Johan Britz

Fru talman! Det är kul att höra olika typer av hobbypsykologiska omdömen. Jag vet inte vad det betyder att ”uppvisa glädje i desperation”. Det är för mig ett nytt uttryck, men jag uppskattar kreativiteten från Jytte Guteland.

Jag skyller inte på individen. Jag skyller på Socialdemokraterna. Det är ni som har sett till att vi har för många individer i Sverige som inte har den utbildning som krävs för den svenska arbetsmarknaden. Det är ni som under lång tid har bedrivit en asylpolitik som inte har varit långsiktigt hållbar, vilket är skälet till att arbetslösheten på totalen nu ser ut som den gör.

Det är vi, den här regeringen, som successivt bryter lågkonjunkturen och pressar ned arbetslösheten. Jag tycker att man ska vara orolig för ungdomsarbetslöshet, men allra oroligast ska man vara för de ungdomar som inte klarar gymnasiet. De riskerar nämligen ett långvarigt utanförskap, långvarig passivitet och långvarigt bidragsberoende. Det är farligt för individen, och det är farligt för Sverige.

Det finns ingen fossil nostalgi hos regeringen. Vi hanterar en situation med en enorm inflation som vi ärvde av Socialdemokraterna, och det gör vi genom att säkerställa att hushållen klarar av att köra sina barn till träningen och pendla fram och tillbaka till jobbet.

Vi har tydligt pekat ut att det är elektrifiering som gäller genom en utökad laddinfrastruktur och inte minst genom att öka den fossilfria elproduktionen. Men det säger Socialdemokraterna nej till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Först var jag trött. Nu är jag glad och eventuellt också ivrig. Jag vet inte om det går åt rätt eller fel håll, men det verkar i alla fall som att ledamoten uppskattar min närvaro här i kammaren i dag.

Varför har vi en hög arbetslöshet i Sverige? Jo, hälften av dem som är arbetslösa är utrikes födda. Av dem som är långtidsarbetslösa är sex av tio födda utanför Europa.

Den här regeringen har en politik för att trycka ned arbetslösheten, bemästra konjunkturen, säkerställa att det finns utbildningar som leder till jobb och säkerställa att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Och man ska fortsätta att ha en stram asylinvandring. Det är receptet. Dag för dag kämpar vi för att få ned arbetslösheten. Dessutom stimulerar vi ekonomin för att bryta den lågkonjunktur som vi är inne i.

Jag kan konstatera att Socialdemokraterna lägger mindre än regeringen på att bryta lågkonjunkturen och stimulera ekonomin. Inom både arbetsmarknadspolitiken, eller arbetslöshetsbekämpningspolitiken, och klimatpolitiken ägnar sig Socialdemokraterna åt rökridåer och stickspår.

Vilka ungdomar är det vi ska vara oroliga för på riktigt? Det är de ungdomar som varken studerar eller jobbar. Dem ska vi vara oroliga för. Det är ofta killar som har hoppat av gymnasiet. Hade vi en högre andel i den här gruppen det första kvartalet i år än vi hade det första kvartalet 2022? Nej, vi hade en lägre andel. Även den kurvan går åt rätt håll. Är jag nöjd? Är det tillräckligt? Nej, men kurvan har vänt.

Vi vet vad som behöver göras för att lösa klimatfrågan. Det är att elektrifiera. Varför säger Socialdemokraterna då nej till exempel till kärnkraft, som är helt centralt för att vi ska kunna elektrifiera i Sverige och fortsätta vara ett internationellt föredöme?

Fru talman! Nu blev jag i alla fall pigg. Det här var kul. Låt oss börja med lite grundläggande fakta. Arbetslösheten är i dag lägre än vad den var för fyra år sedan. Det är färre inskrivna på Arbetsförmedlingen nu än för fyra år sedan, när Socialdemokraterna senast bestämde. Så här är det trots en utdragen lågkonjunktur, trots Trumps tullar och trots krig i Mellanöstern. Återhämtningen kommer, och vi stöttar den återhämtningen. Den här regeringen har bestämt sig för att bryta lågkonjunkturen, och det biter.

Dessutom: För första gången på 20 år bedöms jämviktsarbetslösheten, eller strukturarbetslösheten, minska i det här landet. Det gör den för att vi har en effektiv politik för att se till att människor inte fastnar i bidragsberoende.

LO gick i dag ut och sa att arbetslösheten sjunker när det gäller alla LO:s arbetslöshetskassor. Ta in det! Det går bättre. Kurvorna har vänt. Det går för långsamt, och arbetslösheten är för hög. Men kurvorna har vänt.

Sedan gäller det klimatet. Man är ingen föregångare om ingen följer efter. Man är inget föredöme om man står ensam med lösningar som andra länder eller medborgare i andra länder kan ta över – eftersom klimatfrågan är global.

Därför säger vi nej till stickspår. Sverigebränslet, som ni föreslår, är ett stickspår. Ni kommer att ägna tid, energi och pengar åt någonting som inte på lång sikt löser klimatutmaningen. Klimatutmaningen löses genom elektrifiering. Det är bara det som kommer att lösa klimatutmaningen och detta med konkurrenskraften samt göra oss oberoende av länderna i Mellanöstern på lång sikt. Varför då hålla på med återvändsgränder och stickspår?

Fru talman! Jytte Guteland har frågat mig varför styrmedelsutredningens förslag presenteras sent under mandatperioden och vad jag och regeringen gör för att öka takten i klimatarbetet. Låt mig inleda med att tacka för frågorna.

Det är bråttom att minska klimatutsläppen i världen. Men det är viktigt att komma ihåg att Sverige ligger långt framme och har, internationellt sett, mycket låga utsläpp. Sedan 1990 har Sverige minskat de territoriella utsläppen med en tredjedel samtidigt som vår bnp nästan har fördubblats. År 2024 hade Sverige bland EU:s lägsta utsläpp per capita, enligt Eurostat.

Regeringen verkar för att Sverige ska nå sitt ESR-åtagande och nå hela vägen till nettonollutsläpp senast år 2045. Under mandatperioden har vi gjort åtskilliga satsningar för att påskynda arbetet och skapa förutsättningar för långsiktiga utsläppsminskningar. Regeringen har lagt om energi- och klimatpolitiken. Vi har satsat på ny kärnkraft och elektrifiering av fordonsflottan. För att göra det lättare för företag att ställa om har vi arbetat hårt för att förenkla och effektivisera tillståndsprocesser för miljöprövning.

Regeringen driver även på för en ambitiös klimatpolitik inom EU. EU:s klimatpolitik är central för vårt klimatarbete och för utvecklingen i hela unionen. Regeringen är en stark kraft för att hålla ambitionen uppe i hela EU, vilket är grunden för ambitiöst klimatarbete på hemmaplan.

Regeringen tillsatte styrmedelsutredningen som en del i arbetet med att ta fram ytterligare förslag som minskar utsläppen på ett kostnadseffektivt och acceptabelt sätt. Jag noterar att utredningen bekräftar regeringens linje om att elektrifiering är huvudspåret för transportsektorns långsiktiga omställning. Vi kommer nu att noggrant gå igenom utredningens förslag.

Fru talman! Låt mig bara klargöra att Socialdemokraterna alltså har röstat nej till alla propositioner som regeringen har lagt fram som har syftat till att möjliggöra ny kärnkraft. Om de var för ny kärnkraft hade de kunnat rösta ja till några av dem, till exempel finansieringspropositionen.

Vi ligger efter när det gäller elektrifieringen. Det stämmer. Det har elektrifierats för långsamt i det här landet. Skälet till detta är stickspåret med biodrivmedel i tanken på vanliga bilar. Hade man redan under förra mandatperioden gjort det som har gjorts den här mandatperioden hade vi legat betydligt bättre till. Då hade vi haft ännu fler elbilar på våra gator, och vi hade varit ännu närmare ny fossilfri elproduktion. Men den utvecklingen har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bidragit till att bromsa när den borde ha accelererat.

Låt oss inte köra in på fler stickspår. Låt oss nu fokusera på det som är den långsiktiga lösningen – den som kommer att lösa klimatutmaningen, konkurrenskraften och göra oss oberoende av energi från länder från Mellanöstern. Låt oss fokusera på elektrifieringen till 100 procent och göra allt vi kan för att skynda på den under kommande år! Tack för den här diskussionen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att jag sa att vi har mottagit Miljömålsberedningens betänkande, att det bereds i Regeringskansliet och att det inte ger ett tydligt svar på om det finns ett behov av ett transportmål till 2030 eller inte. Vi konstaterar dock också att utredningen föreslog att relevanta myndigheter skulle få i uppdrag att föreslå mål för elektrifiering av fordonsflottan – det är för att elektrifieringen är nyckeln framåt.

Där har regeringen gjort mycket under den här mandatperioden, som jag nämnde. Det rullar alltså fler elbilar på vägarna nu. Det finns fler laddstationer. Regeringens riktade elbilspremie har redan gjort att över 2 000 hushåll med inkomster under 50 procent av medelinkomsten har kunnat skaffa elbil. Totalt har över 6 000 hushåll sedan mitten av mars beviljats stöd för att köpa eller leasa elbil.

Utsläppen ökade under 2024, framför allt inom transportsektorn, till följd av den sänkta reduktionsplikten. Men den sänkningen var nödvändig för att skapa acceptans för klimatpolitiken. Jag uppfattar att inte heller Socialdemokraterna i grund och botten driver någon annan linje än regeringens rörande reduktionsplikten. Men den tidigare socialdemokratiska regeringens höga nivåer för reduktionsplikten bidrog till väldigt höga dieselpriser, som slog hårt mot hushåll och företag.

Varför ägna sig åt stickspår, när den långsiktiga lösningen, inte bara för vår nation Sverige utan också globalt, är elektrifiering? Och varför säger ni nej till ny kärnkraft, som är helt nödvändig för att den elektrifieringen ska kunna bli verklighet på sikt?

Fru talman! Jag ska börja med att tacka Åsa Westlund för den här diskussionen och den fråga hon har ställt till mig.

Det var lite otydligt för mig vilka mål Åsa Westlund syftade på i sitt anförande, men Miljömålsberedningen gav hur som helst inget tydligt svar på om det finns ett behov av ett transportmål till 2030. Men vi kan konstatera att de föreslog att relevanta myndigheter skulle få i uppdrag att föreslå mål för elektrifiering av fordonsflottan.

Det är elektrifiering som kommer att lösa klimatutmaningen, säkra konkurrenskraften och se till att vi blir energioberoende i förhållande till länder i Mellanöstern. Därför ligger fokus främst på att genomföra en omfattande elektrifiering av transportsektorn.

Nybilsförsäljningen i Sverige visar att vi har den näst högsta andelen elbilar i hela EU. Man kan tycka att vi borde ligga högst – det kan jag tycka. Men vi ligger ändå näst högst. Att elektrifieringen av transportsektorn på något sätt skulle ha bromsat in är helt enkelt inte sant.

Men alltför lite har gjorts tidigare. Laddinfrastrukturen har inte byggts ut i den takt som behövs och inte heller elproduktionen. Där har vi problemen, och det åtgärdar den här regeringen successivt.

Min fråga till Åsa Westlund blir förstås: Håller Åsa Westlund med om att det är elektrifieringen som är lösningen, eller vill Åsa Westlund höja reduktionsplikten och på det sättet driva upp drivmedelspriserna för hushållen i den globala energikris som vi befinner oss i, givet också att vi just kommer från en inflationskris?

Fru talman! Åsa Westlund har frågat mig om regeringen fortsatt samlat står bakom transportmålet till 2030, och vad jag och regeringen i så fall avser att vidta för åtgärder för att nå detta mål.

Det klimatpolitiska ramverket tjänar Sverige väl, och målet om att nå noll nettoutsläpp av växthusgaser senast 2045 och negativa utsläpp därefter ger långsiktiga förutsättningar för näringslivet och samhället att genomföra den omställning som krävs. De nationella etappmålen är viktiga som kontrollstationer på vägen mot nettonollutsläpp.

Etappmålet för inrikes transporter innebär att utsläppen från sektorn ska minska med 70 procent 2030 jämfört med 2010. Det är en snabbare utsläppsminskning än vad som krävs för att det långsiktiga nettonollmålet ska nås. Det är även överlappande och mer strikt än Sveriges etappmål och EU-åtagande för ESR-sektorn 2030, där transportsektorn är en av de största delarna.

För att nå målet om noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2045 bör fokus främst ligga på att genomföra en omfattande elektrifiering av transportsektorn.

Regeringen har under mandatperioden satsat stort på elektrifiering av transportsektorn. Antalet laddstolpar har under mandatperioden mer än fördubblats. Regeringen har infört en riktad elbilspremie som möjliggör även för hushåll med lägre inkomster som bor i områden där det saknas bra alternativa transportsätt att skaffa en elbil.

Tack vare regeringens klimatpremier elektrifieras nu lastbilar och bussar. Samtidigt har regeringen möjliggjort för ny fossilfri elproduktion så att företag vågar investera i ny kärnkraft.

I januari 2025 fick Miljömålsberedningen i uppdrag att utvärdera och lämna förslag på hur de nationella etappmålen kan utformas så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU och styr effektivt mot Sveriges klimatmål, nettonollutsläpp senast år 2045.

Miljömålsberedningen har lämnat sitt betänkande till regeringen, och detta bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Som jag nämnde gör regeringen precis det genom kraftiga investeringsstöd så att inte minst kommuner kan investera i laddstolpar. Svaret på transportsektorns omställning är elektrifiering. Det går inte att komma runt att det är det som gäller. Därför är elektrifieringen en av regeringens främsta prioriteringar inom klimatpolitiken under den här mandatperioden.

Att lyckas med både infrastrukturen – laddstationer – och tillgången till all den rena el som behövs är kärnkraft det som måste till. Jag håller med om att lösningen inte finns någon annanstans. Den finns här. Vi har tekniken. Vi har möjligheten att elektrifiera transportsektorn i Sverige, så att vi fortsätter att vara ett föredöme för resten av världen.

De stickspår och återvändsgränder som tidigare regeringar har ägnat sig åt har gjort att vi har tappat takt i elektrifieringen. Vi har tappat tempo. Vi borde ha gjort mer tidigare. Men är man emot kärnkraft och tror att vi ska spara el snarare än att använda mer el får man problem med logiken i att köpa att det är elektrifiering som är framtiden.

Regeringens kontinuitet i arbetet med elektrifieringen och bredden av de satsningar som vi har gjort under hela mandatperioden tjänar Sverige väl i de oroliga tider som vi befinner oss i. Det är ett viktigt arbete som vi kommer att fortsätta, och för min del får det gärna öka ytterligare i tempo.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det här är en mycket bra diskussion. Låt mig nämna två saker som har påverkat kommunerna positivt.

Vi har gjort rekordstora satsningar på Klimatklivet under mandatperioden. Klimatklivet är ett av regeringens bredaste investeringsstöd för klimatåtgärder i hela landet. Det kan vara bra att känna till. Stockholms län är ett av de län som har fått flest beviljade ansökningar, och länet står för nästan 30 procent av alla laddinfrastrukturansökningar i landet.

Att säga att staten inte gör något blir lite konstigt eftersom det är den budget som den här kammaren har beslutat om som innebär att Stockholms stad kan få stöd för sina laddinfrastruktursatsningar.

Länsstyrelsen i Stockholm har också särskilt angett att Klimatklivet bidrar positivt till elektrifieringen av länets fordonsflotta.

Jag vill också nämna den stora satsning vi gör i en extra ändringsbudget med anledning av kriget i Mellanöstern. Den innebär att vi under andra halvåret av 2026 halverar priset på månadsbiljetter inom kollektivtrafiken.

Jag är nyfiken på en sak. Delar Katarina Luhr bedömningen att lösningen på klimatfrågan är elektrifiering?

Fru talman! Det här är en viktig diskussion. Vi började med att konstatera att utsläppen har ökat på grund av den sänkta reduktionsplikten. Den var nödvändig av bland annat hushållsekonomiska skäl, inflation, och även för att det är ett stickspår, en återvändsgränd, att tro att vi kan trycka in biodrivmedel i tanken på befintliga bilar och att det skulle vara lösningen på den globala klimatkrisen.

Lösningen på den globala klimatkrisen är elektrifiering, precis som Styrmedelsutredningen har pekat på. Det handlar om att göra allt vi kan för att säkerställa att elektrifieringen kan fortgå. Här ligger vi tyvärr efter kurvan. Den här regeringen har under den här mandatperioden satsat stenhårt på elektrifiering, att använda skattepengarna på rätt sätt, att inte ge elbilspremier till dem som ändå skulle ha köpt en elbil. Det är inte väl använda skattepengar. I stället ska vi säkerställa att det finns en elbilspremie som riktar sig till dem som annars skulle ha svårt att klara den investeringen.

Vi har satsat på klimatpremierna, vilket har möjliggjort en påskyndad elektrifiering av bussar och lastbilar och vissa arbetsmaskiner. De har tredubblats under perioden 2024–2027 jämfört med perioden 2020–2023. Den riktade elbilspremien som jag nämnde har haft en succéstart med över 4 000 ansökningar under de första veckorna.

En avgörande faktor för att människor ska våga välja elbilar är att det finns laddinfrastruktur. Det är inte bara inköpspriset som kan vara ett hinder, utan det kan också vara oron över att inte kunna ladda och inte veta hur långt man kan köra. Därför har vi under den här mandatperioden satsat flera miljarder kronor i stöd för att möjliggöra tiotusentals nya laddpunkter. Det finns i dag dubbelt så många laddpunkter i Sverige som det fanns för fyra år sedan.

Vi har också lagstadgat att en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare ska ha rätt att begära installation av en laddningspunkt för laddning av elfordon, och vi har gjort skattefriheten för laddel på arbetsplatsen permanent.

Så löser vi klimatfrågan lokalt och nationellt samt på ett sätt som andra länder kan ta efter så att Sverige kan vara ett föredöme och gå i fronten för detta viktiga arbete.

Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av huruvida regeringens politik har bidragit till den ökade användningen av fossila bränslen och transportsektorns ökade utsläpp i Stockholms stad under 2024 och 2025 och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Hon har också frågat om jag och regeringen planerar att presentera några nya verktyg eller några nya stöd till Sveriges kommuner så att de på lokal nivå kan öka takten i klimatarbetet, och i så fall vilka, samt om jag anser att det är rätt att staten subventionerar fossila bränslen som används för privatbilism i städer och hur jag avser att agera utifrån min syn på frågan.

Låt mig börja med att tacka för frågorna.

Under mandatperioden har vi hanterat en inflationschock och kraftigt ökade priser på bland annat bränslen. Den sänkning av reduktionsplikten som gjordes under 2023 var nödvändig givet de stora effekter som annars hotade företag och hushåll. Att utsläppen då tillfälligt ökade vet vi alla.

Vi befinner oss just nu i en global energikris. Kriget i Iran och stängningen av Hormuzsundet har inneburit betydande störning på den globala energimarknaden och snabba prisökningar på drivmedel. Därför har regeringen åter agerat snabbt och presenterat en extra ändringsbudget för att stötta hushållen.

Samtidigt visar krisen och kriget tydligt på problemet med att vara fortsatt beroende av fossila bränslen. Ett fossilberoende är inte bara sämre för klimatet utan även för samhällets känslighet för exempelvis oljeprischocker.

För att bryta fossilberoendet krävs elektrifiering. En elektrifiering av transportsektorn är också avgörande för att lyckas med Sveriges klimatmål.

Under mandatperioden har vi gjort åtskilliga satsningar för att påskynda detta arbete. Vi har satsat på utbyggnad av laddinfrastruktur, infört en ny elbilspremie och genom stöd möjliggjort marknadsintroduktion för ellastbilar och arbetsmaskiner.

Som en del av den nyligen presenterade ändringsbudgeten med anledning av kriget i Mellanöstern har regeringen bland annat föreslagit en åtgärd för att underlätta för dem som åker kollektivt. Regeringen satsar 6,5 miljarder kronor för att under andra halvåret 2026 halvera priset på månadsbiljetter inom kollektivtrafiken.

Att vi lyckas med elektrifieringen av transportsektorn är viktigt för vårt klimatarbete, viktigt för vår konkurrenskraft och viktigt för vår motståndskraft.

Herr talman! Regeringen tar mer och mer ansvar för klimatanpassningsarbetet, vilket också sker i kommuner och regioner. I den klimatanpassningsstrategi som regeringen har lagt fram konstaterar vi att stigande havsnivåer är en angelägen klimatutmaning, och vi arbetar för att stärka beredskapen för vattensäkerhetsfrågorna. Det är just därför vi har låtit utreda vilka behov som finns samt vilken roll och vilket ansvar staten bör ha vad gäller kustskydd för stigande havsnivåer. Det är också de förslagen som bereds i Regeringskansliet för närvarande.

Redan i dag samarbetar ansvariga myndigheter för att ta fram kunskapsunderlag och ge stöd till lokal och regional samverkan för att hantera stigande havsnivåer och översvämningsrisker i bebyggd miljö och i samband med fysisk planering. Det är ett arbete som vi avser att fortsätta med för att skapa förutsättningar för att Sverige ska bli klimatanpassat och motståndskraftigt.

Med det vill jag tacka så mycket för den här debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! En viktig del i regeringens klimatanpassningsarbete, som ju pågår även om vi inte har några svar att ge om helheten i den utredning som Katarina Luhr refererar till, är att förse samhällets aktörer med adekvata beslutsunderlag och olika typer av stöd och riktlinjer så att åtgärder kan genomföras.

Apropå vägledning har regeringen beslutat om tre nya klimatanpassningsuppdrag.

SMHI ska tillsammans med Boverket och Trafikverket presentera förslag på nationella riktlinjer för klimatanpassning. Det uppdraget syftar till att skapa bättre förutsägbarhet och vägledning för bland annat kustnära planering.

Regeringen har också gett SMHI i uppdrag att se över klimatanpassningsförordningen i syfte att utveckla kraven på myndigheternas arbete och bidra till en mer samhällsekonomiskt effektiv, strategisk och åtgärdsinriktad klimatanpassning.

Slutligen har Statens geotekniska institut fått i uppdrag att kartlägga historiska kostnader för ras, skred, erosion och översvämning. Det uppdraget syftar till att ge en bättre bild av klimatförändringens kostnader för samhället.

Sammantaget ger dessa uppdrag mer vägledning och bättre kunskap om hur vi ska arbeta med klimatanpassningsåtgärder i framtiden.

Herr talman! Klimatanpassning är nödvändig inom alla samhällsområden och på alla nivåer i samhället. Ansvaret ligger därmed såväl hos staten som hos kommunen och den enskilde fastighetsägaren. Regeringen genomför därför ett antal åtgärder för att stärka klimatanpassningen. Jag nämnde några tidigare, men jag kan repetera dem.

Vi satsar årligen 500 miljoner kronor i statsbidrag till kommuner för förebyggande av naturolyckor. Vi fördelar också 115 miljoner kronor för att motverka ras, skred- och erosionsrisker i Göta älvdalen.

I dag ansvarar 32 nationella myndigheter och samtliga 21 länsstyrelser för arbetet med klimatanpassning. I det arbetet ingår insatser för att identifiera, kartlägga och förebygga klimatrisker. Som jag nämnde driver SMHI Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning som är en nod för samlad kunskap om klimatanpassning i Sverige.

Samtidigt förser Myndigheten för civilt försvar och Statens geotekniska institut länsstyrelser och kommuner med kartunderlag för hantering av klimatrisker, Boverket samordnar det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön och Nationella expertrådet för klimatanpassning tar fram en nationell klimat- och sårbarhetsanalys.

Den utredning som Katarina Luhr refererar till är under beredning. Den innehåller en hel del spännande förslag som vi kommer att titta vidare på.

Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig vad som hänt med betänkandet Bättre förutsättningar för klimatanpassning (SOU: 2025:51) och varför regeringen inte har presenterat någon proposition ännu.

Hon har också frågat om jag anser att staten bör starta ett arbete för att skydda kustkommuner mot stigande hav och om regeringen kommer att agera i denna fråga.

Hon har även ställt frågan om vilka klimatanpassningsåtgärder som jag och regeringen anser bör prioriteras i det fortsatta arbetet med att skydda människor och infrastruktur mot pågående och framtida klimatförändringar samt om jag anser att staten bör ta ett större ansvar för klimatanpassningsåtgärder än i dag.

Låt mig börja med att tacka för frågorna och samtidigt inleda med att konstatera att de senaste årens extrema väderhändelser tydligt visar att hela vårt samhälle behöver bli mer robust mot naturolyckor och klimatförändringarnas effekter. Klimatanpassning är nödvändig inom alla samhällsområden och på alla nivåer i samhället.

Genom regeringens klimatanpassningsstrategi har behovet av ny lagstiftning för att effektivisera klimatanpassningsarbetet pekats ut, och en statlig utredning har tillsats. Klimatanpassningsutredningen har lämnat ett omfattande betänkande som för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Regeringen konstaterar att det är angeläget att komma till rätta med de risker som stigande havsnivåer medför för samhälle, infrastruktur och näringsliv. Regeringen arbetar därför för en stärkt beredskap i vattensäkerhetsfrågorna.

En central utgångspunkt i klimatanpassningsarbetet är att sårbarheter och behov ser olika ut runt om i Sverige och att ansvaret för att anpassa samhällen, egendom och verksamhet framför allt ligger på regional och lokal nivå. Staten ska främja goda förutsättningar för klimatanpassning och förse samhällets aktörer med adekvata beslutsunderlag.

Det finns statliga insatser för klimatanpassning på bred front med åtgärder som fokuserar på att identifiera, kartlägga och förebygga klimatrisker. 53 myndigheter ansvarar för att arbeta med klimatanpassning, där flertalet insatser syftar till att ta fram kunskapsunderlag och ge stöd för lokal och regional samverkan i åtgärdsarbetet. Arbetet innefattar inte minst stöd till landets kustkommuner att hantera stigande havsnivåer och översvämningsrisker. Myndigheten för civilt försvar fördelar också årligen cirka 500 miljoner kronor i statsbidrag till förebyggande arbete mot bland annat översvämningsrisker i utsatta kommuner.

Regeringen beslutade i januari om ett nytt uppdrag till SMHI, Boverket och Trafikverket att ta fram nationella riktlinjer för val av klimatscenarier. Uppdraget syftar till att skapa bättre förutsägbarhet och vägledning för bland annat kustnära planering genom att etablera en gemensam utgångspunkt att förhålla sig till vid planering av infrastruktur och bostäder.

Slutligen vill jag också lyfta fram att Nationella expertrådet för klimatanpassning vid SMHI kommer att presentera en klimat- och sårbarhetsanalys för Sverige i juni. Underlaget blir en viktig grund för att regeringen fortsatt ska kunna verka för att skapa förutsättningar för att Sverige ska bli klimatanpassat och motståndskraftigt.

Herr talman! Jag nämnde tidigare att SGU hade fått ett uppdrag om grundvattenmagasinens robusthet. Resultatet från det uppdraget bekräftar den bild som Anna Wallentheim ger, nämligen att klimatförändringarna redan i dag har förändrat grundvattenförhållandena i Sverige.

Bland annat har tillgången påverkats negativt på flera platser med lägre grundvattentillförsel i små och stora magasin, vilket bedöms förvärras i framtiden. Studier har också visat på försämrad kvalitet på grundvattnet och att förändringen varierar stort mellan olika platser i Sverige.

Regeringen är på i den här frågan. Vi arbetar för att stötta kommunerna i deras arbete. Vi ger tydliga uppdrag till våra myndigheter att ta sitt ansvar i vattenfrågan, som förstås inte bara är en kommunal fråga utan också en viktig nationell fråga. Kommuner hänger ihop och påverkas på olika sätt av grundvattenförändringar.

Samtidigt är det viktigt att ansvarsfördelningen är tydlig: Kommunerna har det operativa ansvaret för att bygga ut, driva och underhålla va-anläggningar, medan staten har det övergripande, lagstiftande, övervakande och vägledande ansvaret. Kommunerna har också ansvar för den långsiktiga planeringen av va-tjänster.

Det kan i sammanhanget nämnas att Va-beredskapsutredningen har gett förslag på hur vattentjänstlagen kan förbättras till stöd för kommunernas arbete med klimatanpassning av va-anläggningar. Låt oss återkomma till det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Detta är bra frågor och en viktig diskussion.

Från och med den 1 januari 2024 ska alla kommuner i Sverige ha en aktuell vattentjänstplan som stakar ut vägen för kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. Där görs också en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att allmänna va-anläggningar ska fungera vid en ökad belastning på grund av klimatförändringar.

Till stöd för kommunernas arbete har regeringen gett Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och Boverket ett regeringsuppdrag att ta fram en vägledning. Den ska vara klar nästa år, och arbetet pågår.

Va-beredskapsutredningen överlämnade sitt slutbetänkande i slutet av 2024. Utredningen har sett över regelverk och ansvarsfördelning och föreslagit förändringar med syfte att stärka förmågan att leverera vattentjänster vid händelse av kris, höjd beredskap och ytterst krig samt vid effekter av klimatförändringar.

Klimat- och näringslivsdepartementet ansvarar för hanteringen av den fortsatta beredningen av förslaget som pågår inom Regeringskansliet.

Herr talman! I närtid och utifrån den situation som Anna Wallentheim beskriver är det viktigt att alla följer kommunernas rekommendationer och råd om användning av dricksvatten, till exempel vad gäller bevattning av gräsmattor.

Länsstyrelserna arbetar också aktivt bland annat med regional samverkan med aktörer som kommuner, va-huvudmän och LRF. En sådan proaktiv dialog med stora vattenanvändare inför sommaren är bra.

Vi kan också konstatera att vid särskilda händelser finns även Vaka, Nationell vattenkatastrofgrupp, som är en stödfunktion som leds av Livsmedelsverket. Tidigare erfarenheter visar att kommunikation med kommuninvånare om läget snabbt kan minska vattenförbrukningen.

Ett konkret exempel är förra året då höga vattentemperaturer i Mälaren medförde driftsstörningar i dricksvattenproduktionen. Berörda kommuninnevånare minskade snabbt sin vattenförbrukning efter uppmaning från kommunen.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka konkreta åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att stärka beredskapen mot vattenbrist i Sverige på både kort och lång sikt.

När det gäller åtgärder på kort sikt är tillgången till allmänna vattentjänster i första hand ett kommunalt ansvar. Det innebär att det är kommunerna som ansvarar för att vidta de nödvändiga åtgärder som behövs för att säkra den allmänna dricksvattenförsörjningen, genom till exempel informationsinsatser och bevattningsförbud. Till stöd för sitt arbete har de länsstyrelserna och de nationella myndigheterna.

Berörda myndigheter och Svenskt Vatten har nyligen gett Regeringskansliet en lägesbild över vattensituationen inför sommaren, och informerat om den organisation som finns och den beredskap som de har om läget förvärras. Att myndigheterna i ett tidigt skede informerar Regeringskansliet om läget är ett tecken på att organisationen och beredskapen fungerar som den ska. Berörda myndigheter fortsätter att följa vattensituationen, och Regeringskansliet får fortlöpande rapporter.

För bättre beredskap mot vattenbrist på längre sikt har regeringen vidtagit flera åtgärder med beaktande av att utmaningarna är olika i olika delar av landet. För att kunna vidta rätt åtgärder på rätt plats är regionalt och lokalt kunnande och engagemang en viktig grundförutsättning.

Regeringen gav därför Havs- och vattenmyndigheten ett regeringsuppdrag år 2024 med syfte att stärka samordningen av åtgärder mellan olika aktörer inom avrinningsområden. Ett exempel på en fysisk åtgärd är restaurering av våtmarker, där regeringen gör en långsiktig och stor satsning. Våtmarker bidrar bland annat till längre uppehållstider för vattnet i landskapet, och det motverkar därmed torka och minskar risken för översvämningar.

Havs- och vattenmyndighetens delredovisning av regeringsuppdraget för åtgärdssamordning samt återkoppling från länsstyrelserna och lokala aktörer visar att satsningen har haft flera positiva effekter, bland annat effektivare användning av medel, ett stärkt intressentdrivet arbete över sektors- och länsgränser och en ökad åtgärdstakt.

Regeringen har gett berörda myndigheter flera uppdrag som rör vattenbrist och torka, bland annat till Sveriges geologiska undersökning gällande tillgången till grundvatten i ett framtida klimat.

Regeringen följer utvecklingen inom området noga.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Anna Wallentheim (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.