Riksflödet
Logga in
D

Debatt i kammaren

5 feb 2026 • kammardebatt

(forts. från § 10) Svar på interpellation 2025/26:154 om ökande veterinärpriser och bristande pristransparens

Protokoll 2025/26:69 Torsdagen den 5 februari
5 anföranden0 repliker

Fru talman! Den här debatten har varit på paus i ungefär en och en halv timme, som det blir när det är frågestund. Därför tänker jag att jag upprepar de frågor som jag uppfattade att Sofia Skönnbrink ställde till mig. Det handlade om vad regeringen gör, utöver det uppdrag som Konkurrensverket har fått av oss.

Fru talman! En av de viktigaste delarna i det arbete vi nu gör är att se till att vi får en bra konkurrens. Sofia Skönnbrink uttrycker själv farhågor om den konkurrensmässiga situationen. Det är det främsta vi gör nu.

Det är också viktigt att konstatera att det råder fri prissättning på marknaden för djurens hälso- och sjukvård, och det är i regel djurägaren som betalar hela kostnaden själv, privat eller via sin försäkring. Man bör dock komma ihåg att branschöverenskommelser som reglerar pris eller andra villkor kan strida mot konkurrensrätten. Därför behöver staten v…

Visa hela anförandet

Fru talman! Den här debatten har varit på paus i ungefär en och en halv timme, som det blir när det är frågestund. Därför tänker jag att jag upprepar de frågor som jag uppfattade att Sofia Skönnbrink ställde till mig. Det handlade om vad regeringen gör, utöver det uppdrag som Konkurrensverket har fått av oss.

Fru talman! En av de viktigaste delarna i det arbete vi nu gör är att se till att vi får en bra konkurrens. Sofia Skönnbrink uttrycker själv farhågor om den konkurrensmässiga situationen. Det är det främsta vi gör nu.

Det är också viktigt att konstatera att det råder fri prissättning på marknaden för djurens hälso- och sjukvård, och det är i regel djurägaren som betalar hela kostnaden själv, privat eller via sin försäkring. Man bör dock komma ihåg att branschöverenskommelser som reglerar pris eller andra villkor kan strida mot konkurrensrätten. Därför behöver staten vara försiktig med att peta i detaljer som vi inte har full koll på.

Utöver detta är en bärande del, som ledamoten mycket riktigt påpekade, att vi har tillräckligt många veterinärer. När jag blev ansvarig för den veterinära verksamheten i Sverige utbildades ungefär 100 veterinärer per år. Vi har nu ökat utbildningsplatserna med 45–50 procent. Jag tror att det just nu är 145 eller 155 som går utbildningen. Nästa år ser vi framför oss att det har ökat med 70 procent till runt 170 som går utbildningen. Det är en stor procentuell ökning och något som kommer att vara centralt och viktigt.

Det är också ett faktum att distriktsveterinärerna fyller en väldigt viktig roll, inte minst för lantbrukets djur. Men de kan också vara behjälpliga i områden där det inte finns en veterinärtäckning som är god nog och hjälpa till även när det gäller husdjur. Men distriktsveterinärerna, som är en delvis statligt finansierad verksamhet på en konkurrensutsatt marknad, ska bara täcka upp där behovet inte kan anses vara till fyllest med hjälp av marknaden.

De senaste årtiondena har inte minst bristen på djurhälsopersonal och statens åtaganden att säkerställa en väl fungerande organisation vid till exempel utbrott av smittsamma djursjukdomar lett till en hel del utmaningar. Därför gav vi i juni 2024 ett uppdrag till en bokstavsutredare att biträda Landsbygds- och infrastrukturdepartementet i att utreda utformningen av en tillgänglig, hållbar och effektiv veterinär beredskap. Uppdraget redovisades den 31 augusti 2025. Det är nu ute på remiss, till i morgon faktiskt. Jag ser mycket fram emot att ta del av alla remissvar som har kommit in.

Det är tre olika delar jag kan nämna som svar på frågorna.

Anförande 118

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vi är överens om att veterinärbristen är akut och att det är en fråga som behöver lösas. Att utöka utbildningsplatserna på SLU är ett viktigt steg för att vi ska få fler veterinärer i Sverige. Det är en satsning som vi initierade i regeringsställning. Vi började med denna utökning. Det är glädjande att regeringen tar det vidare.

Distriktsveterinärer är en jätteviktig del av svensk veterinärvård, inte minst vad gäller den ambulerande verksamheten för lantbrukets djur, precis som Peter Kullgren nämner. Det finns säkert möjlighet att ha en renodlad distriktsveterinärsdebatt vid ett senare tillfälle, fru talman. Men i dag vill jag gärna fokusera på just prisutvecklingen inom svensk veterinärvård och de privata aktörerna, riskkapitalbolagen, som har köpt upp stora delar av marknaden och som går med miljonvinster, många gånger på bekostna…

Visa hela anförandet

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vi är överens om att veterinärbristen är akut och att det är en fråga som behöver lösas. Att utöka utbildningsplatserna på SLU är ett viktigt steg för att vi ska få fler veterinärer i Sverige. Det är en satsning som vi initierade i regeringsställning. Vi började med denna utökning. Det är glädjande att regeringen tar det vidare.

Distriktsveterinärer är en jätteviktig del av svensk veterinärvård, inte minst vad gäller den ambulerande verksamheten för lantbrukets djur, precis som Peter Kullgren nämner. Det finns säkert möjlighet att ha en renodlad distriktsveterinärsdebatt vid ett senare tillfälle, fru talman. Men i dag vill jag gärna fokusera på just prisutvecklingen inom svensk veterinärvård och de privata aktörerna, riskkapitalbolagen, som har köpt upp stora delar av marknaden och som går med miljonvinster, många gånger på bekostnad av djurägarna och deras djur.

Jag har själv pratat med flera av de privata aktörerna. En förklaring man får är att vården är mycket mer avancerad. Men Sveriges lantbruksuniversitet har varit väldigt tydliga i sina studier när det gäller det. Deras forskare säger att mer avancerad vård inte räcker som förklaring till de skenande priserna.

Det är fri prissättning. Pristransparensen är en jätteviktig del. Man vill ju veta vad ett ingrepp kommer att kosta innan man tackar ja eller nej.

Vi har fri prissättning och privata aktörer som ska kunna gå med vinst. Men vi menar inom Socialdemokraterna att det måste vara inom rimlighetens gränser. Den här viktiga marknaden måste fungera för dem som behöver den. Det gör den inte i dag, vilket är oroväckande.

Jag vill återkomma till att det har blivit himla dyrt med veterinärvård i Sverige och att det är stora regionala skillnader. Som exempel finns det siffror som visar att det vid en behandling av livmoderinflammation hos hund kan skilja upp till 54 000 kronor mellan kliniker. I det här exemplet har man jämfört kliniker inom Storstockholm. Det är alltså inte fråga om att det är olika delar av landet. Skillnaden är att den ena kliniken ägs av ett riskkapitalbolag medan den andra har en mindre ägare.

Dagens Nyheter har rapporterat om fall där det varit billigare att boka en resa till Spanien och ta med djuret dit och uppsöka veterinär än att ta del av samma behandling hemma i Sverige. Det här gäller människor som är resursstarka. Värre blir det för dem som inte har samma ekonomiska muskler. Ibland tvingas de till och med avliva sina djur. Det är helt fruktansvärt.

Det är inte en rättighet att ha djur. Men jag tycker på riktigt att det är sorgligt att det snart blir en klassfråga om man ska kunna ha ett husdjur i familjen eller inte. Jag drömde om en egen häst under hela min uppväxt. Det hade vi inte råd med i min familj. Men jag fick en katt och sedan även en kanin. I dag tror jag att många småbarnsföräldrar drar sig för att skaffa husdjur på grund av att de är oroade över priserna för veterinärvård. Det är väldigt tråkigt, eftersom vi vet vilken positiv inverkan djuren har på vår fysiska men också psykiska hälsa.

Därför vill jag återigen, fru talman, gå tillbaka till ämnet för debatten och fråga ministern vad regeringen tänker göra mer konkret vad gäller prissättningen och konkurrensen för att fler svenskar ska kunna ha ett husdjur i familjen.

Fru talman! I mitt förra inlägg nämnde jag tre olika åtgärder som på olika sätt kan bidra till att komma till rätta med situationen och få bättre genomlysning och transparens. Konkurrensverkets uppdrag är oerhört centralt.

Fru talman! Jag förstår vad Sofia Skönnbrink är ute efter. Hon vill troligtvis att jag ska haka på ett socialdemokratiskt förslag – om det nu är något slags reglering, pristak eller liknande som man vill ha. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte tycker att vi ska ta in generell veterinärvård som en statlig angelägenhet. Jag tycker inte att vi ska prioritera den delen före andra välfärdsutgifter, utan det här behöver vara någonting som i grunden bekostas av djurägare själva. Något annat tror jag egentligen inte att Sofia Skönnbrink vill heller, men det är lätt att tro det när man hör debatten och retoriken. Det här vill jag alltså vara tydlig med.

Visa hela anförandet

Fru talman! I mitt förra inlägg nämnde jag tre olika åtgärder som på olika sätt kan bidra till att komma till rätta med situationen och få bättre genomlysning och transparens. Konkurrensverkets uppdrag är oerhört centralt.

Fru talman! Jag förstår vad Sofia Skönnbrink är ute efter. Hon vill troligtvis att jag ska haka på ett socialdemokratiskt förslag – om det nu är något slags reglering, pristak eller liknande som man vill ha. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag inte tycker att vi ska ta in generell veterinärvård som en statlig angelägenhet. Jag tycker inte att vi ska prioritera den delen före andra välfärdsutgifter, utan det här behöver vara någonting som i grunden bekostas av djurägare själva. Något annat tror jag egentligen inte att Sofia Skönnbrink vill heller, men det är lätt att tro det när man hör debatten och retoriken. Det här vill jag alltså vara tydlig med.

Därmed inte sagt att vi inte ser de problem som kan finnas. Har vi brister i konkurrensen ska de nagelfaras. Är det svårt att ha pristransparens ska vi försöka komma till rätta med det genom de verktyg vi har för att få så välfungerande marknader som möjligt. Har vi brist på veterinärer, vilket i sig kan driva på kostnaden för att vårda sjuka djur, behöver vi se till att utbilda fler veterinärer. I de situationer runt om i landet där tillgängligheten är för låg och där det skulle vara ännu dyrare att etablera en privat verksamhet har vi distriktsveterinärerna, som vi finansierar statligt. På så sätt säkerställer vi att man har tillgång till veterinär i hela landet, inte minst för lantbrukets djur men även för husdjur.

Detta tror jag är modellen framåt. Även om det kanske inte är lika klatschigt tror jag att det är det enda rimliga: håll koll på konkurrensen, utbilda om det behövs och se till att vi har god tillgänglighet så att vi inte gör det onödigt dyrt runt om i vårt avlånga land.

Anförande 120

Fru talman! Det är svårt att inte ramla in i en distriktsveterinärsdebatt, eftersom detta hänger så tätt samman. En del i det här är att de privata aktörerna i mångt och mycket mjölkar Distriktsveterinärerna på personal. De kan nämligen erbjuda bättre arbetstider, högre löner och möjlighet att jobba med smådjur i stället för att stå ute i ett kallt stall en nyårsnatt, vilket kanske inte så många helst skulle göra. Det är en stor fråga.

Ministern är inne på att staten inte ska bekosta veterinärvård, vilket vi är överens om. Det har vi heller aldrig förespråkat. Men som sagt är det en sak att privata företag går med vinst och en annan sak att man tar ut ockerpriser för att kunna dela ut vinster till sina ägare. Det vill jag vara tydlig med, fru talman.

Eftersom ministern ”bäddar upp” för Socialdemokraternas förslag vill jag lyfta fram några av dem som vi har presenterat; det…

Visa hela anförandet

Fru talman! Det är svårt att inte ramla in i en distriktsveterinärsdebatt, eftersom detta hänger så tätt samman. En del i det här är att de privata aktörerna i mångt och mycket mjölkar Distriktsveterinärerna på personal. De kan nämligen erbjuda bättre arbetstider, högre löner och möjlighet att jobba med smådjur i stället för att stå ute i ett kallt stall en nyårsnatt, vilket kanske inte så många helst skulle göra. Det är en stor fråga.

Ministern är inne på att staten inte ska bekosta veterinärvård, vilket vi är överens om. Det har vi heller aldrig förespråkat. Men som sagt är det en sak att privata företag går med vinst och en annan sak att man tar ut ockerpriser för att kunna dela ut vinster till sina ägare. Det vill jag vara tydlig med, fru talman.

Eftersom ministern ”bäddar upp” för Socialdemokraternas förslag vill jag lyfta fram några av dem som vi har presenterat; det har gått ungefär ett år sedan vi gjorde det. Vi vill öka pristransparensen, vilket regeringen har gått vidare med. Vi vill ha bättre möjligheter att jämföra försäkringsbolag. Vi vill utreda ett stopp för den vinstjakt som vi ser pågå inom svensk djursjukvård. Vi vill undersöka möjligheten att införa fasta prislistor för att undvika överprissättning – jag vill påpeka att det handlar om att utreda det; vi säger inte att det är något vi ska ha. Vi vill ställa mer krav på privata aktörer att ta ansvar för jour och beredskap, så att det inte ska ske en personalflykt från Distriktsveterinärerna till privata aktörer. Vi vill också att Konkurrensverket ska få ännu fler befogenheter, så att de kan pressa veterinärpriserna, bland annat genom att kontrollera hela veterinärmarknaden och inte bara enskilda kliniker.

Fru talman! Jag får väl bara hoppas att landsbygdsministern och regeringen hänger på några av de här förslagen och i alla fall utreder dem vidare för att se om vi kan få bukt med den skenande prisutvecklingen på fler sätt.

Fru talman! På Konsumenternas försäkringsbyrås webbplats finns verktyg för att underlätta jämförelser mellan innehåll i olika försäkringar, till exempel hundförsäkringar, vilket jag hade som exempel. Konkurrensverket har som sagt uppdraget att titta på vilken information som skulle kunna förbättra pristransparensen på marknaden men som i dagsläget inte finns allmänt tillgänglig. Mycket av det som sägs arbetar vi alltså med på ett eller annat sätt. Vi ser problemet.

Sedan är det också viktigt att framhålla något som Sofia Skönnbrink tog upp i ett tidigare inlägg. Utvecklingen är kanske inte helt avgörande för alla delar av prisökningen, men något som kan påverka den generella kostnaden, försäkringskostnaderna och så vidare är att vi nu har teknisk och faktisk kunskap om hur vi ska vårda djur som tidigare – helt ärligt – troligtvis inte hade vårdats utan avlivats.

Tekniken, …

Visa hela anförandet

Fru talman! På Konsumenternas försäkringsbyrås webbplats finns verktyg för att underlätta jämförelser mellan innehåll i olika försäkringar, till exempel hundförsäkringar, vilket jag hade som exempel. Konkurrensverket har som sagt uppdraget att titta på vilken information som skulle kunna förbättra pristransparensen på marknaden men som i dagsläget inte finns allmänt tillgänglig. Mycket av det som sägs arbetar vi alltså med på ett eller annat sätt. Vi ser problemet.

Sedan är det också viktigt att framhålla något som Sofia Skönnbrink tog upp i ett tidigare inlägg. Utvecklingen är kanske inte helt avgörande för alla delar av prisökningen, men något som kan påverka den generella kostnaden, försäkringskostnaderna och så vidare är att vi nu har teknisk och faktisk kunskap om hur vi ska vårda djur som tidigare – helt ärligt – troligtvis inte hade vårdats utan avlivats.

Tekniken, utvecklingen och kunnandet går alltså framåt, på samma sätt som på humansidan. Det är klart att vi som samhälle ser att kostnaderna för vården ökar i takt med att vi blir duktigare och bättre. Men skillnaden är att vi på humansidan tar kostnaderna som kollektiv medan kostnaderna för djuren primärt ligger på djurägaren. Om jag förstår det rätt kommer det att vara så även i ett socialdemokratiskt Sverige, som måhända blir verklighet någon gång i framtiden.

Jag har nu redovisat många olika delar. I mångt och mycket tror jag att vi är överens. Men det är viktigt att hålla isär det här. Jag ser inte framför mig att det kommer att bli ett statligt åtagande att stå för veterinärkostnader.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.