Herr talman! Markus Wiechel har frågat mig hur jag ser på ett avvecklande av Sida i dess nuvarande form för att ytterligare stärka biståndets effektivitet, säkerställa bättre kontroll över hur medlen kanaliseras och minimera risken för både politisering och felaktig användning.

Låt mig inledningsvis konstatera att regeringen nu genomför den största reformen av svenskt bistånd på decennier. Sedan regeringen tillträdde 2022 har ambitionen för att reformera biståndet varit tydlig: Svenskt bistånd ska vara långsiktigt, transparent, evidensbaserat och effektivt.

Biståndet ska nå människor i fattigdom och förtryck och inte fastna i ineffektiva strukturer eller hos aktörer som inte uppfyller grundläggande krav. Biståndet ska vara ett viktigt utrikespolitiskt redskap som bidrar till att bygga relationer, partnerskap och inflytande. Detta gynnar även Sverige.

Regeringens reformering av biståndet har även inneburit en omfattande reform av Sida. Sida fyller en viktig funktion för att genomföra regeringens politik. Sida levererar årligen resultat inom regeringens prioriteringar, bland annat inom det omfattande stödet till Ukraina, där Sidas program har kunnat ge avgörande stöd till sektorer som energistöd och samhällsuppbyggnad.

Frågan om hur Sida ska styras och organiseras för att kunna bedriva ett reformerat effektivt bistånd omprövas kontinuerligt av regeringen. Regeringen har inte någon avsikt att avveckla Sida.

En viktig komponent i Sidas förändringsarbete är myndighetens nya instruktion, som trädde i kraft 2025. Den nya instruktionen stärker Sidas arbete inom flera nyckelområden.

Därutöver har regeringen genom ett antal uppdrag till Sida gett myndigheten uppdrag som syftar till att kunna bedriva ett så effektivt och transparent bistånd som möjligt. Jag vill framför allt betona de uppdrag som regeringen har givit inom jäv och korruption. Dessa har nu bidragit till att Sida har ett mycket mer robust system för att hantera misstankar om oegentligheter.

Dessutom har uppdrag givits till Sida för att stärka effektuppföljning och säkerställa att vetenskapligt framtagen evidens och beprövad erfarenhet ligger till grund för genomförandet av biståndsstrategier. Åtgärder vidtas systematiskt och ska leda till ökad effektivitet och kostnadseffektivitet.

Genom regelbundna dialoger med myndigheten, tillsättning av styrelseledamöter, budgetallokeringar, nya biståndsstrategier och uppdrag i det årliga regleringsbrevet kan regeringen fortlöpande försäkra sig om att rådande politik och dess förändringar får genomslag i Sidas verksamhet.

Den tydliga styrning regeringen har gett Sida har varit krävande för myndigheten och har inneburit flera genomgripande förändringar. Däribland har myndigheten gjort en omorganisation för att bättre kunna omhänderta regeringens styrning och inriktning. Sida har kommit en bra bit på väg i sin förändringsprocess, och det nödvändiga arbetet behöver fortsätta.

Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag helt och hållet håller med ledamoten Wiechel om de stora problem som i decennier har byggts upp i svenskt bistånd.

Jag ska erkänna att jag blev chockad under min första dag som minister på Utrikesdepartementet. Man har inte haft koll på vart skattemedel har gått, och man har inte haft koll på vilka organisationer och projekt de har gått till. Vi vet inte ens hur många projekt och insatser som har finansierats under ett visst år. Det gäller framför allt det som kallas vidareförmedling, där pengar har slussats i väldigt många olika led.

Det kan handla om tiotusentals projekt, insatser och organisationer. Hur många av dem är riktigt bra och borde kanske få mer pengar? Hur många av dem är skadliga och korrupta och borde inte få en enda krona? Hur många är mitt emellan, det vill säga projekt där pengarna kanske inte har gått till Rolexklockor och korruption men inte heller till utveckling? Vi vet inte, för spretigheten har varit alldeles för omfattande.

Jag brukar beskriva svenskt bistånd som att det har varit en vattenspridare: Vi har varit överallt hela tiden utan att ha tillräckligt bra koll på pengarna. Det hade aldrig accepterats på något annat politikområde. Det hade aldrig accepterats att en sjukvårdsminister, trots att denne haft tid på sig att förbereda ett svar på en fråga, inte visste hur många vårdcentraler eller sjukhus det fanns eller hur mycket pengar Sverige, genom regionerna, lade på exempelvis sjukvård. Men när det gäller biståndet känns det som att nästan vad som helst går bra. Vi ser det ena mer extrema fallet efter det andra.

Jag ska bemöta några av de frågor som ledamoten tar upp.

Så fort vi fick kännedom om att pengar hade gått till workshoppar och panelsamtal där Hamas och Islamiska jihad närvarade kallade vi upp tidigare generaldirektören Granit för att förhöra oss om vad som egentligen hänt. Det som blev tydligt då var att detta var helt i linje med alla de tidigare styrdokumenten. Problemet har alltså inte primärt varit Sida utan den socialdemokratiska och miljöpartistiska biståndspolitik som alldeles för länge har präglat svenskt bistånd. Man har tyckt att det har varit helt okej att pengar har gått lite hit och dit utan att man har haft koll på dem.

Ett annat fall är Tanzania. Sedan 60-talet har svenska folket gått in med 70 miljarder i Tanzania. Även om en del av pengarna kanske har försvunnit i korruption kan man ju tänka att dessa 70 miljarder svenska kronor väl ändå måste ha gjort någon nytta, men oberoende utvärderingar pekar på att man egentligen inte kan se någon effekt över huvud taget. Under vissa tidsperioder har biståndet till och med haft en negativ effekt på landets välståndsutveckling eftersom reformtrycket på Tanzanias regering har avtagit.

Det finns alltså många problem med svenskt bistånd, och roten till dem har varit politiska beslut. Det är politiska beslut som har lagt grunden för spretigheten, och det är politiska beslut som har öppnat upp för att ge pengar som har finansierat workshoppar och panelsamtal för terrorister. Det är politiska beslut som har tillåtit att svenska pengar har gått till länder utan att man har sett någon utveckling över huvud taget.

Steg för steg rensar vi nu upp i detta för att få bättre kontroll på vart våra pengar går – och för att bekämpa fattigdom och hjälpa människor i nöd.

Herr talman! Precis som ledamoten säger finns det inget utrymme för Sida att bedriva en egen biståndspolitik eller en egen utrikespolitik. Det är regeringen som styr riket, och myndigheterna ska lojalt följa regeringens politik.

Det är klart att man kan se över olika styrsätt, men ska vi ha någon form av bistånd över huvud taget måste vi organisera det på något sätt.

Det är inte så att alla biståndspengar kanaliseras via Sida i dag, utan rätt mycket går till exempel direkt från Utrikesdepartementet. Sedan årsskiftet har Sida ungefär 20 procent mindre i budget, så exakt det ledamoten föreslår finns det redan fattade beslut om. De verkställs just nu. Det är mindre pengar till Sida och mer pengar direkt till exempelvis Ukraina, som slåss inte bara för sin egen frihet och suveräna integritet utan också för vår frihet.

Jag skulle även vilja hävda att det inte någonsin i Sveriges historia har funnits en regering som har gjort lika mycket lika fort på biståndsområdet som den här regeringen.

Vi har avskaffat enprocentsmålet, vilket innebär att det från och med 2027 kommer att finnas 22 miljarder som kan gå till vård, skola och omsorg hemma i Sverige i stället för till bistånd till andra länder.

Vi har fått ned spretigheten genom att fasa ut ungefär elva bilaterala strategier. Det gäller Irak, Afghanistan, Myanmar, Mali, Burkina Faso, Tanzania och Liberia, för att nämna några.

Vi har på bara ett och ett halvt års tid nästan dubblerat biståndet till Ukraina. Ukraina är numera inte bara den största mottagaren av svenskt bistånd utan får dessutom nästan 20 procent av allt vårt bistånd.

Vi har kopplat samman biståndspolitiken med andra politikområden. Handel och bistånd har kopplats ihop, liksom migrationspolitiken och biståndspolitiken, vilket gör att vi numera ställer ett motkrav på mottagande länder: Ska man få ta del av svenska skattemedel ska man också ta emot sina egna medborgare. Det har gett resultat i flera länder.

Vi har stärkt styrningen av Sidas arbete mot jäv och korruption. Vi har stärkt styrningen av Sida för att se till att myndigheten arbetar mycket mer evidensbaserat och kostnadseffektivt. Vi har förbättrat transparensen så att svenska folket, riksdagen och journalister kan granska vad som händer. Openaid uppdateras nu oftare, och fler biståndsprojekt kommer också att redovisas. Svenska folket ska helt enkelt kunna se var deras pengar hamnar.

Vi har också stärkt styrningen av Sida för att se till att myndigheten nu säkerställer att inte en enda svensk skattekrona ska gå till organisationer som undergräver kvinnors och flickors rättigheter. Pengar ska inte gå till exempelvis extremism och islamism, och man ska dessutom tillämpa en försiktighetsprincip. Vi vill alltså inte att pengar ska gå till exempelvis workshoppar för Hamas och Palestinska islamiska jihad.

Vi har tagit bort det så kallade infokombidraget på 155 miljoner kronor varje år. Dessa pengar gick inte till något riktigt bistånd utan till kommunikationsinsatser och marknadsföring av biståndsprojekt mot en svensk publik. Jag har sett många biståndsprojekt, inte minst efter Trumps kraftiga nedskärningar. Jag har till exempel besökt ett flyktingläger i Uganda där man knappt har råd med ris och bönor och där svälten alltid känns närvarande. I min mage känns det mycket bättre att ge pengar till den typen av insatser än att ge pengar till hittepåkommunikationsinsatser här hemma i Sverige.

Vi gör väldigt mycket, och det går väldigt fort. Syftet är att få bättre koll på våra pengar och se till att våra pengar gör maximal nytta.

Herr talman! Även jag vill ta tillfället i akt att tacka Markus Wiechel för hans frågor och för våra interpellationsdebatter. Det har varit ett stort och sant nöje. Jag tycker att ledamoten har utfört sin demokratiska uppgift gentemot sina väljare genom att utkräva ansvar av regeringen. Det tackar jag så mycket för.

Jag ska erkänna att det finns många saker som jag skulle vara orolig för med en ny regering. Det skulle vara kontroversiellt att dra tillbaka vissa saker. Det skulle till exempel, åtminstone i min bok, vara rätt kontroversiellt om man drog tillbaka det arbete vi har genomfört kopplat till jäv och korruption eller om man försämrade transparensen på Openaid.

Det jag tror är mest sannolikt är att man ökar biståndet totalt sett. Inget oppositionsparti har svarat på hur detta ska finansieras, men det kan finansieras på tre olika sätt.

Man kan skära ned på andra områden. Jag skulle vilja ha svar på vilka sjukhus eller äldreboenden som kommer att påverkas av detta och vilka skatter man ska höja för att finansiera det.

Man kan låna av framtida generationer, men det betyder bara att våra barn och barnbarn kommer att tvingas stå för notan.

Man kan också höja skatterna. Jag vill veta exakt vilka som kommer att få betala de höjda skatterna för att mer ska gå till utlandet.

Detta är jag väldigt oroad över. Jag är också oroad över att man inte kommer att ha lika bra koll och att spretigheten återigen kommer att öka. Det är ju framför allt Socialdemokraterna som i decennier har byggt upp det biståndsindustriella komplex som vi nu steg för steg rullar tillbaka för att få bättre koll på pengarna.

Jag vill rikta ett stort tack till Markus Wiechel för den här tiden. Jag vill också passa på att önska ledamoten en glad midsommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.