Fru talman! Malte Tängmark Roos har frågat mig om jag och regeringen kommer att verka för att nästa nationella strategi mot hemlöshet ska adressera även de strukturella orsakerna bakom hemlöshet samt vilka konkreta åtgärder jag anser är de viktigaste att arbeta vidare med för att bekämpa de strukturella orsakerna till hemlösheten i Sverige.

Regeringen ser allvarligt på förekomsten av hemlöshet och den omfattande utsatthet som avsaknaden av ett eget hem kan innebära. Hemlöshet är ett komplext och mångfasetterat problem som kräver långsiktigt och ihållande arbete. Regeringen har därför förlängt och förstärkt finansieringen av den nationella hemlöshetsstrategin i flera steg. Satsningen uppgår nu till 150 miljoner kronor per år 2026–2031, vilket är nästan en fyrdubbling sedan 2022.

Regeringen är mån om att den förlängda och förstärkta hemlöshetsstrategin blir träffsäker. Därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa upp den nuvarande strategin och lämna förslag på fortsatta åtgärder inom området (S2025/01181). Uppdraget ska redovisas senast den 2 mars 2026. Redovisningen kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet på området, och jag vill inte föregå myndighetens redovisning.

Inom ramen för hemlöshetsstrategins fjärde mål – att stärka det sociala perspektivet i samhällsplaneringen – publicerade Socialstyrelsen och Boverket den 13 februari i år ett gemensamt metodstöd: Alla behöver ett hem. Syftet är att underlätta samarbetet mellan socialtjänsten och den kommunala samhällsplaneringen samt att bidra till att motverka hemlöshet, utestängning från bostadsmarknaden och trångboddhet.

Regeringen har även, utanför ramen för den nationella hemlöshetsstrategin, vidtagit flera åtgärder som har bäring på den strukturella hemlösheten.

I mars 2025 infördes ändringar i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Ändringarna innebär bland annat att kommunerna ska ersätta sina riktlinjer för bostadsförsörjningen med handlingsplaner senast före utgången av den mandatperiod som inleds efter valet 2026. I handlingsplanerna ska kommunerna redogöra för behovet av tillskott av bostäder, exempelvis för att motverka hemlöshet. Ändringarna innebär vidare att kommunerna ska ta hänsyn till behovet av samordning med andra kommuner i planeringen och genomförandet av åtgärder, såsom avseende ekonomiskt svaga hushålls boendesituation och hemlöshet. Ändringarna tydliggör också att kommunala bostadsförmedlingar kan förmedla bostäder genom förturer och reservationer utan att det påverkar deras rätt att ta ut köavgift av sökande. Med anledning av detta har regeringen gett Boverket i uppdrag att informera om de utökade möjligheterna att förmedla bostäder efter behov, särskilt genom förtur till stadigvarande boende för våldsutsatta personer (LI2024/02396).

Regeringen har även höjt bostadskostnadsgränser för barnfamiljer inom bostadsbidraget, för att bostadsbidraget i högre grad ska vara kopplat till de faktiska bostadskostnaderna. De övre bostadskostnadsgränserna för barnfamiljer höjdes den 1 januari 2026 med 1 500 kronor per månad för familjer med ett barn och med 2 000 kronor för familjer med två eller flera barn.

Vidare finansierar regeringen statsbidrag till kommuner för att stärka arbetet med att hjälpa våldsutsatta att ordna stadigvarande boende. Detta är viktigt i sammanhanget eftersom många kvinnor i hemlöshet rapporterar att våldsutsatthet är en bakomliggande orsak till deras situation.

Förra veckan beslutade regeringen också om lagrådsremissen Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning. I lagrådsremissen föreslås bland annat att det ska införas ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om en skyldighet för kommuner att ställa hyresgarantier. I förlängningen kan det här förslaget till exempel motverka osäkra boendeförhållanden, utestängning från bostadsmarknaden, vräkningar och hemlöshet. Bemyndigandet föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Fru talman! Tack, Malte Tängmark Roos, för en viktig interpellation!

Hemlöshet och osäkra boendeförhållanden är något som verkligen skapar en otrygghet, som i sin tur förstärker sociala svårigheter och både fysisk och psykisk ohälsa. Det är något som regeringen ser allvarligt på.

Det är samtidigt en komplex och svår fråga; jag är mycket medveten om att ledamoten är införstådd med det. Det krävs därför att det som görs måste vara både träffsäkert och långsiktigt. Det är viktigt att man i en utsatt position inte behöver vara orolig för att till exempel ett val skulle innebära tvära omkastningar.

Den hemlöshetsstrategi som nu gäller löpte på när vi tillträdde. Det är alltid viktigt att utvärdera vad som har fungerat och inte, så att man kan förstärka där det inte har fungerat lika väl. Vi önskar såklart att den hade fått ett mycket större genomslag.

Regeringen är väldigt framåtlutad i fråga om hemlöshetsstrategin. Det ser man inte minst genom att vi 2022 satsade sammantaget 30 miljoner på detta. Och de kommande åren satsas det 150 miljoner kronor. Det visar att det finns ett genuint engagemang och en vilja att möta de här problemen.

Normalt sett pekar man kanske inte ut en specifik metod. Men Bostad först, eller Housing First som den heter internationellt, har visat sig vara en väldigt framgångsrik metod. Delar av EU arbetar intensivt med den. Därför var det naturligt att peka ut den i det här fallet.

Det finns kommuner i Sverige som arbetar väldigt framåtlutat och framgångsrikt med detta. Det vill regeringen förstärka, så att kommuner som inte har kommit lika långt lär sig av de kommuner som har det. Helsingborg kan nämnas som en av de första kommunerna som började arbeta med detta och som har varit framgångsrik i sitt arbete med boendesituationen. Jag har varit på studiebesök i Helsingborg och kan konstatera att när man ser helheten runt en människa får det en helt annan effekt.

Det här är som sagt en väldigt komplex fråga, och dessutom ser också individers situationer olika ut. Därför är det viktigt att man tar ett helhetsgrepp om detta.

Jag är därför glad att ledamoten nämner den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli förra året. Den är inriktad på att kunna ge tidiga och förebyggande insatser. Vi pratar ofta om barn och unga i gängkriminalitet när vi pratar om den, men dess syfte förtjänar verkligen att lyftas upp här, nämligen att arbeta tidigt med alla människor som på olika sätt är i behov av att få ett tidigt och förebyggande stöd.

Vi kopplar nu resurser till den, och socialtjänsten får möjlighet att arbeta med insatser utan att vara fast framför en datorskärm med långa utredningar. Det gör att man kan jobba mer aktivt mot de personer som behöver det allra mest. Därför kommer den nya socialtjänstlagen att bli en viktig del i det framåtlutade arbetet också kopplat till hemlöshet.

Fru talman! Jag blir naturligtvis glad närhelst jag får en interpellation på detta viktiga område. Den här gången påverkade tajmningen, även om det naturligtvis finns alla möjligheter till fler interpellationsdebatter på temat. Men när det bara är några dagar kvar tills Socialstyrelsen ska presentera sitt uppdrag och sina förslag blir det omöjligt för mig i egenskap av minister att föregripa den presentationen, vilket jag tror att ledamoten har all förståelse för. Det vore i vilket fall som helst högst olämpligt.

Jag avvaktar de förslag som kommer. Och precis som ledamoten ser jag mycket fram emot att se vad Socialstyrelsen kommer att föreslå på detta viktiga område.

Det är obligatoriskt med förebyggande arbete. En av de bästa sakerna med den nya socialtjänstlagen är att de förebyggande delarna inte längre utgör fritt valt arbete för kommunerna. Det finns faktiskt ett ska-krav kopplat till den här lagstiftningen. Man ska jobba förebyggande utifrån olika aspekter när det handlar om människor som befinner sig i utsatthet. Delar av det som ledamoten efterfrågar är alltså redan stadfäst i och med den här lagen.

När det handlar om billiga bostäder, bostadsmarknadens struktur, hyresrätter och så vidare vill jag i all vänlighet föreslå att ledamoten interpellerar den minister som är ansvarig för de frågorna. Hemlöshetsstrategin är mitt totalansvar, men de delar som ledamoten specifikt lyfter är ett annat statsråds ansvar.

Socialstyrelsen lämnar som sagt den 2 mars sina förslag kopplat till helheten. Vi kommer naturligtvis att ta de förslagen vidare.

Det är mycket man behöver göra för att hjälpa personer i utsatthet. Regeringen har arbetat mycket framåtlutat. Det handlar inte bara om att vi har höjt bostadsbidraget för första gången på 30 år – jag redovisade siffrorna för detta. Det handlar också om exempelvis sänkt matmoms och sänkta bränslekostnader. Det senare gynnar inte minst dem som bor utanför storstadsområdena. Vilken skillnad det blir när man har råd att köra sitt barn till en fritidsaktivitet eller något annat!

Det bästa stödet för barn i utsatthet är att de får se sina föräldrar gå till ett arbete och se hur de växer och mår bra när de kan försörja sig själva och sin familj. Detta är den viktigaste delen. Jag har till exempel nära studerat situationen i Hackney, där fyra generationers arbetslöshet tärt ned ganska mycket av människors självkänsla, självförtroende och tro på att de ska kunna ta sig upp ur sin svåra situation.

Den här regeringen vill se stöd som ger alla människor rätt förutsättningar att kunna arbeta för sin egen försörjning. Det vi nu gör på en rad olika områden är till exempel förstärkningar för de mest utsatta barnfamiljerna och skattesänkningar som i första hand går till låg- och medelinkomsttagarna. Det handlar om att kunna försörja sig själv.

Fru talman! Tack än en gång för den här mycket trevliga interpellationsdebatten! Det är alltid oerhört välgörande för politiken när man visar att man kan resonera om de här samhällsproblemen i mycket god ton. Jag vill verkligen understryka att det är väldigt komplexa problem, vilket jag också sa inledningsvis. Det här är frågor som man inte kan se på ur bara ett perspektiv.

Man kan väl säga att lagrådsremissen Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning är en del av svaret på ledamotens fråga. En socialt hållbar bostadsförsörjning är otroligt viktig. Det är också detta som föranleder lagrådsremissen.

Stadsmissionen ger både ris och ros. Att de även ger ros är något som man ärligt kan säga utan att klappa sig själv på axeln, vilket man ska akta sig för. Det är till exempel bra att Stadsmissionen ser hur Bostad först har fått bra genomslag. Bekymret är att det inte har fått det på fler ställen, och vår inriktning är nu att se till att det får det. Jag är väldigt glad för att Stadsmissionen har varit och är en mycket god dialogpartner. Det borgar för att förslagen kommer att mejslas ut på ett sådant sätt att de verkligen blir träffsäkra. Men det här är en komplex fråga.

Inte minst brinner jag för alla kvinnor som sitter i skyddat boende. Det är viktigt att träffa dem och höra om deras oro. Vad händer därefter? Hur kan ett långsiktigt hållbart liv med ett konkret boende se ut? Det finns så många delar i detta som vi måste vidareutveckla för att se till att det fungerar bäst för dem som är absolut mest utsatta.

Jag tackar för en god interpellationsdebatt och ser fram emot fortsatt dialog i frågan. Stort tack!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.