talman! Vi är nog många som har noterat hur Socialdemokraterna det senaste året har gjort ganska stora ansträngningar för att skriva om historien. Först var det den djupt skadliga energipolitiken som var alla andras fel, trots att Socialdemokraterna haft regeringsmakten i 22 av de senaste 30 åren. Nu är det invandringshaveriet som är alla andras fel. Socialdemokraterna har alltid, påstår man nu, stått för en stram invandringspolitik - detta trots Stefan Löfvens "Mitt Europa bygger inte murar", detta trots drygt 2 ½ miljon uppehållstillstånd under de senaste 30 åren, varav Socialdemokraterna alltså har styrt i 22.

Fru talman! Då är min enkla fråga till Magdalena Andersson: Har Socialdemokraterna ingen som helst skam i kroppen?

Herr talman! Sverige i januari 2024 är ett land som håller på att byta ut en skadlig, urusel socialdemokratisk politik mot något som är mycket bättre. Det som händer just nu i Sverige är ett motbevisande av det mantra som Socialdemokraternas olika regeringar sedan decennier har byggt mycket av sitt politiska försvar på, nämligen "Det går inte".

Det går visst. Det går att föra en ansvarsfull politik med Sveriges och svenskarnas bästa för ögonen. Det går att på relativt kort tid se till att människor i detta land slipper tanka världens dyraste diesel. Det går att se till att brottslingar faktiskt får straff värda namnet. Det går att noggrant och fokuserat lägga pusselbitarna rätt igen när det gäller den totalt havererade och ansvarslösa invandringspolitiken. Och det går att skicka ett bestämt budskap till allsköns extremister och andra typer av importerade brottslingar. Budskapet är: Ni må har välkomnats med öppna armar av både socialdemokrater och Reinfeldtmoderater. Men det var då, och nu är nu. Ni är inte välkomna i vårt Sverige. Punkt.

(Applåder)

Allt detta går om man bara vill, herr talman. Sverige är nu landet som äntligen, efter en lång, onödig och väldigt destruktiv väntan, gör det som i stort sett alla andra jämförbara länder, åtminstone i vår del av världen, har gjort länge. Nu sätter vi våra egna medborgare först, vi slår vakt om tryggheten och vi reagerar och agerar resolut mot alla som hotar den. Det kommer att ta tid.

Jag kan här och nu säga att jag är stolt - stolt över att hederligt arbetande människor runt om i Sverige nu tankar bilen billigare, stolt över att brottslingar kan se fram emot längre straff, stolt över att brottsoffer äntligen sätts först och ges upprättelse och stolt över att islamister och andra extremister får allt tydligare besked om att deras närvaro inte är önskvärd i vårt land.

Jag är stolt, herr talman, men, för att citera en tidigare socialdemokratisk partiledare: Jag är inte nöjd. Vi är i början av ett arbete och en läkningsprocess som kommer att pågå i åratal, kanske till och med i decennier. Hur Sverige har hamnat i det tillstånd som vi befinner oss i nu vet alla. Det förstår alla som kan lägga ihop ett plus ett och som har följt svensk politik under de senaste decennierna. Alla med minsta grad av observationsförmåga vet detta, alla utom - tycks det - Socialdemokraterna.

Socialdemokraternas tal om att mitt Europa bygger inga murar och att det är oanständigt att tala om volymer i migrationen har nu plötsligt blivit: Vi har minsann alltid stått upp för en stram invandringspolitik.

Herr talman! Jag minns faktiskt inte att jag någon gång under min politiska gärning under de senaste snart 30 åren har hört en enda socialdemokrat ropa på en stramare invandringspolitik, trots att Socialdemokraterna nu påstår att de alltid har gjort det.

Vilka var det i så fall som brunsmetade, gapade, skrek fula ord mot alla som försökte göra någonting annat och som försökte säga emot? Jag kan berätta det. Det var nämligen Socialdemokraterna. Jag vet det, för jag var där. Det var mig som ni kallade fula ord i stället för att debattera som vuxna, intellektuellt kapabla människor. Sanningen är, herr talman, att Socialdemokraterna år efter år också i denna talarstol och från Regeringskansliet har nedvärderat och spridit nidbilder och lögner om alla som har varnat för massinvandring och mångkulturalism. Nu verkar det som att de själva helt och hållet har glömt bort hur de har agerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Herr talman! Min fråga, som framför allt är riktad till Magdalena Andersson, är: Skäms ni inte över denna totala skamlöshet? Det borde ni göra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson, Sara-Lena Bjälkö, Yasmine Eriksson, Rashid Farivar, Nima Gholam Ali Pour, Jörgen Grubb, David Lång, Thomas Morell, David Perez, Charlotte Quensel, Patrick Reslow, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Det förvånar mig inte att Märta Stenevi tycker att regeringen ska avgå. Det är väl hennes jobb; det är fullt rimligt. Jag tror dock inte att den kommer att göra det, åtminstone inte på grund av Märta Stenevis uppmaning.

Det är intressant det här med parlamentarisk demokrati och representation. Vi hade ju förra mandatperioden en regering som också med alla mått mätt var historiskt svag och som vilade på stödet från en politisk vilde med intressen i helt andra delar av världen som inte hade svenska folkets väl och ve för ögonen, vilket är väldigt anmärkningsvärt.

Något som också är anmärkningsvärt i detta är att det största partiet inom oppositionen, Socialdemokraterna, i princip inte har klagat på en enda av de reformer av kriminalpolitiken och migrationspolitiken som den här regeringen med vårt stöd har lagt fram. Jag tror alltså att den åtminstone företräder en större del av svenska folket än Märta Stenevi gör.

(Applåder)