Fru talman! Hanna Westerén har frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att kommuner, särskilt små och resursbegränsade, kan bära merkostnader vid höjd beredskap och inrymningsuppdrag och vilka åtgärder som planeras för att ersättning ska kunna betalas ut snabbt vid akuta händelser.

Hanna Westerén har vidare frågat mig om jag och regeringen avser att se över hur vistelseprincipen ska tillämpas vid omfattande befolkningsförflyttningar så att inte enskilda mottagarkommuner får ett oproportionerligt ekonomiskt ansvar, vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att ge kommunerna fleråriga och förutsägbara ekonomiska ramar för investeringar i civilt försvar samt hur det säkerställs att även små kommuner kan bygga upp förmåga i takt med de nationella kraven.

Hanna Westerén har avslutningsvis frågat när jag och regeringen avser att ta fram en tydlig nationell modell för inrymningsuppdrag som klargör ansvarsfördelning, dimensionering och finansiering samt hur den modellen kommer att anpassas till kommuner med mycket olika kapacitet.

Kommunerna har en avgörande roll för att samhällets funktionalitet ska kunna säkerställas vid höjd beredskap och ytterst krig. Under denna regerings mandatperiod har statens tillskott till kommuner kopplat till beredskap och civilt försvar successivt förstärkts och flera lagförslag lagts fram.

I lagrådsremissen Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig, som beslutades den 2 juli 2026, föreslås en ny lag som bland annat innebär skärpta krav på att kommunerna ska vidta beredskapsåtgärder. Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1, bet. 2025/26:FöU1, rskr. 2025/26:111) avsatt cirka 5,4 miljarder kronor för perioden 2026–2029 för att kommunerna ska kunna möta den föreslagna ambitionshöjningen.

Regeringen har under 2026 även gjort andra betydande satsningar för att stärka kommunernas beredskap. Genom Myndigheten för civilt försvar, MCF, fördelas 400 miljoner kronor till kommunerna för investeringar i materiel som behövs för att stärka försörjningsberedskapen. Ytterligare 490 miljoner kronor fördelas till kommuner som MCF och Försvarsmakten bedömer vara av särskild betydelse för totalförsvaret. Därtill har MCF tilldelats 500 miljoner kronor för att anskaffa materiel som ska kunna användas av kommuner och regioner för att stärka försörjningsberedskapen.

Med hänsyn till de mycket svåra förhållanden som råder vid höjd beredskap och ytterst krig är det av största vikt att det finns en tydlig planering och ansvarsfördelning för utrymning och efterföljande inkvartering. Enligt nya bestämmelser i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap, som trädde i kraft den 1 juni 2026, ska en kommun planera för och verkställa beslut om utrymning eller inkvartering under höjd beredskap, på grundval av en planeringsinriktning som länsstyrelsen ska ta fram.

Till följd av ett uppdrag som regeringen gav MCF och länsstyrelserna under 2024 finns det numera en nationell plan över vilka skyddsåtgärder som behövs för ett starkt skydd av civilbefolkningen. Frågan är prioriterad i myndigheternas fortsatta arbete, med målet att hela landet på sikt ska omfattas av en planering för utrymning och inkvartering vid höjd beredskap.

Vad gäller finansiering av åtgärder som bland annat kommunerna behöver vidta för att stärka skyddet av civilbefolkningen har regeringen avsatt cirka 1,2 miljarder kronor för åren 2026–2028. Medlen omfattar satsningar på skyddsrum, utrymning och inkvartering och ska fördelas efter behov mellan kommuner, länsstyrelser och Myndigheten för civilt försvar.

Fru talman! Jag konstaterar att det måste utgöra något slags rekord att få sju frågor samtidigt i en enda interpellation. Jag hoppas att vi kan avhandla alla efter bästa förmåga.

Som jag sa i mitt svar har, precis som på många andra områden för det civila försvaret, en lång rad åtgärder vidtagits på området. Det finns ny lagstiftning på plats när det gäller skydd av civilbefolkningen. Det ställs ökade krav på kommuner och regioner, som träder i kraft vid årsskiftet 2026/27 – om allt går som det ska. Och som jag nämnde finns en tillkommande finansiering de kommande åren på över 5 miljarder kronor. Det ger naturligtvis förutsättningar för små och stora kommuner att leva upp till den högre kravbilden.

Vad gäller den extraordinära händelsen att Sverige befinner sig i höjd beredskap eller i värsta fall i krig och drabbas av stora befolkningsrörelser måste frågan om ekonomisk kompensation till olika delar av landet hanteras ad hoc i en sådan situation, precis som vi hanterar andra stora fredstida katastrofer ad hoc. Det gjorde vi med pandemin, det vill säga att vi lade fram extra ändringsbudgetar för att kompensera olika delar av samhället. Det har vi gjort vid stora oljeutsläpp, där vi har kompenserat drabbade kommuner. Och vi har gjort det vid stora skogsbränder.

Det viktiga att ha på plats i förväg är strukturen och ett system för att kunna hantera den typen av storskaliga befolkningsrörelser. Det är viktigt att framhäva att storskalig evakuering och inkvartering är ett absolut sistahandsalternativ. Det innebär samtidigt att samhället i de delar som evakueras slutar att fungera i någon mån. Om inte människor finns på plats i den lokala och regionala geografin slutar den delen av samhället att fungera. Det är en absolut sistahandslösning.

Sedan kan naturligtvis Sverige bli föremål för befolkningsströmmar från våra grannländer i den händelse att stridshandlingar skulle bryta ut i vårt geografiska närområde. Då behöver vi hantera dem. Den ekonomiska dimensionen av den frågan måste naturligtvis hanteras när den situationen uppstår. Det är bara då den är överblickbar.

Det vi arbetar med är att finansiera de förberedande åtgärderna, finansiera strukturen och finansiera en högre grundläggande robusthet i både kommuner och regioner för att vi ska ha förutsättningarna att hantera i värsta fall ett existentiellt hot mot vårt samhälle.

Fru talman! Interpellanten efterlyser en tydligare ansvarsfördelning. Så bra att den finns på plats sedan den 1 juni 2026 i den nya lagstiftningen. En kommun blir skyldig att planera för och verkställa beslut om utrymning eller inkvartering under höjd beredskap, på grundval av en planeringsinriktning som länsstyrelsen tar fram. MCF och länsstyrelserna fick tillsammans redan 2024 uppdraget att arbeta med den förberedande planeringen, och det uppdraget fortgår.

Jag sa att man måste lösa situationen när den väl inträder. Det handlar om att titta på förutsättningar för särskild ekonomisk kompensation. Det är så vi tenderar att hantera extraordinära händelser som drabbar hela eller delar av vårt land. Den närmaste jämförelsen är stora fredstida krishändelser, till exempel pandemin eller skogsbränderna 2014 och 2018. Då genomfördes särskilda kompensationer av drabbade kommuner eller av drabbade verksamheter i landet. Så måste naturligtvis ersättningsfrågan i en sådan hypotetisk situation hanteras.

Det som är viktigt att klargöra på förhand är vem som är ansvarig att göra vad. Det görs i den nya lagstiftning som nu finns på plats sedan den 1 juni 2026 och genom det arbete som bedrivs av Myndigheten för civilt försvar och av länsstyrelserna.

Fru talman! Jag uppfattar att det är två frågor som blandas ihop lite här. Den första gäller det förberedande arbetet för att förstärka robusthet och redundans i den verksamhet som man är ansvarig för, ytterst för att kunna möta krigets krav, det vill säga en högre dimensioneringsgrund än den som rådde under den fredstida krisberedskap som historiskt präglat svenskt arbete de senaste 20–25 åren.

För att möta den kravbilden höjer vi, som jag nämnde, finansieringen till kommunerna på det här området med drygt 5 miljarder de kommande åren. En del av den ökade kravbilden är att planera för att kunna hantera både evakuering och inkvartering, naturligtvis efter de förutsättningar man har.

Det säger sig självt att mindre kommuner har mindre förutsättningar att inkvartera, om de inte är stora besöksnäringskommuner som av andra skäl har stor infrastruktur för att ta emot stora mängder människor. Det ska vi vid en sådan händelse försöka nyttja.

Den andra frågan är hur kommunerna ska kompenseras för den händelse vi faktiskt får storskalig evakuering och inkvartering, det vill säga att Sverige befinner sig i krig. Mitt svar där är att den ekonomiska biten av den frågan måste hanteras där och då. Det vi håller på med nu är att skapa en infrastruktur för att kunna förbereda sig, för att höja den generella robusthetsnivån för att vi ska ha chansen och möjligheten att möta den ökade kravställningen om Sverige någon gång skulle hamna i den situationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.