Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta här och nu för att öka tillgången till säkra och tillgängliga parkerings- och rastplatser för tung trafik, om jag avser att säkerställa att kommuner och stat tar ett gemensamt ansvar i planeringen av uppställningsplatser, särskilt i och nära större städer, och om jag avser att vidta åtgärder för att förbättra tryggheten på befintliga rastplatser, särskilt med hänsyn till kvinnliga trafikanters och chaufförers upplevda otrygghet.

Eva Lindh har vidare frågat mig hur jag ser på behovet av ökad kontrollverksamhet kopplad till kör- och vilotider i kombination med förbättrad infrastruktur för att möjliggöra regelefterlevnad, och om jag är beredd att tidigarelägga eller komplettera det pågående regeringsuppdraget för att möta de akuta behov som branschen lyfter fram.

Möjligheten för yrkesförare att tryggt kunna vila och ta rast är självklart viktigt för arbetsmiljön och trafiksäkerheten. Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka antalet rastplatser. Trafikverket har ett långsiktigt regeringsuppdrag att göra en översyn med anledning av bristen på säkra uppställningsplatser för yrkestrafiken längs större vägar. Uppdraget pågår till 2029, och Trafikverket redovisar årligen vilka åtgärder myndigheten har genomfört.

I slutet av april i år beslutade regeringen om den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. I den nya nationella planen tilldelas trimnings- och miljöåtgärder 62,5 miljarder kronor. Det är en ökning om 26 procent jämfört med föregående planperiod.

Exempel på trimningsåtgärder i vägsystemet är nya eller utbyggda rastplatser. I den nationella planen framhåller regeringen särskilt vikten av att Trafikverket säkerställer tillgången till trygga rastplatser för lastbilsförare och att Trafikverket fortsätter sitt arbete kring säkra uppställningsplatser för fordon.

Regeringen lyfter även att det är av vikt att Trafikverket identifierar var rastplatser som drivits i annan regi har försvunnit när en kommun eller privat ägare har lagt ned en rastplats. Kring sådana platser kan det vara extra angeläget att Trafikverket etablerar nya rastplatser.

Samtidigt som regeringen vidtar åtgärder för att öka tillgången till rastplatser längs det statliga vägnätet är det glädjande att privata aktörer den senaste tiden öppnat upp anläggningar längs vägnätet som erbjuder en högre säkerhet och service än vad som faller inom det statliga åtagandet. Detta är mycket viktigt för att möta den efterfrågan som finns hos förare, transportföretag och transportköpare.

Herr talman! Om Eva Lindh och jag var oense i den förra interpellationsdebatten är vi dock helt överens i den här debatten. Jag vill tacka Eva Lindh för att hon tar upp en viktig fråga.

Frågan har varit känd under ganska lång tid. Det är många som har lyft fram den. Jag har även själv träffat både förare och åkare som tagit upp problematiken. Det var därför bra av den förra regeringen att ge detta uppdrag till Trafikverket. Det är ett långsiktigt uppdrag.

När det handlar om planering av rastplatser är det viktigt att ha ett uppdrag som löper över tid. Det är inte liktydigt med att resultatet av arbetet ska komma i slutet. Tvärtom behöver det ske pågående och kontinuerligt. Det har intensifierats under de senaste åren. Jag har följt det här noga. Som jag nämnde lämnar Trafikverket en årlig redovisning av uppdraget.

Ytterligare information är att dialogen med Trafikverket och aktörerna, inte minst Sveriges Åkeriföretag, har blivit bättre och tätare om just den här frågan. Eftersom rastplatser som har drivits i annan regi har tagits bort på några håll är det särskilt angeläget att se om Trafikverket kan etablera nya rastplatser där. Det är ett konkret svar på frågan vad man kan göra här och nu.

Under 2025 rustades exempelvis två rastplatser upp och 14 lastbilsparkeringar tillkom som ett resultat av det pågående arbetet och den dialog som jag har haft med Trafikverket i fråga om fler och säkra rastplatser.

Jag tror inte att man ska korta ned uppdraget för att skynda på det hela, utan snarare behöver man öka intensiteten men också ha långsiktighet. På flera håll handlar det om investeringar där man ska bygga ny infrastruktur.

Den kraftiga förstärkningen till trimningsåtgärderna möjliggör ju detta.

Men som jag också nämnde har regeringen i den nationella planen särskilt pekat ut detta som ett område som vi ser som angeläget inom denna ram. Det är Trafikverket som förfogar över ramen, och man kan besluta om den själv. Det behöver inte gå upp till regeringen, vilket sparar ganska mycket tid och administration i processen. Vi har också höjt beloppsgränsen. Tidigare var den på 100 miljoner kronor; nu är den på 150 miljoner kronor. För de åtgärder Trafikverket själva förfogar över utifrån den analys man gör och de regeringsuppdrag man har blir detta en väsentlig förbättring för att kunna öka framdriften i arbetet med att få fler säkra rast- och uppställningsplatser.

Ledamoten har också ställt andra frågor i sin interpellation, och jag vill särskilt uppmärksamma kontrollverksamheten. Den är central för att se till att vi har sund konkurrens och regelefterlevnad. Här är dagens polistäthet, som är den högsta någonsin i Sverige, en möjliggörare för att också få bättre, mer och tätare kontrollverksamhet.

Jag har under mandatperioden och även tidigare under mina år i riksdagen besökt poliser och bilinspektörer som arbetar i denna verksamhet, och den är väldigt angelägen eftersom det handlar om såväl trafiksäkerhet som arbetsmiljö och sunda konkurrensvillkor. Det handlar också om arbetet mot organiserad brottslighet eftersom mycket av det som ska säljas i den kriminella ekonomin någon gång också har gått i transportsystemet. Kontrollerna av kör- och vilotider, ekipagens kvalitet och regelefterlevnad är alltså också en prioriterad fråga.

Herr talman! Som en bakgrund till det uppdrag som har löpt på sedan 2018 har Trafikverket identifierat var de värsta kapacitetsbristerna finns. Det är på E6 mellan Malmö och norska gränsen och på E4 mellan Malmö och Stockholm, båda två stora pulsådror. Det är också runt storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö samt vid Jönköping, som är ett nav för logistik och dessutom för dem som kommer söderifrån så långt de hinner köra innan det är dags att ta rast. Trafikverket har utifrån denna analys under flera år styrt prioriteringarna dit där problemen är värst.

Som jag nämnde i mitt svar har även Trafikverket uppmärksammat att där det har avvecklats rastplatser som tidigare drevs i annan regi kan det vara angeläget att se vad man på kort sikt kan göra.

Herr talman! Vad händer under 2026? Jag nämnde den kraftiga ökningen av trimningsmedlen, så nu identifierar Trafikverket fler rastplatser som är lämpliga för trimningsåtgärder. Kanske kan man öka kapaciteten på befintliga rastplatser och göra dem bättre. Samtidigt pågår arbetet med de utvalda rastplatserna, och det utredningsarbete som har pågått ett tag kommer att fortsätta i förhoppningsvis ännu högre tempo. På minst en rastplats kommer det att utföras säkerhets- och kapacitetshöjande åtgärder under året, och det pågår redan projektering på ytterligare fyra rastplatser. Åtgärderna syftar till att höja säkerheten och kapaciteten för lastbilar på rastplatserna.

Det pågår också ett pilotprojekt med kapacitetsdetektering, test av system och montering av digitala vägmärken som syftar till att utnyttja kapaciteten bättre. Om man får information och vägledning om var kapacitet finns kan det motverka den otillåtna uppställning som finns och som Eva Lindh också nämnde. Det är ett välkänt problem, som man också ser när man åker längs vägarna.

Det strategiska utredningsarbete som har pågått kommer under 2026 att övergå i en åtgärdsvalsstudie så att man går från analys till att ta fram förslag på åtgärder när det gäller rastplatser i Stockholms län. Även i Stockholms län har polisen uppmärksammat att man behöver ta Förbifart Stockholm, som är på plats om några år, i beaktande, för då kommer flödena att ändras. Detta kommer också behöva tas in i det här arbetet.

Eva Lindh frågar vad vi kan göra tillsammans, och en av interpellationsfrågorna handlar om kommunerna. Ett arbete som pågår är att ta fram en vägledning för att stärka samverkan. Genom en extern vägledning och dialog kan fler säkra uppställningsplatser, oberoende av ägarskap, möjliggöras. Här planerar Trafikverket att lansera en PBL-vägledning under 2026 så att varje kommun inte själv behöver ta reda på vad som gäller. Det är ett konkret svar på frågan om vad som planeras och lanseras under 2026 som en del av ett pågående uppdrag.

Herr talman! Det var vad jag hann säga på fyra minuter om det pågående arbetet under 2026 och vad stat och kommun kan göra tillsammans.

Herr talman! Ja, det ska vi definitivt göra. Det handlar om den utökade ramen för trimningsåtgärder och också om det höjda beloppet. Det går att göra rejäla åtgärder utan en massa byråkrati. Det blir i alla fall mindre byråkrati när det blir ett namngivet objekt i nationell plan. Det kan låta tekniskt, men det är det som lägger grunden för att kunna öka tempot ytterligare.

Jag har redogjort här för vad som planeras redan under innevarande år, och arbetet fortlöper. Det här är angeläget. Jag håller med Eva Lindh när det gäller de argument som hon anför. Det här är angeläget. Det är en prioriterad fråga över blockgränserna och för regeringen. Det är ett positivt besked till alla som följer den här debatten – kanske engagerade åkare eller förare – och som oroas av situationen.

Det här är inte en fråga bara för dem, utan som Eva Lindh illustrerade är det en fråga för oss alla. Därför gläder det mig att Eva Lindh lyfter upp frågan och engagerar sig efter att ha blivit uppmärksammad på problemet, även om det är en fråga som inte har engagerat ledamoten tidigare. Det är positivt, och jag tackar för det.

Vi fortsätter arbetet i högt tempo.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.