Herr talman! Anledningen till att jag står här i dag och har den här debatten med utbildningsministern är att det nu under hösten har avslöjats att en friskola i min egen hemkommun Hässleholm har fått över 80 000 kronor i månaden för platser som inte används. Det handlar om cirka 1 miljon kronor om året som hade kunnat gå till barns verksamheter, fler vuxna i skolan, trygghet eller stöd till några av våra skolor i kommunen men som nu i stället ges ut i överskott till ett privat bolag.

Det är just det som är kärnan i problemet, nämligen att vi har en vinstjakt inom välfärden. Det är inte ett enskilt misstag, utan det är ett systemfel. Vi ser samma mönster gång på gång. Det är en skolpeng som inte används till undervisning, kommuner som tvingas betala för tomma stolar och bolag som gör stora vinster samtidigt som lärare får kämpa med stora grupper med för lite resurser.

Jag är själv lärare. Jag vet att varje krona räknas. Jag vet hur det känns när en skola måste välja mellan fler vuxna i verksamheten, nya läromedel till klassrummen eller en tryggare skolmiljö. Det gör ont i mig både som lärare och som mamma att pengar som skulle ha gått till barnens framtid nu i ställer rinner bort till privata vinstuttag. Det här är pengar som aldrig når klassrummet.

Herr talman! Jag tackar såklart utbildningsministern för svaret. Men jag hör att det är ännu ett försök att angripa symtomen snarare än systemet. Problemet är inte bara att vi har oseriösa aktörer som fuskar till sig pengar. Problemet är att vi har ett system som gör det fullt lagligt att ta ut vinster ur vår gemensamt finansierade skola.

Att kräva särredovisningar eller att införa sanktionsavgifter för missskötsel är rätt och rimligt. Men det löser inte den grundläggande frågan. Varför ska det över huvud taget vara möjligt att driva skolor med vinst som mål när varje krona behövs till elevernas trygghet, kunskap och stöd?

Vi vet att över hälften av alla friskolor drivs som aktiebolag. Vi vet att stora koncerner delar ut stora summor i vinster varje år samtidigt som kommunala skolor tvingas spara. Vi vet att systemet gynnar de skolor som väljer bort elever som behöver mer stöd eftersom det är billigare att undervisa barn och unga som redan klarar sig bra. Det handlar inte om bara några få oseriösa skolägare i Hässleholm eller någon annanstans. Det handlar om en modell som gör det möjligt och till och med lönsamt att låta skattemedel rinna bort från klassrummet.

Regeringen talar bland annat om en form av helrenovering av friskolesystemet. Det är bra att man försöker att täppa till en del av läckagen och att man vill ändra system för att stoppa oseriösa aktörer. Men man bortser från det största läckaget, nämligen själva vinstmöjligheten i sig. Då kommer pengar att fortsätta att försvinna från barns verksamhet.

Herr talman! Jag välkomnar såklart alla initiativ som vi har hört som stärker tillsynen. Men jag menar att det inte förändrar det faktum att vinster fortfarande kommer att tillåtas. Min fråga till ministern kvarstår: När tänker regeringen ta tag i själva grundproblemet, nämligen att skattepengar för barns utbildning kan delas ut som vinst i privata bolag?

(forts. § 15)