Fru talman! Tack till statsrådet för svaret, även om jag måste konstatera att jag inte fick svar på så många av mina frågor! Jag ställer i interpellationen fyra väldigt specifika frågor som statsrådet inte berör i sitt svar, så jag hoppas att vi kan komma att räta ut dessa frågetecken under debatten.

Interpellationen handlar alltså om Gotlandstrafiken och den dramatiska prisökning som har varit i färjetrafiken. Höga färjepriser gräver stora hål i människors plånböcker och leder också till en situation där gotlänningarna blir alltmer isolerade på ön. Det här är allvarligt och helt oacceptabelt.

Den här interpellationen följer på en skriftlig fråga som jag lämnade in i oktober. Jag frågade då vad statsrådet och regeringen tänker göra för att pressa ned höga färjepriser och för att säkra en faktisk tillgänglighet till och från Gotland.

Det svar som jag då fick av statsrådet gjorde mig faktiskt ganska bekymrad. Statsrådet svarade att bränslepriserna har gått ned, och med dem har också priserna i färjetrafiken sänkts. Så skrev statsrådet och avslutade med att konstatera att inga åtgärder därför behöver vidtas. Svaret finns att läsa på riksdagens hemsida för den som så önskar.

Jag måste säga att jag blev lite chockad över det svaret, dels för att det visar en sådan brist på förståelse för hur det här faktiskt slår mot och påverkar Gotland och gotlänningarna, dels över bristen på ansvarstagande. Det är alltså landets infrastrukturminister, den högsta ansvariga ministern, som svarar på det sättet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, och därför följer just den här interpellationen på den frågan.

Färjetrafiken är Gotlands landsväg till fastlandet. Det är en sägning som återkommer och upprepas, men det är för att det är sant: Färjetrafiken är Gotlands landsväg till fastlandet. Men för att den här landsvägen ska kunna fungera behöver tre saker finnas på plats: Färjetrafiken måste bygga på täta turer, korta restider och låga priser. Alla dessa tre saker måste finnas på plats samtidigt för att det ska fungera. En hållbar, långsiktig lösning måste komma på plats.

Från Vänsterpartiet har vi varit tydliga under lång tid. Vi säger: Sluta klassa Gotlandstrafiken som olönsam kollektivtrafik och klassa den i stället som statlig infrastruktur och inför vägpriser! Det är det som är den långsiktigt hållbara lösningen.

Detta tycker vi fortsatt, men frågan behöver också lösas på kort sikt, här och nu, för det är här och nu som vi har höga färjepriser. Det är också därför som jag ställer en fråga till ministern som handlar om kompensation. Om jag upprepar frågan kanske statsrådet skulle kunna utveckla sina svar lite grann.

Frågan är: Avser statsrådet att vidta åtgärder för att kompensera gotlänningarna för de höjda biljettpriserna för att komma åt den situation som jag beskrev tidigare, alltså att gotlänningar blir alltmer isolerade på ön?

Fru talman! Det är ju tyvärr långtifrån första gången som höga färjepriser debatteras i den här kammaren. Det har debatterats under många år, och det startade inte 2023 utan har diskuterats under lång tid dessförinnan. Det är fortsatt en väldigt angelägen och aktuell fråga.

Att det här får fortsätta att rulla på utan att vi får en varaktig lösning på plats är ett stort misslyckande för den nationella politiken. Det behöver vi se, sätta ord på och erkänna.

Statsrådet har i ett tidigare svar på frågor kring Gotlandstrafiken framhållit just att regeringen efter ett beslut 2023 sköt till 21 miljoner som ekonomisk kompensation för höga färjepriser, med ambitionen att dämpa prisökningarna. Man ska dock känna till och ha med sig att 21 miljoner var väldigt långt ifrån de 250 miljoner som Region Gotland begärt i årlig – observera årlig – ekonomisk kompensation.

De 21 miljonerna räckte inte heller långt. De räckte ett halvår, och sedan var dessa pengar slut. För Vänsterpartiet är det helt uppenbart att den statliga ekonomiska kompensation som beslutades 2023 var otillräcklig och att ytterligare kompensation skyndsamt måste komma på plats. Jag blir därför lite orolig över att statsrådet hänvisar till att en utredning pågår. Jag förstår och hör vad statsrådet säger, men det här måste ske skyndsamt.

Det är också därför vi från Vänsterpartiet har lagt in 250 miljoner till Gotlandstrafiken för nästa år, alltså för 2026. Vi har också under innevarande år budgeterat i linje med vad Region Gotland har begärt. Detta saknas ännu i regeringens budget, men jag hoppas att det kommer att komma på plats. Det behövs verkligen.

Fru talman! Vad gäller det nya färjeavtalet, som statsrådet berörde i sitt senaste anförande, har jag inte samma tillförsikt som statsrådet ger uttryck för inför det. Jag är inte alls övertygad om att det kommer att vara den lösning som behövs, tyvärr.

Det är fortfarande oklart vad priset kommer att landa på. På en direkt fråga till Trafikverket har man sagt att man kan åstadkomma en sänkning med nästan 100 kronor. Det är otillräckligt. Det kommer inte att lösa det problem vi står med i dag.

Här kommer också frågan om takpriskonstruktionen in. Takpris kommer inte med några som helst garantier. I verkligheten händer någonting när takpriset möter den dynamiska prissättning som finns i Gotlandstrafiken, alltså i färjetrafiken. Priset varierar kraftigt beroende på var på färjan man sitter – alltså vilken typ av biljett man får tag på. Det varierar också beroende på vilken tid och dag man reser.

Gotlänningar reser ju precis som statsrådet och jag och alla andra reser. Man reser när man kan och när man måste – när man behöver – såklart. Takpriset blir därför något som sällan gäller i praktiken. Jag tycker att detta visar att priset inte bara behöver vara lågt utan också måste vara förutsägbart.

Jag skulle vilja upprepa ytterligare en av mina frågor, som statsrådet kanske kan kommentera: Anser statsrådet att takpriskonstruktionen fungerar som avsett?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för debatten! Det här är mitt sista anförande i dag – men inte i frågan, för den hoppas jag kommer att återkomma.

Jag vill säga att vittnesmålen från Gotland om hur höga färjepriser slår är väldigt många. Här finns pensionären som inte har råd att besöka sina barn och barnbarn en gång i månaden som hon hade önskat utan bara kan åka max en gång i kvartalet. Här finns sonen som inte kan finnas där för sin sjuka pappa på det sätt han hade velat. Här finns också barn- och ungdomsidrotten på Gotland, som inte kan delta i cuper och serier och möta andra lag på det sätt som man hade velat, därför att färjepriserna är för höga. Här finns också, framför allt, alltför många gotlänningar som inte har råd att resa alls. Jag hoppas att vi kan vara överens om att det inte kan fortsätta så här.

Jag hoppas att vi också kan vara överens om att villkoren för att säkra en grundläggande tillgänglighet av god kvalitet för Gotland inte är uppfyllda i dag. Dessa villkor är inte uppfyllda förrän färjetrafiken bygger på täta turer, korta restider och låga, förutsägbara priser. Det är dit vi måste ta oss.

Jag hoppas att vi även kan vara överens om att priserna i dag är för höga och att det skyndsamt måste till ett nationellt initiativ för att pressa ned priserna. Om vi är överens om den problembilden har vi i alla fall en plattform att utgå från. En kompensation är en lösning i det korta perspektivet, men i det längre perspektivet måste Sverige titta på sina grannländer. Titta på Norge och Danmark och lär av dem, följ deras exempel och påbörja en förberedelse för vägpriser i färjetrafiken! Först då får vi en likvärdighet över landet och en fungerande faktisk tillgänglighet till och från Gotland.