Fru talman! Det hör till god ton att tacka för svaret, så det gör jag. Det är dock ett svar som gör mig mycket besviken och faktiskt också vred. Svaret är intetsägande sett till vad jag frågade om, och det är också lite oförskämt att låtsas besvara mina frågor med att dels påpeka att vi har debatterat detta tidigare – konstigt vore väl annars givet situationen Gotland befinner sig i – dels berätta hur trafiken till och från Gotland är organiserad. Varje gotlänning vet vilken trafik vi har och hur den fungerar. Det vi har synpunkter på i min hemkommun är att det jämfört med andra kommuner i Sverige kostar flera hundra procent mer att ta sig över kommungränsen. Det är helt oacceptabelt, och det går inte längre.

Då infrastrukturminister Andreas Carlson underlåter att svara på mina frågor, förutom att berätta att vi gotlänningar ska få åtnjuta så kallat takpris även under nästa upphandlingsperiod, känner jag mig nödgad att ställa frågorna igen.

Jag menar att vi gotlänningar förtjänar svar på varför vi ska tvingas prioritera så oerhört mycket hårdare bland våra behov för att ha råd att använda vår landsväg över havet. De frågor som jag kräver svar på från infrastrukturminister Andreas Carlson är som följer:

Hur kan det vara rimligt att gotlänningarna ska betala flera hundra procent mer för att färdas på sin landsväg över havet än vad det kostar att trafikera motsvarande sträcka på fastlandet?

Hur menar ministern och regeringen att en så pass mycket högre kostnad per rest mil rimmar med de infrastrukturella målen om lika förutsättningar i hela landet?

Hur ämnar regeringen underlätta för hårt pressade gotländska hushåll att över huvud taget kunna använda sin landsväg till en rimlig kostnad?

Avslutningsvis: Är regeringen beredd att uppdra åt Trafikverket att arbeta mer strategiskt med öars attraktivitet och inkludera till exempel Gotland i den nationella planen? Hur skulle i så fall ett sådant uppdrag lyda?

Fru talman! Priserna i Gotlandstrafiken för passagerare såväl som för gods sänker Gotland. Befolkningen minskar nu, investeringar uteblir och framtidstron falnar. Det här är inga överdrifter, utan det pågår hemma hos mig just nu.

Det måste inte vara så här. Jag vädjar till infrastrukturministern: Gör något radikalt åt priserna i Gotlandstrafiken! Visa att regeringen menar allvar med att hela Sverige ska leva! Just nu är det en del av Sverige som är riktigt illa ute, och det är Gotland. Infrastrukturminister Andreas Carlson kan ändra på detta om han och regeringen vill.

Fru talman! Ibland får man ordna anletsdragen. Det är det jag försöker göra just nu, för detta är ju, precis som infrastrukturministern just sa, ett oerhört viktigt besked för Gotland.

Utifrån hur svaret formulerades var jag beredd på att tolka även fortsättningen som ett långt nej. Det var så jag tolkade svaret, men nu låter det ändå som att regeringen faktiskt har hört nödropen från Gotland. Det fyller mig med viss tillförsikt.

Vi gotlänningar kan inte sitta still i båten när det här pågår – förlåt ordvitsen! – och se hur vi ganska raskt glider längre och längre ifrån fastlandet.

Jag hör att infrastrukturministern har tagit del av Region Gotlands undersökning, och det är oerhört viktigt att de siffrorna har kommit infrastrukturministern till del. De visar oerhört tydligt att det handlar om en absurt stor del av de gotländska hushållens inkomster varje månad.

Det utrymme som finns kvar när alla de oundvikliga räkningarna är betalda och som kan läggas på en resa till mormor och morfar eller på att göra något under en helg med familjen – allt det som alla på den andra sidan av kommungränsen kan göra – kostar oerhört mycket för en gotlänning i dag. Detta måste få ett slut.

Vi har en situation som är helt bisarr. Vuxna gotlänningar är hänvisade till folktandvården i Nynäshamn när vi inte kan gå till tandläkaren hemma hos oss. Det är alltid dyrt att gå till tandläkaren, men att dessutom ha dyra kostnader för Gotlandstrafiken blir verkligen sten på börda.

Av den undersökning och Region Gotlands siffror som infrastrukturministern hänvisade till framgår också att en inte oansenlig del av gotlänningarna givet prisläget inte ens kan lämna ön, så som det är just nu. Det blir absurt i en välfärdsstat år 2025 att befinna sig i någon form av kommunarrest. Så kan vi inte ha det. Det är vedervärdigt och ovärdigt Sverige år 2025.

Nu när regeringen ska titta mer fördjupat på det här tillsammans med Trafikverket har jag ett medskick om problematisering av begreppen takpris och maxpris, som figurerar mycket i debatten. De är väldigt svåra för oss gotlänningar att förhålla oss till, för de speglar inte det faktiska pris vi betalar när vi kommer fram till kassan i operatörens system. Det blir högre kostnader än vad takpriset och maxpriset speglar.

Vi har också dynamisk prissättning i Gotlandstrafiken. Det är ett ganska nytt fenomen för oss. Det gör att vi också har oerhört svårt att förutsäga vilket pris vi faktiskt kommer att få betala för en resa tur och retur till fastlandet. Denna osäkerhet och otrygghet tycker jag inte att vi gotlänningar förtjänar. Vi måste kunna trafikera vår landsväg på likvärdiga villkor.

Jag kan också understryka att Region Gotlands typfallsanalys tydligt visar att även om en familj bokar till minipris är det en oerhört stor andel av hushållets KALP, alltså kvar att leva på, som tas i anspråk för att utnyttja färjetrafiken. Det är helt orimligt.

Jag ser fram emot den fördjupade analysen. Jag hoppas verkligen att den leder till en förändring, för Gotland hamnar längre och längre från fastlandet. Vi dör, som en del säger, just nu sotdöden.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan förvarna infrastrukturministern om att vi kommer att ses här i kammaren igen.

Givetvis kommer vi gotlänningar att följa det här oerhört nära och verkligen följa upp att det blir en förändring. Även om nästa avtal blir mindre priskänsligt befinner vi oss ju i en situation där våra priser har ökat med över 50 procent på väldigt kort tid, så vi rör oss på en väldigt hög nivå. Även om infrastrukturministern säger att nästa avtal kommer att bli mindre priskänsligt rör vi oss på en väldigt hög prisnivå. Det måste man komma ihåg.

Det är också så att vi befinner oss i dyrtider – allt blir ju dyrare – men också i tider av höjd beredskap. Vi behöver hålla ihop det här landet. Det är inte rimligt att Gotland hamnar längre och längre ifrån fastlandet i en tid när vi behöver hålla ihop.

Det är heller inte rimligt att vi gotlänningar har svårare att lösa arbetspendling, har mindre inflyttning och får färre investeringar. Prisnivåerna i färjetrafiken är ett hot mot tillväxt och utveckling på Gotland. Det är otillfredsställande.

Jag vill uttrycka optimism inför den fördjupade analysen. Jag tror att man kommer att häpna över en del av de avarter som avtalet faktiskt möjliggör. Där måste staten ta ett större ansvar.

Jag undrar också om infrastrukturministern menar att Gotlandstrafiken är rätt klassificerad. Det är en fråga som jag vill skicka med för framtiden. Är det inte dags att vi blir en del av den nationella infrastrukturen i stället för att klassas som olönsam kollektivtrafik?

Därtill är det så att Sverige till skillnad från många andra länder saknar en ö-politik. Det kanske är dags att inspireras av andra EU-länder? Det får ministern gärna kommentera.

Avslutningsvis är jag oerhört glad över att ministern har hittat tid i sin kalender för att ta emot namninsamlingen. Jag menar att det är väl investerad tid.