Elsa Widding

Herr talman! Min fråga handlar om ifall ministern tror att det går att bygga de här fyra kraftledsgatorna i den takt som krävs, det vill säga en kilometer per dag. Det är den orimligheten som jag försöker peka på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår självklart att man kan vilja gå före som land. Sverige har gjort otroligt mycket, precis som ministern säger. När det gäller vår elproduktion släpper Sverige ut 20 gram koldioxid per producerad kilowatttimme. Snittet i EU ligger på 300. Tyskland ligger på nästan 400, och Polen ligger på 900 eller någonting sådant.

Det här handlar om välfärden och hur vi ska klara av det här. Som jag pekade på handlar det om Sydsverige, och vi går emot ett läge där det blir ännu värre.

Teoretiskt har jag ingenting emot elektrifieringen. Men den måste gå att genomföra, för det kommer att påverka välfärden. Vi går emot en situation med brist på el och ännu större kapacitetsproblem än vi redan har, och vindkraften kommer rent tekniskt inte att kunna lösa problemet. Krävs det verkligen inte en annan prioritering än att bevilja 12 000 megawatt ny kapacitet i område 1?

När man tittar på siffrorna och läser rapporterna från Svenska kraftnät får man uppfattningen, och det är ingen som vågar säga det rakt ut, att det bara är att glömma de här investeringarna. Det kanske är lite löjligt att säga så, men är det inte viktigare att kunna baka bröd i Sydsverige och expandera verksamheterna där än att göda riskkapitalister med våra skattepengar till ingen större nytta för klimatet? Det är också en av poängerna här.

Det är klart att det är en väldigt teoretisk beräkning. Även om vi slutar släppa ut koldioxid kommer det självklart inte att påverka temperaturen under en lång tid. Jag ska inte gå in på varför det är så, men rent teoretiskt kommer det att bli en väldigt, väldigt liten sänkning. Om man multiplicerar många länder som alla minskar sina utsläpp med två tusendels grader finns det ju en anledning till att det inte blir någon större temperaturskillnad.

På något sätt måste vi tänka på Sveriges befolkning, och det är verkligen på väg åt fel håll. Sverige har de två sämsta elområdena i hela Europa, SE3 och SE4. Vi är, jämfört med i dag, på väg mot ett radikalt förändrat kraftsystem, där handelsflöden över snitt 1 kommer att gå norrut. Med en hög utbyggnad av havsbaserad vindkraft längs Sveriges södra kust kommer handelsflödet över snitt 3 och 4 också att gå norrut under stora delar av året. Det här är en katastrof för södra Sverige.

Apropå de elslukande gröna projekten i norr kan man ju fråga vad man egentligen har. Man har ingen el och ingen malm. Man har bara en påse pengar som man har tiggt ihop av europeiska skattebetalare. Nu ska man till och med forsla malmen över Atlanten, så det kommer inte ens att bli fossilfritt.

Herr talman! Tack, ministern, för ett bra och svårt jobb! Det är svårt men faktiskt bra i många stycken.

En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045, säger ministern. Då är min fråga om ministern har tänkt på hur avgörande det egentligen är att nå nettonollutsläpp till 2045. Hur illa blir det om vi bara kallt konstaterar att det inte går och om vi i stället minskar utsläppen i takt med världen globalt?

Detta är lätt att räkna på om man använder IPCC:s data och analys. Om vi i Sverige går ned till noll kommer temperaturpåverkan vid seklets slut att bli ungefär två tusendels grad, där stålprojekten står för ungefär 10 procent, alltså två tiotusendels grad. Frågan är då vad denna sänkning ska få kosta.

Hur mycket av välfärd och skatteintäkter ska behöva gå förlorade för att vi ska påverka den globala temperaturen med två tusendels grad vid seklets slut? Det är ju vad denna brådskande elektrifiering faktiskt handlar om och syftar till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är självklart absolut inget fel på att göra en omfattande elektrifiering, men den måste ske i en takt som inte äventyrar välfärden. Och den kan inte ske förrän elen finns tillgänglig. Först då kan man sätta upp denna typ av äventyrliga mål.

Min fråga till ministern handlar inte om i vilken ordning användare i en akut bristsituation kan komma att kopplas bort från nätet, utan frågan handlar om hur investeringar prioriteras när det är brist på kapacitet. Vem ska få kapacitet att kopplas upp till nätet, och vem ska inte få det?

Det ligger ett antal förbrukningsansökningar hos Svenska kraftnät i dag - totalt om 20 500 megawatt fram till 2033. Eller det mesta ligger fram till 2033; jag tror att det är 17 800 megawatt. Effektförbrukningen under topplasttimmen i Sverige förra året låg på knappt 24 000 megawatt, så detta är väldigt mycket.

I område 1 ligger det ansökningar om 12 500 megawatt. I område 2 är det 3 700. I område 3, där Stockholm ligger, är det 4 300. Och i område 4 är det ingenting - noll, alltså. Det ser ut som att företagen i söder har givit upp, och om det stämmer är det självklart en stor katastrof för investeringsviljan. I norr däremot finns det ingen hejd på vad man förväntar sig att staten ska klara av.

Ska vi klara omställningen och elektrifieringen i den takt som industrin planerar för behövs det årligen ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm från nu fram till 2045 för att täcka kommande förbrukningsökningar samt för att ersätta befintlig produktion som går ur tiden. Detta säger Daniel Gustafsson, avdelningschef för kraftsystem. Det är alltså ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm varje år fram till 2045.

Om inte investeringar i ny produktion skjuter fart kommer norra Sverige att gå från ett överskottsområde vad gäller el till ett underskottsområde. Och för södra Sverige, som normalt är ett underskottsområde, kommer situationen att bli ännu värre. Det blir alltså inga nya investeringar, inga nya skatteintäkter.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att elektrifieringen ska kunna möjliggöras samtidigt som driftssäkerheten i elsystemet kan upprätthållas, säger ministern. Man kan då titta på vad som krävs för att få till de här projekten i norr. Mellan åren 2000 och 2020 byggde Svenska kraftnät 60 mil transmissionsnät. Under lika många år framöver förväntas Svenska kraftnät bygga 700 mil transmissionsnät. Det motsvarar en byggnadstakt på en kilometer per dag och minst 30 000 höga stolpar och fyra kraftledningsgator från Treriksröset till Smygehuk. Det kommer inte att gå. Måste inte någon dra i handbromsen för elektrifieringen, och måste man inte ta det lite lugnare? Hur ser konsekvensanalysen ut för detta?

Vi går mot en situation med ännu större kapacitetsproblem än vad vi redan har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag undrar givetvis om statsministern inte anser att vindkraftsinvesteringar är förknippade med en väldigt hög risk i kombination med låg avkastning. En stor del av landets vindkraftverk ägs av bolag som står på randen till konkurs, så den gängse uppfattningen borde vara att det inte gick som det var tänkt. Det är detta det handlar om.

Många kommuner och investerare är bekymrade över ekonomin. En riskfylld verksamhet förutsätter givetvis ett högre avkastningskrav från ägaren, och vindkraften är bevisligen just en sådan verksamhet. En ökad andel vind i energimixen försvårar faktiskt också för kärnkraften, eftersom kärnkraften kan tvingas reglera ned när det blåser mycket.

Kärnkraften måste kunna gå som baslast och producera el de flesta av årets timmar för att få täckning för de höga kostnader som det innebär att bygga kärnkraft. Det är inte självklart med så mycket vind i systemet. En fortsatt kraftfull utbyggnad av vindkraft ökar dessutom risken för att fossilkraft kommer att behöva användas i ännu större omfattning, alternativt att det kommer att bli allt vanligare att reglera bortkoppling.

Varför ska Vattenfall bidra till detta scenario, och varför ska Vattenfalls ägare, det vill säga skattebetalarna, vara med och betala?

Fru talman! Jag tackar finansministern för hennes tydliga svar på mina frågor. Jag håller med finansministern om mycket, men när det gäller Vattenfalls avkastningskrav har jag en del att invända mot svaret.

Precis som ministern säger beslutades det 2017 om nya ekonomiska mål för Vattenfall. Att dessa ekonomiska mål sedan dess har fungerat väl och bidragit till en god utveckling för bolaget håller jag inte riktigt med om. Självklart kan ministern inte bedöma enskilda investeringsbeslut, men det är ägarens ansvar att göra en bedömning av avkastningskravet utifrån den verksamhet bolaget bedriver. Då måste man också förstå hur riskfylld denna verksamhet faktiskt är.

Står verkligen avkastningskravet i proportion till den risk bolaget tar genom sina investeringar? Det är vad detta handlar om, och jag tror att vi är helt överens om att när risken i en verksamhet ökar måste också avkastningskravet öka.

Att ministern har förtroende för Vattenfall AB:s styrelse och ledning är jättebra. Samtidigt kan vi inte negligera alla de katastrofala affärsbeslut som har tagits under senare år, exempelvis Nuonaffären, försäljningen av kolet i Tyskland och nu felsatsningar på vindkraft.

Vattenfalls avkastningskrav har historiskt varit 11 procent på sysselsatt kapital, och 11 procent gällde när Vattenfall ägde mycket baslast: kärnkraft och vattenkraft i Sverige och kärnkraft och kolkraft i Tyskland.

Kolkraften i Tyskland var en förhållandevis riskfri tillgång eftersom dessa anläggningar kördes en stor del av årets timmar eftersom det behövdes för att hålla igång systemet. Plötsligt ändrade Vattenfall strategi och skulle sälja kolet till Tyskland för att i stället satsa storskaligt på vindkraft, vilket ansågs motivera ett lägre avkastningskrav på grund av den lägre risk som ägandet av vindkraft skulle medföra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kolet gav man mer eller mindre bort för 124 miljoner kronor. Man gav bort tillgångar som redan då var värda många miljarder. Att ge bort kolet var ett enkelt men extremt dyrt sätt att nå klimatmålen. Inte ett enda gram koldioxid sparades globalt, men det såg bra ut i hållbarhetsredovisningen. Jag tycker att detta är ett bevis på hur politisk ideologi framför ett sunt affärsmässigt tänkande har fått styra bolaget. I dag har bolaget Leag ett värde på hela 24 miljarder räknat med 2022 års siffror, och verksamheten har genererat ett löpande resultat på 12,7 miljarder sedan Vattenfall lämnade över till den nya ägaren.

Vattenfalls finansiella rörelseresultat för andra kvartalet, april till juni, blev en förlust på 2,7 miljarder. Periodens resultat blev en förlust på 4,9 miljarder. Bolaget avbröt utvecklingen av vindkraftsprojektet Norfolk Boreas i Storbritannien, vilket gav upphov till en negativ resultatpåverkan på 5,5 miljarder - detta redan innan bolaget ens fattat något formellt investeringsbeslut. Koncernvinsten för årets andra kvartal är utraderad och borde aktualisera diskussionen om avkastningskrav och kanske också om ansvarsfrågan.

Vindkraftsinvesteringar är förknippade med en hög risk i kombination med låg lönsamhet. Varför gör då inte ägarenheten en översyn av avkastningskravet om det nu är ett aktiebolag vi pratar om?

Herr talman! Vad gäller IHR utgår jag från det senaste utkastet och ingenting annat. Jag har inte sett ändringsförslagen. Det finns mycket att säga. Jag är också helt chockerad över det som du, Jakob Forssmed, säger. Vi får ta en separat interpellationsdebatt vad gäller biverkningar och överdödlighet. Trots allt har dessa vacciner orsakat fler biverkningar än alla andra vacciner som har funnits på marknaden under de senaste 32 åren har gjort sammantaget.

Jag ska försöka knyta ihop säcken. Det är bara vi i denna kammare som i slutändan kan skydda vår suveränitet, vårt självbestämmande och våra mänskliga rättigheter för den här generationen och för kommande generationer. Detta är skrivet i sten i vår grundlag och även i FN:s stadgar. Inget folk ska behöva styras mot sin vilja av en part utanför sina egna gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan du, Jakob Forssmed, garantera att det svenska folket har kvar sin suveränitet, sitt självbestämmande och sina mänskliga rättigheter efter det att den nya Pandemic Treaty och ändringarna i IHR röstats igenom i maj 2024 och vunnit laga kraft i maj 2025? Kan du lägga din hand på Bibeln och garantera detta? Det skulle jag gärna vilja veta.

Herr talman! Jag måste bara säga att jag förstår att Jakob Forssmed inte har läst förslagen. Jag blir väldigt nyfiken på de här 307 ändringsförslagen, för jag har inte någonstans kunnat se hur de ser ut.

Ministern påstår att den nya pandemilagen eller ett reviderat IHR inte kommer att ge WHO:s generalsekreterare befogenheter att besluta om svensk pandemihantering. Det är ju exakt det här som revideringen av IHR syftar till, och ingenting annat. Det handlar om att ge WHO ökade befogenheter och en möjlighet att bestämma över medlemsstaterna vid pandemier men också mellan pandemier.

Det är det här som gör så många jurister väldigt bekymrade. Sverige är ansvarigt för att vidta de åtgärder som WHO bestämmer och dessutom utan dröjsmål, om vi skriver under detta. Pandemilagen kräver snabb utveckling och produktion av vaccin och att alla tidsaspekter i samband med utveckling, testning och tillverkning av vaccin förkortas. Detta kräver att vaccin används utan licenser. Pandemilagen kräver att nationer har lagar på plats för att utfärda emergency use authorizations för detta ändamål. Detta utesluter givetvis kliniska tester på människor. De länder som inte ställer upp på förslagen bör självklart avvisa ändringsförslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför skulle inte Sverige kunna göra allt det som vi tycker är bra och allt det som du nämner utan att binda oss legalt till en överstatlig organisation som WHO? Det är detta det är tal om. Ministern säger att när det väl finns färdigförhandlade artiklar eller förslag till fördrag kommer regeringen att ta ställning till dessa i vanlig ordning och att om riksdagens godkännande krävs för att Sverige ska kunna ingå fördraget kommer ett sådant att inhämtas.

Jag kan bara återupprepa vad jag har sagt vad gäller IHR: Det kommer aldrig att bli tal om någon omröstning i Sveriges riksdag. Vi kommer nog tyvärr inte ens att få se det färdigförhandlade förslaget från IHR innan det röstas igenom i maj 2024. Det är det som chefsjuristen inom WHO jobbar för.

Om inte Ulf Kristersson nu, före den 1 december 2023, avvisar de beslut som fattades vid World Health Assemblys möte den 27 maj 2022 kommer det som beslutas i maj 2024 att bli gällande ett år därefter. Det är kort tid; annars är det två år som gäller. Det blir ingen tid för allmänhet, politiker eller myndigheter att ens sätta sig in i frågan innan vi sitter fast i detta medicinska tyranni. Det är så förslagen ser ut.

Jag har ett antal juridiska kontakter från flera olika länder som har specialiserat sig på just denna fråga, och samtliga säger motsatsen till det ministern påstår. Jag önskar att du hade rätt, men jag har lite svårt att tro det. Jag har skickat en länk till ministern och till alla i kammaren som det går att klicka in sig på klockan 12 på måndag för att få lite mer information om det juridiska tolkningsläget.

Nästa intressanta fråga är: Vilka brister i pandemihanteringen tror sig ministern kunna rätta till genom att ge WHO dessa ytterligare befogenheter? Det sker alltså inte bara genom rekommendationer, utan detta blir legalt bindande. Hur väl tycker ministern att WHO lyckades med sina rekommendationer förra gången? Jag tyckte inte att de lyckades alls, utan det var väldigt dåligt.

Jag hinner kanske inte gå in så mycket på det, men vi kan ta det här med att vaccinet mot covid-19 varken hindrar smittspridning eller förhindrar infektion. Det har bekräftats av Pfizer och av en lång rad vetenskapliga artiklar samt av ingen mindre än EMA, den europeiska medicinska myndigheten. Samtidigt ansåg WHO att vaccinering var det enda sättet att uppnå immunitet, om jag minns rätt.

Herr talman! Tack, socialministern, för att du tar dig an den här mycket svåra frågan!

Jag känner inte att jag har fått svar på mina frågor. Jag förstår att det är svårt att få in tre interpellationer i ett interpellationssvar. Därför tänker jag försöka förklara lite vad det handlar om.

WHO skjuter från två håll för att få ökade befogenheter, en helt ny pandemilag och en radikal uppdatering av de internationella hälsobestämmelserna IHR. Det är vad det handlar om.

Vad gäller pandemilagen kan exempelvis nämnas artikel 18, som hotar yttrandefriheten; vi kommer att åläggas att spionera på vår egen befolkning. Sedan har vi artikel 12, som ska säkerställa WHO:s långtgående befogenhet.

Det handlar alltså om att ge en person makten och auktoriteten att försätta hela världen eller en region i ett nödläge utan någon kontrollmekanism och utan någon möjlighet för medlemsländerna att protestera.

Parallellt med pandemilagen pågår den omfattande revideringen av IHR. Jag kan tala om att genomförandet går helt utanför den demokratiska processen. Om man inte aktivt motsätter sig IHR går ändringsförslagen igenom per automatik. Det krävs att mer än 50 procent av medlemsstaterna aktivt röstar nej i maj 2024 för att förslagen inte ska gå igenom.

Medlemsstaterna förbinder sig att implementera IHR i sin lagstiftning, vilket Sverige för övrigt gjorde redan 2006. Det kan man läsa om på Folkhälsomyndighetens hemsida. IHR-förslagen har tagits fram av Working Group on Amendments to the IHR. Arbetet med det slutliga förslaget kommer vi sannolikt inte ens att få se före omröstningen, trots att det strider mot WHO:s regelbok.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska här ta upp några exempel som om de röstas igenom kommer att få väldigt stor påverkan på Sveriges suveränitet och demokrati.

Vi har artikel 12. Generaldirektören får befogenhet att utropa att nödläge även om det endast föreligger ett potentiellt nödläge. Vad som är ett potentiellt nödläge definieras av WHO och kan därmed inte ifrågasättas.

Sedan har vi artikel 1. I den nya versionen är skrivningen "icke bindande" borttagen. Vi talar i stället om legalt bindande regler.

Sedan har vi artikel 13 a. Medlemsstaterna åtar sig att följa WHO:s legalt bindande rekommendationer i sina åtgärder för folkhälsa, det man kallar health response.

Sedan har vi artikel 42. Medlemsstaterna åtar sig att utan dröjsmål införa legalt bindande rekommendationer under en nödsituation samt att följa permanenta legalt bindande rekommendationer under och mellan pandemier. Generalsekreteraren ges befogenheter att beordra karantän, medicinska undersökningar och behandlingar, det vill säga vaccinering.

Artikel 12 säger ungefär samma som artikel 18 i pandemilagen, det vill säga begränsad yttrandefrihet och social lyssning.

Artikel 18 tar upp vilka legalt bindande rekommendationer WHO kan föreslå i olika tänkbara situationer. Det kan till exempel gälla användning av PCR-tester, vacciner etcetera.

Artikel 44 gäller att medlemsstaterna ska motverka falsk och opålitlig information om folkhälsohändelser. En kommitté ska säkerställa utförande och en annan medlemsländernas efterlevnad.

Sedan har vi i IHR kapitel 3. Den ursprungliga skrivningen är att åtgärderna ska genomföras med full respekt för människors värdighet och grundläggande fri- och rättigheter. Den stryks. Den är struken i det förslag som nu ligger. I stället lägger man in suddiga uttryck som jämställdhet och inkludering. Sverige har för övrigt redan infört denna justering, vilket man också kan läsa om på Folkhälsomyndighetens hemsida.

Sedan har vi IHR:s kapitel 2. Det handlar om befogenhet att utlysa nödläge på grund av i princip vad som helst. Det kan vara klimatförändringar, hot mot biologisk mångfald och störningar i ekosystem.

Socialministern nämner i sitt svar att internationellt samarbete är viktigt vid pandemier. Det finns ingenting som säger att diktatoriska och legalt bindande så kallade rekommendationer gynnar samarbete. Diktatoriska dekret är samarbetets totala motsats. Vad menar egentligen ministern med samarbete?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

I sitt tal vid mötet i World Health Assembly i maj 2023 framförde statsrådet inte några betänkligheter mot förslagen om revidering av IHR, det vill säga WHO:s internationella hälsobestämmelser. Det handlar om förändringar av en lång rad artiklar, inte minst de hårresande artiklarna 1, 13 och 42, som syftar till att ge WHO ökade befogenheter. Ministern sa i stället i sitt tal att dessa ökade befogenheter är avgörande för att uppnå målen i Agenda 2030 vad gäller hållbar utveckling.

Min fråga till statsrådet är: Vilka mål i Agenda 2030 gynnas av att WHO får ökade befogenheter, där icke bindande rekommendationer nu är tänkta att bli legalt bindande?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Fru talman! Det pågår nu en revidering av de internationella hälsobestämmelserna, som statsministern säkert känner till. Den 27 maj 2022 fattade World Health Assembly beslut om fem revideringar av hälsobestämmelserna. De kallas IHR. Det föregicks inte av någon diskussion här i kammaren eller någon annanstans. Det är annars praxis att medlemsländerna ska få ta del av ändringarna fyra månader innan de beslutas.

Det handlar om att ratificeringstiden ska vara tio månader i stället för 18 månader. Bara två månader senare ska det bli lag. Nu går ratificeringstiden ut. Det har gått 18 månader den 1 december. Det är väldigt viktigt att det inte går igenom. Man förhandlar nu om 307 ändringsförslag som man ska fatta beslut om.

Min fråga till statsministern är om han kommer att skicka in en reservation innan den 1 december.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari.

Mikroplaster som konsumeras ofrivilligt av människor och djur via mat, vatten och inandning har förorenat vår planet - från toppen av Mount Everest till de djupaste haven.

Vrije universitetet i Amsterdam rapporterade förra året om mikroplaster i människans blod och i kött- och mjölkprodukter. Nu visar också forskning från bland annat Strathclyde universitetet i Glasgow hur mikroplaster i väldigt stor omfattning sprids från vindkraftverkens rotorblad.

Epoxi innehåller 33 procent bisfenol A. Det eroderar från rotorbladen och blåser som mikroplaster mot land. Sedan kan vi lägga till PFAS som används som stabilisator i färgen som rotorbladen målats med.

Erosionen från rotorbladen har nu visat sig vara avsevärt större till havs än på land. Det beror bland annat på saltet och storleken på rotorbladen. I Norge talar man om 25 ton mikroplaster per år från de 400 vindkraftverk som har rotorblad som är längre än 130 meter. Kustnära havsbaserad vindkraft kan dessutom bli en utlösande faktor till total utrotning.

Det blir alltmer tydligt att industrialisering av vår natur har gått för långt. Min fråga miljöministern är: Gäller inte miljöbalkens försiktighetsprincip den miljöskadliga vindkraftsutbyggnaden till havs?

Herr talman! Vid en fortsatt kraftig utbyggnad av vindkraften i Sverige kommer en fortsatt ökad användning av fossila bränslen att vara oundviklig.

År 2022 brände oljekondenskraftverket i Karlshamn 54 300 ton olja och släppte då ut 171 000 ton koldioxid. Det var ungefär dubbelt så mycket som året innan, och ingenting talar för att trenden inte kommer att hålla i sig.

Utan svängmassa i systemet klarar vi inte att upprätthålla frekvensen och stabiliteten i våra elnät. Vi tvingas att bränna olja för att få såväl ersättningskraft som balanskraft till vindkraften. Min fråga till klimatministern är därför: Vad anser ministern vara lösningen på detta dilemma, relativt våra klimatmål?

Fru talman! Jag personligen - jag kan inte prata för mitt parti ännu - anser att det bästa vi kan göra är att se till att hjälpa de fattiga länderna att finansiera bra kolkraftverk för att ta dem ur fattigdomen. Då ska det vara kolkraftverk med hög verkningsgrad. Annars kommer de att bygga kolkraftverk med låg verkningsgrad som släpper ut mer svavel, mer kväve och betydligt mer koldioxid.

Att lyfta människor ur fattigdom är egentligen det som skiljer de olika scenarierna åt vid seklets slut. Det handlar om hur många vi är vid seklets slut, tyvärr.

Fru talman! Det är helt rätt: När det gäller extremväder är egentligen det enda som det finns statistiska bevis för att värmeböljorna blir lite varmare. Men variansen har inte förändrats. Också kylan blir mindre kall, om man kan uttrycka sig på det sättet, vilket betyder att det är väsentligt färre som dör av kyla i dag. På totalen är det alltså, om man nu kan prata i sådana ordalag, någonting positivt som har hänt. Det är fruktansvärt att människor behöver dö av hetta, men det är väldigt bra att så många färre nu dör av kyla. Det är väl mitt svar.

Fru talman! Det är ju väldigt bra om vi är överens om att vi har stora utmaningar när det gäller miljöfrågorna. Jag är helt övertygad om att vi kommer att klara dem, med eller utan ett miljödepartement. Det handlar om vad vi fokuserar på. Frågorna kommer inte att försvinna - självklart inte. Jag gjorde en jämförelse och menar att vi här verkligen har något vi kan styra och påverka.

Vad gäller att läsa på är jag nog en av de mer pålästa i den här kammaren.

Jag har en fråga till Elin Söderberg. Hur många timmar har du ägnat åt Assessment Report 6 från IPCC?

Fru talman! Det jag försökte ge uttryck för i mitt anförande var att det viktigaste av allt är att folk överlever. Precis som föregående talare pratade om är det viktigaste av allt att vi får el. Jag försökte ge uttryck för att det inte med nödvändighet är som ni säger.

Koldioxidutsläppen är globala. Därför måste vi också se dem på det sättet, och därför menar jag att klimatmålen är kontraproduktiva. Det är inte självklart att det skulle vara sämre för klimatet att köra olja. Om ledamoten hade lyssnat hade han hört att det skulle betyda att vi under de timmar vi kör ett oljekraftverk skulle slippa importera kol, som släpper ut mer.

Fru talman! Jag är inte så van vid det här, så jag förstod inte riktigt frågan - om jag nu fick någon.

Jag kan bara säga att det är bra att läsa på. Jag har ägnat i princip all min tid sedan AR6, den senaste rapporten från IPCC, kom åt att tillsammans med ett större antal professorer inom de grundvetenskaper som klimatfrågan bygger på analysera data och vad som faktiskt står i rapporterna. Jag kan därför säga att jag inte vet var jag ska börja. Men nu pratar inte du om extremväder; det kanske kommer senare.

När det gäller våra barn är det väldigt viktigt att vi förmedlar till dem vad vetenskapen säger, och ingenting annat. Det får vara slut på religionen.

(Applåder)

Fru talman! Mitt under brinnande miljö- och klimatkris har Sverige inget miljödepartement. Så skrev en politiker på Twitter i går. "Miljö- och klimatkris" - de här begreppen behöver redas ut.

För övrigt anser jag att vi bör använda ordet "kris" med stor försiktighet, inte minst nu när Sverige befinner sig i en väldigt allvarlig energikris där många gamla som har ont om pengar och svårt att klara elräkningen snart måste gå till sängs tidigt för att slippa frysa. Det borde inte behövas. Vi vet vad som kan göras här och nu, på kort sikt. Utöver effektivisering och att spara på el handlar det om att snabbt öka kraftvärmeproduktionen, oavsett bränsle.

Påståendet att vi skulle befinna oss i en klimatkris anser jag saknar vetenskapligt stöd. Det gjorde vi senast på 1860-talet, när somrar uteblev eller blev så korta att man inte hann skörda.

Fru talman! Är det dåligt att starta upp ett oljekraftverk i Sverige? Självklart är det bra för dem som slipper frysa ihjäl i vinter. Men hur ser klimatet på saken? Det är inte nödvändigtvis dåligt - om vi slipper import av polsk och tysk kolkraft, får lägre transmissionsförluster och ökad svängmassa samt får större överföring från norr till söder av energi från vattenkraft och vindkraft.

Den så kallade klimatkrisen motiverar att enorma summor satsas på att minska utsläppen av koldioxid i Sverige och inom hela EU, samtidigt som alla dessa åtgärders påverkan på den globala temperaturen vid seklets slut är knappt mätbar. Om exempelvis Sverige minskar sina utsläpp till noll, från dagens 0,14 procent av de globala utsläppen, kommer temperaturen vid seklets slut - allt annat lika - enligt IPCC att sjunka med ynka 0,0027 grader, det vill säga ingenting. Allt vi gör inom klimatområdet är symbolpolitik. Självklart har vi goda avsikter att påverka andra länder, men våra ansträngningar kommer aldrig att kunna mätas som en temperaturpåverkan. Det är bra att förstå det.

År 1990 varnade FN:s klimatpanel IPCC, på mycket goda grunder, för att konsekvenserna för jordens klimat år 2100 skulle bli förödande om den exponentiella ökningen av koldioxidutsläpp fortsatte. Man varnade för koldioxid men också för freoner och andra växthusgaser. Den senaste stora rapporten från IPCC, år 2021, visar att den utveckling man befarade 1990 inte alls kommer att inträffa. Inte heller den utveckling man befarade i rapporten från 2013 anses längre sannolik. Världen går inte mot 100 gigaton koldioxid per år.

Varför fokuserar vi inte i stället på de mer akuta miljöfrågorna, där vi skulle kunna göra skillnad? Var är satsningarna på att minska miljögifter, läkemedelsrester och resistenta bakterier? Är det inte ett problem när billig, smutsig tillverkning i utvecklingsländer, resistenta bakterier och andra miljöproblem döljs och går helt under radarn? Det här sker trots ständigt återkommande rapporter och analyser som bekräftar det allvarliga läget med spridning och effekter av olika miljögifter och kemikalier i naturen och hos människan.

Slutsatsen är att alldeles för stora resurser läggs på utsläppsminskningar. Mer fokus och resurser måste i stället läggas på miljöfrågorna, där vi med fog kan tala om en global kris. Sedan måste det vara högsta prioritet att ingen ska behöva frysa ihjäl i vinter.

(Applåder)