Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig hur jag, inom ramen för mitt ansvar, och regeringen avser att säkerställa att Lantmäteriets neddragningar inte ytterligare försvårar samhällsplanering, bostadsbyggande och viktiga investeringar i Dalarna.

Lars Isacsson har vidare frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta, inom mitt ansvarsområde, för att säkerställa långsiktigt hållbar statlig närvaro i hela landet – inklusive geografisk service som lantmäteri – så att län som Dalarna kan upprätthålla tillväxt, tillit och fungerande samhällsbyggnad.

Regeringens förvaltningspolitik bygger på att myndigheterna själva, utifrån de av regeringen och riksdagen fastställda målen och uppgifterna, avgör hur verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose samhällets samlade behov. Det innebär att myndigheterna ansvarar för att besluta om sin organisation.

Jag har stor respekt för att individer och lokalsamhällen kan uppleva oro över en risk för sämre service.

Lågkonjunkturen i Sverige har inneburit att antalet inkomna ärenden till Lantmäteriets fastighetsbildningsverksamhet minskat med cirka 32 procent mellan 2021 och 2024. Ett lägre inflöde av ärenden innebär lägre intäkter till verksamheten.

Det är myndighetens ledning som är bäst lämpad att avgöra hur myndighetens organisation ska utformas för att skapa en effektiv och ändamålsenlig verksamhet. Med det sagt följer regeringen och jag utvecklingen noga.

Fru talman! Jag vill tacka Lars Isacsson för engagemanget i frågan. Ledtiderna är långa i flera delar av samhällsbyggnadsprocessen. De behöver hela tiden vara under lupp och kortas.

Inledningsvis vill jag också säga att det är min förhoppning att de här varslen inte ska behöva leda till uppsägningar. Men konjunkturläget har tyvärr inneburit att investeringsviljan och bostadsbyggandet påverkats negativt, vilket i sin tur inneburit att även efterfrågan på fastighetsbildningsåtgärder har minskat. Det är mot bakgrund av detta som Lantmäteriet har behövt anpassa verksamheten.

Fastighetsbildningen är avgiftsfinansierad, så kostnaderna ska bäras av intäkterna från förrättningsavgifterna. Med en över 30 procent lägre ärendeinströmning följer naturligtvis också lägre intäkter.

Lantmäteriet har trots det minskade antalet ärenden valt att upprätthålla en hög handläggningskapacitet i syfte att minska ärendebalanser. När man har haft ett lägre inflöde av ärenden har man alltså betat av andra ärenden som har väntat länge för att vara redo när konjunkturen väl vänder.

Därutöver har andra åtgärder vidtagits för att utnyttja de fördelar som kan finnas med en sådan här situation med överkapacitet. Bland annat har Lantmäteriet omfördelat resurser för att arbeta med sekretessgranskning av akter. Jag tror att det är väl känt för Lars Isacsson och många andra att det har rått en situation där Lantmäteriet har stängt tillgången till digitala tjänster och det har varit manuell hantering. Man har kunnat använda den överkapacitet som man har haft för att avlasta i det arbetet.

Alla myndigheter ansvarar själva för att besluta om sin organisation. Den statliga arbetsgivarpolitiken är delegerad till myndigheterna, och ansvaret för dessa frågor åvilar därför Lantmäteriet och ytterst myndighetschefen. Jag litar på att myndighetsledningen fattar väl avvägda beslut, men vi följer givetvis detta noga.

I den här situationen, fru talman, har Lantmäteriet sedan flera år tillbaka en nationell ärendefördelning – detta för att kunderna ska behandlas lika oberoende av var fastigheterna är belägna. Utgångspunkten är att handläggningstider och kvalitet i förrättningen ska vara enhetliga över hela landet. Lantmäteriet finns på 50 platser runt om i landet, och det är förstås viktigt att den service som Lantmäteriet står för är god oavsett var i landet man befinner sig.

Som Lars Isacsson är inne på har regeringen vidtagit olika åtgärder för att skynda på processer och korta ledtider. Ledamoten nämner att det häromdagen informerades i medierna om det uppdrag vi har givit för att skynda på utbyggnaden av försvarets verksamhet – det är en viktig del. En annan handlar om att skynda på utbyggnaden av häkten och anstalter, där vi har presenterat en lagrådsremiss. Andra delar handlar om digitala fastighetsköp, förköpsrätt vid fastighetstransaktioner och ett regeringsuppdrag som Lantmäteriet haft för att möjliggöra fler elektroniska handlingar på fastighetsrättens område. Koordinatbestämda fastighetsgränser är också något vi har arbetat med, med tanke på att man där kan effektivisera arbetet över hela året.

Det är alltså ett viktigt område som Lars Isacsson pekar på. Samtidigt vill jag återigen påpeka att det är myndighetsledningen som beslutar om den exakta organiseringen av verksamheten.

Fru talman! För det första var jag inne på att myndigheten har utnyttjat det nuvarande läget med ett lägre inflöde av ärenden till att jobba av en del äldre ärenden för att komma bättre i balans. I och med att myndigheten har gjort detta är min förhoppning att det ska skapa goda förutsättningar att hantera en vändning i konjunkturen när fler ärenden kan komma att komma in.

Jag har också blivit informerad om det beslut om varsel som Lantmäteriet har tagit. Man har varit noggrann med att inte varsla förrättningslantmätare eller mät- och kartingenjörer, som bland annat utför inmätning av nya fastighetsgränser. Anledningen är att det under högkonjunkturen har varit svårast att rekrytera och behålla den typen av personal. Jag har blivit informerad om att man ska vara redo när det väl vänder, vilket vi hoppas att det ska göra snart. Vi ser ljusningar i ekonomin även om det fortsatt är lågkonjunktur.

Enligt den senaste samlade statistik som Lantmäteriet tillsammans med de kommunala lantmäterimyndigheterna och SKR tagit fram, med rubriken Nyckeltal för Sveriges Lantmäterimyndigheter 2024, har Lantmäteriet kortare handläggningstider än KLM:erna för sex av nio kundbehov, avseende både medel- och mediantid. Lantmäteriet har heller ingen kötid i dag, det vill säga ingen tid från det att ansökan skickas in till dess att man har tilldelats en handläggare.

Lars Isacsson beskriver den långa tidsutdräkten från det att en handläggning har startat till dess att man går i mål. Det är förstås något som vi har ögonen på från regeringens och departementets sida. Det finns flera delar som helt enkelt handlar om att man väntar på svar från andra aktörer. Det kan vara många aktörer inblandade, och det kan bli väntetid. Att korta ned den i möjligaste mån är förstås en angelägenhet för Lantmäteriet. Jag pekade också på några utredningar som regeringen har tillsatt, och vi har under mandatperioden även vidtagit åtgärder för att korta ledtiderna.

När det gäller finansieringen är det klart att man kan tycka som Lars Isacsson: att det bara är att ändra och skjuta till medel. Men att tillföra anslagsmedel är inte ett alternativ om man inte vill ändra på grundprincipen att detta är en avgiftsfinansierad verksamhet med full kostnadstäckning som mål. Den modellen bygger på att kostnaderna täcks av intäkterna, vilket innebär att anslagsfinansiering skulle strida mot grundprincipen för verksamheten.

Samtidigt är det väldigt angeläget att arbeta med att dämpa kostnaderna och ha kontroll på kostnadsutvecklingen. De som drabbas i slutändan är ju inte bara kommuner som vill ta fram mark för exempelvis industrietableringar utan även enskilda som drömmer om att bygga hus och förverkliga villadrömmen. För dem kan kostnaderna för lantmäteriförrättningar vara väldigt höga och handläggningstiderna långa.

Regeringen har utsett Stefan Attefall till egnahemskommissionär med uppdrag att främja ökad småhusproduktion och tillskapande av nya trädgårdsstäder. Han har i sitt tredje delbetänkande tittat på de avgifter och taxor som är förknippade med att bygga småhus och har pekat på att kostnadsutvecklingen behöver granskas hårdare och hållas nere, även vad gäller myndigheters avgifter. Det är ett arbete som regeringen tittar på.

Jag vill verkligen understryka att Lars Isacsson sätter fingret på någonting som regeringen arbetar med. Men den specifika frågan om hur personalen ska vara fördelad på olika orter är en fråga för myndighetens ledning, fru talman.

Fru talman! Det är nationell ärendehantering, och det är viktigt att lyfta fram att det ska vara god tillgänglighet och god service i hela landet. Lantmäteriet finns på 50 platser, och man har förrättningsverksamhet på 49 platser. Det är självklart viktigt att följa de åtgärder som Lantmäteriet nu vidtar för att hantera det minskade inflödet av ärenden, som också minskar intäkterna.

Det är inte så att myndigheten styr sig själv, som Lars Isacsson säger. Vi har en mycket tydlig styrning av Lantmäteriet, och vi har förstärkt den genom ökad myndighetsdialog. Vi har förstås också haft starkt fokus på ett höjt säkerhetsarbete på myndigheten och på att allt ska vara rätt och riktigt.

Regeringen har även fokus på att korta ledtiderna, öka tempot i arbetet och på det sättet kanske också minska kostnaderna, vilka är höga inte minst för enskilda husbyggare. Det fokuset hade behövt finnas för länge sedan. Då hade vi varit i en bättre sits med tanke på de industrietableringar som Lars Isacsson pekar på, både nyetableringarna och de uppskalningar av redan starka industrier som i dag ökar kraftigt. Det gäller inte minst det som Lars Isacsson hänvisar till i Ludvika, där det anställs tre personer om dagen. Om vi hade sett till att ta tag i den här typen av strukturella problem tidigare hade vi förstås varit bättre rustade. Det är därför regeringen fortsatt arbetar för att korta ledtider och se till att vi får en mer effektiv samhällsbyggnadsprocess. Där är Lantmäteriets verksamhet förstås väldigt viktig.

Exakt hur myndigheten ska organisera sin personal på de här 50 platserna runt om i landet är en fråga för myndighetens ledning. Den typen av ministerstyre har vi inte i Sverige. Jag tror att vi delar den uppfattningen.

Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.