Johan Britz

Fru talman! Jag tackar Martin Westmont för frågan.

Vi ska hela tiden fortsätta att effektivisera staten och den offentliga sektorn. Det är mycket som behöver göras på det området. En hel del görs i dag, och en hel del kan göras bättre. Det finns också en hel del saker som man kanske skulle behöva prioritera bort.

Vad gäller antalet anställda i staten har jag inget klart besked att komma med. Jag kan tänka mig att vi är överens om att vi behöver något fler poliser och militärer i Sverige. Men jag tror att vi också kan vara överens om att vi kanske behöver något färre i andra yrkesgrupper, så att vi får en effektiv stat. Antalet anställda i staten spelar roll på totalen, men det viktiga är om de gör bra saker för Sverige. Om så är fallet är mitt svar: Ja, då ska de vara anställda i staten.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det här är ett mycket angeläget ämne som vi brukar diskutera i den här kammaren. Jag är väldigt glad för att vi fortsätter göra det.

Andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen har gått ned. Är vi nöjda med det? Nej. Behöver vi göra mer? Sannolikt. Är vi på rätt väg? Ja. Har vi bekämpat en utdragen lågkonjunktur? Ja. Har vi sett till att människor fått mer pengar i plånboken? Ja.

Ser vi till att de som går en utbildning också går en utbildning som leder till jobb? I större utsträckning än tidigare. Behöver vi göra mer där? Ja. Det är viktigt att de som går en utbildning får jobb efter utbildningen.

Då behöver vi förändra vårt utbildningssystem. Det är för många som läser teoretiska program på gymnasiet och för få som läser yrkesprogram på gymnasiet. Det är också i dag för många som läser högskoleutbildningar på områden där arbetsmarknaden är mycket svag. Det här behöver vi göra någonting åt, och det kommer vi att fortsätta med under nästa mandatperiod. Men arbetet har påbörjats.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Elektrifieringen i Sverige har gått för långsamt. Det finns lite olika skäl till det – jag beskrev i ett tidigare inlägg synen på el, användningen av el och produktionen av el. En annan sak som har påverkat detta är att vi har byggt ut laddinfrastrukturen för långsamt. Under den här mandatperioden har vi fördubblat antalet laddpunkter i Sverige.

Det viktiga vi kan göra nu är att säkerställa att någon som ska byta bil – eller för den delen lätt lastbil eller lastbil – väljer ett eldrivet fordon, för då kommer omställningen att öka.

Det är inte så att någon blir lyckligare av att vi höjer priset för dem som i dag har en dieselbil eller en bensinbil, för även om vi höjer priset som Miljöpartiet vill kan de inte välja att i stället tanka den bilen med el.

Därför är det viktigt att vi säkerställer detta. Vi får återkomma med fler åtgärder för att accelerera elektrifieringen, som tyvärr har dragit ut för mycket på tiden.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar den här frågan. Frågor som rör hur vi använder vår mark och vår natur är det viktigt att vi diskuterar, både lokalt och nationellt.

Men frågan om kärnkraft är på ett sätt lite speciell. På vissa platser i Sverige finns det möjlighet att använda uran från saker och ting som vi har tagit upp i andra sammanhang. Det har varit förbjudet. Det tycker vi var dumt. Det är bättre att vi använder det uran som vi kan få upp ur våra marker.

Vi har världens bästa och strängaste miljöregler i det här landet. Vi ska inte vara rädda för att använda de resurser som finns i vårt land för klimatets skull, för konkurrenskraftens skull och för vårt energioberoendes skull.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det här är mycket angeläget. Det är en fråga som vi har kämpat med under många år. Den oförklarade löneskillnaden i Sverige uppgår i dag till någonstans strax under 5 procent. Det är oacceptabelt, men den har sjunkit. Den har minskat över tid, vilket är väldigt positivt.

Steg för steg behöver vi vidta åtgärder som säkerställer att män och kvinnor värderas lika, eller i alla fall inte olika på grund av sitt kön, på den svenska arbetsmarknaden.

Men jag vill samtidigt varna för att ge sig in i den svenska lönebildningen. Den svenska modellen har tjänat oss väldigt väl, men det är inte ett smörgåsbord där man kan säga: ”Vissa saker gillar vi, och vissa saker gillar vi inte.” Vi behöver låta parterna hantera den här frågan, men vi ska inte vara tysta. Det är viktigt.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Vi kan konstatera att antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen är lägre i dag. Det var lägre i april 2026 än det var i april 2022. Vi börjar där så att vi har det utrett.

Jag skulle också vilja påpeka att det viktiga för att vi inte ska få fler ungdomar i arbetslöshet framför allt handlar om att killar inte ska misslyckas i gymnasieskolan. Det är den stora utmaningen framöver – att säkerställa att vi har en grundskola och en gymnasieskola som rustar inte minst grabbar för att möta framtiden som vuxen. Där behöver vi göra mer.

Sedan har vi hela paketet när vi lägger om utbildningssystemet för att satsa mer på utbildningar som leder till jobb. Vi satsar mer på yrkesvux. Vi ökar nu antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar. Vi har ökat antalet platser på yrkeshögskolan. Och glädjande nog ser vi för första gången på ganska länge en ökad andel som vill söka till gymnasiala yrkesutbildningar. Det är väldigt bra, för då blir man inte arbetslös.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det här är en viktig diskussion, och det är viktigt att vi har den såväl nationellt som lokalt.

Det faktum att vi har kärnkraft, att vi behöver kärnkraft och att vi behöver mer kärnkraft i framtiden innebär att vi också behöver uran. Jag tycker att Centerpartiet saknar svar på hur vi ska ställa om och se till att vi klarar vårt energioberoende på ett bättre sätt än i dag.

Jag tycker att det är rimligt att vi har den här diskussionen, och det är bra att den lyfts fram. Det är inte så att uranbrytning inte kommer att utsättas för den mycket skarpa miljöprövning som all typ av brytning i Sverige kräver.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Klimatpolitik är ett maratonlopp. Det som leder till minskade utsläpp på lång sikt är elektrifiering. Tyvärr har vi drivit en politik i Sverige som handlar om att lägga ned kärnkraft, och det har funnits en tro på att vi ska använda mindre el fast vi behöver använda mer. För att kompensera för den nedlagda kärnkraften har vi stoppat in biodrivmedel i tanken på människors bilar, vilket har inneburit högre drivmedelskostnader och minskad tilltro till klimatpolitiken. Det har vi nu lagt om.

Nu ska vi satsa fullt ut på elektrifieringen, för det är den som kommer att lösa klimatutmaningen i Sverige. Det kan också andra länder ta efter, och då fortsätter vi att vara ett föredöme.

Fru talman! Jag tackar för en fråga om något mycket viktigt.

Regeringen satsar på utbildning som leder till jobb, och vi säkerställer att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att gå på bidrag. Vi fortsätter också med en stram asylpolitik eftersom utmaningarna bland dem som är arbetslösa är så stora. Många saknar språkkunskaper, formell utbildning och erfarenhet av svensk arbetsmarknad. Det är läget här och nu.

Dessutom har Sverige haft en lång och utdragen lågkonjunktur. Regeringen har här gjort stora insatser för att bryta den. Vi har sänkt priset på mat, gjort det billigare att anställa unga och gjort det mer lönsamt att arbeta genom att sänka skatten för vanligt folk så att folk får mer pengar i plånboken.

Det är så vi får hjulen att snurra, och det är så vi säkerställer att vi också får ned arbetslösheten.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan.

Jag vill börja med att påpeka att Skogsstyrelsen ligger under statsrådet Kullgren, så att vi reder ut den detaljen.

För att svara allmänt på ledamotens fråga kan jag säga att det är viktigt att vi klarar av att balansera produktionsmål och miljömål i skogen. Det står den här regeringen för. Vi vill ta tillvara de möjligheter som den svenska skogen erbjuder, men vi vill samtidigt skydda värdefull natur. Jag tror att det finns ganska stor enighet om den avvägningen i den här kammaren.

Fru talman! Det är ju allmänt känt att Centerpartiet har varit emot kärnkraft under väldigt lång tid, om inte alltid. Centerpartiet var ett av de partier som var drivande i samband med den första nedläggningen av kärnkraft, alltså nedläggningen av Barsebäck i slutet av 90-talet. Jag tycker att det här klingar lite falskt.

Jag tror att det är viktigt att vi använder de resurser vi har i Sverige. Det handlar om att trygga vår beredskap och våra möjligheter att ha energiförsörjning och energiproduktion i Sverige som gynnar klimatet och konkurrenskraften och som gör Sverige oberoende av länder i Mellanöstern.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Hur resurserna i Sveriges marker ska användas är ju en fråga för ständig diskussion och avvägning. Vi anser att Sverige behöver kärnkraft. Jag vet att Centerpartiet är emot kärnkraft, och då är det naturligt att man också är emot uranbrytning och användning av det uran som blir en överskottsprodukt vid andra typer av gruvbrytning.

Vi ser det på ett annat sätt. Vi anser att Sverige behöver kärnkraft och att kärnkraften i Sverige behöver byggas ut. Då är det också rimligt att vi, i den mån det är möjligt, använder det uran som vi har tillgång till i Sverige.

Fru talman! Svar: Ja. Är det tillräckligt? Nej. Har vi för många arbetslösa? Ja. Är människor arbetslösa för långa perioder? Ja. Leder den politik som regeringen driver till färre arbetslösa och kortare arbetslöshetsperioder? Ja. För första gången på 20 år ser vi nu en politik som kommer att driva ned den strukturella arbetslösheten i Sverige.

Den politik som Socialdemokraterna driver kommer att leda till högre arbetslöshet och längre arbetslöshetsperioder, vilket är farligt för den enskilde och skadligt för vårt samhälle.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Aida Birinxhiku!

Arbetslöshet är farligt och ska bekämpas, och regeringen har ett program för att göra det. Det handlar om att fler ska kunna läsa en utbildning som leder till jobb och om att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att inte arbeta. Det handlar också om att vi ska fortsätta ha en stram asylinvandring, eftersom ungefär hälften av de arbetslösa är utrikes födda.

Utöver detta bekämpar vi en långdragen lågkonjunktur som har påverkat arbetsmarknaden på ett negativt sätt. Men vi kan konstatera att det även finns glädjande nyheter, nämligen att det i dag är färre personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen som arbetslösa än under motsvarande period för fyra år sedan.

Herr talman! Låt mig än en gång framhålla hur mycket jag uppskattar den här debatten och diskussionen. De här frågorna är mycket viktiga.

Vi ska också vara noga med vad som är korrekt och inte. De skattesänkningar som den här regeringen har gjort har framför allt gått till låg- och medelinkomsttagare i Sverige. De personerna har fått mer i plånboken, vilket har skapat ekonomisk frihet för individer och familjer. Jag vet att Vänsterpartiet har en delvis annan syn på detta. Det viktiga är att staten tar in så mycket pengar som möjligt och sedan portionerar ut utifrån vad vänsterpartister i ledande positioner önskar, men det är inte den här regeringens politik.

Vad gäller arbetet med ekonomisk jämställdhet är det betydelsefullt att det finns verktyg som synliggör de här osakliga löneskillnaderna. Det sker bland annat genom lönekartläggningar, som jag nämnde tidigare. I diskrimineringslagen finns bestämmelser med bland annat krav på arbetsgivare att årligen göra en lönekartläggning som syftar till att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.

De senaste åren har regeringen tagit initiativ till en lång rad olika uppdrag i syfte att främja ekonomisk jämställdhet. Det handlar om alltifrån kvinnors etablering på arbetsmarknaden, distansarbete och hur distansarbete och jämställdhet hänger ihop till analyser av livsinkomster.

Regeringen har även gett i uppdrag till Tillväxtverket att, bland annat tillsammans med Jämställdhetsmyndigheten, genomföra insatser i syfte att förbättra förutsättningarna för kvinnors entreprenörskap, ägande och företagande. Osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor ska vi successivt, steg för steg, utrota.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt oss börja med ekonomin i kommuner och regioner. Det påstods – det var oklart vilket ord som användes – någonting om en nedskärningsbudget eller någonting sådant. Problemet den här regeringen mötte för fyra år sedan var ju en kraftig inflation, som urgröpte kommunernas och regionernas ekonomiska situation. Med kollektivavtalade pensionslösningar kopplade till inflationen innebar det att ekonomin blev väldigt ansträngd för många kommuner och regioner. Det viktigaste vi kunde göra då för att trygga välfärden och trygga medarbetarna i välfärden var att bekämpa inflationen, vilket vi också har gjort.

Därefter har vi även gjort stora ekonomiska tillskott till kommunsektorn, till både kommuner och regioner, plus att ekonomin i kommunsektorn nu ser betydligt bättre ut än när vi tog över ansvaret för Sverige.

Jag kommer tillbaka till att Vänsterpartiet säger sig vilja stötta den svenska modellen. Då måste man ju fråga sig om parterna har bett om den stöttningen. Man kan också kalla det en inblandning i den svenska modellen från politiskt håll.

Detta är inte den enda inblandning i den svenska modellen som Vänsterpartiet förespråkar, utan Vänsterpartiet föreslår också att man via lag ska gå fram med en arbetstidsförkortning, vilket är ett centralt område; arbetstiden är ett centralt område för den svenska modellen.

Arbetstid, lön och andra villkor är de centrala pelare som bär upp den svenska modellen. Ger man sig in på att via lag och riksdag ha synpunkter som handlar om att en viss grupp behöver ha mer i lön ruckar man på den svenska modellen. Om man går in och säger att vi i Sveriges riksdag ska bestämma hur lång arbetstid olika yrken ska ha har man fullständigt skjutit den svenska modellen i sank.

Därtill skulle en arbetstidsförkortning innebära att många av dem som i dag upplever stress och press i det svenska arbetslivet skulle uppleva ännu mer stress och press när mer ska göras på ännu kortare tid.

Jag tror att vi har ett problem med strukturella löneskillnader mellan män och kvinnor. En del beror på livsval, och en del beror på saker som vi inte kan förklara, som sannolikt handlar om kön. Det behöver vi göra någonting åt. Steg för steg tar vi oss också närmare en situation där vi når jämställda löner mellan män och kvinnor. Och det gör vi genom evolution, inte revolution.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag är väldigt tacksam över att Nadja Awad tar upp den viktiga frågan om jämställda löner inom välfärden. Jag vill också tacka Ciczie Weidby för hennes inlägg och engagemang.

Jag tror att vi måste börja med att prata lite mer om den svenska modellen. Den svenska lönebildningsmodellen är inget smörgårdsbord där politiker kan välja att låta parterna hantera vissa delar och sedan vara inne i andra delar. Då kommer modellen inte att hålla över tid.

Regeringen arbetar aktivt för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om ekonomisk jämställdhet – kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller betalt arbete, som ska ge ekonomisk självständighet livet ut.

Enligt Medlingsinstitutet är den enskilt viktigaste variabel som förklarar löneskillnaderna mellan kvinnor och män att de arbetar i olika yrken och sektorer, vilket också har påpekats här. Könsfördelningen på arbetsmarknaden kan främst förklaras av att kvinnor och män i hög grad väljer olika utbildning.

Statistiska centralbyråns index för yrkessegregering visar att arbetsmarknaden gradvis sedan 2005 har blivit mindre könssegregerad. Det är positivt att löneskillnaden mellan män och kvinnor har minskat under de två senaste decennierna, även om minskningen har avstannat de senaste åren. År 2024 uppgick den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män till 10,2 procent. Den standardvägda löneskillnaden mellan kvinnor och män med hänsyn till skillnader vad gäller ålder, utbildning, sektor, yrke och arbetstid uppgick 2024 till 4,6 procent.

Åter till den svenska arbetsmarknadsmodellen och synen på den. I enlighet med den modellen är det arbetsmarknadens parter som bär huvudansvaret för lönebildningen. Regeringen värnar denna modell, och vi har väldigt stort förtroende för att parterna tar sitt ansvar för att bidra till att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män.

Mina frågor tillbaka till Vänsterpartiet är: Står ni bakom den svenska modellen för lönebildning? På vilket sätt tror ni att den typ av förslag ni lägger fram kommer att påverka den svenska lönebildningsmodellen i grunden? Finns det inte stora risker med att agera på ett sätt som gör att parterna inte känner att de bär det fulla ansvaret för lönebildningen i Sverige? Vad skulle hända den dag de känner att de inte bär det fulla ansvaret? Kommer de då att ta något ansvar över huvud taget?

Herr talman! Nadja Awad har bland annat frågat mig om behovet av riktade statliga lönesatsningar för att motverka värdediskriminering i kvinnodominerade välfärdsyrken, om jag anser att nuvarande lönebildningsmodell är tillräcklig för att på rimlig tid åtgärda de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män, om jag är beredd att ta initiativ till en jämställdhetspott eller liknande satsning, hur jag avser att säkerställa att välfärdssektorn kan rekrytera och behålla personal givet de relativt låga lönenivåerna i många centrala yrken samt vilka andra åtgärder jag avser att vidta för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågorna och engagemanget. Jag besvarar interpellationen utifrån mitt ansvarsområde i regeringen.

Inledningsvis vill jag fästa uppmärksamheten på att löneskillnaderna mellan kvinnor och män har minskat under de två senaste decennierna. Vad gäller lönebildning är dock regeringens utgångspunkt att arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för den, något som det finns en bred uppslutning kring i det svenska samhället. Regeringen värnar den svenska lönebildningsmodellen, som innebär att parterna tar sitt ansvar utan politisk inblandning.

För att upprätthålla god kvalitet i välfärden är det viktigt med en effektiv och långsiktig kompetensförsörjning. Frågor om bemanning och kompetensförsörjning är ytterst frågor för kommunerna, regionerna och andra arbetsgivare. Regeringen genomför flera satsningar som syftar till att stärka kompetensförsörjningen så att vård- och omsorgsbehoven möts i hela landet. I diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser med bland annat krav på alla arbetsgivare att årligen göra en lönekartläggning i syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen följs.

Frågor om ekonomisk jämlikhet är fortsatt prioriterade av regeringen. Regeringen har under mandatperioden tagit initiativ till en rad olika uppdrag i syfte att främja ekonomisk jämställdhet, bland annat analys av hur de centrala kollektivavtalen har konstruerats för att underlätta de lokala parternas arbete med lönefrågor ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag ser fram emot den fortsatta debatten i dessa angelägna frågor.

Herr talman! Johanna Haraldsson nämnde Karolinska institutet. Inom Karolinska institutet finns forskning och utbildning och annan kompetens inom området företagshälsovård. Det var därför som regeringen i samband med att Myndigheten för arbetsmiljökunskap avvecklades gav Karolinska institutet i uppdrag att följa och främja företagshälsovården när det gäller kompetensförsörjning.

För att underlätta för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och ta till vara företagshälsovårdens expertresurser har bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats. De anslagna medlen har ökat med 20 miljoner kronor, från 114 till 134 miljoner kronor. Beloppet som kan betalas ut till en arbetsgivare har fördubblats från 10 000 kronor till 20 000 kronor per arbetstagare och år.

Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har vidare haft i uppdrag av regeringen att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar. Uppdraget har återrapporterats, och i återrapporteringen har myndigheterna bland annat uppdaterat sina rutiner för hur tips lämnas och följs upp och arbetat med kommunikationsinsatser riktade till arbetsgivare.

De frågor som Johanna Haraldsson lyfter upp är mycket viktiga och relevanta. Bedömningen är att regeringen kommer att behöva återkomma under hösten med ytterligare insatser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.