Herr talman! Markus Selin har frågat ministern för civilt försvar hur han avser att säkerställa tillgången till en tillräcklig arbetskraftsreserv inom hälso- och sjukvården vid exempelvis ett väpnat angrepp eller en långvarig kris.

Markus Selin har också frågat om ministern avser att ta initiativ till att tydliggöra ansvarsfördelningen när det gäller personalförsörjningen inom vården, och i så fall på vilket sätt.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Inledningsvis vill jag understryka att hälso- och sjukvården är en samhällsviktig verksamhet som har en central roll i totalförsvaret. Hälso- och sjukvården måste därför kunna bedrivas även under sådana svåra förhållanden som kan råda under fredstida krissituationer och i ännu högre grad under höjd beredskap och ytterst krig.

Personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs och själva grunden som hälso- och sjukvården vilar på. Regeringen har därför genomfört flera insatser för att stärka kompetensförsörjningen i normalläge. Regeringen har till exempel gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Uppdraget redovisades den 31 maj 2024, och Nationella vårdkompetensrådet presenterade då 25 olika förslag till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen i Sverige.

Förslagen handlar bland annat om att säkerställa tid och resurser för kompetensutveckling och ge ökad möjlighet till karriärvägar för att attrahera, utveckla och behålla vårdpersonal. Majoriteten av förslagen ligger inom ramen för det som i dag beslutas av respektive sjukvårdshuvudman, universitet och högskola, och jag har noterat att flera goda insatser redan pågår för att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) presenterade regeringen en förstärkt vårdsatsning, bland annat för att säkra kompetensförsörjningen på både kort och lång sikt. För detta ändamål avsätter regeringen 450 miljoner kronor per år fram till 2028. Regeringen avsätter även 50 miljoner kronor 2026 för styrningsinsatser inom detta område. För att fler läkare med utbildning utanför EU, EES och Schweiz ska få svensk läkarlegitimation och kunna arbeta i den svenska hälso- och sjukvården avsätter regeringen 13 miljoner kronor 2026 och beräknar avsätta 14 miljoner kronor från 2027.

Sedan den 1 januari i år förtydligas i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) vilka skyldigheter kommuner och regioner har att erbjuda vård och hjälpa varandra under fredstida krissituationer, höjd beredskap och katastroftillstånd. Skyldigheten att lämna hjälp omfattar alla sorters resurser och kan till exempel utgöras av förstärkningsenheter, det vill säga grupper med tillhörande personal och utrustning.

Vid väpnad konflikt eller krig ställs vården inför situationer som kräver andra kunskaper och arbetssätt än i ordinarie vårdverksamhet. Hälso- och sjukvårdspersonalen behöver därför genomgå kompetenshöjande utbildningar och övningar. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att samordna och genomföra nationella övningar samt att tillhandahålla utbildningar som stärker beredskapen inom hälso- och sjukvården.

Utredningen om det civila försvarets personalförsörjning (Fö 2023:03) gör i betänkandet Plikten kallar! En modern personalförsörjning av det civila försvaret (SOU 2025:6) bedömningen att behovet av personalförstärkning för hälso- och sjukvården vid höjd beredskap till viss del behöver tillgodoses genom civilplikt.

Mot denna bakgrund gav regeringen i april 2025 Socialstyrelsen i uppdrag att analysera och bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga för att ett system med civilplikt ska kunna införas inom hälso- och sjukvården. Inom ramen för uppdraget ingick att ta fram bedömningar av behov av civilplikt och förslag på befattningar, utbildningsbehov och ansvar.

Socialstyrelsen slutrapporterade uppdraget i november 2025. Myndigheten konstaterar att bemanningen inom hälso- och sjukvården och tandvården vid höjd beredskap och krig till största del kommer att utgöras av personal som arbetar i verksamheten i normalläget. Den kommer dock att behöva förstärkas med ytterligare resurser.

Socialstyrelsen bedömer därför att det finns anledning att införa civilplikt i hälso- och sjukvården efter både mönstring och annan utredning. Dessa båda former för civilplikt fyller olika behov i hälso- och sjukvården vid händelse av krig. Förslagen i rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tackar interpellanten. Det är viktiga framgångsfaktorer som lyfts fram.

Jag vill påpeka att det lätt blir en lite regionpolitisk debatt i kammaren, och det är kanske inte rätt sammanhang för att jämföra olika regioner. Att jobba med kontinuitet och att göra sig oberoende av hyrläkare är dock inte något unikt för Stockholm, utan det är något som regionerna gör. Det finns också väldigt tydlig lagstiftning om detta. Vi har haft lag om fast läkarkontakt under många år, men som med annan lagstiftning inom vårdområdet är detta något regionerna tyvärr alldeles för sällan lyckas leva upp till.

När jag senast informerade mig om saken ville interpellantens parti ha den ordning vi har i dag gällande det regionala självstyret och ansvaret över sjukvårdsfrågorna. Då blir det också så att det skiljer sig lite åt över landet. Jag instämmer dock helt i att viktiga faktorer för att bygga en robust sjukvård är att jobba med kontinuitet och att undvika hyrläkare – hyrpersonal över huvud taget, inte bara på läkarsidan.

Jag har sedan min första dag i den här funktionen lyft fram vikten av att vården är robust och fungerar i fredstid om vi över huvud taget ska klara vår beredskap. Den viktigaste beredskapsfaktorn är att vården är så robust att den klarar av att leverera den vård som det finns behov av i normalläget. Fungerar inte det kan vi jobba hur mycket som helst med beredskap, men det kommer inte att hjälpa oss.

Parallellt med att regionerna med regeringens och Socialstyrelsens stöd arbetar med att få bort köerna, öka kontinuiteten och skapa robustare verksamheter med fler vårdplatser pågår också ett intensivt arbete med att klara exempelvis masskadehändelser. Vi har ny lagstiftning på plats som möjliggör för staten att omfördela resurser i landet i händelse av kris och katastrof så att man kan flytta både personal och andra resurser för att klara den typen av händelser. Övningar har genomförts och kommer att fortsätta genomföras. Det pågår alltså ett otroligt intensivt arbete med att rusta vården också för katastrofhändelser och i värsta fall krig.

Herr talman! Jag vet inte om interpellanten inte hörde vad jag sa i mitt tidigare inlägg. Regeringen har tagit initiativ, och det händer saker. Det finns i dag en nationell enhet som kan agera. Den har övat – jag var med på övningen i höstas – och kan kallas in och bistå i händelse av en katastrof- eller krissituation när så behövs. Det händer alltså jättemycket nu, på riktigt.

Socialstyrelsen har i uppdrag att arbeta med att stödja regionerna i det här arbetet. Man har arbetat fram ett koncept som kallas PLUS-konceptet, där PLUS står för personal, lokaler, utrustning och styrning. Det här arbetet vidareutvecklas, men det handlar om att ge regionerna stöd att säkra grundkapaciteten och kunna skala upp kapaciteten vid fredstida kriser, höjd beredskap och ytterst krig.

Det pågår alltså ett arbete. Regeringen tar dessutom ett nationellt ansvar även genom den nya lagstiftning som gör att det går att allokera både personal och resurser i händelse av krissituation och krig. Arbetet pågår, och övningar har genomförts. En del frågor bereds fortsatt.

Jag skulle dock vilja påpeka, apropå hyllningarna av Region Stockholm och fasta anställningar, att man nog ska akta sig för att dra slutsatsen att andra regioner inte erbjuder fasta anställningar och att det är skälet till att de använder sig av hyrpersonal. Det skulle kunna uppfattas som snudd på en kränkning av de regioner som kämpar väldigt hårt med vakanser och ibland inte har några sökande. Det är alltså inte något nytt och alldeles fantastiskt som Region Stockholm har upptäckt här genom att erbjuda fasta anställningar, utan det här är ett problem som väldigt många regioner dras med.

Som sagt: När det gäller specifikt beredskapen tar regeringen verkligen ett stort ansvar i att hjälpa regionerna både finansiellt och med väldigt mycket kunskap. Specifikt på personalförsörjningsområdet kan regionerna söka statsbidrag genom förordning (2023:489) om statsbidrag till regioner för hälso- och sjukvårdens beredskap. De kan ansöka om statsbidrag för åtgärder som rör bland annat personalförsörjning inom beredskapen, liksom utbildning och övning som stärker personalens kompetens inom hälso- och sjukvården. Det är bara ett exempel på åtgärder och aktiviteter som pågår.

Herr talman! Jag håller med interpellanten om att beredskapen byggs här och nu, och det är det vi gör. Jag får nästan en känsla av att inläggen är skrivna lite i ett vakuum utan att interpellanten har förhört sig om och undersökt vad som faktiskt görs.

Jag kan bara svara att det du efterfrågar görs, Markus Selin. Regeringen satsar. Vi har satsat 18 miljarder hittills, och bara i år satsar vi 6–7 miljarder för att stärka kompetensen i regionerna genom statsbidrag. Miljard efter miljard har under hela mandatperioden gått ut till regionerna för att de ska kunna anställa; det är det pengarna går till. De går inte till lokaler eller något annat, utan de pengar som regeringen skjuter till åt regionerna går till just personal.

När det gäller beredskapsområdet pågår det ett oerhört intensivt arbete. Jag ser fram emot att vi antingen i nästa interpellationsdebatt eller vid en särskild sittning kan jämföra vad den här regeringen har gjort för att stärka sjukvårdens beredskap jämfört med vad den socialdemokratiska regeringen under sina åtta år gjorde för att stärka sjukvårdens beredskap.

Tack så mycket för en viktig debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.