Herr talman! Ewa Pihl Krabbe har frågat mig om jag delar bilden att vården av personer med Parkinsons sjukdom är ojämlik i landet och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder. Hon har även frågat mig om jag avser att verka för att en implementering av det nationella vårdprogrammet för Parkinsons sjukdom, som Socialstyrelsen fastställt, kommer till stånd.

Det var mycket välkommet att Socialstyrelsen 2022 genomförde en översyn av riktlinjerna för vård vid MS och Parkinsons sjukdom. Nationella riktlinjer stöder huvudmännen i de beslut de fattar om hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen utvärderar också insatsernas kvalitet. Ett viktigt syfte är en god och jämlik vård och omsorg för alla.

Socialstyrelsens senaste utvärdering av vården vid multipel skleros och Parkinsons sjukdom från september 2025 visar på flera förbättringar jämfört med den utvärdering som myndigheten gjorde 2016. Det gäller bland annat tillgång till läkemedel.

De flesta personer med Parkinsons sjukdom står, enligt Socialstyrelsen, på sjukdomsspecifik behandling. Som Ewa Pihl Krabbe nämner i sin fråga identifierar myndigheten i sin uppföljning att vissa skillnader mellan regionerna kvarstår, bland annat vad gäller tillgången till avancerad behandling samt uppföljning för personer som levt med Parkinsons sjukdom.

Regionerna är i egenskap av huvudmän för hälso- och sjukvården ansvariga för att kraven på en god vård uppfylls. Arbetet med att bedriva en patientsäker vård behöver därför bedrivas lokalt i regionerna. Av hälso och sjukvårdslagen (2017:30) framgår att det där hälso- och sjukvård bedrivs ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Hälso- och sjukvårdslagen ställer också krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.

I hela landet pågår ett arbete med att ställa om hälso- och sjukvården till en god och nära vård där primärvården är navet i vården och samspelar med annan hälso- och sjukvård. Omställningen syftar till att vården i högre grad organiseras och bedrivs med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar.

Den 25 september förra året överlämnade regeringen propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19). Förslagen syftar huvudsakligen till att tydliggöra primärvårdens uppdrag och ansvar samt stärka tillgången till medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. Lagförslaget är ett viktigt steg i det fortsatta arbetet för en jämlik vård som bedrivs och samordnas så nära patienten som möjligt.

Vidare är vi från nationell nivå måna om att skapa förutsättningar för att patienter, närstående och hälso- och sjukvårdens medarbetare ska vara trygga i att bästa tillgängliga kunskap används i varje vårdmöte. Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner har därför kommit överens om en gemensam inriktning för en sammanhållen och ändamålsenlig kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården. Den gemensamma inriktningen syftar bland annat till att bidra till en jämlik och kunskapsbaserad vård genom ett tydligare fokus på implementering av aktuell kunskap.

Sammantaget bedömer jag att dessa insatser bidrar och kommer att bidra till en bättre vård för personer med Parkinsons sjukdom.

Med det vill jag tacka Ewa Pihl Krabbe för frågan. Jag ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack, interpellanten, för en otroligt angelägen fråga! Jämlik vård är en av de absolut viktigaste frågorna för mig i min roll och för det parti som jag representerar men också för regeringen. Jag tror att det aldrig tidigare har tagits så många steg för att öka den statliga styrningen och ansvaret för vården som det har gjorts så här långt under mandatperioden. Och det arbetet pågår.

Bara överenskommelsen med SKR om att hålla samman kunskapsstyrningen och att vi har nått den här överenskommelsen är ett otroligt viktigt steg. Det har nämligen varit många styrsignaler från olika håll, vilket har gjort vården fragmentiserad men också bidragit till ojämlikhet.

Socialstyrelsen arbetar fortsatt med att utveckla sitt verksamhetsnära arbetssätt genom de statsbidrag som fördelas genom förordning. Det är nytt från 2025 och fortsätter 2026. Så här långt har det tagits emot väl. I möte och samförstånd med varje region kommer man överens om målsättningar och arbetssätt som ska tas fram för att få ta del av statsbidragen.

Det sker väldigt mycket på området, och det beror på att vården är ojämlik. Om du tyckte att svaret var otydligt där, Ewa Pihl Krabbe, vill jag förtydliga att vården är ojämlik på parkinsonområdet men också inom alla andra vårdområden.

Jag skulle våga kalla det som sker under den här mandatperioden för ett slags systemskifte. På område efter område stärker vi det nationella stödet till regionerna. Det har tagits fram flera handlingsprogram och nationella riktlinjer. Det sker på område efter område. Vi har nu också initierat en nationell handlingsplan på hjärt-kärlsjukdomsområdet, vilket har efterfrågats jättelänge. Arbetet pågår alltså på flera områden, vilket jag är väldigt glad för.

Jag vill nämna ytterligare några exempel som spelar roll för just den här patientgruppen. Vissa saker beskrev interpellanten väldigt väl, så jag ska inte gå in på dem. Men jag ska säga något om vad det här innebär för patienterna och deras anhöriga. Vissa sjukdomar är svårare för anhöriga än andra. Regeringen har gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att kartlägga och analysera patient, brukar- och anhörigorganisationernas roll och förutsättningar i hälso- och sjukvården för att stärka deras möjligheter att bidra i utvecklingen av vården. Det är ett väldigt angeläget utredningsarbete som pågår.

Socialstyrelsen har i uppdrag att föreslå en nationell strategi och tillhörande handlingsplan för att säkra effektiv och jämlik rehabilitering, habilitering och hjälpmedelsanvändning i hela landet. Det är också ett område som påverkar den här patientgruppen.

Det händer alltså saker på området. Men att vården fortsatt är ojämlik vill jag vara tydlig med. Något som regeringen också gör är att skjuta till medel till det nationella kvalitetsregistret – 80 miljoner bara under 2026. Parkinsonregistret, som startade redan 2011, byggs ut, och allt fler patienter ingår i det.

Fru talman! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga. Jag är glad för att interpellanten lyfter frågan om den här patientgruppen. Det är kanske inte alltid den patientgrupp som hörs mest i samhällsdebatten. Man ska inte underskatta betydelsen av att uppmärksamma behov för att uppnå förändring. Som interpellanten själv var inne på, fru talman, får regionpolitikerna stöd i sitt arbete genom att frågan lyfts. Jag tycker att det är angeläget att vi har den här debatten, även om det inte är så mycket till debatt – jag tror att vi är väldigt överens i sak.

Som sagt utvärderade Socialstyrelsen 2025 vården vid MS och parkinson. Vi kan konstatera att vården har förbättrats. Jag tycker att det är angeläget att lyfta fram det. Enligt utvärderingen har alla patienter tillgång till grundläggande läkemedel. Men betydligt fler med Parkinsons sjukdom behöver avancerad behandling. Andelen personer med Parkinsons sjukdom som får avancerad behandling har ökat något de senaste åren. Vi ser att det går åt rätt håll, och vi har skäl att tro att det kommer att fortsätta gå åt rätt håll med tanke på att det finns uppdaterade riktlinjer och att man genom SKR har kommit överens om att följa de riktlinjerna.

Ju fler regioner som lyckas lyfta sig på det här området, desto fler kan de inspirera. Det här är ett lärande. Vi har ett stycke kvar till att de 13 procent av patienterna som uppskattas vara aktuella för avancerad behandling också får sådan. Låt oss fortsätta följa utvecklingen för att kunna ge motivation och möjliggöra fler förbättringar!

Fru talman! Återigen vill jag tacka interpellanten för att hon lyfter fram många viktiga delar. Interpellanten är inne på kopplingen till andra tillstånd. Vi ser till exempel att det är alldeles för få som får behandling mot depression och demens, som ofta finns i kombination med parkinson.

När det gäller parkinson är precisionsmedicin ett område där det pågår mycket, där forskningen spelar stor roll och där saker nu händer ganska snabbt. Jag tror att det är för tidigt att säga att det skulle behövas något ytterligare. Vi ska kanske inte avvakta utvecklingen, men vi ska vara förväntansfulla – det kan vara så att utvecklingen på det specifika området kommer att ge resultat. När det gäller specifik precisionsmedicin har vi gjort en fast satsning på 150 miljoner om året för att få på plats en nationell struktur med ett jämlikhetsperspektiv, så att de nya behandlingsmetoderna ska kunna rullas ut och nå hela landet. Jag har goda förhoppningar om att det ska hjälpa.

Tack så mycket för en angelägen debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.