David Perez

Fru talman! Jag tackar statsrådet även för detta svar.

Det är bra att regeringen tar frågan på stort allvar så att fler inte drabbas i framtiden. Det gläder mig också att höra att 4 200 Uppsalabor kommer att få en välkommen kompensation.

Jag noterar dock att statsrådet inte valde att kommentera frågan om vad Pensionsmyndigheten visste när. Jag noterar också att statsrådet säger sig ha stort förtroende för myndigheten. Samtidigt pågår en debatt i skuggan av Dagens industris avslöjande om hur tjänstepensionerna placeras av myndigheten. Bakgrunden är att Pensionsmyndigheten ändrade sin placeringspolicy mitt under pågående pandemi och valde att placera en ansenlig summa av pensionstagarnas kapital hos ett enskilt fastighetsbolag efter erbjudande från en amerikansk investeringsbank. Placeringen ingick i vad man kallade ett lågriskalternativ, men placeringen i det enskilda bolaget innebar långt ifrån låg risk. Liknande placeringar hos andra pensionsbolag har lett till omedelbara avsked. Socialdepartementet förde en dialog med myndigheten så sent som för ett par veckor sedan om just denna investering.

Med anledning av statsrådets intygande om hennes stora förtroende för Pensionsmyndigheten upprepar jag därför frågan: Anser hon att de har agerat korrekt genom att avvakta med att informera å ena sida regeringen, å andra sidan de drabbade pensionärerna när myndigheten blivit varse felet, det vill säga före valet, samtidigt som det nu dyker upp tveksamma placeringar inom ramen för pensionssparandet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det gläder mig att Sverige har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna nu rättar till det fel som har drabbat tusentals pensionärer runt om i landet, i synnerhet dem som är födda 1957 och 1959. Eftersom vi inte har kunnat återkomma med en korrigering och återbetalning förrän först i denna höstbudget har ju frågan präglat debatten under lång tid och skapat väldigt stor oro hos dem som har drabbats.

Bakgrunden till detta misstag är ett undermåligt förslag från den tidigare socialdemokratiska regeringen i samband med beslutet att höja pensionsåldern, vilket var något som Sverigedemokraterna röstade emot. Flera tunga remissinstanser såsom Skatteverket och Pensionsmyndigheten missade olyckligtvis konsekvenserna av förslaget.

Det som föranledde mig att kalla hit ministern i dag var frågan om just 57:orna och något anmärkningsvärt som skedde i samband med den förra Almedalsveckan. Detta är något som jag också har tagit upp i min frågeställning.

Det handlar om en tjänsteman vid Pensionsmyndigheten som uttalade sig vid ett seminarium i Visby. Där framkom det att myndigheten varit medveten om de omfattande brister som funnits med förslaget tidigare än vad som aviserats. Man ursäktar sig med att det vid tillfället inte längre var relevant eller möjligt att göra något åt det. Det må så vara, men detta drabbade trots allt omkring 100 000 röstberättigade personer. De har stor rätt att informeras om ändringar i deras pension och hade kanske valt att lägga sin röst på någon annan om de hade vetat om att de, som de själva säger, skulle straffbeskattas.

Som statsrådet vet om ska våra myndigheter vara oberoende och inte göra några som helst avväganden som ens kommer i närheten av partiskhet, särskilt under en valrörelse. Att avvakta med eller senarelägga saker som är av intresse för allmänheten, regeringen eller andra partier i Sveriges riksdag betraktar jag som allvarligt. Jag vill därför fråga statsrådet om hon inom ramen för sin roll som äldre- och socialförsäkringsminister har haft en dialog med Pensionsmyndigheten om när man har flaggat för felaktigheter i lagförslaget och om huruvida man hade kunnat göra detta tidigare än vad man nu gjorde, inte minst med tanke på vad den tidigare nämnda tjänstemannen har sagt.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att Sverigedemokraterna ställer sig bakom propositionen i dess helhet och därmed förslaget i finansutskottets betänkande, även om det finns saker som kan förbättras i takt med att myndigheten kommer igång med sitt arbete.

I dag beslutar riksdagen om ett väldigt viktigt förslag. Syftet med Utbetalningsmyndigheten är att förebygga, förhindra och upptäcka felbetalningar från välfärdssystemen. Jag ska erkänna att jag är skeptisk till skapandet av fler myndigheter, särskilt när vi behöver göra en översyn av våra befintliga myndigheter.

Men med detta sagt befinner vi oss i ett allvarligt läge. En färsk undersökning av Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen fastslog att det offentliga gör felbetalningar för mer än 18 miljarder kronor per år. För att sätta det i perspektiv kan jag säga att det är mer pengar än vad vi hittills har gett Ukraina. Mellan 2008 och 2021 har bidragsbrotten ökat med hela 133 procent.

Vi hörde nyss hur seriöst oppositionen ser på detta. Det visar inte fakta.

Man kan tycka att de myndigheter som nu kommer att få förstärkt hjälp att undersöka betalningar som har gjorts och kommer att göras redan borde ha tillräckligt med kontrollmekanismer på plats för att upptäcka felaktigheter, men det ser inte ut så i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbetalnings-myndigheten

Samarbetspartierna och oppositionen är hoppfulla om att en ny myndighet ska leda till att fler felaktigheter upptäckts och att vi ska kunna sätta dit fler av de individer som fuskar.

Det är värt att tillägga att felaktiga utbetalningar är en viktig inkomstkälla för den organiserade grova brottsligheten i vårt land. Vår gemensamma välfärd, som skänker svenska medborgare en unik ekonomisk trygghet, används alltså för att göda kriminella grupperingar runt om i landet.

Forskaren Magnus Ranstorp har länge varnat för det omfattande fusket, som inte bara gäller våra statliga myndigheter. Även kommunerna är alltför oansvariga i sina utbetalningar. Låt mig citera en artikel från gårdagens kvällstidning: "Härvan i Botkyrka riktar ljus mot hur skattebetalarnas pengar delas ut till studiecirklar och liknande utan tillräcklig kontroll." Det handlar naturligtvis om de oegentligheter som framkommit i Botkyrka kommun - under socialdemokratiskt styre, kan tilläggas. Det offentliga måste sluta att slapphänt betala ut medel utan tillräcklig kontroll.

Herr talman! Låt mig återgå till den proposition som nu ligger på bordet.

Regeringen och dess stödpartier satsar inte bara på en ny myndighet. Vi har också i budgeten tillskjutit 200 miljoner kronor för att just bekämpa felbetalningarna. Jag tror att den nya myndigheten hade kunnat vara mer inriktad på proaktiva lösningar, då den åtminstone till en början kommer att sakna förmåga att se utbetalningar i realtid. Myndigheten kommer dessutom att sakna befogenhet att stoppa betalningar om något skulle dyka upp. Myndigheten förväntas i stället ta kontakt med berörd part.

Redan här spiller vi värdefull tid. Har något fel upptäckts borde det rimligtvis finnas verktyg på plats för att stoppa dessa utbetalningar omgående. Det är inte bara Sverigedemokraterna som anför detta. Detta är synpunkter som inkommit från tunga remissinstanser som Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Statens tjänstepensionsverk.

Med detta sagt ska vi vara medvetna om att myndigheten kommer att behöva en uppbyggnadsfas. Det kan dröja uppemot tre år innan den har full analysförmåga. Vi lär därför återkomma framöver med nya förslag och reformer för att vässa myndighetens verktyg ytterligare.

När det gäller de farhågor som lyfts fram i samband med förslaget är inskränkningen i den personliga integriteten den viktigaste sakfråga som har diskuterats. Jag förstår denna farhåga, men här delar jag regeringens och Lagrådets ståndpunkt att värdet av att bekämpa både brottslighet och felaktiga utbetalningar väger tyngre än den personliga integriteten i det här fallet.

Det finns också en risk för att våra domstolar belastas med mer jobb, i synnerhet i ett läge där de redan är hårt pressade - även om det naturligtvis är välkommet. De utredningar som väntas avslöja fusk kommer dessutom att underlätta för fällande domar eftersom komplicerade upplägg kommer att vara enklare att belysa i tingsrätten och lättare upptäcka i ett tidigt skede tack vare att myndigheterna får korrekta underrättelser.

Sammanfattningsvis välkomnar både vi och det offentliga att vi har en regering som prioriterar brottsbekämpning och välfärdsbrott och arbetar brett för att freda vår gemensamma välfärd, som alltför länge plundrats av kriminella grupperingar.

Med nya Utbetalningsmyndigheten tar vi ett viktigt steg för att säkerställa att de ekonomiska stöden går till dem som har rätt till dem och ingen annan. Nog finns det bättre saker vi kan lägga pengarna på än att betala ut 18 miljarder årligen till fel individer? Sverige kan bättre!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbetalnings-myndigheten

Detta är pengar som i stället skulle kunna gå till att sänka arbetsgivaravgiften eller rätta till de fel i pensionssystemet som vi har upptäckt.

Med detta sagt yrkar jag bifall till propositionen. Jag vill även passa på att tacka kansliet och övriga i finansutskottet och talmanspresidiet för ett bra arbete och önska er alla en riktigt bra sommar med lite välförtjänt ledighet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar interpellanten och övriga för en bra diskussion och debatt.

Jag vill bara kommentera några saker, först och främst det som man har kunnat höra här om att inflationsbekämpningen är viktig. Det är den - inflationsbekämpningen är en av de saker som denna regering och detta regeringsunderlag har prioriterat högst. Det är därför vi har lagt en budget som tar ansvar för Sverige i ett väldigt svårt läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom handlar det om att förhindra en räntehöjning som kommer att få effekt för denna grupp av pensionärer och för övriga i Sverige. Jag talar om en räntehöjning på människors lån som innebär en kostnad som vida överstiger de 3 000 kronor som man har sagt att de inte får kompensation för.

Ledamoten Karlsson säger att det är ohederligt att jag uttrycker mig på detta sätt, men faktum är ju att han tillhör ett parti som har styrt landet i åtta år och som har lämnat över en ekonomisk situation som är långt ifrån enkel att lösa. Jag vet dock att finansministern jobbar hårt för att lösa den. Vi har en rekordsvag krona och en rekordhög inflation. Detta är inga enkla saker att lösa.

Jag har också hört att ingenting har hänt, men det håller på att hända saker. Vi går in för att förhandla och för att lösa situationen för denna grupp, och jag vet att regeringsunderlaget och regeringspartierna vill göra sitt bästa för att lösa situationen så snabbt som det bara går. Det är dock en komplex fråga, vilket vi har hört från finansministern här, och det måste man ha respekt för. Detta är ingenting som man löser enkelt.

Visst - ni har med detta förslag i era budgetpropositioner, men hur ser det ut i övrigt? Man måste se en budget som en helhet och inte bara som små förslag.

Jag vill tacka finansministern för debatten. Jag ser fram emot höstens förhandlingar.

Herr talman! Detta är en fråga som föranleder väldigt mycket debatt. Tittar man tillbaka var det snart ett år sedan som denna riksdag fattade ett beslut som gjorde att vi fick denna effekt, att just denna pensionärsgrupp skulle blir högre beskattad än vad som var tänkt. Detta är också ett fel som jag tror att regeringsunderlaget och vi i samarbetspartierna ärligt vill rätta till. Men den ekonomiska situation som råder i landet, och inte minst inflationen, gör att det blir svårt. Det handlar också om att ta ansvar för den ekonomiska situation som vi har ärvt från andra partier som inte varit lika ansvarsfulla.

Vid det beslut som fattades för ett år sedan var det ett parti - mitt parti - som röstade nej till denna förändring. Vänsterpartiet avstod från att rösta till förmån för ett eget yrkande. Och det är tydligt att vi i Sverigedemokraterna ända från första början har velat ändra detta. Min kollega Oscar Sjöstedt har sagt detta i bland annat Svenska Dagbladet. Det är också en fråga som vi kommer att driva inför höstens förhandlingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker ändå att det höga tonläge som man hör från de andra partierna är lite ohederligt. Miljöpartiet var ett av de partier som ingick i Pensionsgruppen och som röstade för förslaget för ett år sedan. Nu vill de ändra detta. De vill rätta till felet. Det är gott så. Men jag tycker ändå att när det gäller de beslut som man fattar i denna kammare ska man också vara insatt i vilka konsekvenser de kan få och vilka grupper som kan beröras.

När jag ändå har denna chans att ställa frågor till finansministern i dag vill jag passa på att ställa följande fråga. Om det nu finns en politisk vilja från samarbetspartierna att rätta till detta fel, när kan vi då tidigast rätta till det och också sänka skatten för denna grupp och kompensera den för detta fel? Det tror jag att dessa människor vill höra, och inte minst de som står och demonstrerar på Mynttorget i dag. Jag tycker också att de gör sin demokratiska plikt att lugnt och sansat förklara att de är emot detta, att de vill att detta rättas till och att de också vill föra en dialog med oss folkvalda.

När man tittar på budgetförslagen inför vårpropositionen finns det egentligen bara ett parti från oppositionen som har ett seriöst förslag, och det är Socialdemokraterna, med tanke på det ekonomiska läget för landet. De övriga partierna i oppositionen har ett budgetförslag som knappt går att räkna på vilka konsekvenser det skulle få för landet. Vi vet att om deras budget skulle gå igenom här kommer det att innebära en räntehöjning från Riksbanken som kommer att få oerhört stora konsekvenser för vanligt folk, inte minst med tanke på den bostadssituation och den bostadskris som vi har runt om i landet.

Jag tycker därför inte att det är hederligt att säga att man från Miljöpartiets sida i så fall lovar att rätta till detta när de också har ett budgetförslag som saknar sans och balans och inte tar ansvar för landet.

Åter till min fråga till finansministern: När kan vi rätta till detta fel och kompensera denna grupp?

Fru talman! Det svenska pensionssystemet är uppbyggt på premissen att löntagaren ska göra sin plikt under ett långt arbetsliv för att kunna kräva sin rätt i form av en hygglig pension.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen förändrade tyvärr grundavdraget, vilket medförde att de som är födda 1957 betalar högre skatt på sin pension än vad som utlovats. Och om ingenting görs kommer det även att drabba dem som är födda 1959.

Min fråga till finansminister Svantesson är därför om regeringen kommer att rätta till den orättvisa skatt som 57:orna får betala på sin pension och kompensera dem för Socialdemokraternas svek.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att Sverigedemokraterna yrkar bifall till reservation nummer 4 i betänkandet.

Ämnet för betänkandet är som sagt offentlig upphandling, ett område som ofta är både komplicerat och tidskrävande. Som vi hörde från talarstolen här tidigare handlar det ofta om miljarder kronor årligen.

Innan jag tog steget in i Sveriges riksdag var jag regionpolitiker, och jag vet hur svårt det kan vara att få till en bra upphandling. Många företag, i synnerhet småföretag, har ofta en stark vilja att ge sig in i en upphandling men klarar inte av uppgiften. Det är inte nödvändigtvis därför att viljan saknas utan därför att det blir för komplext.

I slutändan blir det myndigheten som förlorar på detta då det blir en mindre effektiv eller mindre konkurrenskraftig leverantör. Detta kan vara ett resultat av alltför tuffa särkrav i en upphandling som ställer till det för bolaget och som kan leda till att nya, obeprövade aktörer kommer in och vinner upphandlingen och direkt missköter sin uppgift.

Ett färskt exempel på detta som jag fick uppleva strax innan pandemin bröt ut var när min hemregion Uppsala bytte leverantör av sjukvårdsmateriel. Övergången fungerade dåligt, och detta gick ut över både personal, patienter och vårdkapacitet i regionen.

Sverigedemokraterna har ett yrkande i en kommittémotion som belyser just detta, att det bör finnas undantag vid behov av ändrade inköp i händelse av kris. Jag är övertygad om att detta hade underlättat krisen för oss lokalt eftersom det hade funnits mer flexibilitet att agera.

Ett problem vid offentlig upphandling är att i synnerhet mindre företag och små myndigheter ibland kan stöta på problem då de inte har en specifik person som kan sätta sig in i de omfattande regelkrav som finns.

Med detta sagt har lagen om offentlig upphandling varit bra för att upprätthålla en god transparens för det offentliga och bidragit till att vi som land har förhållandevis lite korruption i förhållande till andra länder.

Gällande just ämnet korruption genomför organisationen Transparency International årligen undersökningar där man tittar på detta, och dessvärre har vi som land tappat positioner och gjort det ända sedan 2015. Jag hoppas verkligen att den nya regeringen kommer att ta denna fråga på största allvar.

Fru talman! I förra veckan talade jag med en upphandlingsexpert som är väl insatt i ämnet offentlig upphandling och som tryckte på problematiken att det finns företag där ute som har kapaciteten men inte möjligheten att delta i en upphandling. Vidare lyfte han upp ett exempel om en upphandling som var så pass omfattande att det inte fanns en enda aktör inom Sveriges gränser som levde upp till kraven. Givetvis ska det offentliga främja våra inhemska företagare om så är möjligt.

Han nämnde även att det finns specifika krav vid upphandlingar som inte ens följs upp av beställaren. Detta visar att myndigheter och andra offentliga aktörer kan vara hårt pressade att ta med krav i en upphandling bara för syns skull.

Ett annat problem kan vara att ett företag ska inneha en särskild certifiering trots att man redan arbetar med frågan på annat sätt. Då faller företaget bort på grund av en teknikalitet, just för att de saknar en specifik certifiering.

Han lyfte även upp ett exempel från vårt grannland Danmark, som arbetar väldigt annorlunda än Sverige när det kommer till offentlig upphandling. På nivåer som underskrider EU:s tröskelvärden för offentlig upphandling har man ganska fria tyglar att utforma sina avtal.

Detta har också lett till att Danmark har väldigt få offentliga upphandlingar där det inte inkommer några anbud alls. För visst är det så att om man gör en upphandling och inte får in några anbud är denna upphandling helt onödig?

Precis som jag har nämnt här finns det förbättringspotential för upphandling. Det pågår även ett aktivt arbete bland intresseorganisationer för att öka medvetenheten och kunskapen hos företagen om hur en upphandling går till. Givetvis får jag inte glömma att nämna Upphandlingsmyndighetens bidrag i detta fall med både kunskap och hjälp att reda ut svåra frågor. I slutändan ska vi ändå komma ihåg att 99 procent av alla företag där ute är just småföretag och bidrar både med skatt och med att få fler i arbete och naturligtvis med en levande landsbygd.

Fru talman! Avslutningsvis handlar de kommittémotioner som vi fortsatt står bakom till stor del om att man i högre grad ska främja svenskproducerade varor vid offentliga inköp. Det är för Sverigedemokraterna en självklarhet att vi ska öka vår grad av självförsörjning. Vi tycker också att det ska finnas tvingande krav på att livsmedel som importeras ska vara producerade i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt. Givetvis ska det kött som serveras i det offentliga komma från djur som har bedövats före slakt. Och här ligger Sverige före en stor del av andra länder.

I detta anförande instämde Charlotte Quensel (SD).