Mats Persson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Lorena Delgado Varas har frågat mig om, och i så fall när, jag och regeringen kommer att uppmana svenska lärosäten att avbryta samarbeten med israeliska universitet och högskolor, och hur jag och regeringen säkerställer att svensk forskning och innovation inte används för ockupation och krigsbrott. Hon har också frågat hur jag och regeringen stöttar palestinska studenter och studenter som har koppling till Palestina och säkerställer att studenters, universitetslärares och forskares yttrandefrihet garanteras.

Terrororganisationen Hamas fruktansvärda attack den 7 oktober 2023 har resulterat i ett enormt mänskligt lidande för såväl israeler som palestinier. Regeringens hållning är tydlig: Israel har en självklar rätt att försvara sig mot terrorism. Det är också lika självklart att Israel, precis som alla andra stater, måste försvara sig i enlighet med folkrätten.

Sverige har under lång tid haft ett nära forskningssamarbete med Israel. De statliga universiteten och högskolorna har en hög grad av självbestämmande över sin verksamhet, och det är inte regeringens sak att bestämma vilka internationella samarbetsprojekt inom utbildning och forskning som de bör ingå. Men att verksamheten behöver vara internationell för att högre utbildning och forskning ska nå en så hög kvalitet som möjligt har varit Sveriges inställning under en lång tid. Internationellt samarbete främjar inte bara kunskapen i sig utan också demokratiutvecklingen globalt. Jag ser inte någon anledning till att forsknings- eller utbildningssamarbeten med israeliska lärosäten ska avbrytas. Israel är det land inom OECD som satsar mest på forskning och utveckling, som andel av bnp. Sverige har i stället ett långsiktigt intresse av att fördjupa relationen och samarbetet med Israel.

Vid Rysslands invasion av Ukraina uppmanade den dåvarande regeringen svenska lärosäten att avbryta alla samarbeten med ryska statliga institutioner. Bakgrunden, som vi alla känner till, var att Ryssland hade invaderat ett fredligt demokratiskt land i vårt närområde och att flera av rektorerna för ryska lärosäten uttryckte stöd för invasionen.

Konflikten mellan Israel och terrororganisationen Hamas har gett upphov till en ökad oro bland studenter i Sverige, och det är någonting som jag följer noga. Studenter, lärare och forskare har stor frihet att tycka och tänka fritt. Universitet och högskolor ska samtidigt vara en trygg plats för studenter och personal, oavsett bakgrund. En viktig del av den akademiska friheten är ett öppet samtalsklimat där olika idéer kan brytas mot varandra. Men det ställer samtidigt krav på det akademiska samtalet. Både lärare och studenter, i ömsesidig respekt, har tillsammans med lärosätesledningarna ett ansvar för att värna det samtalet och grundläggande fri- och rättigheter.

Herr talman! Tack, Linus Sköld, för interpellationen! Jag tycker att det har varit en klargörande diskussion så till vida att detta är en svår fråga. Det faktum att Socialdemokraterna tillsatte en utredning som föreslog en modell för detta men att den tidigare regeringen sedan valde att inte gå vidare med förslaget visar att detta inte är helt enkelt. Hade det varit enkelt att genomföra gissar jag att Linus Sköld med det engagemang som ledamoten uppvisar hade fått med sig sitt parti på att prioritera och göra detta.

Jag misstänker, herr talman, att en utmaning för den tidigare regeringen vid det tillfället var att utredningens förslag innebar en kostnadshöjning som enligt förslaget skulle finansieras genom att minska anslaget till kommunerna med motsvarande pengar. Jag gissar att den tidigare socialdemokratiska regeringen i det läget gjorde bedömningen att man inte ville minska anslaget till kommunerna för att höja ersättningen för inackorderingstillägget. Det är åtminstone min läsning och tolkning av de överväganden som den tidigare regeringen gjorde, vilket är intressant och naturligtvis någonting som regeringen tar med sig i det kommande arbetet.

Det är viktigt att man kan studera i hela landet. Det är viktigt att man kan läsa utbildningar som inte ligger på den ort där man bor. Inackorderingsstödet spelar en mycket viktig roll i det avseendet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, Linus Sköld, för ditt inlägg!

Jag tycker att det är viktigt att vara uppriktig. Den här frågan har ju hanterats av den tidigare regeringen, och min uppriktiga fråga var vilka överväganden den tidigare regeringen då gjorde. Jag vill få en förståelse för vilka för- och nackdelar den tidigare regeringen såg med förslaget. Rimligen måste nackdelarna ha övervägt eftersom man valde att inte gå vidare med förslaget. Detta tycker både jag och regeringen skulle vara intressant information för att få en ökad förståelse för hur man ska tänka och vilka för- och nackdelar som finns med förslaget.

Herr talman! Sedan tror jag att det är viktigt att vi i denna debatt är helt ärliga mot varandra: Det är inte så att Socialdemokraterna står för det goda i samhället och regeringen för det onda. Naturligtvis tycker vi, tror jag, både från regeringens och från Socialdemokraternas sida att inackorderingsstöden fyller en viktig funktion, inte minst för att kunna flytta till en utbildning långt ifrån där föräldrarna eller man själv bor, och att denna typ av stöd är väldigt viktiga.

Naturligtvis är det också en komplex materia eftersom det är olika system, olika typer av utbildningar och olika typer av aktörer, såväl statliga som kommunala, som är inblandade. Det är alltså ingen enkel fråga. Det var också i ljuset av detta som jag ställde min fråga om vilka överväganden som den tidigare regeringen gjorde. Det tycker jag skulle vara intressant att höra för att få en ökad förståelse för vilka argument för och emot förslaget som då fanns.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att inackorderingsstöden ska bli mer likvärdiga och för att stärka stödens utjämnande kapacitet.

Elever i gymnasieskolan kan under vissa förutsättningar få stöd för inackordering. Ansvaret för detta stöd är i dag uppdelat mellan kommunerna och staten, och stöden styrs av olika regelverk beroende på om en elev går i en kommunal eller en fristående skola. Utredningen om planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola hade bland annat i uppgift att föreslå om staten genom CSN bör ha ett samlat ansvar för stödet.

Utredningen föreslog i betänkandet Gemensamt ansvar - en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning (SOU 2020:33) att kommunernas ansvar för stöd till inackordering ska föras över till CSN, som därmed får det samlade ansvaret för stödet till inackordering. Utredningen lämnade även förslag om hur stödet till inackordering bör utformas för att bli enkelt, enhetligt och förutsebart. Vidare föreslogs att stödet ska lämnas med ett belopp som följer kostnadsutvecklingen. Den förra regeringen gick inte vidare med förslagen.

Inackorderingsstöden fyller en viktig funktion eftersom de bland annat syftar till att undanröja geografiska hinder för gymnasieutbildning. Jag avser därför att fortsatt följa frågan.

Herr talman! Tack, Niklas Sigvardsson, för interpellationen!

Regeringen tror på ingenjörslandet Sverige. Vi gör nu en historiskt stor satsning på tekniska utbildningar för att den gröna omställningen kräver det, för att digitaliseringen av samhället kräver det och för att vi som ett ingenjörsland vill att fler unga människor ska välja de tekniska ämnena.

En viktig del i detta är att se till att fler studenter får möjlighet att läsa våra ingenjörsutbildningar och våra tekniska utbildningar. Detta är något som vi alla vinner på, och det gör Sverige starkare och bättre. Det är ett sätt att öka möjligheterna för alla att, oavsett plånbok, ta del av en utbildning.

Vi bygger ut yrkeshögskolan med 40 000 platser, vilket innebär att man har möjlighet att bli lokförare eller jobba med batteriteknik eller vindkraftsteknik eller vad man nu vill göra. Där kan man på olika sätt ta del av utbildningar som inte bara gör att man själv växer som människa utan som också löser samhällets behov, inte minst kopplat till den gröna omställningen.

Det är viktiga investeringar som vi gör därför att vi verkligen tror på Sverige. Vi vet att ingenjörslandet Sverige bara kan bli rikare och frodigare som land om vi får fler unga människor att välja de tekniska ämnena. Detta är också viktigt för att bryta och minska betydelsen av det sociala arvet.

Utbildningar där vi inte sänker kraven utan tvärtom höjer kraven och förväntningarna på studenter som vill komma in på våra universitet och högskolor är garanten för hög kvalitet, och det är också garanten för att det sociala arvet ska betyda mindre.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack för inlägget, Niklas Sigvardsson!

Jag har inte läst SNS-rapporten i detalj. Men jag har ett hum om dess innebörd och dess förslag. Utgångspunkten är att vi har en utmaning i vårt system i dag. För att komma in på en del utbildningar krävs väldigt låga betyg. Det krävs låga meritvärden för att komma in på högskolor eller vissa kurser på universitet.

Det i sig själv innebär att vi har problem med stora avhopp på våra utbildningar. Vi har väldigt många studenter som påbörjar fristående kurser som inte läser färdigt sina kurser. Vi har väldigt många studenter som påbörjar vissa specifika program och hoppar av.

Det mest uppenbara är lärarutbildningen. Där är det inte generellt men på en del håll väldigt låga antagningskrav, och antalet avhopp är också väldigt stort. Uppemot var tredje student som läser på ett ämneslärarprogram hoppar av.

Är svaret på detta att sänka kraven för att komma in? Jag menar att det är helt fel väg att gå. Det är viktigt att vi ser till att vi har höga krav för att komma in på universitet och högskolor.

Det som regeringen nu har aviserat när det gäller exempelvis lärarutbildningen är att vi tillsatt en utredning som tittar på att införa olika typer av höjda antagningskrav för att man över huvud taget ska kunna komma in på lärarutbildningen.

Jag tror att det är ett steg som skulle innebära att vi får studenter och elever som är mycket bättre rustade för att klara högskolan. Man gör människor en otjänst om man låter människor komma in som inte har rätt förkunskaper.

Man låter människor komma in på väldigt låga betyg. Det gör att väldigt många hoppar av, en tredjedel och i vissa fall mer än så. Det är att göra enskilda studenter en otjänst. Det är inte i den änden vi ska börja. Det är inte genom att sänka kraven som vi ska lösa detta. Vi ska lösa det genom att fokusera på att gymnasiet ger ungdomar rätt förutsättningar, och vi ska ha höga kunskapskrav. Det är vägen framåt.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga följande. Jag uppfattar att rapporten är inne på att man på olika sätt ska ge olika ersättning på basis av vilken bakgrund en individ har. Det tycker jag är att nedvärdera människor som inte själva har akademikerföräldrar och inte själva kommer från en tradition där föräldrarna har läst vidare.

Det är att nedvärdera de eleverna. Det ger ett väldigt stigmatiserande utpekande som inte gynnar någon. Tvärtemot är vår inriktning att vi ska ha höga krav på studenterna och samma förutsättningar för alla.

Herr talman! Tack, Niklas Sigvardsson, för interpellationen! Jag tycker att den är angelägen och viktig.

Precis som Niklas Sigvardsson säger finns det en bred samsyn i riksdagen och i kammaren: Vi vill att det sociala arvet ska betyda mindre och att alla människor, oavsett storlek på plånbok, ska ha möjlighet att läsa på högskola och ha möjlighet att välja en utbildning som man tycker passar en. Det tycker jag är en viktig utgångspunkt för den förda politiken.

Sverige har ett unikt CSN-system, som andra länder borde se på med avund. Nu i tuffa tider ökar vi ersättningen till alla Sveriges studenter, som de senaste åren har fått 2 000 kronor mer i plånboken, för att vi vill att de ska kompenseras för den höga inflationen och att det inte ska bli mindre lönsamt att läsa vidare. Det ska inte vara ett hinder att inflationen är högre, utan vi har en god ersättning. Vi har också avgiftsfri högre utbildning på högskola och universitet, vilket många andra länder inte har.

Vi har alltså en stark tradition som jag tycker att vi ska vara väldigt stolta över. Det är också en styrka att vi kan stå bakom den här modellen i bred politisk enighet i riksdagen.

Herr talman! Jag tror att det är många människor runt om i Sverige som är som jag. Jag är uppvuxen i ett industrisamhälle i Småland där väldigt få människor läser vidare men där väldigt många människor har ett jobb. Traditionen är inte att man pluggar vidare, utan traditionen är att man direkt börjar jobba i industrin.

Vi gör nu den här stora utbyggnaden av yrkeshögskolan. Det handlar om 40 000 platser de kommande åren, den största utbyggnaden av yrkesutbildningen i Sverige i modern tid, och det är såklart en väldigt viktig del. Det är lika viktigt som att läsa på universitet och högskola. Alla utbildningar som blir ett jobb och gör att man kan hitta rätt i utbildningssystemet är viktiga.

När det gäller Niklas Sigvardssons fråga om vilka insatser lärosätena gör i detta och om det finns behov av att göra mer vet jag att många lärosäten arbetar med den här frågan och ser det som en del i sitt strategiska arbete för att locka fler studenter att också locka studenter med hög motivation att jobba med social snedrekrytering. Det handlar då om olika typer av arbete som man bedriver där man söker upp och informerar ute på gymnasieskolor, inte minst på gymnasieskolor där utbildningstraditionen är något svag, för att på så sätt få fler studenter att välja de här utbildningarna.

Vi följer frågan väldigt noga. En fråga som jag tror att Niklas Sigvardsson precis som jag vill veta mer om är vilka lyckade projekt och lyckade exempel inom detta det finns på lärosäten runt om i Sverige. Där tror jag att lärosätena kan lära mer av varandra.

Herr talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig vad jag avser att göra för att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildning samt hur jag avser att agera för att fler nybörjare ska påbörja en utbildning inom högskolesektorn.

Social snedrekrytering börjar inte i högskolan. För att motverka den sociala snedrekryteringen måste arbetet påbörjas redan i grundskolan. Elever behöver ha goda färdigheter i att läsa, skriva och räkna för att lyckas med att nå utbildningens mål och för att lyckas i sina fortsatta studier. Regeringen prioriterar därför insatser för att stärka barns och elevers språk, läs- och skrivutveckling samt matematiska färdigheter. Det behövs också förebilder både hemma och i skolan. Vidare är det viktigt med god studievägledning i grundskolans senare år och i gymnasieskolan.

Herr talman! Bilden är relativt oförändrad under de senaste 20 åren - den sociala snedrekryteringen kvarstår. Jag håller med interpellanten om att UKÄ:s, det vill säga Universitetskanslersämbetets, rapport är intressant då den visar att individer med samma gymnasiebetyg uppvisar olika sökbeteenden beroende på föräldrarnas utbildningsbakgrund. När individer med högutbildade föräldrar söker bredare till fler utbildningar och till fler lärosäten ökar också deras möjligheter att bli antagna. Detta visar betydelsen av god studievägledning och att det finns potential i att jobba med information till barn och ungdomar med lågutbildade föräldrar.

Det stämmer som interpellanten påpekar att antalet nybörjare i högskolan läsåret 2022/23 minskade något från föregående år. Det är dock oklart om denna trend håller i sig. Antalet antagna till höstterminen 2023 ökade med 5 procent jämfört med föregående hösttermin.

Herr talman! Jag delar interpellantens åsikt att ett kunskapsintensivt land kräver en välutbildad befolkning vars utbildning svarar upp mot arbetsmarknadens behov. Det är därför glädjande att vi ser ett ökat intresse för både yrkeshögskolan och högskolan. Regeringen fortsätter att bygga ut yrkeshögskolan under kommande år för att möta en ökad efterfrågan på yrkesutbildning och de fortsatt stora kompetensbehoven i hela Sverige. Regeringen genomför även riktade utbyggnader mot bristyrken inom högskolan. Regeringen bygger bland annat ut ingenjörsutbildningarna. Det är också viktigt att utbildningarna håller hög kvalitet, varför regeringen även genomför kvalitetssatsningar inom högskolan. Vidare höjs ersättningsbeloppet per helårsstudent för naturvetenskapligt, tekniskt och farmaceutiskt utbildningsområde. Det tillförs också medel till behörighetsgivande utbildning, till exempel tekniskt basår, och högskoleintroducerande utbildning.

Sammanfattningsvis ska det sociala arvet inte utgöra ett hinder. Individer som har samma förkunskaper och betyg ska ha samma möjligheter att påbörja högre utbildning.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Först och främst vill jag säga att jag har förståelse för Handelshögskolans agerande. Det är ett problem i Sverige att vi har glädjebetyg. Det larmas på sina håll om att den högre utbildningen gymnasifieras. Det är allt lägre kunskapsnivå hos dem som påbörjar utbildningen, och man är inte säker på att betygsättningen har varit riktig. Därför har regeringen tillsatt en utredning som ska se över förekomsten av glädjebetyg och se hur man kan vidta åtgärder mot glädjebetyg.

När det gäller lärarna har regeringen utöver det tillsatt en särskild utredning som just nu tittar på frågan om att införa lägstanivåer när det gäller till exempel högskoleprov eller motsvarande för att komma in på lärarutbildningen. Vi behöver bättre lärare i Sverige, och vi behöver få de bästa studenterna att välja att bli lärare. Så är det inte i dag, men så ska det bli i framtiden.

Fru talman! Jag tackar frågeställaren för en väldigt viktig fråga. Detta är något som regeringen arbetar aktivt med.

Det pågår ett förberedande lagstiftningsarbete för att öka samhällets möjligheter att hindra människor som inte har i vissa yrken att göra från att utbilda sig till den typen av yrken. Det handlar ytterst om att vi alla bär svenska folkets förtroende och att man som förälder till ett barn som går i skolan eller som patient i sjukvården eller i andra verksamheter ska vara trygg med att den som har utbildat sig till ett yrke inte har en kriminell bakgrund som är olämplig för det yrke man ska utöva.

Jag tror att detta är en viktig fråga inte minst för legitimiteten i, förtroendet för och tilliten till systemet, och det pågår alltså ett lagstiftningsarbete i Regeringskansliet kring dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar frågeställaren.

Jag delar inte alls uppfattningen att regeringen skär sönder folkbildningen. Tvärtom gör regeringen tydliga prioriteringar i ett tufft ekonomiskt läge där vi har hög inflation och måste se till att ta ansvar för Sverige. I en tuff ekonomisk tid gör vi tydliga prioriteringar.

Det regeringen gör är att prioritera riktiga utbildningar. Det kommande året handlar det om tiotusentals nya utbildningsplatser inom yrkeshögskola och komvux - och inte minst inom folkhögskolorna, som är en viktig del i ett utbildningssystem. De ger människor möjlighet att få ett jobb och även möjlighet att utbilda sig hela livet. Som en del av den finansieringen gör vi en omfördelning av pengar från folkbildning till bland annat folkhögskolor och andra verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Politik handlar inte om att lova allt till alla, utan politik handlar om att prioritera. Regeringen prioriterar utbildning.

Fru talman! Jag tackar frågeställaren. Detta är en väldigt viktig fråga.

När vi använder samhällets resurser till utbildning vill vi självklart att det ska lösa de kompetensförsörjningsproblem vi har i Sverige. Det handlar inte minst om välfärdens behov och om den gröna omställningens behov, så detta är en väldigt viktig fråga. Tittar man på planen de kommande åren ser man att regeringen nu på ett mycket tydligt sätt prioriterar fler utbildningsplatser i välfärdens kärna, inte minst när det kommer till sjuksköterskor och - framför allt - den tekniska sidan, där det handlar om fler platser till våra ingenjörsutbildningar.

Detta är en investering som är bra för den enskilde, men framför allt är den bra för oss alla eftersom Sverige blir rikare genom att fler unga människor väljer utbildningar som i andra änden leder till jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är helt riktigt att regeringen har prioriterat att höja ersättningen till Sveriges studenter. De senaste två åren har studenterna fått påtagligt mycket mer pengar i plånboken. Det har varit viktigt, eftersom vi har en växande inflation som innebär stora problem i samhället. Detta har för regeringen varit en viktig prioritering som jag är väldigt stolt över. Det är en styrka för Sverige att vi har ett utbildningssystem där man kan få ersättning när man pluggar och där man kan utbilda sig flera gånger om och få flera chanser.

När det gäller den specifika verksamhet som ledamoten lyfter finns det ett tak som har legat fast sedan 2012. Det är en fråga som regeringen följer noga.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en utmärkt fråga. Det är precis så - Sverige är ett ingenjörsland. Vårt land är byggt av ingenjörer, och vi kommer också i framtiden att få välstånd och pengar till vår välfärd genom att vi tar fram nya innovationer och genom att våra forskare och företag hela tiden tar fram den senaste tekniken.

Precis som ledamoten säger har regeringen fattat beslut om att ta fram en STEM-strategi. STEM står för science, technology, engineering och mathematics. En sådan strategi har vi tidigare inte haft, men många andra länder har det. Syftet är att få fler unga människor att engagera sig i teknik, att få fler tjejer att välja de tekniska utbildningarna och att se till att vi kan vara det ingenjörsland vi vill vara. Det handlar om att ha rätt förebilder. Det handlar om att ha ett utbildningssystem där vi fokuserar på matte och läsning, så att våra barn lär sig räkna ordentligt. Det handlar också om att satsa på ingenjörsutbildningar, vilket regeringen gör i den budget som vi har beslutat om. Ingenjörslandet Sverige är viktigt för oss som land, och vi prioriterar det.

Herr talman! Tack alla debattörer för en mycket bra debatt!

Jag tycker att det är uppenbart att Socialdemokraterna är ett maktparti och att makt är det enda man bryr sig om. Hela den här debatten går ut på att försöka klistra på oss att de neddragningar och de prioriteringar som nu sker beror på att Sverigedemokraterna vill det och att regeringen inte vill det. Samtidigt erkänner man ju själv i debatten att Sverigedemokraterna vill dra ned på folkhögskolorna. Men det blev ingen neddragning i budgeten, utan tvärtom skjuter vi ju till nya pengar så att de har mer pengar nästa år än vad de hade året innan.

Det är helt uppenbart att detta i sak inte handlar om att regeringen har lagt sig för Sverigedemokraterna, utan det är en del av en talepunkt som riksdagsledamöterna i kammaren har fått utskickad från Sveavägen 68 att förhålla sig till. Sedan handlar hela debatten om att säga det i varje inlägg. Tydligare än så blir det inte att det är ett maktparti och ingenting annat, som är djupt involverat och insyltat i den verksamhet som sker i ABF. Man har inte förmågan att en enda gång i alla dessa debatter medge de brister som har funnits och finns i studieförbundens verksamhet och som inte minst har varit mycket uppmärksammade i ABF i Botkyrka de senaste åren. Det borde mana till en viss självkritik och eftertänksamhet. Är det verkligen rimligt att vi använder skattebetalarnas pengar på exakt samma sätt som vi alltid har gjort? Nej, det är det inte. Vi måste ha mer kontroll och uppföljning. Vi måste se till att pengarna går till det som de är avsedda att gå till och inte till vilken verksamhet som helst. Politik handlar också om att prioritera och inte blunda för verkligheten och att sätta verkligheten före makten. Det är skillnaden.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar för den här debatten.

Regeringen prioriterar utbildning, utbildning, utbildning. Kommande år bygger vi ut, över hela vägen, yrkesutbildningar och högskoleutbildningar och också folkhögskolorna för att man ska kunna bedriva nyttig utbildning och för att människor i en tuff tid med lågkonjunktur ska få möjlighet att pröva sina vingar och utbilda sig till nya möjligheter, nya yrken och nya jobb.

Jag delar helt inte minst Eva Lindhs målande beskrivning av hur folkhögskolorna kan spela en väldigt viktig roll för människor som inte riktigt kommit till sin rätt i det ordinarie utbildningssystemet. Det ger möjligheten att läsa upp en allmän kurs på en folkhögskola eller att få läsa en yrkesinriktad utbildning i en miljö som är någonting annat än en traditionell utbildning. Jag delar helt uppfattningen att det är en viktig verksamhet. Det är också därför som regeringen skjuter till 100 miljoner kronor mer till folkhögskolorna i den budget som riksdagen har beslutat om. Jag noterar att Socialdemokraterna inte har mer pengar än regeringen när det gäller att satsa på folkhögskolorna.

Jag delar helt uppfattningen att folkhögskolorna spelar en viktig roll som en del av bildningsverksamheten men framför allt som en del av hur vi bygger ett väldigt starkt utbildningssystem och hur vi skapar fler vägar in i utbildningssystemet och med det också fler vägar in i samhället och till arbetsmarknaden.

Jag tycker att det var ett mycket målande och vackert exempel. Jag delar uppfattningen. Det är också därför som regeringen skjuter till mer pengar. Och jag noterar, som sagt, att Socialdemokraterna inte satsar mer pengar än regeringen. Ni verkar tycka att den satsning vi gör är till belåtenhet, eftersom ni själva köper vårt förslag.

Herr talman! Jag noterar också att det finns ett starkt engagemang för bildning och studieförbundens viktiga roll i det svenska samhället. Samtidigt kan man inte blunda för att vi de senaste åren har sett rapporter och exempel på bristande verksamhet i studieförbunden. Jag skulle tycka att det vore klädsamt om Socialdemokraterna kunde se den kritik som har förts fram och hur bristerna ätit sig in på sina håll, också i Socialdemokraternas eget bildningsförbund ABF, och att det naturligtvis är väldigt problematiskt.

Jag tror att man behöver se att bildning och studieförbund gör stora insatser. Samtidigt måste man erkänna att det finns problem med bristande kontroll och att det finns verksamheter som är mycket problematiska och inte lever upp till det som vi förväntar oss att studieförbunden ska bedriva.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar interpellanten och alla övriga deltagare för det stora engagemanget i frågan.

Jag tror att det finns en bred uppslutning i Sveriges riksdag kring betydelsen av bildning och studieförbundens viktiga roll för att det civila samhället ska leva och frodas. Samtidigt handlar politik om att prioritera, och regeringen prioriterar nu tydligt utbildning, utbildning och utbildning i alla dess former. I och med denna prioritering behöver andra delar av statens omfång prioriteras ned, och detta är en del av det.

Studieförbunden och bildningsförbunden får intäkter från olika håll: från stat, kommun och ibland region samt i vissa fall från andra källor. Jag kan konstatera att studieförbunden under hösten också har fått ökade medel från det europeiska samarbetet inom ramen för ESF-rådets verksamhet.

Herr talman! Samtidigt går det inte att blunda för att studieförbund under senare år har bedrivit verksamhet som har varit föremål för kritik, och inte minst Riksrevisionen pekar i sin granskning på mycket allvarliga problem med bristande kontroll och förekomst av fusk.

Det senaste i raden av exempel på verksamhet som Folkbildningsrådet själva menar är problematisk är studieförbundet Ibn Rushd. Man har där använt material i undervisningen som enligt Folkbildningsrådet inte lever upp till demokratins principer, synen på jämställdhet, synen på homosexuella etcetera, det vill säga de krav vi ställer på denna typ av verksamhet.

Mot denna fond behöver verksamheten prioritera och ta höjd för att det har funnits och finns en motiverad kritik mot bristande kontroll och mot fusk och att verksamheten inte alltid används till det den är tänkt att användas till.

Detta är inget jag som utbildningsminister säger utan något som andra organ och aktörer säger. Jag refererar nu bara till vad andra säger. Men det är givetvis något som man som lagstiftare och beslutare i denna församling måste förhålla sig till när pengar ska prioriteras till olika saker.

Regeringen väljer som sagt att prioritera utbildning, utbildning och utbildning. Att göra detta i en tuff ekonomisk tid kräver tuffa omprioriteringar.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att inte fler studieförbund ska gå samma väg som Kulturens Bildningsverksamhet och hur jag ska se till att medborgarna även i fortsättningen har tillgång till fri och frivillig bildning när nu studieförbundens verksamhet minskar i omfattning.

Jag har flera gånger sagt och vill igen understryka att folkbildningen är en viktig kraft i samhället.

Under de senaste åren har flera fall av fusk och felaktigheter upptäckts i studieförbundens verksamheter. Riksrevisionen har i en granskning av statsbidraget till studieförbunden konstaterat att det finns brister i alla led av kontrollen och uppföljningen av statsbidraget. I detta läge är det en självklarhet att uppföljningen och kontrollen av statsbidraget behöver stärkas och byggas ut, även om det innebär ökade administrativa kostnader. Detta gäller såväl inom varje studieförbund som inom Folkbildningsrådet och regeringen. I grund och botten handlar det om att säkra folkbildningens framtid genom att återupprätta samhällets förtroende för folkbildningens aktörer och statsbidraget.

I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1) behöver regeringen göra hårda prioriteringar för att bekämpa inflationen och hantera inflationens effekter. Regeringen föreslår därför att nivån på statsbidraget till studieförbunden stegvis justeras till förmån för mer prioriterade åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning.

Jag vill dock betona att regeringen sammantaget i budgetpropositionen för 2024 föreslår att ca 2,4 miljarder kronor fördelas i statsbidrag till folkhögskolor och att ca 1,7 miljarder kronor fördelas i statsbidrag till studieförbund för nästkommande år. Det statliga stödet till folkbildningen föreslås därmed även framöver vara omfattande. Detta kommer att möjliggöra mycket viktig bildningsverksamhet vid studieförbund och folkhögskolor.