Fru talman! Jag har i dag fått ta över min kollega Adrian Magnussons viktiga interpellationsdebatt om något mycket allvarligt och upprörande som sker hemma i Skåne. Det är något som rör själva hjärtat av vår svenska välfärdsmodell, nämligen principen om att vård ska ges efter behov – inte efter plånbok, inte efter yrkestitel och inte efter politisk tillhörighet.

I Burlövs kommun har den moderatledda kommunledningen beslutat att höga tjänstemän och politiker ska få privat sjukvårdsförsäkring som en förmån. Detta ska betalas av kommunala skattebetalare. Det har såklart väckt många reaktioner – från invånare, från anställda, från fackföreningar, från läkarkåren, från oppositionen och från medier men också från vårdforskare. Och, fru talman, det är inte svårt att förstå varför.

När köerna i Region Skåne är bland de längsta i landet, när vårdcentraler stänger och personal går på knäna, använder man i Burlöv alltså skattepengar för att ge sig själva och sina egna en gräddfil förbi de köer som alla andra tvingas stå i. Detta är ett hån mot dem som bor i Burlöv och som varje dag får vänta på vården. Det är ett hån mot dem som sliter i hemtjänsten, i handeln och i våra skolor. Det är vanligt folk som inte har något annat alternativ än att vänta på den gemensamt finansierade vården.

Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik är glasklar i sitt uttalande: Privata sjukvårdsförsäkringar tränger undan patienter med störst behov och bryter mot behovsprincipen. Man skriver bland annat att undanträngningseffekten riskerar att leda till försämrad hälsa och till och med till dödsfall. Detta är ingen politisk åsikt, utan det kommer alltså från Svenska Läkaresällskapet.

Fru talman! Det är självklart anmärkningsvärt att politikerna i Burlöv erbjuder sig själva en förtur till vården framför sina egna medborgare. Jag anser att detta är ett ganska grovt missbruk av förtroende och att det är ett brott mot välfärdens fundament.

Ministern nämner i sitt svar att det inte är regeringens uppgift att kommentera enskilda händelser i kommuner och regioner. Det må vara så, men detta väcker frågor långt bortom Burlöv. Tycker regeringen att detta är rimligt? Tycker regeringen att lokalpolitiker ska ge sig själva förtur i vården som är finansierad med skattepengar?

Jag tycker att svaret borde vara ganska självklart: Alla ska vara lika inför vården, och alla ska stå i samma kö. Ingen politiker, vare sig i Burlöv eller någon annanstans i Sverige, ska kunna köpa plats i eller fatta beslut om en egen snabbkö, förbi till exempel sjuksköterskor, undersköterskor, pensionärer eller lärare som alla står och väntar på vård.

Därför står jag här i dag för att markera att vi socialdemokrater tycker att detta är fel. Om regeringen inte markerar riskerar vi att öppna dörren för att samma sak ska kunna hända i fler kommuner. Då har vi en utveckling där makt väger tyngre än rättvisa.

Fru talman! Jag hoppas att vi kan ha en debatt i dag där vi står upp för den svenska välfärdsmodellens allra viktigaste princip, nämligen att vård ska ges efter behov, inte efter titel, inte efter inkomst och definitivt inte efter vilka politiker som sitter vid makten.

(Applåder)

Fru talman! Jag deltar själv inte så ofta i sjukvårdsdebatter, för jag sitter i ett annat utskott. Men när man sitter här i kammaren och lyssnar på sjukvårdsdebatter är det inte helt ovanligt att man ena stunden hör regeringen säga att det inte är staten som har ansvar för sjukvården, utan det är våra regioner. Men i nästa stund, när det handlar om Region Skåne, där vi har haft högerstyre under många år, är det helt plötsligt staten och den socialdemokratiska regeringen som är ansvarig för köerna.

Jag vill förstås tacka ministern för svaret, men jag vill också göra det tydligt för alla som lyssnar att detta är en debatt som framför allt måste handla om förtroendet för det offentliga systemet. Det är just därför reaktionerna i Burlöv har varit så starka.

Jag vill understryka att det här inte är ett teoretiskt problem, utan vi ser faktiskt negativa konsekvenser av detta redan i dag. När man har privata sjukvårdsförsäkringar innebär det att resurser förs över från den offentliga vården till den privata, som många gånger har kortare köer därför att man där kan välja sina patienter. Det gör att de med störst behov riskerar att hamna allt längre bak i köerna.

Fru talman! När borgerliga politiker i Burlöv var tvungna att försvara varför de hade infört detta förklarade de att det skulle dels göra arbetsplatsen mindre sårbar, dels göra det mer attraktivt att bli politiker. Jag tycker att detta avslöjar något ganska sorgligt som också skrämmer mig. Man glömmer ju bort varför vi är folkvalda.

Vi är inte valda för att ordna förmåner till oss själva. Vi är valda för att se till att undersköterskan som jobbar natt ska få vård när hon behöver det. Vi är till för att pensionären som behöver få en höftoperation ska få det. Vi vill ju att den med störst behov faktiskt ska få vård först.

Fru talman! Ministern var i sitt svar tydlig med att hon inte ville kommentera olika kommuners angelägenheter. Det är helt okej för mig, men min fråga handlade ju inte om Burlövs interna hantering. Jag frågade om ministern tycker att politikernas gräddfiler är förenliga med den behovsprincip som hon själv lyfter fram.

Det borde vara väldigt enkelt att svara: Nej, politiker ska inte ha förtur, inte några andra i samhället heller. Det är vård efter behov.

Jag vill också påminna om hur viktigt regeringens arbete med vårdköerna är – det vill jag hålla med om. Det är ett viktigt arbete, men det har inte någonting med den här frågan att göra. Även om köerna hade varit noll anser jag att det är helt orimligt att politiker ska kunna köpa sig förbi vårdköer.

Jag vill återigen fråga: Anser regeringen och ministern att politiker med finansiering av skattepengar ska ges möjlighet att gå förbi sina egna medborgare i köerna? Avser regeringen att styra upp detta så att styrande politiker runt om i landet inte ska ges den möjligheten?

(Applåder)

Fru talman! Jag fick tidigare i dag besök av en skolklass från Helsingborg. Jag fick flera frågor om demokrati som jag har gått och tänkt på under dagen. Det är frågor som skulle kunna sammanfattas så här: Hur kan ni som folkvalda agera för att öka förtroendet för politiken och för politiska partier? Det är frågor som känns ganska relevanta för en sådan här debatt. Jag anser att det i en demokrati är vårt uppdrag som förtroendevalda att tjäna våra medborgare och inte förse oss själva med förmåner.

Jag anser att vi ska stå i samma köer som alla andra, hur sorgligt det än är att vi har köer. Det är klart att vi ska dela köerna med våra medborgare. Vi ska känna samma frustration när vi inte får tillgång till den välfärd som vi faktiskt betalar skatt för, och vi ska arbeta för att försöka lösa detta. Jag anser att det som händer är ganska allvarligt. Vi får aldrig hamna i en situation där vi skapar ett A-lag och ett B-lag. Det gäller inte bara i vården utan i samhället i stort, där vi faktiskt gör skillnad på vilka det är som räknas.

Fru talman! Det är ännu mer sorgligt att det här är just i Skåne, för där är människor redan i dag hårt drabbade av att vi har långa vårdköer som det borgerliga styret i Region Skåne inte har lyckats korta. Det är undersköterskor, lärare och byggnadsarbetare som står kvar i kön för att få vård samtidigt som företrädare för samma högerpartier som har misslyckats med vården i Skåne väljer att köpa sig förbi de köer de själva har skapat.

Det är inte en rättvis välfärd. Det är inte en jämlik vård. Det är inte detta som representerar den demokrati som jag tycker att människorna i Burlöv och ungdomarna i Helsingborg faktiskt förtjänar. Vi måste agera bättre än så här.

(Applåder)