Johan Britz

Fru talman! Vi berörde några olika saker här, men en sak vi gör är att vi håller på att se över den insatsflora som Arbetsförmedlingen har i sin portfölj. Om ledamoten tycker att det är jobbigt att hålla reda på alla olika insatser som finns kan jag säga att även de som jobbar på Arbetsförmedlingen tycker det. Detta är en sak att göra, men samtidigt har varje insats som finns sin bakgrund. Man kan alltså inte bara plocka bort grejer och tro att det inte får effekter. Men det går att göra mer där.

Jag tycker att idén om att läsa sfi och gå någon yrkesutbildning eller göra en praktik samtidigt är jättebra. Det är en riktning vi jobbar i. Vi försöker se vad vi kan hitta för fler sådana kombinationsutbildningar, som vi kallar det.

Att människor kommer från en ojämställd kultur är en jätteutmaning här. Jag är beredd att titta på alla goda idéer, så att säga, men vi vet hur svårt det är att förändra en kultur eller konsekvensen av en kulturell tillhörighet, kanske man kan säga.

Du sa att den rapport som du tog upp visar att det går mer till, så att säga, manligt dominerade yrken än till kvinnodominerade yrken vad gäller yrkesutbildningar för arbetslösa. Det tycker jag är intressant. Det ska jag gärna kika vidare på. Det kan finnas någon aspekt som handlar till exempel om att man kan ha arbetsmarknadsutbildningar när det gäller en del mansdominerade arbeten, till exempel utbildning till bussförare, för att de är kortare än sex månader. En undersköterskeutbildning är längre än sex månader. Då faller den utanför ramen för arbetsmarknadsutbildning. Jag vet inte exakt, men låt oss klura och titta vidare på detta.

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en väldigt angelägen fråga! Den gäller situationen för utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden.

Man måste ha två tankar i huvudet samtidigt här.

Vi har många utrikes födda som arbetar. Det får vi inte glömma bort att påminna om. Men när vi pratar om den här frågan gör vi det ofta utifrån, så att säga, arbetslöshets- och utanförskapsperspektivet. Då är bilden mörk och tydlig. Det är utrikes födda som är den stora gruppen arbetslösa. Lejonparten av dem är långtidsarbetslösa, och kvinnorna i den gruppen är särskilt utsatta.

Man måste jobba enligt den plan regeringen har. Vi måste säkerställa att det finns utbildningar som leder till jobb. Språkkunskaperna är helt centrala. Att bli busschaufför tar 20 veckor. Du behöver inte ha en gymnasieexamen, men du måste kunna en del svenska.

Sfi, som har nämnts här tidigare, är på många sätt en katastrof. Bara för några veckor sedan träffade jag individer som har läst sfi på nivå C och som knappt kunde berätta om sin familjesituation, vad de hette, var de bodde och vad de hade haft för yrken tidigare. Så kan vi inte ha det.

Ett problem, inte minst med språkutbildningarna, handlar om de volymer av asylinvandrare som har kommit till Sverige. Med de volymerna är det så att när du går en sfi-utbildning och ska lära dig svenska möter du svenskan bara i lektionssalen.

Vi vet alla hur det är att lära sig ett språk. Alla som har försökt lära sig tyska på högstadiet vet att om man inte lyssnar på tyska hela tiden kommer man inte snabbt framåt. Problemet är att människor inte språkbadar i svenska språket. Där har vi jättemycket att göra.

Fru talman! Det finns en skillnad i synen på tillväxt, en dynamik i ekonomin och detta att människor kan röra sig, utbilda sig, komma på nya saker och så vidare. Det är det – vår tillväxt – som finansierar vår välfärd.

Nobelpristagarna i ekonomi pratar om tillväxt. Allt handlar om 1,5 procent varje år. Det är det vi strävar efter, och det är det som kommer att finansiera välfärden i dag och i morgon.

Låt mig ändå för säkerhets skull säga att vi är emot oförklarade löneskillnader. Vi är emot sexism. Vi är emot svartjobb.

Men då måste man också fråga sig vad vi gör för att till exempel möta det skuggsamhälle som har växt fram i kölvattnet av en asylinvandring där de som får ett avslag inte återvänder utan stannar i Sverige. Dessa människor utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet inte hur många det är. Det kan vara uppemot 100 000, och några säger att det är 20 000, men någonstans däremellan är det nog. Den typen av åtgärder, att komma till rätta med skuggsamhället, kämpar vi också för.

Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på Ardalan Shekarabis inlägg.

Vi behöver få hjulen att snurra fortare i vårt land. Därför lägger vi fram en politik som syftar till att bryta lågkonjunkturen. Att se till att det blir mer pengar i plånboken för människor så att de vågar konsumera, att göra det billigare att anställa, att göra det enklare och mer lönsamt att driva företag, att göra maten billigare och att göra elen billigare – det är rätt politik för Sverige.

För varje dag som går blir det allt svårare att ta Ardalan Shekarabi på allvar. Tycker inte ledamoten att det känns lite konstigt att ni har lagt fram ett antal gamla, beprövade och misslyckade förslag igen? Ni säger att ni ska tänka nytt, men ni lägger fram gamla förslag – som ni inte ens klarar av att finansiera i ert eget budgetalternativ. Jag skulle själv tycka att det var lite tomt.

Jag ser fram emot att stå här en dag när Ardalan Shekarabi och Socialdemokraterna lägger fram nya, kraftfulla åtgärder för att få ned arbetslösheten på riktigt. Jag längtar till den dagen.

Fru talman! Tack, Ardalan Shekarabi, för att du tar upp den frågan!

Regeringen lägger fram politik för att bryta den långvariga lågkonjunktur som vi befinner oss i. Den lågkonjunkturen innebär att nya grupper drabbas av arbetslöshet – däribland till viss del akademiker, och däribland till viss del nyutexaminerade. Därtill kommer personer som har en utbildning som i normalfallet skulle leda till jobb.

Det som oroar mig är att Socialdemokraterna i sitt budgetalternativ satsar mindre än vad regeringen gör på att bryta lågkonjunkturen. Ardalan Shekarabi påminner mig allt oftare om den politiker som hade ett talmanus. I marginalen på talmanuset hade han skrivit: Här är argumentet svagt, höj rösten.

Ardalan Shekarabi talar om att ni vill tänka nytt. Har ni något nytt? Allt vi ser är högre bidrag, högre skatter och gamla misslyckade åtgärder. Saila Quicklund redogjorde pedagogiskt för den lista som ni repeterar. Därtill är det ni föreslår inte ens finansierat, som Magnus Persson redogjorde för.

Ardalan Shekarabi säger: Min poäng är inte att vi ska göra som under förra mandatperioden. Men det är ingen som fattar vad Ardalan Shekarabis poäng är.

Ardalan Shekarabi får gärna förklara vad det är som är nytänkande. Vad är Socialdemokraternas poäng?

Fru talman! Sverige har en för hög arbetslöshet. Jag är glad över att vi kan debattera den frågan i dag.

Personer med funktionsnedsättning är hårt drabbade. De med erfarenhet som är äldre möter i vissa fall ålderism. Det finns mammor och pappor som vinkar av barnen till skolan utan att själva ha ett jobb att gå till.

Allra värst är det att vara arbetslös länge. Det är faktiskt livsfarligt. När jag fick detta fina förtroende fick jag samtidigt en tankeställare av statistiken. Det handlar om hur vi talar om statistiken och hur vi mäter saker.

Fru talman! På Arbetsförmedlingen räknas du som långtidsarbetslös efter ett år. Ett år är en lång tid. I dag lever 123 000 barn med minst en förälder som varit arbetslös längre än ett år.

De flesta av dessa långtidsarbetslösa föräldrar har utomeuropeisk bakgrund. Under den förra regeringen tog Sverige emot 320 000 asylsökande på åtta år. Det kombinerades med en misslyckad integrationspolitik utan en tanke på konsekvenserna.

Varannan arbetslös är i dag utrikes född. Här behöver samhället ta ett kliv fram. Annars riskerar det utanförskap vi ser i dag att gå i arv.

Att alla som kan också ska jobba är avgörande för ekonomin i stort. Men vi vet vad arbetslöshet innebär för de enskilda. Det är psykisk ohälsa och ökad risk för alkoholmissbruk. Därför är det egentligen det socialliberala perspektivet som är viktigare.

För ganska länge sedan var jag en av pådrivarna bakom bildandet av Alliansen, eller Allians för Sverige. Då var en halv miljon människor förtidspensionerade i syfte att bättra på den socialdemokratiska regeringens statistik.

Då införde vi arbetslinjen. Den behövdes då, och den är lika aktuell i dag. Men utmaningen ser annorlunda ut. Nu är det många arbetslösa som saknar yrkeskunskaper, och det finns väldigt många arbetslösa som saknar tillräckliga kunskaper i det svenska språket.

Det är därför som arbetslinjen börjar i utbildning som leder till jobb. Vi satsar exempelvis på 11 000 fler utbildningsplatser till yrken som undersköterska och elektriker. Det kan bli ett första jobb för den som inte klarat gymnasiet och en ny chans för den som blivit arbetslös.

Men vi har också höga förväntningar på att den som söker jobb och inte har en egen försörjning tar sitt ansvar och går de utbildningar som erbjuds.

Med regeringens politik blir det också mer lönsamt att arbeta. Vi sänker skatterna för alla som jobbar och anstränger sig. Vi gör om a-kassan. Det är något som mitt eget parti Liberalerna har kämpat länge för.

Fru talman! Före den reform som vi nu har gjort av a-kassan och aktivitetsstödet kunde man få 22 000 kronor i månaden i ersättning utan egentligen någon bortre tidsgräns. På vilket sätt är det rättvist att den som sätter klockan på väckning på morgonen och sliter, och kanske arbetar som lokalvårdare eller personlig assistent, får ungefär lika mycket i lön som den som inte försörjer sig själv?

Vi gör om bidragssystemen så att vi slutar ge upp om människor, så att de 123 000 barnen med långtidsarbetslösa föräldrar får se sin mamma och pappa gå till ett jobb, en utbildning eller en praktik. Passiviteten måste brytas.

Jag vill tacka mina Tidökollegor för att vi genomför de här reformerna tillsammans. Vi gör detta tillsammans, med ordning och reda i statsfinanserna och en stabil kurs framåt.

På vänstersidan vill man göra tvärtom. Vänstersidan vill höja skatterna för dem som jobbar. När skatterna på arbete och företagande höjs kommer det att skapas färre jobb. De höjda skatterna ska sedan gå till att höja bidragen för dem som inte jobbar.

Några tycker att asylinvandringen ska öka, trots att vi redan i dag har ett ansträngt läge med segregation och utanförskap. Det är inte rätt väg för Sverige.

Rätt väg är bidragssystem för fler i jobb, med rätt utbildningar som leder dit. Rätt väg är lägre skatter för alla som bildar sig, beter sig och bryr sig. Rätt väg är att fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Helena Vilhelmsson för anförandet.

Apropå prioriteringar, som nämndes i anförandet, har jag en fråga till Centerpartiet och ledamoten. I ert budgetförslag föreslår ni en kraftig nedskärning av anslagen till lönebidrag. Lönebidragen går till individer som är funktionsnedsatta. Det är en av de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden bland funktionsnedsatta är ungefär 50 procent.

Jag undrar hur Centerpartiet tänker när man vill slakta lönebidraget med ungefär 10 procent och spara 2 miljarder kronor på de individer som har det allra tuffast på arbetsmarknaden.

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för denna fråga!

Det är precis som ledamoten ger uttryck för: Det finns jobb att söka i Sverige. Det finns visserligen färre jobb än vad det finns arbetslösa – det ska vi vara på det klara med. Vi behöver få fart på hjulen i Sverige för att öka antalet jobb. Men kraven på både geografisk och yrkesmässig rörlighet har ökat under den här mandatperioden, och regeringen är beredd att göra mer.

En viktig del är bidragsreformen vi har genomfört i och med omläggningen av akassan och aktivitetsstödet. Tidigare kunde man år efter år få ett aktivitetsstöd på 22 000 kronor i månaden. Det fanns ingen bortre parentes. Enligt kollektivavtalen är 22 000 kronor i månaden ungefär den lägsta lön man kan ha i Sverige.

Det är klart att drivkraften att söka ett jobb, ett jobb på annan ort eller en utbildning som leder till jobb har varit alldeles för svag hittills i vårt land. Det ändrar vi på nu.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för frågan! Sverige har för hög arbetslöshet. Sverige har en konjunkturell arbetslöshet. Min bild är ändå att den fråga jag som arbetsmarknadsminister pratar mest om är den strukturella arbetslösheten. Den kommer vi inte åt bara för att konjunkturen vänder.

Den strukturella arbetslösheten har lite olika orsaker, men den beror på att vi har haft ett passiviserande bidragssystem, ett utbildningssystem som inte har levererat den kunskap arbetsgivarna efterfrågar och för hög asylmigration till Sverige utan att man haft kraft och resurser att lösa de integrationsutmaningar den innebär. Hela den politiken lägger vi nu om.

Vi försöker bryta lågkonjunkturen, men framför allt tar vi tag i den strukturella arbetslösheten.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Saila Quicklund, för denna fråga!

Ja, det finns vissa tecken på att det håller på att vända i svensk ekonomi. Men jag vill vara tydlig med att det är för tidigt att ropa hej. Vi behöver fortsätta denna agenda för att det ska bli mer pengar i plånboken, för tydligare krav på dem som inte arbetar i dag och som inte har försörjt sig själva under lång tid och för att satsa på utbildningar som leder till jobb. Det är vägen framåt vid lång lågkonjunktur, men det är också vägen framåt om det är så att konjunkturen nu vänder.

Vi ser vissa positiva tecken, men vi kan inte ropa hej än.

Herr talman! Tack, Martina Johansson, för frågan!

Regeringen sjösätter nu steg för steg den plan vi har för att bryta lågkonjunkturen och knäcka arbetslösheten. Den arbetslöshet som ledamoten tar upp, som drabbar personer som kanske har en universitetsutbildning eller en högskoleutbildning, är till stora delar konjunkturberoende.

Det är därför vi nu satsar rejäla resurser på att få hjulen att snurra lite fortare i Sverige. Vi ser till att det blir billigare att köpa mat och att anställa unga. Vi ser till att människor får mer pengar i plånboken. Vi ser till att det blir enklare och mer lönsamt att driva företag. Det är så vi skapar fler jobb.

Vi lever i en osäker omvärld. För ett år sedan såg vi att kurvorna började peka åt rätt håll, och sedan tillträdde Donald Trump i Vita huset. Det möter regeringen genom att satsa för att bryta den lågkonjunktur vi är inne i.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för den kompletterande frågan!

Jag tror att det är jätteviktigt att vi diskuterar frågan om ålderism. Det första vi ska ha klart för oss är att åldersdiskriminering är förbjudet och ska bekämpas. Arbetsgivare som väljer bort kompetenta kandidater på grund av deras ålder måste faktiskt börja bete sig. Det är en myt att personer högre upp i åldrarna har svårare att lära sig nytt, är mindre flexibla eller saknar driv. Det finns en åldersfixering i Sverige som vi behöver ta itu med.

Jag tackar för frågan och diskussionen!

Herr talman! Tack Helene Odenjung, för frågan!

Arbetslösheten i Sverige är för hög. Det är ungefär en halv miljon människor som är arbetslösa. Hälften av dem är utrikes födda. Av dem som är långtidsarbetslösa är det nästan två tredjedelar som är utrikes födda.

De flesta som är arbetslösa är det för att de i dag saknar den kompetens och kunskap som arbetsgivarna efterfrågar. Språk är förstås helt centralt här. Olika typer av utbildningssatsningar kommer därför alltid att vara det första och viktigaste svaret när det kommer till att bryta och knäcka arbetslösheten – utbildningar som leder till jobb, gärna yrkesutbildningar men också språkutbildningar för dem som har de behoven.

Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan!

Jag tror att vi är helt överens om att de insatser som Arbetsförmedlingen erbjuder – oavsett om det är i egen eller privat regi – ska hålla hög kvalitet och innebära att människor kommer närmare arbetsmarknaden.

Tyvärr har vi en situation där kontrollen inte har fungerat. Men Arbetsförmedlingen har successivt ökat kontrollen och sagt upp ett antal kontrakt med externa leverantörer för att kvaliteten inte har hållit måttet.

Det här är en resa som bara har påbörjats. Det kommer att ta ett bra tag att städa upp efter förra mandatperiodens kaosprivatiseringar och den börda och ryggsäck vi har med oss från den.

Herr talman! Tack så mycket, Magnus Persson, för en bra och viktig fråga!

Successivt genomför vi nu en plan för att knäcka lågkonjunkturen och därmed också komma åt den konjunkturella arbetslösheten. Men utmaningen består i den strukturella arbetslöshet vi har, där hälften av de arbetslösa är utrikes födda och saknar de språkkunskaper, formella utbildningar, kompetenser och erfarenheter som arbetsgivarna efterfrågar.

Därför är det viktigt att vi satsar på framför allt två saker, skulle jag säga. Det ena är utbildningar som leder till jobb, inte minst yrkesutbildningar, och det andra är att vi fortsätter ha en stram asylinvandring till Sverige.

Herr talman! Som jag nämnde i mitt första svar är det klart att vi vill att Arbetsförmedlingen ska anvisa fler personer till utbildning. Det finns också många utbildningsplatser. Men man ska komma ihåg att ett skäl till de problem vi ser på Arbetsförmedlingen och till att Arbetsförmedlingen fungerar dåligt är den kaosprivatisering som Socialdemokraterna och Centerpartiet tvingade fram under förra mandatperioden. Värdefull tid har gått åt till att privatisera delar av verksamheten i stället för att stötta arbetslösa och anvisa dem till utbildningar som leder till jobb.

(Applåder)